tag:blogger.com,1999:blog-67833783246214494712024-03-13T08:10:43.181+05:30കൃഷ്ണകൃപാമൃതംശ്രീമദ്ഭാഗവതം ഗദ്യവിവർത്തനംkrishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.comBlogger233125tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-80228660009707151962023-03-01T22:09:00.007+05:302023-03-04T23:50:31.775+05:3010.14 ബ്രഹ്മാവിന്റെ ശ്രീകൃഷ്ണസ്തുതി...<p style="text-align: center;"><b> ശ്രീമദ് ഭാഗവതം – ദശമസ്കന്ധം - അദ്ധ്യായം – 14</b></p><p style="text-align: center;"><b>ബ്രഹ്മാവിന്റെ ശ്രീകൃഷ്ണസ്തുതി</b></p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;"><span style="text-align: left;">ബ്രഹ്മാവ് പറഞ്ഞു : "ഹേ സ്തുത്യനായ കൃഷ്ണാ!, ഹേ നീലമേഘവർണ്ണാ!, മിന്നലിനൊത്ത മഞ്ഞവസ്ത്രം ധരിച്ചവനേ!, കുന്നിക്കുരുകൊണ്ടുള്ള കർണ്ണാഭരണങ്ങൾ ധരിച്ചവനേ!, മയില്പീലി ചാർത്തി വിളങ്ങുന്ന സുന്ദരവദനാ!, വനപുഷ്പങ്ങൾ കോർത്ത വനമാലയണിഞ്ഞവനേ!, കൈയ്യിൽ ചോറ്റുരുള, ചൂരൽ, കൊമ്പ്, കുഴൽ എന്നിവ ധരിച്ചവനേ!, ഹേ മൃദുലപാദാ!, അല്ലയോ ഗോപകുമാരാ!, ഞാനിതാ നിന്തിരുവടിയെ സ്തുതിക്കുന്നു. ഹേ ദേവാ!, എന്നെ അനുഗ്രഹിക്കുവാനായി, അവിടുത്തെ ഭക്തന്മാരുടെ ആഗ്രഹപൂർത്തിക്കായി ആവിർഭവിച്ച, പഞ്ചഭൂതാത്മകമല്ലാത്ത, ഈ തിരുവുടലിന്റെ മഹിമ എത്രയെന്ന് അറിയുവാൻ ചിത്തത്തെ ഏകാഗ്രമാക്കിയ എനിക്കുപോലും കഴിയുന്നില്ല. അങ്ങനെയിരിക്കെ, അതറിയുവാൻ യോഗ്യതയുള്ളവർ ആരാണിവിടെയുള്ളത്?... ജ്ഞാനവിഷയത്തിലുള്ള പരിശ്രമത്തെ ഉപേക്ഷിച്ച്, ഒരുവൻ എങ്ങനെയാണോ അങ്ങനെതന്നെയിരുന്നുകൊണ്ട്, സജ്ജനങ്ങൾ കീർത്തിക്കുന്നതും അതുവഴി തങ്ങളുടെ കാതിൽ വീണിട്ടുള്ളതുമായ അവിടുത്തെ പുണ്യകഥകളെ ആരാണോ ശരീരം, മനസ്സ്, വാക്ക് എന്നിവകൊണ്ട് നമിക്കുന്നത്, അവർക്കുമാത്രമാണ് യഥാർത്ഥത്തിൽ മൂലോകൾങ്ങൾക്കും ജയിക്കാൻ കഴിയാത്ത അങ്ങയെ ജയിക്കാൻ കഴിയുന്നതു. ഹേ വിഭോ!, സകല പുരുഷാർത്ഥങ്ങളുടേയും ഉറവിടമായ ഭവത്ഭക്തിയെ വിട്ടിട്ട് യാതൊരുവനാണോ കേവലം ജ്ഞാനം മാത്രം നേടാൻ പ്രയത്നിക്കുന്നത്, അവർക്കൊരിക്കലും ആ കേവലബോധം ലഭ്യമാകുന്നില്ല. ആ പ്രയത്നം, സത്യത്തിൽ പാഴ്പതിരുകൾ ഇട്ടിടിക്കുന്നതുപോലെ, അർത്ഥശൂന്യവും ക്ലേശകരവുമാണ്. ഹേ ഭൂമൻ!, അല്ലയോ അച്യുതാ!, ലോകത്തിൽ എത്രയോ പേർ ആദ്യം അഷ്ടാംഗയോഗം മുതലായ മാർഗ്ഗങ്ങളെ അവലംബിച്ച് ഒടുവിൽ ആത്മജ്ഞാനം സിദ്ധിക്കാതെ, പിന്നീട് സർവ്വകർമ്മങ്ങളും നിന്തിരുവടിയിൽ അർപ്പിച്ച് പുണ്യകർമ്മങ്ങളാലും അവിടുത്തെ പുണ്യകഥകളെ കേട്ടുകൊണ്ടും നേടിയ ഭക്തികൊണ്ട് നിഷ്പ്രയാസം അവിടുത്തെ പരമപദത്തെ പ്രാപിച്ചിട്ടുണ്ട്. എങ്കിലും, അല്ലയോ ഭൂമൻ!, ഗുണാതീതമായ അവിടുത്തെ തത്വം നിർമ്മലചിത്തന്മാർക്ക് ആത്മാകാരം പൂണ്ട അന്തഃകരണത്തിന്റെ സാക്താത്കാരം കൊണ്ടും മറ്റും അറിയുവാൻ സാധ്യമാണ്. എന്നാൽ അവിടുത്തെ സഗുണാത്മകമായ രൂപത്തെ അറിയുന്നത് അതിലും ക്ലേശകരമാണ്. ഒരുപക്ഷേ!, അനേകജന്മങ്ങൾകൊണ്ടെങ്കിലും ചിലർക്ക് ഈ ഭൂമിയിലുള്ള മൺതരികളും ആകാശത്തിലുള്ള മഞ്ഞിൻതുള്ളികളും, അന്തരീക്ഷത്തിലുള്ള ജ്യോതിർഗോളങ്ങളുടെ കിരണങ്ങളുമൊക്കെ എണ്ണി തിട്ടപ്പെടുത്താൻ കഴിഞ്ഞേക്കാം. എന്നാൽ ഗുണങ്ങളുടെ അധിഷ്ഠാതാവായി ഈ ലോകത്തിന്റെ ക്ഷേമത്തിനായി അവതാരം കൈക്കൊണ്ടിരിക്കുന്ന നിന്തിരുവടിയുടെ ഗുണഗണങ്ങൾ ഇത്രയെന്ന് സമർത്ഥിക്കുവാൻ ആർക്കുംതന്നെ കഴിയുകയില്ല. ആകയാൽ, അവിടുത്തെ കരുണയെ ആഗ്രഹിച്ചുകൊണ്ട്, സ്വാർജ്ജിതമായ കർമ്മഫലത്തെ അനുഭവിച്ചുകൊണ്ട്, മനസ്സ്, വാക്ക്, ശരീരം, എന്നിവകൊണ്ട് നിന്തിരുവടിയെ നമസ്കരിച്ചുകൊണ്ട്, ആരാണോ ജീവിക്കുന്നത്, അവൻ മോക്ഷപദത്തിന് അർഹനായിത്തീരുന്നു. ഹേ ഈശ്വരാ!, ഞാൻ എത്ര വിവരദോഷിയാണ്!... നാശരഹിതനും സർവ്വകാരണഭൂതനും സർവ്വനിയന്താവും മായാവികൾക്കെല്ലാം മായാവിയുമായി നിലകൊള്ളുന്ന അങ്ങയിൽപോലും തുച്ഛമായ മായയെ പ്രയോഗിച്ച് ഞാനെന്റെ സാമർത്ഥ്യത്തെ അറിയുവാൻ ആഗ്രഹിച്ചു. അഗ്നിക്കുമുന്നിൽ തീപ്പൊരി പോലെ അങ്ങേയ്ക്ക് മുന്നിൽ ഞാൻ എത്ര തുച്ഛൻ!. ഹേ അച്യുതാ!, അടിയൻ രാജസഗുണത്തിൽനിന്നുത്ഭവിച്ചവനാണ്. നിന്തിരുവടിയിൽനിന്നും വേറിട്ടുനിൽക്കുന്ന ഈശ്വരനാണെന്നഭിമാനിച്ചുകൊണ്ട് അവിടുത്തെ മഹിമയെ മനസ്സിലാക്കാത്തവനാണ്. സൃഷ്ടികർത്താവാണെന്ന അഹങ്കാരത്തിൽ മതിമറന്ന് വിവേകം നശിച്ചവനാണ്. രക്ഷകനായി അങ്ങുണ്ടെങ്കിൽ മാത്രമേ അടിയന് രക്ഷയുള്ളൂ എന്ന് മനസ്സിലാക്കി ഈയുള്ളവനോട് പൊറുത്തരുളണം. പ്രകൃതി, മഹത്തത്വം, അഹങ്കാരം, ആകാശം, വായു, അഗ്നി, ജലം, ഭൂമി എന്നിവയാൽ ചുറ്റപ്പെട്ട ഒരു ബ്രഹ്മാണ്ഡകടാഹത്തിനുള്ളിൽ ഏഴ് ചാണോളം പൊക്കം മാത്രമുള്ള ഉടലോടുകൂടി കിടക്കുന്ന അടിയനെവിടെ!, അതേസമയം, ഇങ്ങനെയുള്ള അനേകം ബ്രഹ്മാണ്ഡങ്ങളാകുന്ന പരമാണുക്കളുടെ സഞ്ചാരത്തിനുതകുന്ന ജനലുകളോ എന്ന് തോന്നിക്കുന്ന രോമകൂപങ്ങളോടുകൂടിയ അങ്ങയുടെ മഹിമയെവിടെ!... അല്ലയോ അധോക്ഷജാ!, ഗർഭസ്ഥശിശുവിന്റെ കാൽകുതിപ്പ് അമ്മയുടെ നേർക്ക് ഒരപരാധമാകുമോ! പ്രപഞ്ചത്തിലെ യാതൊന്നെങ്കിലും അവിടുത്തെ കുക്ഷിയിൽ ചേരാത്തതായിട്ടുണ്ടോ!. ആവിധം ചിന്തിച്ച് അടിയന് മാപ്പേകണം. മൂന്ന് ലോകങ്ങളും പ്രളയത്തിലായ അവസ്ഥയിൽ സമുദ്രങ്ങൾ ഒന്നിച്ചുചേർന്ന ആ ജലപ്പരപ്പിൽ ശയിക്കുകയായിരുന്ന നാരായണമൂർത്തിയുടെ നാഭീപങ്കജത്തിൽനിന്നും ബ്രഹ്മാവ് ജനിച്ചു എന്ന ചൊല്ല് പൊളിയാകാൻ വഴിയില്ല, നിശ്ചയം.. എങ്കിലും, ഈശ്വരാ!, ഞാൻ അങ്ങയിൽനിന്നുണ്ടായവനല്ലേ?.. ദേവാ!, നിന്തിരുവടി നാരായണനാണ്. സകലജീവരാശികളുടേയും അന്തരാത്മാവായും സർവ്വലോകത്തിനും സാക്ഷീഭൂതനായും അങ്ങ് വർത്തിക്കുന്നു. അവിടുത്തെ മായയാണെങ്കിൽക്കൂടി, പരമാത്മാവിൽനിന്നുണ്ടായ കാരണജലത്തിൽ ശയിക്കുന്നതുകൊണ്ട് നാരായണനും അങ്ങയുടെ അംശം മാത്രമാണ്. </span></div><p></p><p style="text-align: justify;">ഭഗവാനേ!, ആ നാരായണരൂപം കാരണജലത്തിൽ സ്ഥിതി ചെയ്യുന്നുവെന്നുള്ളത് സത്യമാണെങ്കിൽ, ഞാൻ അന്ന് അവിടുത്തെ നാഭീകമലത്തിന്റെ നാളം വഴി ഉള്ളിലേക്കൂർന്നിറങ്ങി അന്വേഷിച്ചപ്പോൾ എന്തുകൊണ്ട് എനിക്ക് കാണപ്പെട്ടില്ല?, പിന്നീട് ഞാൻ തപം ചെയ്തപ്പോൾ അടിയന്റെ ഹൃദയത്തിൽത്തന്നെ എങ്ങനെ ഞാൻ അത് തെളിഞ്ഞുകണ്ടു? ഉടൻതന്നെ എന്തുകൊണ്ട് വീണ്ടും ആ രൂപം അപ്രത്യക്ഷമായി?.. അങ്ങയുടെ ഈ അവതാരത്തിൽത്തന്നെ ഇക്കാണുന്ന സകല ദൃശ്യപ്രപഞ്ചവും അങ്ങ് ദേവി യശോദയ്ക്ക് പണ്ട് അങ്ങയുടെ ഉദരാന്തർഭാഗത്തിൽത്തന്നെ കാട്ടിക്കൊടുത്തിരുന്നു. നിന്തിരുവടിയുടെ ഉദരത്തിനുള്ളിൽ അവിടുത്തോടൊപ്പം കാണപ്പെടുന്ന ഇക്കാണായ പ്രപഞ്ചമെല്ലാം എപ്രകാരം ശോഭിക്കുന്നുവോ, അപ്രകാരംതന്നെ അവയെല്ലം വെളിയിലും ശോഭിക്കുന്നു. അങ്ങനെ നോക്കുമ്പോൾ ഇതെല്ലാം നിന്തിരുവടിയുടെ മായയല്ലാതെന്താകുന്നു?.. ഇപ്പോൾത്തന്നെ അവിടുത്തെ മായാതത്വം അവിടുന്നുതന്നെ അടിയന് കാട്ടിത്തന്നില്ലേ?. ആദ്യം നിന്തിരുവടി മാത്രമായിരുന്നു. പിന്നീട്, ഗോകുലത്തിലെ ഗോപബാലന്മാരായും, ഗോവത്സങ്ങളായും, എന്തിനുപറയാൻ, കാലിക്കോൽ, പുല്ലാങ്കുഴൽ മുതലായ സകല വസ്തുക്കളായും അങ്ങ് പ്രത്യക്ഷനായി. അനന്തരം അവയെല്ലാം നാല് തൃക്കരങ്ങളോടുകൂടിയവയായും ഞാൻ കണ്ടു. പിന്നീട് ഞാനടക്കമുള്ളവരെല്ലാം ചേർന്ന് അങ്ങയെ ഉപാസിക്കുന്നതായി ഞാൻ കണ്ടറിഞ്ഞു. ആയതിനാൽ, അപരിച്ഛിന്നവും അദ്വയവുമായ ബ്രഹ്മം ഒന്നുമാത്രമേയുള്ളുവെന്ന് അടിയൻ മനസ്സിലാക്കുന്നു. നിന്തിരുവടിയുടെ പരമാർത്ഥത്തെ അറിയാത്തവർക്ക് <span style="white-space: pre;"> </span>അങ്ങിവിടെ പ്രകൃതിയിൽ നിലകൊണ്ടുകൊണ്ട് സ്വയം മൂന്നായി പിരിഞ്ഞ് സൃഷ്ടിയ്ക്കുവേണ്ടി ഞാനായും, രക്ഷയ്ക്കുവേണ്ടി ഈ കാണുന്ന രൂപത്തോടും, അതുപോലെ സംഹാരത്തിനായി രുദ്രനായും വർത്തിക്കുന്നതുപോലെ കണ്ടറിയുന്നു. ഹേ ഈശ്വരാ!, ദേവന്മാരിലും മനുഷ്യന്മാരിലും മൃഗങ്ങളിലും മറ്റ് സകലചരാചരങ്ങളിലൂടെയും അങ്ങ് സ്വീകരിക്കുന്ന എല്ല അവതാരാങ്ങളും ഇവിടെ ദുഷ്ടജനനിഗ്രഹത്തിനായും ശിഷ്ടജനപരിപാലനത്തിനായും ഉള്ളതാകുന്നു. അങ്ങനെ എങ്ങും നിറഞ്ഞവനായ അങ്ങ് സ്വമായയാൽ സദാ ക്രീഡിച്ചുകൊണ്ടേയിരിക്കുന്നു. ആ ലീലകൾ എവിടെയാണെന്നോ, എപ്രകാരമാണെന്നോ, എപ്പോഴാണെന്നോ, എത്രയാണെന്നോ, ആർക്കുംതന്നെ ഗ്രഹിക്കുവാൻ കഴിയുന്നില്ല. സ്വപ്നതുല്യമായതും ദുഃഖമയമായതുമായ ഈ പ്രപഞ്ചം മായയാൽ രചിക്കപ്പെട്ടതാണെങ്കിലും അത് സത്യസ്വരൂപനായ അങ്ങയിൽ നിലകൊള്ളുന്നതിനാൽ അത് എന്നെന്നും പരമാർത്ഥമെന്നതുപോലെ തോന്നപ്പെടുന്നു. ഇവിടെ നിത്യസത്യമായത് യാതൊന്നുണ്ടോ അത് അങ്ങ് മാത്രമാകുന്നു. യാതൊരുവനാണോ ഇപ്രകാരമുള്ള അവിടുത്തെ പരമാത്മതത്വത്തെ ആചാര്യാനുഗ്രഹത്താൽ ഉള്ളവണ്ണം അറിയുന്നതു, അവൻ സ്വപ്നതുല്യവും യഥാർത്ഥത്തിൽ ഇല്ലാത്തതുമായ ഈ സംസാരത്തെ കടക്കുന്നു. ആത്മതത്വത്തെ മനസ്സിലാക്കാത്തവർക്ക് ഇവിടെ മായാമയമായ പ്രപഞ്ചം ഉള്ളതുപോലെ തോന്നുന്നു. എന്നാൽ കയറിൻ കഷണത്തിൽ കണ്ട സർപ്പം പ്രകാശമുദിക്കുമ്പോൾ അപ്രത്യക്ഷമാകുന്നതുപോലെ ആത്മജ്ഞാനികൾക്ക് ജ്ഞാനോദയത്താൽ അജ്ഞാനകാര്യമായ ഈ പ്രപഞ്ചം വീണ്ടും മറഞ്ഞുപോകുന്നു. </p><p style="text-align: justify;">സംസാരത്തിലുള്ള ബന്ധവും മോക്ഷവുമെല്ലാം കേവലം അജ്ഞാനത്താൽ തോന്നുന്ന ഭ്രമങ്ങൾ മാത്രമാണു. എന്നാൽ നിത്യസത്യമായ ആത്മാവിനെക്കുറിച്ച് വിചിന്തനം ചെയ്യുമ്പോൾ, ആദിത്യനിൽ രാപ്പകലുകൾ എന്നതുപോലെ, ഒന്നും പരമാത്മാവിൽനിന്നും വേറിട്ടതല്ലെന്ന സത്യം ബോധ്യമാകുന്നു. അതായത് സൂര്യന് രാപ്പകലുകൾ ഇല്ലാത്തതുപോലെ, ആത്മാവ്വിന് ബന്ധന്മോക്ഷങ്ങൾ ഇല്ലെന്ന് സാരം. പരമാത്മാവായ നിന്തിരുവടിയെ ദേഹമായും, അതുപോലെ ദേഹത്തെ ആത്മാവായും ധരിച്ചുവച്ചതിനുശേഷം, ആത്മാവിനെ പുറമേ അന്വേഷിച്ചുനടക്കുന്ന മൂഢജനങ്ങളുടെ അറിവുകേട് ആശ്ചര്യംതന്നെ. വിവേകിൾ അവരുടെ ശരീരത്തിൽത്തന്നെ അങ്ങല്ലാത്തതിനെയെല്ലാം നിഷേധിച്ചുകൊണ്ട് അങ്ങയെ കണ്ടെത്തുന്നു. ആരോപിതമായ സർപ്പത്തെ നിഷേധിക്കാതെ എങ്ങനെ ഒരാൾക്ക് കയറിനെ മനസ്സിലാക്കാൻ കഴിയും?. ആത്മതത്വത്തെ അറിയുകയെന്നത് ക്ഷിപ്രസാദ്യമാണെന്ന് പറയുന്നുവെങ്കിലും,, അവിടുത്തെ തൃപ്പാദങ്ങളിൽ ഏതെങ്കിലും ഒന്നിന്റെയെങ്കിലും അനുഗ്രഹം ഉണ്ടെങ്കിൽ മാത്രമേ ആ തത്വം ഒരുവന് സാധ്യമാവുകയുള്ളൂ. അല്ലാത്തപക്ഷം ഒരുവൻ എത്രകാലം അന്വേഷണം തുടർന്നാലും അതറിയാൻ സാധ്യമല്ല. അതുകൊണ്ട്, അല്ലയോ നാഥാ!, ഈ ബ്രഹ്മജന്മത്തിലോ അഥവാ മറ്റേതെങ്കിലും പക്ഷിമൃഗാദികളുടെ ജന്മത്തിലോ ആ അറിവ് അടിയന് സാധ്യമാക്കിത്തരേണമേ!.. ആ മഹാഭാഗ്യത്താൽ ഞാൻ അങ്ങളുടെ ഭക്തന്മാർക്കിടയിൽ ജീവിച്ചുകൊണ്ട് അവിടുത്തെ പാദപത്മത്തെ സേവിച്ചുകൊള്ളാം. </p><p style="text-align: justify;">ഹേ ദേവാ! മഹായാഗങ്ങൾക്ക് പോലും അങ്ങയെ തൃപ്തിപ്പെടുത്തുവാൻ കഴിയുന്നില്ല. അങ്ങനെയുള്ള നിൻതിരുവടി പശുക്കുട്ടികളുടെയും ഗോപ ബാലന്മാരുടെയും രൂപം ധരിച്ചുകൊണ്ട് ഗോകുലത്തിലെ ഗോക്കളുടെയും ഗോപികമാരുടെയും അമൃതമുലപ്പാൽ അത്യന്തം സന്തോഷത്തോടെ ആനന്ദിക്കുന്നു. എന്തൊരാശ്ചര്യം! പരമാനന്ദാത്മകനായ ഈ പരബ്രഹ്മ മൂർത്തി ഗോകുലവാസികളുടെ സമക്ഷം പ്രത്യക്ഷ ഭാവത്തിൽ നിവസിക്കുന്നു. അതെല്ലാം അവരുടെ ഭാഗ്യം എന്നല്ലാതെ എന്തു പറയാൻ! ഹേ അച്യുതാ! ഈ ഗോകുലവാസികളുടെ ഭാഗ്യം ഞങ്ങളുടെയും ഭാഗ്യം തന്നെ. എന്തെന്നാൽ രുദ്രൻ തുടങ്ങിയിട്ടുള്ള ഞങ്ങൾ 11 പേരും ഓരോ ഇന്ദ്രിയങ്ങളുടെയും അധിപന്മാരായിരുന്നുകൊണ്ട് അവരിലൂടെ നിത്യനിരന്തരമായി അവിടുത്തെ പാദരവിന്ദങ്ങളിലെ പൂന്തേനാകുന്ന അമൃതതുല്യമായ രസം പാനം ചെയ്തുകൊണ്ടേയിരിക്കുന്നു. ഈ മനുഷ്യലോകത്തിൽ, വിശേഷിച്ചും ഗോകുലത്തിൽ, ഇവരിൽ ഒരാളുടെ പാദരേണുക്കളാലുള്ള അഭിഷേകം ലഭിക്കുവാൻ ഉതകുന്ന ഏതെങ്കിലും ഒരു ജന്മം അടിയനും സിദ്ധിക്കുമാറാകട്ടെ! എന്തുകൊണ്ടെന്നാൽ, ഈ ഗോകുലവാസികൾ മഹാഭാഗ്യം സിദ്ധിച്ചവരാണ്. കാരണം, അവരുടെ ജീവിതം മുഴുവനും സർവ്വൈശ്വര്യസമ്പൂർണ്ണനും മുക്തിദാതാവുമായ നിന്തിരുവടിയാണല്ലോ!. അത് മാത്രമല്ല, ആ പാദരേണുവിനെ ആണല്ലോ വേദങ്ങളിലൂടെ ഞങ്ങൾ അന്വേഷിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുന്നത്. ഹേ ദേവാ! അവരുടെ സർവ്വവും നിന്തിരുവടി തന്നെയാണ്. സർവ്വസ്വവും നിന്നിൽ അർപ്പിച്ച അവർക്ക് നീയല്ലാതെ പിന്നെ എന്താണ് ഇവിടെ സ്വന്തമായുള്ളത്? ഇതെല്ലാം കണ്ട് ഞങ്ങളുടെ മനസ്സ് ഒരൊത്തും പിടിയും കിട്ടാതെ മോഹത്തിലാണ്ടിരിക്കുന്നു. എന്തിന് പറയാൻ! മാതാവിൻറെ വേഷം ചമഞ്ഞുവന്നതുകൊണ്ട് പൂതനപോലും കുടുംബത്തോടൊപ്പം നിന്തിരുവടിയെതന്നെ പ്രാപിച്ചുവല്ലോ! കൃഷ്ണ! </p><p style="text-align: justify;">ഏതുകാലംവരെയും ജനങ്ങൾ അങ്ങയിൽ നിന്നും വേറിട്ട് നിൽക്കുന്നു, അത്രകാലം അവർ രാഗദ്വേഷദികൾക്ക് അടിപ്പെട്ടവരായിരിക്കും. അക്കാലം വരെയ്ക്കും വീടുകൾ അവർക്ക് തടവറയായിരിക്കും. അക്കാലം വരേയ്ക്കും മോഹം അവർക്ക് കാൽവിലങ്ങുകളായിരിക്കും. ഹേ സർവ്വശക്ത!, സകലതിനും പരനായ അങ്ങ് അങ്ങയെ പ്രാപിച്ചിരിക്കുന്ന ജനസമൂഹത്തിന് ആനന്ദത്തെ നൽകുവാനായി ഈ ഭൂലോകത്തിൽ പ്രാപഞ്ചികമായ അവസ്ഥയെതന്നെ അനുകരിക്കുന്നു. ഞങ്ങൾ അവിടുത്തെ തത്വത്തെ മനസ്സിലാക്കിയിട്ടുള്ളവരാണെന്ന് ചിലർ മനസ്സിലാക്കുന്നു. അവരെ പഴിച്ചതുകൊണ്ട് എന്ത് ഫലം! അവർ അങ്ങനെ തന്നെ കരുതിക്കോട്ടെ! എന്നാൽ നിന്തിരുവടിയുടെ മഹിമ എൻറെ മനസ്സിനും ശരീരത്തിനും വാക്കിനും വിഷയീഭവിക്കുന്നില്ല. കൃഷ്ണ!, അവിടുന്ന് എന്നെ പോകാൻ അനുവദിച്ചാലും. അങ്ങ് എല്ലാം അറിയുന്നവനാണ്. ലോകങ്ങൾക്കെല്ലാം നാഥൻ അങ്ങ് മാത്രമാണ്. ഈ ലോകം ഭവാന് സമർപ്പിക്കപ്പെട്ടിരിക്കുന്നു. കൃഷ്ണ!, പ്രളയം വരേയ്ക്കും നിത്യശുദ്ധബുദ്ധമുക്തസ്വരൂപനായ അങ്ങേയ്ക്ക് നമസ്കാരം.</p><p style="text-align: justify;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു “ഇങ്ങനെ പ്രാർത്ഥിച്ചുകൊണ്ട് ബ്രഹ്മദേവൻ ഭഗവാനെ മൂന്നുവട്ടം വലം വെച്ച് ആ തൃപ്പാദങ്ങളിൽ വീണുവണങ്ങിയതിനുശേഷം തന്റെ സ്ഥാനത്തിലേക്ക് മടങ്ങിപ്പോയി. അങ്ങനെ ഭഗവാൻ ബ്രഹ്മാവിനെ യാത്ര നൽകി അയച്ചതിനു ശേഷം മുൻപത്തേതു പോലെ പുല്ലുമേഞ്ഞും മറ്റും നിന്നിരുന്ന പശുക്കുട്ടികളെയും തന്നോടൊപ്പം ഉണ്ടായിരുന്ന ഗോബബാലന്മാരെയും യമുന മണൽത്തിട്ടയിലേക്ക് കൊണ്ടുവന്നു. അല്ലയോ! പരീക്ഷിത്ത് രാജൻ! അവർക്ക് ഭഗവാനുമായി സത്യത്തിൽ ഒരു വർഷക്കാലം വേർപെട്ടുനിൽക്കേണ്ടിവന്നെങ്കിലും ഭഗവന്മായയാൽ ആ ദൈർഘ്യം വെറും അരനിമിഷം എന്നോണം തോന്നപ്പെട്ടു. രാജാവേ! ഭഗവന്മായയിൽ മോഹിക്കപ്പെട്ട ചിത്തത്തോടുകൂടിയവർ ഈ ലോകത്തിൽ എന്തെന്തിന് തന്നെ മറക്കുന്നില്ല! ലോകം മുഴുവൻ അവന്റെ മായയിൽ മോഹിതമായിട്ട് കൂടെക്കൂടെ ആത്മാവിനെ പോലും മറന്നു കളയുന്നു. ആ ഗോപബാലന്മാർ ഭഗവാനോട് പറയുകയാണ് “എത്ര പെട്ടെന്നാണ് നീ ഈ പശുക്കിടാങ്ങളുമായി തിരികെ വന്നത്?.. വരൂ! സുഖമായിരുന്നു നമുക്കിനി ഊണ് കഴിക്കാം“ </p><p style="text-align: justify;">അനന്തരം ഭഗവാൻ പുഞ്ചിരിച്ചുകൊണ്ട് കുട്ടികളോട് ഒന്നിച്ചിരുന്ന് ഭക്ഷണം കഴിച്ചതിനുശേഷം അവർക്കൊരു പെരുമ്പാമ്പിന്റെ തോൽ കാണിച്ച് കൊടുത്ത് അവരെ രസിപ്പിച്ചു. ആ വനത്തിൽ നിന്നും ഗോകുലത്തിലേക്ക് തിരിച്ചുപോയി. സകലർക്കും ആനന്ദമേകിക്കൊണ്ട് സുന്ദരൂപനായ ഭഗവാൻ ഗോപപാലൻമാരോടും ഗോക്കളോടുംകൂടി ഗോകുലത്തിൽ പ്രവേശിച്ചു. ഭഗവാൻ ഒരു വലിയ പെരുമ്പാമ്പിനെ കൊന്ന കഥ ആ ഗോപബാലന്മാർ ഗോകുലത്തിൽ ചെന്ന് വിസ്തരിച്ചുപറഞ്ഞു.</p><p style="text-align: justify;">രാജാവ് പറഞ്ഞു “അല്ലയോ ബ്രഹ്മർഷേ!, സ്വന്തം കുട്ടികളിൽപോലും ഇതിനുമുമ്പ് ഉണ്ടായിട്ടില്ലാത്ത തരത്തിൽ ഈ സ്നേഹം ഗോകുലവാസികൾക്ക് അന്യന്റെ കുട്ടിയായി പിറന്ന ഭഗവാനിൽ എങ്ങനെയുണ്ടായി എന്ന് പറഞ്ഞു തന്നാലും. </p><p style="text-align: justify;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു “രാജാവേ! എല്ലാ പ്രാണികൾക്കും അവരവരുടെ ആത്മാവ് തന്നെയാണ് ഏറ്റവും പ്രിയമായിട്ടുള്ളത്. സന്താനവും സമ്പത്തും ഒക്കെ ആത്മപ്രീതിക്ക് വേണ്ടി ഇഷ്ടമുള്ളതായി തീരുന്നു എന്ന് മാത്രമേയുള്ളൂ. അല്ലയോ രാജശ്രേഷ്ഠ!, അതുകൊണ്ട് പ്രാണികൾക്ക് സ്വന്തം ശരീരത്തിനേക്കാൾ കൂടുതൽ ഇഷ്ടം അവർക്ക് മമതയെ ആസ്പദിച്ചു നിൽക്കുന്ന പുത്രൻ, ധനം, ഗൃഹം, ഇത്യാദികളിൽ ഉണ്ടാകുന്നില്ല. അല്ലയോ ക്ഷത്രിയോത്തമ! ഇനി ദേഹത്തെ ആത്മാവായി കണ്ട് വിശ്വസിക്കുന്ന ജനങ്ങൾക്ക് പോലും ദേഹം ആണ് മറ്റേതിനേക്കാളും പ്രിയം. അതുപോലെ മമതയാൽ ആത്മാവുമായി ബന്ധപ്പെട്ട നിൽക്കുന്നത് ഒഴിച്ചാൽ ആത്മാവോളം പ്രിയം ആർക്കും ശരീരത്തിലും തോന്നുകയില്ല. കാരണം, ശരീരം ക്ഷയിക്കുമ്പോഴും ജീർണ്ണിക്കുന്ന സന്ദർഭത്തിലും ജീവികളിൽ ജീവിക്കുവാനുള്ള ആഗ്രഹം ശക്തിമത്തായിത്തന്നെ കാണപ്പെടുന്നു. ആകയാൽ എല്ലാ ശരീരികൾക്കും എല്ലാത്തിനേക്കാളും ഉപരി പ്രിയമായത് സ്വന്തം ആത്മാവ് തന്നെയാണ്. സകല ചരാചരങ്ങളും ഈ ലോകം മുഴുവനും ആത്മാവിന്റെ പ്രീതിക്കുവേണ്ടി മാത്രമാകുന്നു. അതുകൊണ്ട് അല്ലയോ രാജൻ! ഈ ശ്രീകൃഷ്ണഭഗവാൻ സകല ജീവജാലങ്ങളുടെയും ആത്മാവാണെന്ന് താങ്കൾ ധരിച്ചുകൊണ്ടാലും. അവൻ ഈ ലോകത്തിൻറെ യോഗക്ഷേമത്തിനായി ഈ ലോകത്തിൽ മായയാൽ ദേഹം ഉള്ളവനെന്ന പോലെ ശോഭിക്കുന്നു. ഈ ലോകത്തിൽ ശ്രീകൃഷ്ണപരമാത്മാവിനെ ഉള്ളവണ്ണം അറിയുന്നവർക്ക് സ്ഥാവരജംഗമമടങ്ങിയ സകലതും കൃഷ്ണസ്വരൂപം മാത്രമാണ്. പ്രപഞ്ചത്തിൽ സകല പദാർത്ഥങ്ങളും അവയുടെ കാരണപദാർത്ഥത്തിൽനിന്നും ഉണ്ടാകുന്നു. ആ കാരണത്തിനും പരമകാരണമായത് ഭഗവാൻ ശ്രീകൃഷ്ണനാണ്. ആയതിനാൽ അവനല്ലാതെ ഇവിടെ യാതൊന്നും തന്നെയില്ല. ഭഗവത്പാദത്തെ ആശ്രയിച്ചിട്ടുള്ളവർക്ക് സംസാരസാഗരം ഒരു കാലിക്കുളമ്പുചാലായി തീരുന്നു. വൈകുണ്ഠമാണ് അവരുടെ ആവാസസ്ഥാനം. ദുഃഖങ്ങളുടെ ഇരിപ്പിടമായ സംസാരം അവരെ ബാധിക്കുന്നില്ല. </p><p style="text-align: justify;">രാജൻ! ഭഗവാൻ തൻറെ അഞ്ചാം വയസ്സിൽ ചെയ്ത ഈ ലീലകളെ ആഘോഷിക്കപ്പെട്ടത് ഒരു വർഷം കഴിഞ്ഞ് അവൻറെ ആറാം വയസ്സിലായിരുന്നു. അങ്ങനെ അങ്ങ് ചോദിച്ചതിനുള്ള മറുപടി എന്നാൽ ആവുംവിധം ഞാൻ പറഞ്ഞുകഴിഞ്ഞിരിക്കുന്നു. അതുപോലെ ചങ്ങാതികളുമായി ഒരുമിച്ച് ഭഗവാൻ ചെയ്ത ലീലാവിലാസവും, അഘാസുരവധവും, പച്ചപ്പുൽത്തകടിയിലിരുന്നുകൊണ്ട് അവർ വനഭോജനം ചെയ്തതും, ബ്രഹ്മാവിനാൽ ചെയ്യപ്പെട്ട ഭഗവദ് സ്തുതിയും ഒക്കെ കേൾക്കുകയും ചൊല്ലുകയും ചെയ്യുന്ന മനുഷ്യൻ സമസ്തപുരുഷാർത്ഥങ്ങളെയും പ്രാപിക്കുന്നു. </p><p style="text-align: justify;">ഇങ്ങനെ ഒളിച്ചുകളിച്ചുകൊണ്ടും, അണകെട്ടികൊണ്ടും, വാനരന്മാരെപോലെ ചാടിമറിയുകയും മറ്റും ചെയ്തുകൊണ്ടും കുട്ടിക്കാലത്തിന് യോജിച്ച വിധത്തിലുള്ള ഓരോരോ ക്രീഢകളോടുകൂടി രാമകൃഷ്ണൻമാർ ഗോകുലത്തിൽ കൗമാരദശയെ പിന്നിട്ടു.</p><p style="text-align: center;"><b>ഇങ്ങനെ ശ്രീമദ് ഭാഗവതം ദശമസ്കന്ധം പതിനാലാമദ്ധ്യായം സമാപിച്ചു.</b></p><p style="text-align: center;"><b><br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>ഓം തത് സത്</b></p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: center;"><b><br /></b></p><p style="text-align: center;"><b><span style="font-size: x-large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2023/02/1013.html"><<<<<</a> >>>>></span></b></p><div style="text-align: center;"><br /></div>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-56414360498242164572023-02-26T21:15:00.003+05:302023-03-01T22:30:21.529+05:3010.13 ബ്രഹ്മാവിനെ ഭഗവാൻ മോഹിപ്പിക്കുന്നത്..<div style="text-align: justify;"><div style="text-align: center;"><div style="text-align: justify;"><b><br /></b></div><div style="text-align: justify;"><b><br /></b></div><div style="text-align: justify;"><b>ശ്രീമദ് ഭാഗവതം – ദശമസ്കന്ധം - അദ്ധ്യായം – 13</b></div><div style="text-align: justify;"><b>(ബ്രഹ്മസമ്മോഹനം)</b></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു : “അല്ലയോ! ഭാഗവതോത്തമാ!, ഭഗവാന്റെ ലീലാമൃതം എന്നെന്നും പുതുയാർന്നതാകുന്നു. ആയതിനാലാണ്. വീണ്ടും വീണ്ടും അങ്ങത് ചോദിച്ചുകൊണ്ടേയിരിക്കുന്നതു. സർവ്വാത്മനാ ഭഗവദ്ഭക്തന്മാർ അവിടുത്തെ കഥാമൃതത്തെ കേട്ടുകൊണ്ടിരിക്കുന്നവരാണെങ്കിലും സാരഗ്രാഹികളായ അവർക്ക് ആ സത്കഥ, കാമുകന്മാർക്ക് സ്ത്രീജനങ്ങളുടെ കഥ എന്നതുപോലെ എപ്പോഴും പ്രിയമാണെന്നുള്ളത് തികച്ചും സ്വാഭാവികം മാത്രമാണ്. ഹേ രാജൻ!, അങ്ങിത് ശ്രദ്ധയോടെയിരിന്ന് കേട്ടുകൊള്ളുക. ഭഗവാന്റെ ലീലകൾ അതീവരഹസ്യമാണ്. എങ്കിലും ഞാൻ അവയെല്ലാം അങ്ങേയ്ക്കുവേണ്ടി പറഞ്ഞുകൊള്ളാം. കാരണം, സ്നേഹനിധിയായ ഒരു ശിഷ്യന് ഗോപ്യമായതുപോലും ചൊല്ലിക്കൊടുക്കാതിരിക്കുവാൻ ഉത്തമനായ ഒരു ഗുരുനാഥന് കഴിയുകയില്ല.</div><div style="text-align: justify;"> </div><div style="text-align: justify;">രാജൻ!, അങ്ങനെ അഘാസുരന്റെ മുഖമാകുന്ന ആ മരണക്കുടുക്കിൽനിന്നും ആ പൈക്കിടാങ്ങളേയും ഗോപാലന്മാരേയും രക്ഷിച്ചെടുത്ത് ശ്രീകൃഷ്ണഭഗവാൻ അവരെ യമുനാനദീതീരത്തിലേക്ക് കൊണ്ടുപോയിട്ട് അവരോട് ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞു: “അല്ലയോ കൂട്ടുകാരേ!, അത്യാശ്ചര്യമായിരിക്കുന്നു. ഈ മണൽത്തിട്ട് നോക്കൂ. അതിരമണീയമായിരിക്കുന്നു. നമുക്കുല്ലസിക്കുവാനുള്ള സകല സൌകര്യങ്ങളും ഇവിടെയുണ്ട്. എത്ര മൃദുലമായ മണൽത്തരികളാണിത്!. വിരിഞ്ഞുനിൽക്കുന്ന ഈ താമരപ്പൂക്കളുടെ നറുമണത്താൽ ആകർഷിക്കപ്പെട്ട് വണ്ടുകളും പക്ഷികളും ഇവിടേയ്ക്കെത്തുന്നു. അവയുടെ ശബ്ദങ്ങൾ അതാ മറ്റൊലി കൊള്ളുന്നു. അതിൽ പരിലസിച്ചുനിൽക്കുന്ന ഈ മരങ്ങൾ എത്ര സുന്ദരമാണ് കാണാൻ!. എല്ലാവരും വിശന്നുതളർന്നിട്ടുണ്ടാകുമല്ലോ!. നമുക്കിനി ഇവിടെയിരുന്ന് ഭക്ഷണം കഴിക്കാം. പശുക്കൾ വെള്ളം കുടിച്ച് ഇവിടെയടുത്തെങ്ങാനും നിന്ന് പുല്ല് മേഞ്ഞുകൊള്ളട്ടെ!.“</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">രാജാവേ!, ഭഗവാൻ ഇപ്രകാരം പറഞ്ഞപ്പോൾ “എന്നാൽ അങ്ങനെയാകട്ടെ“ എന്ന് ഗോപാലന്മാരും പറഞ്ഞു. പിന്നീട്, പശുക്കളെ വെള്ളം കുടിപ്പിച്ച് അടുത്ത് മേയാൻ വിട്ടതിനുശേഷം അവർ തങ്ങളുടെ ഭക്ഷണപ്പൊതി തുറന്ന് ഭഗവാനോടൊത്തിരുന്ന് ഭക്ഷണം കഴിച്ചു. ഒരു താമരപ്പൂവിന്റെ കേസരത്തിനുചുറ്റുമുള്ള ഇതളുകൾ പോലെ, ഭഗവാനുചുറ്റുമിരുന്ന് ഭക്ഷണം കഴിക്കുന്ന അവർ പരിശോഭിച്ചു. അവർ ഓരോരുത്തരും ഇലകൾ, പൂക്കൾ, തളിരുകൾ, മുളകൾ, കായ്കൾ, മരത്തൊലികൾ, കല്ലുകൾ എന്നീ വസ്തുക്കളെക്കൊണ്ട് ഭോജനപാത്രങ്ങൾ നിർമ്മിച്ച് അതിൽ ഭക്ഷണം വിളമ്പി കഴിച്ചു. അവർ തങ്ങളുടെ ഭക്ഷണപാദാർത്ഥങ്ങൾ പരസ്പരം ഭാഗം ചെയ്ത് ഭഗവാനോടൊപ്പം ആനന്ദിച്ച് അത് ആസ്വദിച്ചു. അ സമയം, ഓടക്കുഴൽ അരയിൽ തിരുകി, കൊമ്പും കാലിക്കോലും കക്ഷത്തിലിറുക്കി, ഇടതുകയ്യിൽ തൈർ കൂട്ടിക്കുഴച്ച ചോറും, വിരലുകൾക്കിടയിലായി ഉപ്പേരിയും മറ്റും പിടിച്ച് ആ ഗോപകുമാരന്മാരുടെ ഇടയിലിരുന്നുകൊണ്ട്, ഓരോരോ തമാശകൾ പറഞ്ഞ് ചിരിച്ചും അവരെ ചിരിപ്പിച്ചും, സ്വർഗ്ഗലോകവാസികൾ നോക്കിനിൽക്കേ, യജ്ഞഭുക്കായ ഭഗവാൻ ശ്രീകൃഷ്ണൻ ഊണ് കഴിച്ചു. അല്ലയോ ഭരതവംശജാ!, ഇങ്ങനെ ആ ഗോപബാലന്മാർ ഭഗവാനിൽ രമിച്ചിരിക്കുന്ന സമയത്ത്, പൈക്കിടാങ്ങൾ പുല്ലുതിന്നാനുള്ള ആഗ്രഹത്തോടുകൂടി അങ്ങ് നടുക്കാട്ടിലേക്ക് പോയി. അക്കാര്യം തിരിച്ചറിഞ്ഞ കുട്ടികൾ ഭയന്നുപോയതായി ഭയത്തിന് ഭയരൂപനായ ഭഗവാൻ മനസ്സിലാക്കി അവരോട് ഇപ്രകരം പറഞ്ഞു: “ചങ്ങാതിമാരേ!, നിങ്ങൾ ശാന്താരായി ഇരുന്ന് ഭക്ഷണം കഴിച്ചുകൊള്ളുക. ഞാൻ പോയി പൈക്കിടാങ്ങളുമായി ഉടൻ തിരിച്ചുവരാം.“ ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞുകൊണ്ട് ഭഗവാൻ കയ്യിൽ ചോറുരുളയുമെടുത്ത് തന്റെ പശുക്കുട്ടികളേയും തിരഞ്ഞ് മലകളിലും ഗുഹകളിലും വള്ളിക്കുടിലുകളിലും മലയിടുക്കുകളിലുമൊക്കെ നടന്നുനീങ്ങി. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">അല്ലയോ കുരുശ്രേഷ്ഠാ!, സർവ്വശക്തനായ ഭഗവാൻ അഘാസുരനെ വധിച്ച് അവന് മോക്ഷം കൊടുക്കുന്ന കാഴ്ച്ച ബ്രഹ്മദേവൻ മുമ്പ് കണ്ടാനാന്ദിക്കുകയായിരുന്നു. അത്യാശ്ചര്യപൂർവ്വം ആ ലീലകൾ കണ്ട വിധാതാവ് <span style="white-space: pre;"> </span>വീണ്ടും മായാമാനുഷനായി ബാലരൂപം ധരിച്ച ഭഗവാന്റെ അത്ഭുതലീലകൾ കാണുവാനായി അവിടെയുണ്ടായിരുന്ന പശുക്കിടാങ്ങളേയും അവയെ മേച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന ഗോപകുമാരന്മാരേയും ആ ദിക്കിൽനിന്നും മറ്റൊരിടത്തേയ്ക്ക് മാറ്റി സ്വയം അപ്രത്യക്ഷനായി. പശുക്കുട്ടികളെ കണ്ടെടുക്കാൻ കഴിയാതെ ഭഗവാൻ തിരികെ വന്നു. മണൽത്തിട്ടിലിരുന്ന് ഭക്ഷണം കഴിക്കുകയായിരുന്ന ഗോപാലന്മാരെ കൂടി കാണാതായപ്പോൾ ഭഗവാൻ അവരെയും പശുക്കിടാങ്ങളേയും അന്വേഷിച്ച് വീണ്ടും തിരച്ചിൽ തുടങ്ങി. എങ്ങും അവരെ കാണാതായപ്പോൾ ഇതെല്ലാം ബ്രഹ്മാവിന്റെ പ്രവൃത്തിയാണെന്ന് ഉടൻതന്നെ ഭഗവാൻ മനസ്സിലാക്കി. ബ്രഹ്മദേവനെയും ഗോപാലന്മാരുടെ മാതാക്കളേയും ആനന്ദിപ്പിക്കുന്നതിനായി ഈരേഴുപതിനാലുലോകങ്ങളും സൃഷ്ടിച്ച് അവയെ കാത്തുപോരുന്ന ഭഗവാൻ സ്വയംതന്നെ കാണാതായ ആ പശുക്കളായും പശുപാലന്മാരായും മാറി. എത്രതന്നെ പശുക്കളും ഗോപന്മാരും അവിടെയുണ്ടായിരുന്നുവോ, അവരുടെയൊക്കെ ശരീരങ്ങൾ ഏതുവിധമായിരുന്നുവോ, അവരുടെ പക്കലുണ്ടായിരുന്ന വസ്തുക്കൾ ഒക്കൊ എങ്ങനെയൊക്കെയായിരുന്നുവോ, അവർ അണിഞ്ഞിരുന്ന ആഭരണാദികൾ ഏതുവിധമായിരുന്നുവോ, അവരുടെ ശീലങ്ങളും ആകൃതികളും പ്രായവ്യത്യാസങ്ങളുമൊക്കെ എപ്രകാരമായിരുന്നുവോ, അവരുടെ കളികളും മറ്റുള്ള പ്രവൃത്തികളും എങ്ങനെയൊക്കെയായിരുന്നുവോ, അപ്രകാരമെല്ലാമനുസരിച്ച് എല്ലാറ്റിന്റേയും രൂപങ്ങൾ ധരിച്ചുകൊണ്ട് “സർവ്വം വിഷ്ണുമയം ജഗത്“ എന്ന വേദവാക്യത്തിന്റെ മൂർത്തീകരണമെന്നോണം ഭഗവാൻ പരിലസിച്ചു. സർവ്വാത്മാവായ ഭഗവാൻ, താനാകുന്ന പശുക്കുട്ടികളെ, താനാകുന്ന ഗോപബാലന്മാരാൽ തടുത്താട്ടിച്ചുകൊണ്ട്, താനാകുന്ന ലീലകളാൽ വിലസിക്കൊണ്ടും ഗോകുലത്തിലേക്ക് പോയി. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">രാജൻ!, ഭഗവാൻ സ്വയം അതാത് പശുക്കുട്ടികളായും ഗോപാലന്മാരായും അതാത് തൊഴുത്തുകളിലും വീടുകളിലുമായി പ്രവേശിച്ചു. വേണുനാദം കേട്ടയുടനെ ഓരോ അമ്മമാരും തങ്ങളുടെ മക്കളെ എടുത്തുപൊക്കി ഗാഢമായി ആലിംഗനം ചെയ്ത ശേഷം, അമൃത് പോലെ രുചികരമായതും സ്നേഹത്തിന്റെ കുളുർമ്മയുറ്റതുമായ മുലപ്പാൽ കുടിപ്പിച്ചു. വൈകുന്നേരം തിരിച്ചെത്തിയ ഭഗവാനെ ഓരോ അമ്മമാരും കുളിപ്പിച്ച്, കളഭം പൂശി, വസ്ത്രഭൂഷണാദികൾ ധരിപ്പിച്ച്, രക്ഷാകരണം ചെയ്ത്, പൊട്ടുതൊടീച്ച്, ഭക്ഷണം നൽകി പരിചരിച്ചു. തൊഴുത്തിൽ തിരിച്ചെത്തിയ തങ്ങളുടെ കിടാങ്ങളെ പശുത്തള്ളമാർ നക്കിത്തുടച്ച് തങ്ങളുടെ അകിടിൽ ചുരന്നിരിക്കുന്ന പാൽ കുടിപ്പിച്ചു. ഗോക്കൾക്കും ഗോപികമാർക്കും പുത്രനായി ഭവിച്ചിരിക്കുന്ന ശ്രീകൃഷ്ണനിൽ അവർക്ക് തങ്ങളുടെ പൂർവ്വസന്താനങ്ങളിലെന്നപോലെതന്നെ മാതൃത്വബുദ്ധി തോന്നി. അതുപോലെതന്നെ ഭഗവാനും അവരിൽ പുത്രഭാവനയുണ്ടായി. എന്നാൽ “ഇവൾ എന്റെ അമ്മ“, “ഞാൻ ഇവളുടെ മകൻ“ എന്ന മായാബന്ധം അവിടെയുണ്ടായിരുന്നില്ല. അങ്ങനെ ഒരു സംവത്സരം വരെ അവർ ഭഗവാനെ സ്വന്തം മക്കളുടെ സ്ഥാനത്തുകണ്ട് സ്നേഹിച്ചു. മാത്രമല്ല, അത് നാൾതോറും വർദ്ധിച്ചുവരികയും ചെയ്തു. ഇപ്രകാരം, ഭഗവാൻ സ്വയം പശുക്കുട്ടികളായും ഗോപബാലന്മാരായും ചമഞ്ഞ്, സ്വയം അവരെ നയിച്ചുകൊണ്ട് ഒരു വർഷം വരെ വനത്തിലും വ്രജത്തിലും വ്യാജമായി വിഹരിച്ചു. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">പിന്നീട് ആ ഒരു വർഷം തികയുവാൻ അഞ്ചോ ആറോ ദിവസം ബാക്കി നിൽക്കുന്ന ഒരു സമയത്ത് ഭഗവാൻ ബലരാമദേവനോടൊപ്പം, താനാകുന്ന പൈക്കിടാങ്ങളേയും ഗോപബാലന്മാരേയും കൂട്ടി വനത്തിലേക്ക് പുറപ്പെട്ടു. അന്ന് ഗോവർദ്ധനപർവ്വതത്തിനു മുകളിൽ മേഞ്ഞുനടന്നിരുന്ന പശുക്കൾ അങ്ങകലെയായി ഗോകുലത്തിനടുത്ത് പുല്ലു മേഞ്ഞുകൊണ്ടിരുന്ന പശുക്കുട്ടികളെ കാണാനിടയായി. ഉടൻതന്നെ അവ തങ്ങളെയും മറന്ന്, തങ്ങളെ മേയ്ക്കുന്നവരെ വകവയ്ക്കാതെ, കഴുത്തും മുഖവും വാലുമെല്ലാം ഉയർത്തിപ്പിടിച്ചുകൊണ്ട്, ഇരുകാലികൾ എന്ന് തോന്നിക്കുമ്പോലെ, ഹുംകാരശബ്ദത്തോടുകൂടി, ദുർഘടങ്ങളായ വഴികളിലൂടെ ഓടി അവിടേയ്ക്കെത്തി. പശുക്കുട്ടികളെ വിഴുങ്ങുമോ എന്ന് തോന്നിക്കും വിധം ആർത്തിയോടെ അവയെ അവ നക്കിത്തുടച്ചു, തുടർന്ന്, സ്വന്തം അകിടുകളിൽനിന്നും ചുരന്നൊഴുക്കുന്ന പാൽ കുടിപ്പിച്ചു. ഗോപന്മാർ അവയെ തടയുവാൻ ശ്രമിച്ചെങ്കിലും അവർക്കത് സാധിക്കാതെ വന്നു. അതിനാൽ അവർക്കുണ്ടായ വർദ്ധിച്ച നാണത്തോടും കോപത്തോടും അവർ വളരെയധികം ബുദ്ധിമുട്ടി അവിടേയ്ക്കോടിയടുത്തു. അപ്പോൾ അവർക്കവിടെ ആ പശുക്കുട്ടികൾക്കൊപ്പം സ്വപുത്രന്മാരേയും കാണാൻ കഴിഞ്ഞു. അവർ ഗോപബാലന്മാരെ കണ്ടയുടൻ ഹൃദയം പ്രേമരസത്താൽ പൂരിതമായി. മുൻപ് തോന്നിയ നീരസം അകന്ന് അവർ ആ ബാലന്മാരെ ഇരുകൈകൾകൊണ്ടും വാരിയെടുത്ത് മുറുകെ പുണർന്നു. നെറുകയിൽ പലവട്ടം ചുംബിച്ച്കൊണ്ട് അവർ പരമാനന്ദത്തെ പ്രാപിച്ചു. പിന്നീട് അവരെത്തന്നെ ഓർത്തുകൊണ്ട് അവർ വിഷമത്തോടെ കണ്ണീരൊഴുക്കിക്കൊണ്ട് അവിടം വിട്ടുപോയി. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">ഗോകുലത്തിലെ ഗോക്കൾക്കും ഗോപികമാർക്കും മുലകുടി മാറിയ കുട്ടികളിൽ പോലും ഇങ്ങനെ എന്നെന്നും വർദ്ധിച്ചുവരുന്ന ഈ പ്രേമാധിക്യത്തിന്റെ കാരണം എന്തെന്നറിയാതെ ബലരാമൻ ഒരിക്കൽ ചിന്തിച്ചു. “താനുൾപ്പെടെയുള്ള ഗോകുലവാസികൾക്ക് ഭഗവാനിലെന്നോണം ഈ കുട്ടികളിൽ വർദ്ധിവരുന്ന ഈ സ്നേഹത്തിന്റെ കാരണമെന്തായിരിക്കാം! ഇത് വളരെ അത്ഭുതമായിരിക്കുന്നു. ഇതെന്ത് മായയാണ്?.. ഇതെവിടെനിന്ന് വരുന്നു? ഇത് ദേവന്മാരുടേയോ മനുഷ്യരുടേയോ അഥവാ അസുരന്മാരുടേയോ?... തീർച്ചയായും ഇത് മായാമയനായ ശ്രീഹരിയുടെതന്നെ മായായാകാനാണ് സാധ്യത. കാരണം, എന്നെ കൂടി അത് മോഹിപ്പിക്കുന്നു.“</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">രാജാവേ!, തുടർന്ന് ബലരാമൻ തന്റെ ജ്ഞാനമയമായ ഉൾക്കണ്ണുകൊണ്ട് പൈക്കിടാങ്ങളേയും ഗോപബാലന്മാരേയും ഒരുനിമിഷം ഭഗവാനായിട്ട് ദർശിച്ചു. “ഭഗവാനേ!, ഇവർ ദേവന്മാരോ ഋഷികളോ ആണെന്ന് ഞാൻ കരുതുന്നില്ല. എല്ലാറ്റിലും എനിക്ക് അങ്ങയെ മാത്രമാണ് കാണാൻ സാധിക്കുന്നത്. ആയതിനാൽ ഈ ലീല അങ്ങ് എന്തിനുവേണ്ടി ആടുന്നു“ എന്ന് ചോദിച്ച് ബലരാമദേവൻ പിന്നീട് ഭഗവാനിൽനിന്നുതന്നെ അതിന്റെ പൊരുൾ മനസ്സിലാക്കി. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">തന്റെ സമയക്കണക്കനുസരിച്ച് ഒരു ത്രുടി നേരം കഴിഞ്ഞതോടെ ബ്രഹ്മദേവൻ അവിടെ തിരിച്ചെത്തുകയും ഒരു വർഷമായി എല്ലാ സ്വരൂപത്തോടെയും അവിടെ വിഹരിക്കുകയായിരുന്ന ശ്രീഹരിയെ കാണുകയും ചെയ്തു. ഗോകുലത്തിൽ എത്രത്തോളം പൈക്കിടാങ്ങളും ഗോപന്മാരുമുണ്ടായിരുന്നുവോ, അവരെല്ലാം ഇന്നും എന്റെ മായാശയ്യയിൽ കിടന്നുറങ്ങുകയാണ്. ഇപ്പോഴും അവർ ഉണർന്നിട്ടില്ല. എന്നാൽ അവരെല്ലാം ഇവിടെത്തന്നെയുണ്ടുതാനും. കൃഷ്ണനോടുകൂടി ഈ വിഹരിക്കുന്നവർ പിന്നെ ആരാണ്?.. ഇവർ എവിടെനിന്ന് വന്നവരാണ്?... എത്രകണ്ടാലോചിച്ചിട്ടും വിധാതാവിന് ഇതിൽ യഥാർഥമായുള്ളവർ ആരാണെന്നറിയാൻ കഴിഞ്ഞില്ല. രാജൻ! ഇങ്ങനെ, മോഹരഹിതനും ഈ ലോകത്തെതന്നെ മോഹിപ്പിക്കുന്നവനുമായ ഭഗവാനെ മോഹിപ്പിക്കുവാൻ മോഹിച്ച് പുറപ്പെട്ട ബ്രഹ്മദേവൻ സ്വന്തം മായായയാൽതന്നെ മോഹിതനാകുക മാത്രമാണ് ചെയ്തതു. ബ്രഹ്മദേവന്റെ ഈ പ്രവൃത്തി, ഇരുളടഞ്ഞ രാത്രിയിൽ മൂടൽമഞ്ഞുണ്ടാക്കുന്ന ഇരുട്ട് പോലെയും, അഥവാ, പകൽ വെളിച്ചത്തിൽ മിന്നാമിനുങ്ങിന്റെ നുറുങ്ങുവെട്ടം പോലെയും ആയിപ്പോയി. ഇങ്ങനെ മഹാപുരുഷനെ മോഹിപ്പിക്കാൻ ശ്രമിക്കുന്നവനിലെ മായ അവന്റെയുള്ളിലിരിക്കുന്ന ഈശ്വരശക്തിയെ ക്ഷയിപ്പിക്കുന്നു. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">രാജൻ!, ആ സമയത്ത്, ബ്രഹ്മദേവൻ നോക്കിനിൽക്കെത്തന്നെ ആ ഗോക്കിടാങ്ങളും ഗോപാലബാലന്മാരും ശ്യാമനിറം പൂണ്ട് മഞ്ഞപ്പട്ടാട ചാർത്തി വെവ്വേറെ കാണപ്പെട്ടു. അവർ ഓരോരുത്തരും നാല് കൈകളുള്ളവരായിരുന്നു. ആ നാല് തൃക്കരങ്ങൾതോറും ശംഖം, ചക്രം, ഗദ, പത്മം എന്നിവ ധരിച്ചിരുന്നു. അവർ കിരീടങ്ങളും മകരകുണ്ഡലങ്ങളും മുത്തുമാലകളും വനമാലകളും ധരിച്ചിരുന്നവരായിരുന്നു. ശ്രീവത്സത്തിന്റെ ശോഭയിൽ അവരുടെ തോൾവളകൾ തിളങ്ങി. അവരുടെ കൈകളിൽ ശംഖിലെ മൂന്ന് വരകൾ ഉള്ളതും രത്നമയങ്ങളുമായ വളകളണിഞ്ഞിരുന്നു. ചിലമ്പും, കടകങ്ങളും, ഉദരബന്ധങ്ങളും മോതിരങ്ങളും ഒക്കെ ചേർന്ന് അവരെ അത്യധികം പ്രശോഭിപ്പിച്ചു. അവരുടെ ശരീരങ്ങൾ ആപാദചൂഡം മഹാപുണ്യശാലികളാൽ അർപ്പിക്കപ്പെട്ട കോമളങ്ങളായ തുളസിമാലകളാൽ ചാർത്തപ്പെട്ടിരുന്നു. ചുവന്ന കടക്കണ്ണിനാൽ നോട്ടമെയ്തുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന, അതുപോലെ വെണ്ണിലാവ് പോലെ തെളിവാർന്ന മന്ദഹാസങ്ങൾ വിരിയിച്ചുനിൽക്കുന്ന അവരെ കണ്ടാൽ, രജോഗുണത്താലും സത്വഗുണത്താലും തങ്ങളുടെ ഭക്തന്മാർക്കുള്ള അഭീഷ്ടങ്ങളെ സാധിക്കുന്നവരായും അവരെ പരിരക്ഷിക്കുന്നവരായും തോന്നുമായിരുന്നു. അങ്ങ് ബ്രഹ്മദേവൻ മുതൽ ഇങ്ങ് പുൽക്കൊടിത്തുമ്പുകൾ വരെയുള്ള സ്ഥാവരജംഗമങ്ങളുടെ നൃത്തം, ഗീതം മുതലായവകളാൽ ഉപാസിക്കപ്പെട്ടവരായിരുന്നു അവർ. അവരെ അണിമാദി ഐശ്യര്യങ്ങളും, മായ മുതലായ ശക്തികളും, മഹത് മൂതലായ ഇരുപത്തിനാല് തത്വങ്ങളും ചുറ്റിനിന്നു. അവർ കാലം, സ്വഭാവം, സംസ്കാരം, കാമം, കർമ്മം, ഗുണങ്ങൾ മുതലായവയാൽ ഉപാസിക്കപ്പെട്ടവരായിരുന്നു. അവർ പരമാർത്ഥസ്വരൂപമായ, ചൈതന്യവത്തായ, അനന്താനന്ദസ്വരൂപമായ, ഏകരൂപമായ സാക്ഷാൽ പരബ്രഹ്മത്തിന്റെ സ്വരൂപമുള്ളവരായിരുന്നു. കൂടാതെ, വേദാന്തികൾക്കുപോലും പിടികിട്ടാത്ത മഹിമയോടുകൂടിയവരുമായിരുന്നു. ഇതിനെ, അല്ലയോ രാജാവേ!, ആശ്ചര്യമെന്നല്ലാതെ എന്ത് വിളിക്കാൻ!... </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">ഇങ്ങനെ, സകല സ്ഥാവരജംഗമങ്ങളും പ്രാകാശിക്കുന്നത് ആരുടെ വെളിച്ചത്താലാണോ, അതേ പ്രകാശത്തോടുകൂടി എല്ലാവരേയും ബ്രഹ്മദേവൻ അവിടെ ഒരേ സമയം കണ്ടു. അവരുടെ കാന്തിയാൽ വിധാതാവ് നിലയ്ക്കപ്പെട്ട സകല ഇന്ദ്രിയങ്ങളോടൊപ്പം തികച്ചും നിശ്ചലനായിത്തീർന്നു. അത്യാശ്ചര്യത്തോടെ ഒരു പാവപോലെ മിണ്ടാതെ നിന്നു. രാജാവേ!, ബുദ്ധിക്ക് അഗ്രാഹ്യമായ, അസാമാന്യമായ മഹിമയോടുകൂടിയ, സ്വയംജ്യോതിസ്വരൂപമായ, പ്രകൃതിക്കതീതനായ, വേദാന്തവാക്യങ്ങളാൽ വേർതിരിച്ചറിയേണ്ടവനായ, ആ ശ്രീകൃഷ്ണപരമാത്മാവിനെ കണ്ടശേഷം ബ്രഹ്മദേവൻ, “ഇതെന്തൊരാശ്ചര്യം“ എന്നോർത്ത് മോഹിക്കുകയും, ഒന്നുംതന്നെ കാണാൻ കഴിയാത്തവനായിത്തീരുകയും ചെയ്തു. ആ സമയത്ത്, ബ്രഹ്മാവിനുണ്ടായ ക്ലേശത്തെ മനസ്സിലറിഞ്ഞ് ഭഗവാകട്ടെ മായയാകുന്ന മറയെ നീക്കം ചെയ്തു. അതിനുശേഷം, ബ്രഹ്മദേവന് ബാഹ്യബോധം വീണ്ടുകിട്ടുകയും, തുടർന്ന്, എപ്രകാരമാണൊ മരിച്ചവൻ എഴുന്നേറ്റുവരുന്നത്, അപ്രകാരം വളരെ പ്രയാസപ്പെട്ട് കൺകളെല്ലാം തുറന്നുപിടിച്ച് തന്നോടുകൂടിയുള്ള ഈ ലോകത്തെ ദർശിച്ചു. ഉടൻതന്നെ അദ്ദേഹം ചുറ്റുപാടും കണ്ണോടിച്ചു. എങ്ങെങ്ങും ജനങ്ങൾക്ക് പ്രിയപ്പെട്ടതെല്ലാം നൽകുന്ന വൃന്ദാവനത്തിലാണ് താൻ നിൽക്കുന്നതെന്ന് മനസ്സിലാക്കി. ആ വൃന്ദാവനത്തിൽ ജന്മനാ ശത്രുക്കളായുള്ള മനുഷ്യരും മൃഗങ്ങളും ചങ്ങാതികളെപ്പോലെയായിരുന്നു കഴിഞ്ഞിരുന്നത്. അവിടം ശ്രീകൃഷ്ണഭഗവാന്റെ സാന്നിധ്യത്തിൽ ക്രോധലോഭാദികൾ അകന്ന സ്ഥലമായിരുന്നു. </div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">രാജൻ!, അങ്ങനെ ബ്രഹ്മദേവൻ നോക്കുമ്പോൾ, ഒരു ഗോപാലകവേഷത്തിൽ മുന്നേപോലെ കയ്യിൽ ചോറ്റുരുളയുമായി നാലുപാടും പശുക്കുട്ടികളേയും തന്റെ ചങ്ങാതിമാരേയും തേടിനടക്കുന്നവനെപ്പോലെ, അദ്വയനായ, സകലതിനും പരനായ, അഗാധബോധത്തിന്റെ സ്വരൂപത്തോടുകൂടിയ കേവലബ്രഹ്മത്തെ അദ്ദേഹത്തിന് കാണാൻ കഴിഞ്ഞു. ഉടൻതന്നെ വിധാതാവ് തന്റെ വാഹനത്തിൽനിന്നും താഴത്തിറങ്ങി. നിലത്ത് ഒരു കനകദണ്ഢം പോലെ വീണുനമസ്കരിച്ചു. നാല് കിരീടങ്ങളുടെയും അഗ്രഭാഗങ്ങൾ ഭഗവദ്പാദത്തിൽ സ്പർശിച്ചു. ആ പാദങ്ങളെ സന്തോഷാശ്രുക്കളാകുന്ന നിർമ്മലജലത്താൽ അഭിഷേകം ചെയ്തു. മുൻപ് താൻ കണ്ടറിഞ്ഞ മഹിമയെ ഓർത്തോർത്ത് ആ തൃക്കാൽക്കൽ വീണും എഴുന്നേറ്റും വീണും എഴുന്നേറ്റും നമസ്കരിച്ചുകൊണ്ടേയിരുന്നു. പിന്നീട് എഴുന്നേറ്റ് കണ്ണുകൾ രണ്ടും തുടച്ച്, തലതാഴ്ത്തി, കൈ കൂപ്പി, വിനയാന്വിതനായി, വിറയൽ പൂണ്ട്, അടങ്ങിയ മനസ്സോടുകൂടി, ഇടറുന്ന വാക്കുകളാൽ, ആ മുക്തിദാതാവിനെ സ്തുതിച്ചു."</div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: center;">ശ്രീമദ് ഭാഗവതം ദശമസ്കന്ധം പതിമൂന്നാമദ്ധ്യായം സമാപിച്ചു.</div><div style="text-align: center;">ഓം തത് സത്</div><div style="text-align: center;"><b><br /></b></div><div style="text-align: center;"><b><br /></b></div><div style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/06/1012.html"><<<<<</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2023/03/1014.html">>>>>></a></span></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div></div></div>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-64290536493452965532022-08-25T23:28:00.004+05:302022-08-25T23:28:48.502+05:30 കണ്ണനുമുണ്ണിയും <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="327" src="https://www.youtube.com/embed/S_UG-5TT-e4" width="493" youtube-src-id="S_UG-5TT-e4"></iframe></div><br /><p><br /></p><p>താതന്റെ ആജ്ഞയാ പണ്ടൊരു ബാലകൻ </p><p>വാതപുരേശന് പൂജ ചെയ്തു.</p><p>നന്നായ് കുളിപ്പിച്ചുടുപ്പിച്ചണിയിച്ച് </p><p>നല്ലൊരു മാല കൊരുത്തുചാർത്തി. </p><p><br /></p><p>ദീപമുഴിഞ്ഞ് ദീപാരാധന ചെയ്ത് </p><p>ധൂപം പുകച്ച് സുഗന്ധമേകി</p><p>തെച്ചി തുളസി ചെന്താമരപ്പൂക്കളാ-</p><p>ലർച്ചനം ചെയ്ത് നമസ്ക്കരിച്ചു.</p><p><br /></p><p>പിന്നവൻ ചെന്നൊരു പൊന്നിൻ തളികയിൽ </p><p>വന്നതാ പായസച്ചോറുമായി.</p><p>അഞ്ജനകണ്ണനാ പായസം കണ്ടതും </p><p>കുഞ്ഞുവായ്ക്കുള്ളിലോ, വെള്ളമൂറി.</p><p><br /></p><p>ഉണ്ണികൈ കൊണ്ടവൻ മെല്ലെയെടുത്തത് </p><p>കണ്ണനെയൂട്ടാൻ തുനിഞ്ഞനേരം </p><p>കണ്ണനതുണ്ണുന്നതില്ലെന്നു കണ്ടുടൻ </p><p>ഉണ്ണി പരിഭ്രമിച്ചങ്ങിരുന്നു.</p><p><br /></p><p>"കണ്ണാ!, നിനക്കറിയില്ലയോ ഞാനൊരു </p><p>ഉണ്ണിയാണെന്നുള്ള കാര്യമിപ്പോൾ?.</p><p>എന്നാലുമിന്നെനിക്കാകുന്ന പോലിത് </p><p>നിർമ്മിച്ചതങ്ങ് നിനക്കുവേണ്ടി.</p><p><br /></p><p>കണ്ണനെപ്പോലെ മറിമായമൊന്നുമീ-</p><p>യുണ്ണിക്കറിവീല കാട്ടീടുവാൻ.</p><p>കള്ളത്തരം കാട്ടി വാ മുറുക്കീടാതെ </p><p>എള്ളോളമെങ്കിലും നീ ഭുജിക്കു... </p><p><br /></p><p>തേനും പയസസും നറുനെയ്യ് ശർക്കര </p><p>തേങ്ങ ഇടിച്ചുപിഴിഞ്ഞ പാലും...</p><p>...കൊണ്ട് ഞാനുണ്ടാക്കിവച്ചോരിതിൻ രസം </p><p>ഉണ്ടുനോക്ക്യാലേ മനസ്സിലാകൂ.</p><p><br /></p><p>കണ്ണനിതുണ്ടില്ലയെങ്കിലതിന്നുടെ </p><p>ദണ്ഡമെനിക്ക് സഹിക്കവേണം.</p><p>അച്ഛൻ വരുന്നതിൻ മുന്നമിതിണ്ടു നീ </p><p>ഇച്ചെറുബാലനെ കാത്തിടേണം."</p><p><br /></p><p>എന്നുപറഞ്ഞുകരഞ്ഞുവിഷാദിച്ച് </p><p>ഉണ്ണി തളർന്നങ്ങിരുന്നുടനെ, </p><p>കണ്ണനപ്പായസമുണ്ടുമതിമറ-</p><p>ന്നുണ്ണിതന്നുള്ളവും പൂത്തുലഞ്ഞു.</p><p><br /></p><p>ഭക്തന്റെ സങ്കടം കണ്ടോണ്ടിരിക്കുവാൻ </p><p>ശക്തിയുള്ളോനോ മരുത്പുരേശൻ?</p><p>ഭക്തിയോടപ്പദം കൂപ്പുവോരെ സർവ്വ-</p><p>ശക്തൻ കനിഞ്ഞങ്ങ് കാത്തുകൊള്ളും.</p><p><br /></p><p>കിണ്ണമൊഴിഞ്ഞങ്ങിരിക്കുന്ന കാണവേ </p><p>ഉണ്ണിതന്നച്ഛൻ കയർത്തുചൊല്ലി </p><p>"കുഞ്ഞേ! നിവേദ്യം പ്രസാദമായ് നൽകേണ്ട-</p><p>തല്ലേ? കഴിച്ചു നീ എന്തിനെല്ലാം?."</p><p><br /></p><p>"ഉണ്ടത് ഞാനല്ല, കണ്ണനാണെന്ന"വൻ </p><p>ഇണ്ടലിയന്നങ്ങ് ചൊന്നനേരം </p><p>"കള്ളം പറഞ്ഞു നീ കേമനാകേണ്ട, ഞാൻ </p><p>ചൊല്ലുന്ന ശിക്ഷയതേറ്റീടേണം."</p><p><br /></p><p>എന്നുപറഞ്ഞു തന്നുണ്ണിയ്ക്ക് തൽക്ഷണം </p><p>ദണ്ഡം വിധിച്ചു നമ്പൂരിയപ്പോൾ.</p><p>നാലമ്പലത്തിനുചുറ്റും വലം വച്ച് </p><p>നാലഞ്ചുവട്ടമോടേണമെന്നായ്.</p><p><br /></p><p>താതന്റെ കല്പന കേട്ടു തത് ബാലകൻ </p><p>ഓടാൻ തുടങ്ങിയ നേരമപ്പോൾ </p><p>കാണായവന്നോടുകൂടെയോടുന്നൊരു </p><p>കായാമ്പൂവർണ്ണനാമാന്യബാലൻ,</p><p><br /></p><p>കൂന്തലിൽ പീലിയും കുത്തി, കുറിതൊട്ട് </p><p>തൂമഞ്ഞയാമൊരു പട്ടുടുത്ത്,</p><p>പാദങ്ങൾ രണ്ടിലും പൊന്നിൻ ചിലമ്പിട്ട് </p><p>പായുന്നൊരാളവൻ കോമളാഗൻ </p><p><br /></p><p>കണ്ഠേ തിളങ്ങുന്നു കൗസ്തുഭപൊന്മണി </p><p>കുണ്ഡലം കാതിലിളകിടുന്നു.</p><p>മാറതിൽ തട്ടിയുലയുന്നു ഹാ! വന-</p><p>മാലയും മറ്റുള്ള മാല്യങ്ങളും.</p><p><br /></p><p>കോലക്കുഴലൊന്നു കൈയ്യിലുണ്ടപ്പടി</p><p>കാലിയെ മേയ്ക്കുന്ന കോലുമുണ്ടേ!</p><p>നാലമ്പലം ചുറ്റിയോടുന്ന ശ്രീഹരേ!</p><p>നീലത്തിരുവുടൽ കൈതൊഴുന്നേൻ. </p><p><br /></p><p>മുന്നമദ്ദ്വാപരേ കൂട്ടുകാരൊത്തവൻ </p><p>മന്നിതിലോടിക്കളിച്ചപോലോ?</p><p>കൊണ്ടൽനേർവർണ്ണനപ്പായസമുണ്ടതു-</p><p>കൊണ്ടോ? ഇതിൻ പൊരുളാരറിയാൻ!...</p><p><br /></p><p>Witten by SURESH C KURUP</p><p><br /></p><p><br /></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-592511864012848382022-08-25T00:15:00.005+05:302022-08-25T00:15:58.663+05:30കുന്തീസ്തുതി...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="391" src="https://www.youtube.com/embed/zp0Ky6TXPIo" width="470" youtube-src-id="zp0Ky6TXPIo"></iframe></div><br /><p style="text-align: center;">ആദ്യാ! പുരാണപുരഷ നമോസ്തുതേ</p><p style="text-align: center;">നാഥാ പ്രപഞ്ചത്തിനാധാരഹേതുവേ</p><p style="text-align: center;">നീതാൻ ഗുണങ്ങൾക്കധീതനാം ദൈവവും</p><p style="text-align: center;">ഭൂതങ്ങൾക്കെല്ലാം അകംപുറം കൊണ്ടതും.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">മായായവനികയ്ക്കപ്പുറമുള്ളൊരു</p><p style="text-align: center;">മൂഢദൃശന്മാർക്കദൃശ്യനായുള്ള നീ</p><p style="text-align: center;">ചായമിട്ടോരു നടനെന്നപോലങ്ങ്</p><p style="text-align: center;">മായയ്ക്കധീതം മറഞ്ഞങ്ങിരിക്കുന്നു.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">നിന്നുടെ കാരുണ്യമൊന്നുകൊണ്ടല്ലാതെ</p><p style="text-align: center;">നിന്നെയറിവതിനാരാലുമൊത്തിടാ.</p><p style="text-align: center;">എന്നത് പാർക്കുകിൽ ഞങ്ങളീ സ്ത്രീകൾക്കി</p><p style="text-align: center;">ന്നെങ്ങനെ നിന്നെയറിവതിനാകുന്നു?</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">വാസുദേവാ ഹരേ കൃഷ്ണാ തൊഴുന്നു ഞാൻ</p><p style="text-align: center;">ദേവകീനന്ദനാ നിന്നെ തൊഴുന്നു ഞാൻ</p><p style="text-align: center;">നന്ദഗോപർക്ക് മകനായ ശ്രീഹരേ</p><p style="text-align: center;">ഗോവിന്ദാ നിന്നെ നമിക്കുന്നു ഞാനിതാ.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">പങ്കജനാഭാ നമസ്തേ നമോസ്തുതേ</p><p style="text-align: center;">പങ്കജമാലിനേ നിത്യം നമോസ്തുതേ</p><p style="text-align: center;">പങ്കജനേത്രാ നമസ്തേ നമോസ്തുതേ</p><p style="text-align: center;">പങ്കജപാദാ നമസ്തേ നമോസ്തുതേ</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">കംസന്റെ കാരാഗൃഹത്തിങ്കൽ നിന്ന് നീ</p><p style="text-align: center;">നിന്റെ മാതാവിനെ രക്ഷിച്ചതില്ലയോ?</p><p style="text-align: center;">എന്നെയും എന്റെ സുതന്മാരെയൊക്കെയും</p><p style="text-align: center;">എന്തെല്ലാം ആപത്തിൽനിന്ന് നീ കാത്തിതു.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">ഉഗ്രവിഷത്തിൽനിന്നഗ്നിയിൽനിന്നഥ</p><p style="text-align: center;">രക്ഷോഗണങ്ങളിൽ ദുഃസഭാമധ്യത്തിൽ</p><p style="text-align: center;">പണ്ട് വനവാസകാലത്തിൽനിന്നുമാ</p><p style="text-align: center;">ഭാരതയുദ്ധമത്തിങ്കലും കാത്തു നീ.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">ഇന്നിതാ നീതന്നെ അശ്വത്ഥാമാവിന്റെ</p><p style="text-align: center;">ബ്രഹ്മാസ്ത്രതേജസ്സിൽനിന്ന് രക്ഷിച്ചിതു.</p><p style="text-align: center;">ഞങ്ങൾക്ക് നീയൊഴിഞ്ഞില്ല മറ്റാശ്രയം</p><p style="text-align: center;">കൃഷ്ണാ മുകുന്ദാ മുരാരേ ഹരേ ജയ</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">എത്രമേലിങ്ങനെ ദുഃഖമുണ്ടാകുന്നു</p><p style="text-align: center;">അത്രമേൽ നിന്നുടെ ദർശനം നേടുന്നു.</p><p style="text-align: center;">നിന്നുടെ ദർശനംകൊണ്ടിഹ സംസാര</p><p style="text-align: center;">വൻകര താണ്ടി മറുകര പോകുന്നു.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">ആശയൊഴിഞ്ഞ മനപങ്കജങ്ങളിൽ</p><p style="text-align: center;">ആശ്രിതവത്സലാ നീ വന്നുവാഴുന്നു.</p><p style="text-align: center;">നിർദ്ധനൻമാർക്ക് ധനമായ ശ്രീപതേ</p><p style="text-align: center;">നിത്യവും നിന്നെ നമിച്ചിടുന്നാദരാൽ.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">സർവ്വഭൂതങ്ങൾക്കും നീ സമൻ ദൈവമേ</p><p style="text-align: center;">ആദ്യന്തഹീനാ ദയാലോ ജനാർദ്ദനാ </p><p style="text-align: center;">നിന്നുടെ ലീലകൾ കണ്ടറിഞ്ഞീടുവാൻ</p><p style="text-align: center;">ബ്രഹ്മാവിനാലുമെളുതല്ല നിർണ്ണയം.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">സർവ്വവും നിന്നിൽനിന്നുണ്ടായിടുമ്പോഴും</p><p style="text-align: center;">സർവ്വവും നിന്നിൽ ലയിച്ചങ്ങിടുമ്പൊഴും</p><p style="text-align: center;">നീവന്ന് നാനാതരങ്ങളാം യോനിയിൽ</p><p style="text-align: center;">നീരാജനേത്രാ പിറന്നരുളുന്നിതു.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">പണ്ട് യശോദയാം മാതാവ് നിന്നുടൽ</p><p style="text-align: center;">ബന്ധിച്ചുറലോട് ചേർത്തുകെട്ടീടവേ</p><p style="text-align: center;">പേടിയും പേടിച്ചകലുന്ന നിന്നുടെ</p><p style="text-align: center;">പേടിയാൽ സംഭ്രമിച്ചോരു നേത്രങ്ങളിൽ</p><p style="text-align: center;">നിന്നുതിർന്നോരു കണ്ണീരിൽ കുതിർന്നതാം</p><p style="text-align: center;">അഞ്ജനം വാർന്നൊഴുകുന്ന കവിൾത്തടം</p><p style="text-align: center;">കണ്ടുഭ്രമിച്ചങ്ങുഴറുന്നൊരെന്നെ നീ</p><p style="text-align: center;">കുണ്ഡത തീത്തങ്ങനുഗ്രഹിച്ചീടണം.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">നാരായണാ നിന്നവതാരലീലകൾ</p><p style="text-align: center;">നാനാതരങ്ങളിൽ വർണ്ണിച്ചിടുന്നിഹ.</p><p style="text-align: center;">യാദവവംശതിലകമെന്നു ചിലർ,</p><p style="text-align: center;">ധാതാവ് പ്രാർത്ഥിക്കയാലെന്നിതു ചിലർ,</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">ദേവകിക്കോമനയായെന്നിതു ചിലർ,</p><p style="text-align: center;">ദേവഗണങ്ങളെ കാപ്പാണെന്നും ചിലർ,</p><p style="text-align: center;">ബദ്ധരെ സംസാരസാഗരംതന്നിൽനി</p><p style="text-align: center;">ന്നുദ്ധരിപ്പിച്ചീടുവാണെന്നിതു ചിലർ.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">നിന്റെ മഹിമയിലെന്നും രമിപ്പവർ</p><p style="text-align: center;">വന്ന് നിൻ ചേവടി പോകുന്നു മാധവാ</p><p style="text-align: center;">പിന്നവർ വന്ന് ഭാവാബ്ദിയിൽ വീഴാതെ</p><p style="text-align: center;">നിന്നോടുചേർന്ന് സുഖിക്കുന്നു കേശവാ</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">ശത്രുക്കളിങ്ങനെ ചുറ്റിനിൽക്കുമ്പൊഴു</p><p style="text-align: center;">തൊട്ടും കരുണയില്ലാതെ നീ പോകയോ?</p><p style="text-align: center;">നീയെന്നി ഇന്ന് മറ്റാരുള്ളൂ കേശവാ</p><p style="text-align: center;">ഈ ഞങ്ങളെ അങ്ങ് കാത്തുകൊണ്ടീടുവാൻ?</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">ദേഹി ശരീരം വെടിഞ്ഞുപോയീടവേ</p><p style="text-align: center;">ദേഹത്തിൻ നാമരൂപങ്ങൾ നശിപ്പള</p><p style="text-align: center;">വിന്നു നീ ഞങ്ങളെ വിട്ടുപോയീടുകിൽ</p><p style="text-align: center;">ജീവച്ഛവങ്ങളായ് മാറും വയം ദൃഡം.</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">നിൻ പാദസ്പർശനമൊന്നുകൊണ്ടീ ഗൃഹം</p><p style="text-align: center;">സങ്കടം മാറി പ്രശോഭിച്ചിടുന്നിതു.</p><p style="text-align: center;">ഇന്ന് നീ ഞങ്ങൾക്ക് നഷ്ടമായീടുകിൽ</p><p style="text-align: center;">നന്നല്ലത് ഗദാധാരേ ജനാർദ്ദനാ</p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">ഇക്ഷിതിയിന്ന് സമൃദ്ധമായ് കാണ്മത്</p><p style="text-align: center;">രക്ഷകനായി നീയുണ്ടാക കാരണം</p><p style="text-align: center;">രക്ഷ രക്ഷ പ്രഭോ മാധവാ ഞങ്ങളെ</p><p style="text-align: center;">രക്ഷിച്ചുകൊൾക ജഗദീശ്വരാ ഹരേ </p><p style="text-align: center;"><br /></p><p style="text-align: center;">പദ്യവിവർത്തനം : SURESH C KURUP</p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-33483499778388013932022-08-25T00:09:00.003+05:302022-08-25T00:09:43.070+05:30ഉത്തരയുടെ സ്തുതി...<p style="text-align: justify;"> <br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="389" src="https://www.youtube.com/embed/6g75A5yC098" width="467" youtube-src-id="6g75A5yC098"></iframe></div><br /><p style="text-align: justify;">ദേവന്മാർക്കെല്ലാർക്കും ദേവനായുള്ളോരു </p><p style="text-align: justify;">ദേവദേവാ! നിന്നെ കൈതൊഴുന്നേൻ </p><p style="text-align: justify;">ലോകങ്ങൾ സൃഷ്ടിച്ച് കാത്ത് ഹരിച്ചീടും </p><p style="text-align: justify;">ഏകനാഥാ! നിന്നെ കൈതൊഴുന്നേൻ... </p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">യോഗികൾക്കെല്ലാം ഗുരുവായിടുന്നൊരു </p><p style="text-align: justify;">യോഗേശ്വരാ! നിന്നെ കൈതൊഴുന്നേൻ </p><p style="text-align: justify;">വേദങ്ങൾ പാടിപ്പുകഴ്ത്തുന്ന നിന്നുടെ</p><p style="text-align: justify;">പാദാരവിന്ദം ഞാൻ കൈതൊഴുന്നേൻ </p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">രക്ഷ! രക്ഷ! ജഗദീശ്വരാ! ദൈവമേ!</p><p style="text-align: justify;">ഇക്ഷിതി വന്നു പിറന്ന ദേവാ!</p><p style="text-align: justify;">മൃത്യുവിൽനിന്നെന്നെ രക്ഷിച്ചുകൊള്ളുവാൻ </p><p style="text-align: justify;">ഇത്രിലോകങ്ങളിൽ മാറ്റാരുള്ളൂ?</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">ദേവാ! നിൻ ശക്തിതൻ വൈഭവം ചൊല്ലുവാൻ </p><p style="text-align: justify;">ആവില്ലനന്തനും മൂലോകത്തിൽ </p><p style="text-align: justify;">നീയല്ലാതാരറിയുന്നു നിൻ ലീലകൾ </p><p style="text-align: justify;">നീലക്കടലൊളിവർണ്ണാ ഹരേ!</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">തീഗോളമേതോ പറന്നടുക്കുന്നിതാ </p><p style="text-align: justify;">നീരജലോചനാ!, നീയല്ലാതെ </p><p style="text-align: justify;">ആരാലുമിന്നെളുതല്ലിതു കേശവാ!</p><p style="text-align: justify;">പാരിതിൽ സംഹരിച്ചീടുവാനായ് </p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">എന്നെയെരിച്ചുകളഞ്ഞീടിലുമെനി </p><p style="text-align: justify;">ക്കില്ല ദുഃഖം മധുകൈടഭാരേ!</p><p style="text-align: justify;">നിന്നുടെയിച്ഛയതെങ്കിലിന്നാർക്കത് </p><p style="text-align: justify;">വന്നു തടുക്കുവാനൊത്തിടുന്നു...</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">ഇന്നെൻ ജഠരത്തിൽ വന്നു ശയിച്ചൊരു </p><p style="text-align: justify;">കുഞ്ഞിനെ കാത്തുരക്ഷിക്ക ശൗരേ!</p><p style="text-align: justify;">ഇന്നിതല്ലാതെനിക്കില്ല തെല്ലാഗ്രഹം </p><p style="text-align: justify;">വന്നു നീ പാലിച്ചുകൊൾക ചാരേ...</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">ഇങ്ങനെ സ്തുതി ചെയ്തതിനുശേഷം ഉത്തര ഭഗവാനോട് തന്റെ ഗർഭത്തിൽ കിടക്കുന്ന ശിശുവായ പരീക്ഷിത്തിനെ രക്ഷിക്കുവാനായി പ്രാർത്ഥിക്കുന്നു. പാണ്ഡവവംശത്തിന്റെ അവസാനകണ്ണിയായ പരീക്ഷിത്തിനെ ഉത്തരയുടെ ഗർഭത്തിൽ വച്ചുതന്നെ വധിക്കുവാനായി അശ്വത്ഥാമാവയച്ച ബ്രഹ്മാസ്ത്രമാണതെന്ന് തിരിച്ചറിഞ്ഞ ഉടൻ ഭക്തവത്സലനായ ഭഗവാൻ അതിനെ സംഹരിച്ച് ഉത്തരയേയും പരീക്ഷിത്തിനേയും രക്ഷിക്കുന്നു.</p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-20582499117699970452022-08-25T00:00:00.005+05:302022-08-25T00:10:55.636+05:30അർജ്ജുനന്റെ സ്തുതി.<p style="text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="354" src="https://www.youtube.com/embed/StYiyX6MYqA" width="426" youtube-src-id="StYiyX6MYqA"></iframe></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: justify;">മഹാഭാരതയുദ്ധത്തിനിടയിൽ അശ്വത്ഥാമാവയച്ച ബ്രഹ്മാസ്ത്രത്തിന്റെ അഴലിൽനിന്നും രക്ഷയ്ക്കായി ഭഗവാനോടുള്ള അർജ്ജുനന്റെ സ്തുതി.</span></div><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">മാധവാ! സർവ്വശക്താ! ഭഗവാനേ!</p><p style="text-align: justify;">നിസ്സീമമായ ശക്തിയുള്ള ദേവാ!</p><p style="text-align: justify;">നീയല്ലാതില്ലിഹ മറ്റൊരാശ്രയം</p><p style="text-align: justify;">ഭക്തരുടെ ഭയമകറ്റീടുവാൻ...</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">ഈ പ്രപഞ്ചത്തിനാധാരഹേതുവായ് </p><p style="text-align: justify;">വർത്തിച്ചീടുന്നൊരാദ്യാ! ജനാർദ്ദനാ!</p><p style="text-align: justify;">ഈ ഭവാബ്ധിയിൽനിന്നങ്ങ് ഞങ്ങളെ</p><p style="text-align: justify;">രക്ഷിച്ചീടുവാൻ നീയൊഴിഞ്ഞാരുള്ളൂ?</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">മായാധീതാനാം നീ തന്നെയല്ലയോ </p><p style="text-align: justify;">മായായാൽ ജഗത് നിർമ്മിച്ച ശില്പിയും </p><p style="text-align: justify;">നിന്റെ ചിത്ശക്തി കൊണ്ട് നീയെപ്പോഴും </p><p style="text-align: justify;">മായയെ ദൂരെ മാറ്റി നിർത്തീടുന്നു...</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">എപ്പോഴും നിത്യകൈവല്യമൂർത്തിയായ് </p><p style="text-align: justify;">നില്പവനായ ബ്രഹ്മനും നീ തന്നെ </p><p style="text-align: justify;">ആശ്രയിപ്പവർക്കുള്ള ഭയം നീക്കി </p><p style="text-align: justify;">കാത്തുരക്ഷിച്ചുകൊൾവതും നീതന്നെ...</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">മായാശക്തിക്കുമേലെ വിളങ്ങുന്ന </p><p style="text-align: justify;">മാധവാ! നീയൊഴിഞ്ഞിവിടാർക്കിഹ </p><p style="text-align: justify;">മായാമോഹിതർക്കെങ്കിലും ധർമ്മാർത്ഥ-</p><p style="text-align: justify;">കാമമോക്ഷങ്ങൾ നല്കുവാനാകുന്നു?...</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">അങ്ങനെ നീയവതരിച്ചിട്ടിഹ</p><p style="text-align: justify;">വന്ന് ഭൂഭാരം തീർത്തുരക്ഷിക്കുന്നു</p><p style="text-align: justify;">നിന്റെ ഭക്തരായുള്ളോരെ നിത്യവും </p><p style="text-align: justify;">നിർമ്മലാ! നീ കനിഞ്ഞു കാത്തീടുന്നു.</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">പദ്യവിവർത്തനം : By Suresh C. Kurup</p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-10764899154478332222021-06-27T18:38:00.003+05:302023-03-01T22:33:40.433+05:3010.12 അഘാസുരമോക്ഷം.<p style="text-align: center;"><b>ഓം</b></p><p style="text-align: center;"><b><br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>അഘാസുരമോക്ഷം</b></p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht_uEPZMyyGQLoeGN_QaXgyb-cnYZqi-UuLRl42QYpUEfE8Tq4Z1nn8IMC9Orm6yhIGJPOZDof4Bdj8PCswVHfZWQAHhnbzuNdjGuMzVQn5ty-bfrL_Gq6oeNTiy15oEzOVvnc4GTppYI6/s640/aghasura-demon.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht_uEPZMyyGQLoeGN_QaXgyb-cnYZqi-UuLRl42QYpUEfE8Tq4Z1nn8IMC9Orm6yhIGJPOZDof4Bdj8PCswVHfZWQAHhnbzuNdjGuMzVQn5ty-bfrL_Gq6oeNTiy15oEzOVvnc4GTppYI6/s320/aghasura-demon.jpg" width="320" /></a></div><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു: “അല്ലയോ മഹാരാജൻ!, ഒരിക്കൽ അതിരാവിലെ എഴുന്നേറ്റ് ഭഗവാൻ തൻ്റെ അതിമനോഹരമായ കുഴൽവിളിയാൽ ചങ്ങാതിമാരായ മറ്റ് ഗോപക്കിടാങ്ങളെ ഉണർത്തി അവരുമായി വനഭോജനത്തിന് ഗോകുലത്തിൽ നിന്നും യാത്രയായി. അന്ന് ഭഗവാൻ ആയിരക്കണക്കിന് ഗോപന്മാരെ കൂടെ കൂട്ടി വേണ്ട സാധനസാമഗ്രികളുമായി അവരവരുടെ പശുക്കിടാങ്ങളേയും മുൻപേ നടത്തിക്കൊണ്ട് സന്തോഷത്തോടെ നടന്നുതുടങ്ങി. ആ ബാലന്മാർ തങ്ങളുടെ പശുക്കിടാങ്ങളെ ഭഗവാൻ്റെ പശുക്കിടാങ്ങളോടൊത്തുചേർത്ത് മേച്ചുകൊണ്ട് പലതരം ക്രീഡകളാൽ ഉല്ലസിച്ചു. പലവിധ രത്നങ്ങളാൽ അലങ്കരിക്കപ്പെട്ടവരാണെങ്കിലും അവർ കാട്ടിലെ കായ്കൾ, തളിർതൊത്തുകൾ, പൂക്കൾ, മയിൽപീലികൾ മുതലായവയാൽ വീണ്ടും സ്വയം അലങ്കരിച്ചുരസിച്ചു. കുട്ടികൾ പരസ്പരം അവരുടെ പൊതിച്ചോറുകളും മറ്റ് സാധനങ്ങളും തമ്മിൽ കാണാതെ ഒളിച്ചുവയ്ക്കുകയും, അവർ അത് കണ്ടുപിടിക്കുമ്പോൾ അത് ദൂരെ നിൽക്കുന്നവർക്കെറിഞ്ഞുകൊടുക്കുകയും അവർ വീണ്ടും അത് മറ്റുള്ളവർക്കെറിഞ്ഞുകൊടുക്കുകയും, ഒടുവിൽ ഉടമസ്ഥൻ്റെ വല്ലായ്മ കണ്ട് പിന്നീട് അത് തിരികെ കൊടുക്കുകയും ചെയ്യും. ഭഗവാൻ വനശോഭയെ കാണാൻ അകലേക്ക് പോയാൽ ‘ഞാൻ മുമ്പേ... ഞാൻ മുൻപേ’ എന്ന് സ്പർദ്ധയോടുകൂടി ഭഗവാനെ തൊട്ട് കളിക്കുകയും ചെയ്തു. ചിലർ ഓടക്കുഴൽ വിളിക്കുകയും, മറ്റ് ചിലർ കൊമ്പ് വിളിക്കുകയും, വേറെ ചിലർ വണ്ടുകളോടൊപ്പം പാട്ട് പാടുകയും, മറ്റുചിലരാകട്ടെ കുയിലുകൾക്കൊപ്പം കൂകുകയും ചെയ്തു. പറക്കുന്ന പക്ഷികളുടെ നിഴൽ നോക്കി ഓടിക്കൊണ്ടും, അരയന്നങ്ങളോടൊപ്പം ചന്തത്തിൽ നടന്നുകൊണ്ടും, കൊറ്റികൾക്കൊപ്പം ഒരിടത്ത് ചടഞ്ഞിരുന്നുകൊണ്ടും, മയിലുകളോടൊത്ത് ചാഞ്ചാടിയും അവർ ആനന്ദിച്ചു. കുരങ്ങന്മാരുടെ വാലുകളിൽ പിടിച്ചുവലിച്ചും അവരോടൊപ്പം മരങ്ങളിൽ കയറിയും, അവരുടെ ഗോഷ്ടികൾക്കൊത്ത് ഗോഷ്ടി കാട്ടിയും അവർ രസിച്ചു. അവർ തവളകൾക്കൊത്ത് ചാടിക്കളിച്ചു. പുഴകളിലും നദികളിലുമൊക്കെ അവർ മുങ്ങിക്കുളിച്ചു. അവർ പരസ്പരം തങ്ങളുടെ നിഴലുകളെ നോക്കി ഗോഷ്ടികാട്ടി ചിരിച്ചു. ഇക്കരെ നിന്ന് കൂക്കിവിളിച്ച് അവയുടെ മാറ്റൊലി കേട്ട് അവർ കളിച്ചുനടന്നു. </div><p></p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, അങ്ങനെ ജ്ഞാനികൾക്ക് ബ്രഹ്മാനന്ദാനുഭൂതിയായും, ദാസഭാവത്തെ പ്രാപിച്ചവർക്ക് ഇഷ്ടദൈവമായും, മായയെ ആശ്രയിച്ച് ലൗകികരായി ജീവിക്കുന്നവർക്ക് ഒരു മർത്ത്യബാലനായും പ്രതിഭാസിക്കുന്ന നന്ദകുമാരനായ ആ ഭഗവാനുമൊത്ത് മുജ്ജന്മപുണ്യത്താൽ ഭാഗ്യവാന്മാരായ ഗോപാലന്മാർ ഈവിധം വിഹരിച്ചു. അനേകജന്മങ്ങളിൽ തപോനുഷ്ടാനങ്ങൾ ചെയ്ത് ജീവിച്ച മഹായോഗികൾക്കുപോലും യാതൊരുവൻ്റെ പാദരേണു പോലും ലഭ്യമല്ലയോ, ആ ഭഗവാൻ അതാ ഈ ഗോകുലവാസികളുടെ ദൃഷ്ടികൾക്ക് വിഷയീഭവിച്ചുകൊണ്ട് ജീവിക്കുന്നു. ഗോകുലവാസികളുടെ ഈ പരമഭാഗ്യം എങ്ങനെയാണ് ഞാൻ വർണ്ണിക്കേണ്ടത്!... അത്ഭുതം തന്നെ!... </p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">പരീക്ഷിത്തേ!, ആ സമയത്തായിരുന്നു അവിടെ അഘാസുരൻ എന്ന ഒരു രാക്ഷസൻ വന്നതു. ദേവന്മാർ സദാ അവൻ്റെ മരണത്തേയും കാത്തുകഴിയുകയായിരുന്നു. അമൃതപാനം ചെയ്ത ദേവന്മാർ പോലും അവൻ്റെ മരണം ആഗ്രഹിച്ചു. എന്തായാലും, അഘാസുരന് കാട്ടിൽ ആ ഗോപാലന്മാരനുഭവിച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന സന്തോഷം സഹിക്കാനായില്ല. കംസനയച്ച ഈ അഘാസുരൻ പൂതനയുടേയും ബകാസുരൻ്റേയും അനുജനായിരുന്നു. ഗോപാലന്മാരുടെ നാഥനായ ഭഗവാനെ കണ്ടതും അഘാസുരൻ ഉള്ളിൽ നിനച്ചു “ഇവനാണ് എൻ്റെ സഹോദരിയേയും സഹോദരനേയും ഇല്ലാതാക്കിയത്. ആയതിനാൽ അവരെ സന്തോഷിപ്പിക്കുവാനായി ഈ കൃഷ്ണനെ ഈ ബാലന്മാരോടൊപ്പം കൊന്നുകളയുകതന്നെ വേണം. സംഘത്തോടൊപ്പമുള്ള ഇവൻ്റെ മരണം കൊണ്ട് എൻ്റെ സഹോദരങ്ങൾക്ക് ഉദകക്രിയ ചെയ്യാൻ കഴിഞ്ഞാൽ ഗോകുലവാസികളെല്ലാം മൃതപ്രായരാകുകതന്നെ ചെയ്യും. കാരണം, ഈ സന്താനങ്ങളാണെല്ലോ അവരുടെ ജീവൻ... ജീവൻ പോയിക്കഴിഞ്ഞാൽ പിന്നെ ശരീരത്തിലെന്തിരിക്കുന്നു?..” </p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">രാജാവേ!, ഇങ്ങനെ ചിന്തിച്ചുകൊണ്ട് അഘാസുരൻ ഒരു യോജന നീളത്തിൽ മാമലപോലെ പെരുത്തതും, ഗുഹപോലെ തുറന്ന മുഖത്തോടുകൂടിയതും, അതിഘോരവും അത്ഭുതകരവുമായ ഒരു പെരുമ്പാമ്പിൻ്റെ രൂപത്തിൽ അവരെ കൂട്ടത്തോടെ വിഴുങ്ങുവാനുള്ള ആഹ്രഹത്തോടുകൂടി വഴിയിൽ കിടന്നു. അവൻ്റെ കീഴ്ചുണ്ട് ഭൂമിയിൽ തൊട്ടിരുന്നു. മേൽചുണ്ട് മുകളിൽ അങ്ങ് മേഘത്തെ തൊട്ടുനിന്നു. ഗുഹപോലെ അവൻ്റെ വായ തുറന്നിരുന്നു. ഇരുളടഞ്ഞ അതിൻ്റെ ഉൾഭാഗം. നാവാണെങ്കിൽ നീണ്ട് പെരുവഴിയിൽ കിടക്കുന്നു. കൊടുങ്കാറ്റ് വീശുന്നതുപോലെ അവൻ നിശ്വസിച്ചു. അവൻ്റെ ദൃഷ്ടിജ്വാലകൾ കാട്ടുതീപോലെ കത്തിയുയർന്നു. അങ്ങനെ കിടക്കുന്ന അഘാസുരനെ കണ്ട ഗോപാലന്മാർ അത് വൃന്ദാവനത്തിൻ്റെ സൗന്ദര്യമാണെന്ന് കരുതി അവൻ്റെയുള്ളിലേക്ക് പ്രവേശിച്ചു. അവർ പറഞ്ഞു: “കൂട്ടുകാരേ! എന്താശ്ചര്യമായിരിക്കുന്നു!... ഇത് കണ്ടിട്ട് എന്തോ ഒരു വലിയ ജന്തുവിനെപ്പോലെയിരിക്കുന്നു അല്ലേ!... നോക്കൂ!... നമ്മെയെല്ലാം വിഴുങ്ങുവാനിരിക്കുന്ന ഒരു പെരുമ്പാമ്പിനെ പോലെ തോന്നില്ലേ ഇത് കണ്ടിട്ട്?.. സത്യം തന്നെ!... സൂര്യകിരണങ്ങളാൽ ചുവന്നിരിക്കുന്ന മേഘങ്ങൾ ഒരു പെരുമ്പാമ്പിൻ്റെ മേൽചുണ്ടുപോലെയും, അവയുടെ പ്രതിഫലനമായ ഈ നദീതീരം കീഴ്ചുണ്ട് പോലെയുമിരിക്കുന്നു. കാണൂ!.. ഇടതും വലതുമായിട്ടുള്ള ഈ രണ്ട് പർവ്വതഗുഹകൾ അതിൻ്റെ കോർവായകൾ പോലെയിരിക്കുന്നു... ഉയരമുള്ള ഈ പർവ്വതങ്ങൾ ഒരു പെരുമ്പാമ്പിൻ്റെ പല്ലുകൾ പോലെ തോന്നിക്കുന്നു. വീതിയും നീളവുമുള്ള ഈ പെരുവഴികണ്ടാൽ അവൻ്റെ നാവാണെന്ന് തോന്നും. ഇരുട്ടടഞ്ഞ ഈ ഉൾഭാഗം അവൻ്റെ വായപോലെയിരിക്കുന്നു. കാട്ടുതീയാൽ ചൂടുപിടിച്ച ഈ കാറ്റ് അവൻ്റെ ചീറ്റൽ പോലെയും, അതിൽ വെന്തുപോയ ജന്തുക്കളുടെ നാറ്റം ഇതാ ഒരു പെരുമ്പാമ്പിൻ്റെ വായിലെ ദുർഗന്ധം പോലെ വമിക്കുകയും ചെയ്യുന്നു. ഇനി ഇതിനുള്ളിലായ നമ്മെ ഇവൻ വിഴുങ്ങുകയോ മറ്റോ ചെയ്യുമോ?... അങ്ങനെന്തെങ്കിലുമുണ്ടായാൽ ബകൻ്റെ കാര്യം പോലെ ഈ കൃഷ്ണൻ ക്ഷണനേരം കൊണ്ട് ഇവനെ വലിചുകീറും...”</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, ആ ഗോപക്കിടാങ്ങൾ ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞുകൊണ്ട് ഭഗവാൻ്റെ തിരുമുഖത്തെ നോക്കിക്കൊണ്ട് ചിരിച്ചുകൊണ്ടും കൈകൊട്ടിക്കൊണ്ടും ഉള്ളിലേക്ക് നടന്നുതുടങ്ങി. ഇങ്ങനെ പെരുമ്പാമ്പിൻ്റെ രൂപത്തിൽ കിടക്കുന്ന അഘാസുരെ കണ്ട് യാഥാർത്ഥ്യം മനസ്സിലാക്കാതെയിരിക്കുന്ന തൻ്റെ കൂട്ടുകാരെ സർവ്വാന്തര്യാമിയായ ഭഗവാൻ, ഇവൻ അതിഘോരരൂപിയായ രാക്ഷസ്സനാണെന്ന് തിരിച്ചറിഞ്ഞുകൊണ്ട് അവരെ തടയാൻ ശ്രമിച്ചു. പക്ഷേ, അപ്പോഴേക്കും ഗോപാലന്മാർ തങ്ങളുടെ പശുക്കൂട്ടങ്ങളുമായി അഘാസുരൻ്റെ ഉള്ളിൽ പ്രവേശിച്ചുകഴിഞ്ഞിരുന്നു. എന്നാൽ, കൃഷ്ണൻ തൻ്റെ വായയ്ക്കുള്ളിൽ കടക്കുവാൻ കാത്തിരിക്കുകയായിരുന്നു അഘാസുരൻ. അവൻ തൻ്റെ സഹോദരങ്ങളുടെ വിനാശത്തെയോർത്തുകൊണ്ട് പ്രതികാരദാഹിയായി ആ ഗോപക്കൂട്ടങ്ങളെ അതുവരെയും വിഴുങ്ങുകയുണ്ടായില്ല. ആ സമയം, സകലർക്കും അഭയം പ്രദാനം ചെയ്യുന്ന ഭഗവാൻ മറ്റ് രക്ഷകനില്ലാത്തവരും തൻ്റെയടുത്തുനിന്നും വേർപ്പെട്ടവരും അപകടത്തിൽ പെട്ടവരും അഘാസുരൻ്റെ ജഠരാഗ്നിയിൽ ചുട്ടുപൊള്ളുന്നവരുമായ തൻ്റെ കൂട്ടുകാരെ കണ്ട് കൃപാപരവശനായിട്ട് ദൈവഹിതമായ ആ സംഭവത്തിന് സാക്ഷിയായിനിന്നുകൊണ്ട് ആശ്ചര്യപ്പെട്ടു. </p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, ഇവിടെ തൻ്റെ കർമ്മത്തെ കണ്ടറിഞ്ഞ് ഭഗവാൻ ഭക്തരക്ഷാർത്ഥം ഉചിതമായത് ചെയ്യുന്നതിനായി ആ പെരുമ്പാമ്പിൻ്റെ വായയ്ക്കുള്ളിലേക്ക് പ്രവേശിച്ചു. ആ സമയം മേഘങ്ങൾക്കുള്ളിൽ മറഞ്ഞിരുന്നുകൊണ്ട് ദേവന്മാർ മുറവിളികൂട്ടി. അതുപോലെ കംസനും കൂട്ടരും ആ രംഗം കണ്ട് സന്തോഷിക്കുകയും ചെയ്തു. ദേവന്മാരുടെ ആ ആർത്തനാദം കേട്ട് അകമലിഞ്ഞ ഭഗവാൻ അഘാസുരൻ്റെ ഉള്ളിലിരുന്നുകൊണ്ട് വളരാൻ തുടങ്ങി. ശ്വാസനാളമടഞ്ഞ് കണ്ണും തുറിച്ച് അവൻ അങ്ങുമിങ്ങും കിടന്ന് വട്ടംചുറ്റി പുളഞ്ഞു. അതികായനായ അവൻ്റെയുള്ളിൽ വീർപ്പുമുട്ടിയ പ്രാണവായു അവൻ്റെ ശിരസ്സിനെ പിളർന്ന് ബഹിർഗ്ഗമിച്ചു. ഒടുവിൽ പ്രാണൻ മുഴുവനും പുറത്തായ അവൻ്റെയുള്ളിൽ മൂർച്ഛിതരായി കിടന്ന ഗോപാലന്മാരെ ഭഗവാൻ തൻ്റെ കൃപാകടാക്ഷത്താൽ എഴുന്നേല്പിച്ച് പശുക്കുട്ടികൾക്കൊപ്പം പുറത്തേക്ക് വന്നു. പെട്ടെന്ന് ഒരു മഹാതേജസ്സ് ഭഗവാൻ പുറത്തുവരുന്നതും കാത്ത് ആകാശത്തിൽനിന്നു. പിന്നീട് ഉജ്ജ്വലിച്ചുകൊണ്ട് ആ തേജസ്സ് മുകുന്ദനിൽത്തന്നെ ചെന്നുചേർന്നു. ശേഷം, ദേവന്മാർ പുഷ്പാർച്ചന ചെയ്തു. അപ്സരസ്സുകൾ നൃത്തം ചെയ്തു. ഗന്ധർവ്വന്മാർ പാട്ടുകൾ പാടി. വിദ്യാധരന്മാർ വാദ്യങ്ങളാലും ഋഷികൾ സ്തോത്രങ്ങളാലും പാർഷദന്മാർ ജയാരവങ്ങളാലും തങ്ങളുടെ രക്ഷകനെ ആരാധിച്ചു. ഈ മംഗളാരവങ്ങൾ കേട്ട് സ്വധാമത്തിൽനിന്നും ബ്രഹ്മദേവൻ അവിടെ പ്രത്യക്ഷനായി ഭഗവന്മഹിമകൾ കണ്ട് അത്ഭുതം കൂറി. </p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">രാജാവേ!, അഘാസുരൻ്റെ ജീവനറ്റ ആ മൃതശരീരം ഉണങ്ങി ഒരു ഗുഹപോലെയായി ഗോപാലന്മാർക്ക് ക്രീഡയ്ക്കായി വളരെ നാൾ അവിടെ വൃന്ദാവനത്തിൽ കിടന്നു. ഭഗവാൻ അഞ്ചുവയസ്സിൽ ചെയ്ത ഈ അത്ഭുത പ്രവൃത്തി യഥാർത്ഥത്തിൽ വ്രജവാസികളറിയുന്നത് ഭഗവാന് ആറ് വയസ്സായപ്പോൾ അപ്പോൾ നടന്ന ഒരു സംഭവമായിട്ടായിരുന്നു. മായാമാനുഷനായ ഭഗവാൻ ശ്രീകൃഷ്ണൻ്റെ സ്പർശനത്താൽത്തന്നെ അഘാസുരൻപോലും മോക്ഷത്തെ പ്രാപിച്ചുവെന്നുള്ളതിൽ ഒട്ടുംതന്നെ ആശ്ചര്യപ്പെടേണ്ടതില്ല. കാരണം, മനസ്സിനാൽ ധ്യാനിക്കപ്പെട്ട് ഒരുവൻ്റെ ഉള്ളത്തിൽ സുസ്ഥാപിതമാകുന്ന ഭഗവാൻ തൻ്റെ സായൂജ്യത്തെ അവന് പ്രദാനം ചെയ്യുമെങ്കിൽ, ആ കാരുണ്യമൂർത്തി സ്വയം പ്രത്യക്ഷത്തിൽ ഒരുവൻ്റെ ഉള്ളിലേക്ക് കടന്നുചെന്നാൽ പിന്നെ അതിനെക്കുറിച്ച് എന്താണ് പറയാനുള്ളത്?”</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">സൂതൻ പറഞ്ഞു: “ബ്രാഹ്മണരേ!, ഇങ്ങനെ ഭഗവദ് ലീലകളെ കേട്ട് മനസ്സുനിറഞ്ഞ പരീക്ഷിത്ത് രാജാവ് വീണ്ടും അതിനെക്കുറിച്ച് ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷിയോട് ചോദിച്ചു: “അല്ലയോ ബ്രഹ്മർഷേ!, ഭഗവാൻ തൻ്റെ കൗമാരപ്രായത്തിൽ ചെയ്ത ആ പ്രവൃത്തി എങ്ങനെയാണ് ഒരു വർഷത്തിനുശേഷം വർത്തമാനകാലത്തിൽ ചെയ്തതായി കുട്ടികൾ വ്രജവാസികളോട് പറഞ്ഞത്?.. എന്തായാലും അത് ഭഗവാൻ ഹരിയുടെ ലീലയാണെന്നതുറപ്പാണ്. അല്ലയോ മഹായോഗിനേ!, എങ്കിലും അതിൻ്റെ കാരണമറിയാൻ അടിയനിൽ കുതൂഹലം തോന്നുന്നു. ഗുരോ, ഞങ്ങൾ ക്ഷത്രിയരാണെങ്കിലും ലോകത്തിൽ കൃഷ്ണകഥയെ പാനം ചെയ്യുന്നതിനാൽ ധന്യരാണ്.”</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: justify;">സൂതൻ പറഞ്ഞു: “ഹേ ശൗനകഋഷേ!, പരീക്ഷിത്തിനാൽ ഈവിധം ചോദിക്കപ്പെട്ടപ്പോൾ, ഭഗവദ്സ്മരണയിലാണ്ടുപോയ ശ്രീശുകൻ ബാഹ്യജ്ഞാനം വീണ്ടെടുത്ത് വീണ്ടും അദ്ദേഹത്തെ നോക്കി ഇപ്രകാരം പറഞ്ഞു.”</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: center;"><b>ശ്രീമദ്ഭാഗവതം ദശമസ്കന്ധം പന്ത്രണ്ടാമധ്യായം സമാപിച്ചു.</b></p><p style="text-align: center;"><b>ഓം തത് സത്</b></p><p style="text-align: center;"><b><br /></b></p><p style="text-align: center;"><b><span style="font-size: x-large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/02/1011.html"><<<<<</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2023/02/1013.html">>>>>></a></span></b></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-30282587734170627012021-02-11T22:36:00.002+05:302021-06-27T18:38:41.947+05:3010.11 ഗോപാലനം, വത്സാസുരവധം, ബകാസുരവധം<p style="text-align: center;"><b> ഓം</b></p><p style="text-align: center;"><b><br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>ശ്രീമദ്ഭാഗവതം ദശമസ്കന്ധം അദ്ധ്യായം 11</b></p><p style="text-align: center;"><b>(ഗോപാലനം, വത്സാസുരവധം, ബകാസുരവധം)</b></p><p><br /></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVv3xbHfCWT4yoD-N_nEGqrCCYz47FTRrvvI4GZcblobSHNJid8u5c0rLjCpo57MdD3IbFFzqqudZwqW7LSKYakkHphkWcGb9Bibf2Oly2avJ3moNi9QtWyFMvrCCiKH-LZQ8Q15pFPp3T/s257/images+%25281%2529.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="196" data-original-width="257" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVv3xbHfCWT4yoD-N_nEGqrCCYz47FTRrvvI4GZcblobSHNJid8u5c0rLjCpo57MdD3IbFFzqqudZwqW7LSKYakkHphkWcGb9Bibf2Oly2avJ3moNi9QtWyFMvrCCiKH-LZQ8Q15pFPp3T/s0/images+%25281%2529.jpg" /></a></div><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു: “അല്ലയോ പരീക്ഷിത്തേ!, നളകൂബരമണിഗ്രീവന്മാർക്ക് ഭഗവാൻ ശാപമോക്ഷം നൽകിയതായി പറഞ്ഞുവല്ലോ!. അങ്ങനെ, മരങ്ങൾ കടപുഴകിവീഴുന്ന ശബ്ദം കേട്ട് നാന്ദാദികൾ ഇടിമുഴക്കമാണോ എന്ന് ശങ്കിച്ചുകൊണ്ട് അവിടേയ്ക്ക് ഓടിവന്നു. അവിടെ പിഴുതുവീണുകിടക്കുന്ന രണ്ട് മരങ്ങളേയും അതിനിടയിൽ ദാമോദരനായ ഉണ്ണികൃഷ്ണനേയും അവർ കണ്ടു. സംഭവമെന്താണന്നറിയാതെ ‘അത്ഭുതമായിരിക്കുന്നു’… ‘ഇതാരുടെ പണിയാണ്?’... ‘ഇതെങ്ങനെ സംഭവിച്ചു?’... ‘വല്ല അശുഭലക്ഷണമോ മറ്റോ ആയിരിക്കുമോ?’... എന്നൊക്കെ ശങ്കിച്ചുകൊണ്ട് അവർ സംഭ്രമപെട്ടു. സംഭവം നേരിൽ കണ്ടുകൊണ്ട് അവിടെയുണ്ടായിരുന്ന കുട്ടികൾ പറഞ്ഞു: “മരങ്ങളുടെയിടയിലൂടെ ഉരൽ ആഞ്ഞുവലിച്ചുകൊണ്ട് ഇവൻ ഈ മരങ്ങളെ വീഴ്ത്തുന്നത് ഞങ്ങൾ കണ്ടതാണു.” ഇത്തിരിപ്പോന്ന കൃഷ്ണന് ആ വിധം ചെയ്യാൻ കഴിയില്ലെന്ന് ചിലർ കരുതി. എന്നാൽ, മറ്റുചിലരുടെ മനസ്സിൽ ചെറിയ സംശയം തോന്നിയിരുന്നു. നന്ദഗോപരാകട്ടെ, ആ അത്ഭുതസംഭത്തെ മനസ്സിലാക്കാൻ കഴിയാതെ പുഞ്ചിരിച്ചുകൊണ്ട് ഉരലിൽ ബദ്ധനായി നിൽക്കുന്ന തന്റെ പുത്രനെ ബന്ധമുക്തനാക്കി. </div><p></p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, ഭഗവാൻ ഒരു പ്രാകൃതബാലനെപ്പോലെ നർത്തനം ചെയ്തും പാട്ടുപാടിയും ഗോപികമാർക്കുമുന്നിൽ ഒരു മരപ്പാവപോലെ അധീനനാകുമായിരുന്നു. ചിലനേരങ്ങളിൽ ഭഗവാനോട് ആ ഗോപികമാർ പീഠങ്ങൾ, അളവുപാത്രങ്ങൾ, മെതിയടികൾ, മുതലായ സാധനങ്ങൾ എടുത്തുകൊണ്ടുവരുവാൻ അജ്ഞാപിക്കുമായിരുന്നു. അവരെ രസിപ്പിക്കുന്നതിനായി ആ കരുണാമയൻ, താൻ ക്ഷീണിച്ചുവെന്ന് കാണിക്കുന്നതിനായി, കൈകാലുകൾ കുടയുകയും മറ്റുമായ ചേഷ്ടകൾ കാട്ടിയിരുന്നു. ഈവിധത്തിൽ താൻ ഭക്തന്മാക്ക് ദാസനാണെന്ന് കാട്ടിക്കൊണ്ട് തന്റെ ബാലലീലകളിലൂടെ ഗോകുലവാസികളെ ആനന്ദിപ്പിച്ചു. ഫലകച്ചവടക്കാർ ‘ഫലം വേണോ’… ‘ഫലം വേണോ’... എന്നു വിളിച്ചുകൊണ്ടുവരുമ്പോൾ സർവ്വഫലപ്രദായകനായ ഭഗവാൻ ഫലം വാങ്ങാനുള്ള ഇച്ഛയോടെ ധാന്യങ്ങളുമെടുത്ത് അവിടേയ്ക്കോടുമായിരുന്നു. പഴക്കൊട്ടയിലേക്ക് ഭഗവാന്റെ കൈക്കുമ്പിളിൽനിന്നും ധാന്യം വീഴുകയും, കാലിയായ കരകമലത്തിൽ പഴം വിൽക്കുന്നവൾ പഴം വച്ചുകൊടുക്കും. ആ സമയം ആ കുട്ട നിറയെ രത്നങ്ങൾ നിറയുകയും ചെയ്തിരുന്നു. </p><p style="text-align: justify;">രാജാവേ!, ഒരു ദിവസം രോഹിണീദേവി ചെന്ന് നദീതടത്തിൽ കളിച്ചുകൊണ്ടുനിൽക്കുകയായിരുന്ന രാമകൃഷ്ണന്മാരെ വിളിച്ചു. കളിയിൽ മതിമറന്നിരുന്ന അവർ വരാതെയായപ്പോൾ അവൾ യശോദയെ അവിടേയ്ക്കയച്ചു. യശോദ വന്ന് ബലരാമനോടൊപ്പം കളിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന തന്റെ ഉണ്ണിയെ തുടരെത്തുടരെ വിളിച്ചു. വീണ്ടും വരാൻ കൂട്ടാക്കാത്ത കൃഷ്ണനോട് അവൾ പറഞ്ഞു: “കൃഷ്ണാ, താമരക്കണ്ണാ, ഉണ്ണീ, വരിക… അമ്മിഞ്ഞ കുടിക്കണ്ടേ നിനക്ക്?... കളിച്ചത് മതി… വരൂ കണ്ണാ… മകനേ.. നീ കളിച്ചുതളർന്നിരിക്കുന്നു… വിശന്ന് ക്ഷീണിച്ചിരിക്കുന്നു.. ഉണ്ണീ… രാമാ…. അനുജനേയും കൂട്ടി വേഗം വരൂ… നിങ്ങൾ രാവിലെ വല്ലതും കഴിച്ചതല്ലേ? വിശക്കുന്നുണ്ടാകും… വരൂ… ഊണ് കഴിക്കാൻ നേരമായി… കൃഷ്ണാ… അച്ഛൻ ഉണ്ണാനൊരുങ്ങിക്കൊണ്ട് നിന്നെയും കാത്തിരിക്കുകയാണു. ഞങ്ങളെ വിഷമിപ്പിക്കാതെ വരൂ.. ഉണ്ണികളേ… ദേ.. മേൽ മുഴുവൻ പൊടി പുരണ്ടിരിക്കുന്നു…. കുളിക്കണ്ടേ നിനക്ക്?... ഇന്ന് നിന്റെ പിറന്നാളാണ് ബ്രാഹ്മണർക്ക് പശുക്കളെ ദാനം ചെയ്യണം… നിന്റെ കൂട്ടുകാരെ നോക്കൂ… അവരുടെ അമ്മമാർ കുളിപ്പിച്ച് നന്നായി ഒരുക്കി നിർത്തിയിരിക്കുന്നത് കണ്ടോ?... നീയും വന്ന് കുളിച്ച് വല്ലതും കഴിക്കുക….” </p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, ഇങ്ങനെ, തന്റെ മകനെന്ന് കരുതി ഭഗവാനെ അവൾ ബലരാമനോടൊപ്പം വീട്ടിലേക്ക് കൂട്ടിക്കൊണ്ടുപോയി കുളിപ്പിച്ച് നന്നായി അലങ്കരിപ്പിച്ച് ആഹാരം കൊടുത്തു. </p><p style="text-align: justify;">നന്ദഗോപരും മറ്റ് മുതിർന്ന ഗോപന്മാരും ഗോകുലത്തിൽ കണ്ടുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന അശുഭലക്ഷണങ്ങളെക്കുറിച്ച് കൂടിയാലോചിച്ചു. അതിൽ, അല്പം അറിവും പ്രായവും കൂടുതലുള്ള ഉപനന്ദനൻ ഒരു ഗോപൻ കാര്യങ്ങളെ ഗ്രഹിച്ചതിനുശേഷം കുട്ടികളുടെ നന്മയെ ഓർത്തുകൊണ്ട് ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞു: “ഈയിടെയായി ഒരുപാട് അശുഭങ്ങൾ സംഭവിച്ച സ്ഥിതിക്ക് കുട്ടികളുടെ നമ്മയെ ഓർത്ത് നമ്മൾ ഇവിടെനിന്നും മാറിത്താമസ്സിക്കേണ്ടിയിരിക്കുന്നു. ആ ഘോരരാക്ഷസിയിൽനിന്നും നമ്മുടെ ഉണ്ണി എങ്ങനെയോ ദൈവകാരുണ്യം കൊണ്ട് രക്ഷപ്പെട്ടു. ഭഗവാൻ ഹരിയുടെ അനുഗ്രഹത്താൽ ആ വണ്ടി വന്ന് ദേഹത്തുവീഴാതെയും അവൻ രക്ഷപ്പെട്ടു. ചുഴലിക്കാറ്റായി വന്ന ആ അസുരൻ ഇവനെ എടുത്തുകൊണ്ട് പക്ഷികൾക്ക് മാത്രം സഞ്ചരിക്കുവാനാകുന്ന അനന്തമായ ആകാശത്തിലേക്ക് പറക്കുകയും, അവിടെനിന്ന് കല്ലിന്മേൽ വന്നുവീഴുകയും ചെയ്തു. അപ്പോഴും ഈശ്വാരാനുഗ്രഹത്താൽ അവൻ സുരക്ഷിതനായി. ഇപ്പോൾ ഇത്രയും വലിയ രണ്ട് മരങ്ങൾക്കിടയിൽ പെട്ടിട്ടും ഇവൻ ജീവനോടെയിരിക്കുന്നതും ഭഗവാൻ ഹരിയുടെ അനുഗ്രഹം ഒന്നുകൊണ്ട് മാത്രമാണു. അതുകൊണ്ട് ഇനിയും കൂടുതൽ ആപത്തുകൾ വന്നുചേരുന്നതിനുമുമ്പ് നാം കുട്ടികളേയും പരിവാരങ്ങളേയും കൂട്ടി മറ്റെങ്ങോട്ടെങ്കിലും പോകേണ്ടതുണ്ടു. ഗോക്കൾക്കും ഗോപന്മാർക്കും ഒന്നുപോലെ വസിക്കാൻ യോഗ്യമായ പുൽത്തകിടികളും വള്ളിക്കുടിലുകളുമൊക്കയുള്ള സമൃദ്ധമായ വൃന്ദാവനം എന്ന ഒരു വനമുണ്ടു. ഇക്കാര്യത്തിൽ നിങ്ങൾക്കെല്ലാം താല്പര്യമാണെങ്കിൽ ഇനി നേരം കളയേണ്ട ആവശ്യമില്ല. ഇപ്പോൾത്തന്നെ നമുക്കങ്ങോട്ട് പോകാം. അങ്ങനെയെങ്കിൽ വൈകിക്കരുത്. വണ്ടികളെ പൂട്ടിക്കൊള്ളുക.. പശുക്കൂട്ടങ്ങൾ മുമ്പേ നടക്കട്ടെ!..”</p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, ഈ അഭിപ്രായം ശരിവച്ചുകൊണ്ട് ഗോപന്മാർ തങ്ങൾതങ്ങൾക്കുള്ള വണ്ടികളിൽ സാധനങ്ങൾ കയറ്റിവച്ച് വൃന്ദാവനത്തിലേക്ക് പോകാൻ തീരുമാനിച്ചു. ഇങ്ങനെ, അവർ സ്ത്രീകളേയും കുട്ടികളേയും വൃദ്ധജനങ്ങളേയും വണ്ടിയിൽ കയറ്റി, തങ്ങളുടെ സാധനങ്ങളുമായി പശുക്കൂട്ടങ്ങളെ മുൻനടത്തി കൊമ്പും വിളിച്ച് പെരുമ്പറയും മുഴക്കി പുരോഹിതന്മാരോടൊപ്പം അവിടേയ്ക്ക് യാത്രയായി. ഗോപസ്ത്രീകൾ വണ്ടികളിലിരുന്നുകൊണ്ട് അപ്പോഴും ശ്രീകൃഷ്ണഭഗവാന്റെ ഗുണഗണങ്ങൾ പാടിക്കൊണ്ടിരുന്നു. യശോദാദേവിയും രോഹിണീദേവിയും രാമകൃഷ്ണന്മാർക്കൊപ്പം ഒരു വണ്ടിയിലിരുന്ന് ഭഗവദ്ലീലകളെ കേട്ടു. </p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, വൃന്ദാവനത്തിലെത്തി അവർ ശകടങ്ങൾ കൊണ്ട് അർദ്ധവൃത്താകൃതിയിലുള്ള ഒരു താൽകാലിക പാർപ്പിടം നിർമ്മിച്ചു. വൃന്ദാവനവും ഗോവർദ്ധനപർവ്വതവും കാളിന്ദീനദിയുമൊക്കെ കണ്ട് രാമകൃഷ്ണന്മാർ അങ്ങേയറ്റം സന്തോഷിച്ചു. അവർ തങ്ങളുടെ ചേഷ്ടിതങ്ങളെക്കൊണ്ടും കൊഞ്ചൽമൊഴികളെക്കൊണ്ടും വ്രജവാസികളെ ആനന്ദിപ്പിച്ചു. കുറച്ചുനാൾകൂടി കഴിഞ്ഞപ്പോൾ അവർ കാലികളെ മേയ്ക്കുവാൻ പ്രാപ്തരായി വളർന്നു. വ്രജത്തിൽനിന്നും അധികം ദൂരെ പോകാതെ അവർ അടുത്തുള്ള പ്രദേശങ്ങളിൽ പോയി കാലികൾ മേച്ചുതുടങ്ങി. ചില സമയങ്ങളിൽ ഭഗവാൻ പുല്ലാങ്കുഴൽ ഊതി. മറ്റുചിലപ്പോൾ അവർ കിങ്കിണി കെട്ടിയ പിഞ്ചുപാദങ്ങളാൽ നൃത്തമാടി. ചിലനേരങ്ങളിലാകട്ടെ, പലതരം മൃഗങ്ങളുടെ ചേഷ്ടകളെ അനുകരിച്ചുകൊണ്ട് സാധാരണ കുട്ടികളെപ്പോലെ ആ മായാമാനുഷന്മാർ സഞ്ചരിച്ചു.</p><p style="text-align: justify;">രാജാവേ!, ഒരിക്കൽ രാമകൃഷ്ണന്മാർ ചങ്ങാതിമാരുമൊത്ത് യമുനയുടെ കരയിൽ കളിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുമ്പോൾ ഒരസുരൻ അവിടെ പ്രത്യക്ഷപ്പെട്ടു. അവർ ഒരു പശുക്കുട്ടിയായി ചമഞ്ഞ് പശുക്കൂട്ടങ്ങൾക്കിടയിൽ വന്നുചേർന്നത് ഭഗവാൻ ബലരാമന് കാട്ടിക്കൊടുത്തുകൊണ്ട് അങ്ങോട്ടേയ്ക്കടുത്തു. പിന്നിൽനിന്നും വാലും കാലും കൂടി ചേർത്തുപിടിച്ച് ആ മഹാസുരനെ അടുത്തുനിന്ന ഒരു കപിത്തമരത്തിനുമുകളിലേക്ക് വലിച്ചെറിഞ്ഞു. ഏറിന്റെ ഊക്കത്തിൽ അവൻ ആ മരത്തോടൊപ്പം നിലം പതിച്ചു. അത് കണ്ടുനിന്ന കുട്ടികൾ ഭഗവാനെ അഭിനന്ദിച്ചു. ദേവന്മാർ സന്തോഷത്താൽ പൂമഴ വർഷിച്ചു. അസുരനെ വധിച്ചതിനുശേഷം സർവ്വലോകപാലകന്മാരായ രാമകൃഷ്ണന്മാർ പ്രാതൽ കഴിച്ച് ഗോപാലനം ചെയ്തുകൊണ്ട് കാടുതോറും നടന്നു.</p><p style="text-align: justify;">ഒരിക്കൽ ഭഗവാനും ബലരാമനും മറ്റ് ചങ്ങാതിമാർക്കൊപ്പം തങ്ങളുടെ പശുക്കളെ വെള്ളം കുടിപ്പിക്കുവാനായി ഒരു തടാകത്തിലെത്തി. പശുക്കളെ വെള്ളം കുടിപ്പിച്ചതിനുശേഷം അവരും തങ്ങളുടെ ദാഹമകറ്റി. തൊട്ടടുത്തായി അവർ ഇടിമിന്നലിൽ അടർന്നുവീണ പർവ്വതശിഖരം പോലെ തോന്നിക്കുന്ന അതിബൃഹത്തായ ഒരു ജന്തുവിനെ കണ്ടു. അത് കൊറ്റിയുടെ രൂപം ധരിച്ച ബകാസുരനായിരുന്നു. അവൻ പെട്ടെന്ന് ഓടിയടുത്ത് ശ്രീകൃഷ്ണനെ വിഴുങ്ങി. ആ കാഴ്ച കണ്ട് ബലരാമാദികളായ മറ്റുള്ള ബാലന്മാർ, പ്രാണൻ വേറിട്ട ഇന്ദ്രിയങ്ങളെന്നതുപോലെ, പ്രജ്ഞയറ്റവരായിത്തീർന്നു. ഭഗവദ്തേജസ്സ് ആ കൊറ്റിയുടെ തൊണ്ടയുടെ അടിഭാഗം ദഹിപ്പിച്ചു. ആ പൊള്ളൽ താങ്ങാനാകാതെയാകണം, അവൻ ഭഗവാനെ പുറത്തേക്ക് ഛർദ്ദിച്ചു. ഒരു പോറൽ പോലും കൂടാതെ പുറത്തുവന്ന ഭഗവാനെ ബകാസുരൻ വർദ്ധിച്ച കോപത്തോടെ വീണ്ടും ഭക്ഷിക്കുവാനൊരുങ്ങി. എതിർത്തുവന്ന ആ കംസന്റെ ചങ്ങാതിയെ കൃഷ്ണൻ ഇരുകൈകൾകൊണ്ടും അവന്റെ കൊക്കുകളിൽ പിടിച്ച് രാമച്ചം പോലെ നിഷ്പ്രയാസം വലിച്ചുകീറി. ആ സമയം, സ്വർഗ്ഗവാസികൾ വൃന്ദാവനത്തിലെ മല്ലികപ്പൂക്കളാൽ ബകാസുരാന്തകനായ ഭഗവാനെ അഭിഷേകം ചെയ്തു. ശംഖം, ഭേരി മുതലായവയുടെ നാദത്തോടൊപ്പം സ്തുതിക്കുകയും ചെയ്തു. ഗോപാലബാലന്മാർ ആ സംഭവം കണ്ട് അത്ഭുതപ്പെട്ടു. ബലരാമാദികൾ ഭഗവാനെ സ്നേഹപൂർവ്വം ആലിംഗനം ചെയ്തു. അവർ, ഇന്ദ്രിയങ്ങൾക്ക് പ്രാണൻ തിരികെ ലഭിച്ചതുപോലെ, സ്വസ്ഥരായി. പിന്നീട്, വ്രജത്തിൽ തിരിച്ചെത്തി ഉണ്ടായ സംഭവങ്ങളെല്ലാം വ്രജവാസികളെ പറഞ്ഞറിയിച്ചു. അത് കേട്ട് അത്ഭുതപരതന്ത്രരായി ഗോപന്മാരും ഗോപീജനങ്ങളും സ്നേഹവും ആദരവും കലർന്ന്, പരലോകത്തുനിന്നും മടങ്ങിവന്നവനെ എന്നതുപോലെ, കൊതിതീരാതെ ഭഗവാനെത്തന്നെ നോക്കിനിന്നു. </p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, നന്ദഗോപരങ്ങടുന്ന ഗോപന്മാർ മനസ്സിലോർത്തു: ‘കഷ്ടം തന്നെ!... ഈ കുട്ടിയെ കൊല്ലാൻ എത്രയോ ദുഃഷ്ടശക്തികൾ തുനിഞ്ഞിറങ്ങിയതാണ്?... എങ്കിലും, അന്യരെ ദ്രോഹിക്കാനിറങ്ങിയ അവർക്കുതന്നെയാണ് മരണം വന്നുഭവിച്ചതു. എത്ര ഉഗ്രരൂപികളാണെങ്കിലും അവർക്കൊന്നും ഇവനെ ഉപദ്രവിക്കാൻ കഴിയുന്നില്ല. കൊല്ലുവാനുള്ള ഇച്ഛയോട് വന്നടുക്കുന്ന അവർ തീയിൽ വന്നുപതിക്കുന്ന ഈയാമ്പാറ്റകളെപ്പോലെ നശിച്ചുപോകുന്നു. അത്ഭുതംതന്നെ!... ബ്രഹ്മഞ്ജന്മാരുടെ വാക്കുകൾ ഒരിക്കലും പിഴയ്ക്കാറില്ല. സർവ്വജ്ഞനായ ഗർഗ്ഗമുനി പ്രവചിച്ചതുപോലെതന്നെ എല്ലാം സംഭവിക്കുന്നു.’</p><p style="text-align: justify;">രാജൻ!, ഇപ്രകാരം അവർ ഭഗവാന്റെ അത്ഭുതലീലകളെപറ്റി പറഞ്ഞുകൊണ്ടേയിരുന്നു. അങ്ങനെ ആനന്ദിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന അവർക്ക് സംസാരദുഃഖം അല്പംപോലും അനുഭവപ്പെട്ടില്ല. ഈവിധത്തിൽ ബലരാമനും ശ്രീകൃഷ്ണനും കുട്ടികളുടേതായ പലവിധി ലീകലളിലേർപ്പെട്ടുകൊണ്ട് തങ്ങളുടെ ബാല്യകാലം വ്രജത്തിൽ കഴിച്ചുകൂട്ടി.”</p><p style="text-align: justify;"><br /></p><p style="text-align: center;"><b>ശ്രീമദ്ഭാഗവതം ദശമസ്കന്ധം പതിനൊന്നാമദ്ധ്യായം സമാപിച്ചു.</b></p><p style="text-align: center;"><b><br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>ഓം തത് സത്.</b></p><div style="text-align: center;"><b><br /></b></div><div style="text-align: center;"><b><br /></b></div><div style="text-align: center;"><b><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/01/1010.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/06/1012.html">Next</a></b></div>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-86514198899978988732021-01-31T22:55:00.004+05:302021-02-11T22:37:13.207+05:3010.10 നളകൂബരമണിഗ്രീവമോക്ഷവും അവരുടെ സ്തുതിയും<p style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera;"><span style="font-size: medium;"><b>ഓം</b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 10<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(<span lang="ML">നളകൂബരമണിഗ്രീവമോക്ഷവും
അവരുടെ സ്തുതിയും</span>)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="tab-stops: 282.75pt;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="tab-stops: 282.75pt;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFSQFszsi4_pnmQpnV5VwT7wuVng6u-xAoYp-DNR1iI5d4AGh1ub2S1QF_ILevwb83vFRRdpdhI3pRWBDqAwqbNCbM7Bfsi9vrYqpVIlcxfeGEIgIWPQYYrSr_YEbW1pukfiFDWwpWnaa8/s810/krishna.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="737" data-original-width="810" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFSQFszsi4_pnmQpnV5VwT7wuVng6u-xAoYp-DNR1iI5d4AGh1ub2S1QF_ILevwb83vFRRdpdhI3pRWBDqAwqbNCbM7Bfsi9vrYqpVIlcxfeGEIgIWPQYYrSr_YEbW1pukfiFDWwpWnaa8/s320/krishna.jpg" width="320" /></a></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്ത് രാജാവ്
</span><span style="line-height: 115%;">ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷിയോട് <span lang="ML">ചോദിച്ചു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="line-height: 115%;">അല്ലയോ സർവ്വജ്ഞ</span><span style="line-height: 115%;">!, <span lang="ML">നളകൂബരും മണിഗ്രീവനുമുണ്ടായ ശാപത്തിന് കാരണമെന്തായിരുന്നുവെന്നും</span>,
<span lang="ML">അത്തരത്തിൽ എന്ത് ഹീനപ്രവൃത്തിയായിരുന്ന് അവർ ചെയ്തതെന്നും</span>, <span lang="ML">കൂടാതെ എന്തുകൊണ്ടായിരുന്ന് ദേവർഷി നാരദർക്കുപോലും കോപമുണ്ടായതെന്നും പറഞ്ഞുതരിക</span>.</span></span></div><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">രുദ്രാനുചാരികളായിരുന്നുവെങ്കിലും ഈ നളകൂബരമണിഗ്രീവന്മാർ മ</span>ദം <span lang="ML">മുഴുത്തവരായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">വാരുണി എന്ന മദ്യം സേവിച്ച് ഇവർ
ചുഴലുന്ന കണ്ണുകളോടുകൂടി മന്ദാകിനിയുടെ തീരത്തുള്ള കൈലാസപർവ്വതത്തിലെ പൂങ്കാവിൽ വനം
പുഷ്പിച്ചിരുന്ന ഒരു സമയത്ത് കുറെ സ്ത്രീകൾക്കൊപ്പം പാട്ടും പാടി സഞ്ചരി</span>ച്ചിരുന്നു.
<span lang="ML">താമരപ്പൂക്കൾ നിറഞ്ഞ ഗംഗയിലിറങ്ങി ഇവർ</span>, <span lang="ML">പിടിയാനകൾക്കൊപ്പം
കൊമ്പന്മാരെന്നതുപോലെ</span>, <span lang="ML">ആ യുവതികൾക്കൊത്ത് ക്രീഡിച്ചു</span>.
<span lang="ML">ഹേ കൌരവ</span>!, <span lang="ML">ആ സമയത്തായിരുന്നു ഭഗവാൻ ദേവർഷി നാരദർ
യാദൃശ്ചികമായി അതുവഴി വരികയും മദോന്മത്തമാരായ ഈ ദേവന്മാരെ കാണുകയും ചെയ്തതു</span>.
<span lang="ML">നഗ്നരായിരുന്ന ആ അപ്സരസ്സുകൾ ദേവർഷിയെ കണ്ടതും ശാപത്തെ പേടിച്ചും ലജ്ജിതരായും
തങ്ങളുടെ വസ്ത്രങ്ങൾ എടുത്തണിഞ്ഞു</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ അഹങ്കാരികളായ നളകൂബരനും
മണിഗ്രീവനുമാകട്ടെ ആ മര്യാദ പാലിക്കാൻ മനസ്സില്ലാതെപോയി</span>. <span lang="ML">ശ്രീമദത്താൽ
കണ്ണുകാണാത്തവരും മദ്യപാനത്താൽ ലക്ക് കെട്ടവരും ആയ ആ യക്ഷന്മാരെ കണ്ട് അവരുടെ അനുഗ്രഹത്തിനായി
നാരദമുനി അവരെ ഇങ്ങനെ ശപിച്ചു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ധനമദ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ത്തെ<span lang="ML">പോലെ</span>, <span lang="ML">കുലീനത്വാഭിമാനം</span>,
<span lang="ML">പാണ്ഡിത്യം മുതലായ മറ്റൊരു ഗുണങ്ങളും വിഷയഭോഗിയായ ഒരുവന്റെ ബുദ്ധിയെ
നശിപ്പിക്കുന്നില്ല</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ </span>ധനമ<span lang="ML">ദമാകട്ടെ</span>,
<span lang="ML">അജ്ഞാനികളായ വിഷയഭോഗികളിൽ സ്ത്രീസേവ</span>, <span lang="ML">ചൂതുകളി</span>,
<span lang="ML">മദ്യപാനം മുതലായ അധർമ്മങ്ങളെ സംഭവിപ്പിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">ഇങ്ങനെ ഐശ്വര്യമദം ഉണ്ടാകുമ്പോൾ</span>, <span lang="ML">ഇക്കൂട്ടർ നശ്വരമായ
ഈ ശരീരത്തെ ജരാമരണങ്ങളില്ലാത്ത അനശ്വരവസ്തുവായി കണക്കാക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">കൂടാതെ</span>, <span lang="ML">കരുണയറ്റവരായി ഇവർ മറ്റുള്ള പ്രാണികളെ ഹിംസിക്കുകയും
ചെയ്യുന്നു</span>. <span lang="ML">നരപതി എന്നോ ഭൂപതി എന്നോ എന്തുപേർ വിളിച്ചാലും ഒടുവിൽ
ഈ ശരീരത്തെ </span>ക്രി<span lang="ML">മിയെന്നോ മലമെന്നോ ചാമ്പലെന്നോ വിളിക്കേണ്ടിവരുന്നു</span>.
<span lang="ML">അതിന്റെ പരിപോഷണത്തിനായി ഇങ്ങനെ അന്യപ്രാണികളെ ഹിംസിക്കുന്നവർ സ്വാർത്ഥത്തെക്കുറിച്ചെന്തറിയാൻ</span>?...
<span lang="ML">പ്രാണിഹിംസ നിമിത്തം നരകം മാത്രമാണ് പിന്നീടുള്ള ഗതി</span>. <span lang="ML">തുടക്കത്തിൽ ഈ ശരീരം അന്നം തന്ന് വളർത്തിയവന്റെ സ്വത്താകുമോ</span>?... <span lang="ML">അതോ അച്ഛനമ്മമാരുടേതോ</span>?... <span lang="ML">അതോ ഇനിയിത് മുത്തച്ഛന്റേതാകുമോ</span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">…</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">അതല്ലെങ്കിൽ രാജാവിന്റേതാകാം</span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">…</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">അതുമല്ലെങ്കിൽ പിന്നെ ഇത്
വിലകൊടുത്ത് വാങ്ങിയ യജമാനന്റേതായിരിക്കാം</span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">…</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്നാൽ</span>, <span lang="ML">ഒടുവിൽ ഈ ദേഹം
അഗ്നിക്ക് അവകാശപ്പെട്ടതായിത്തീരും</span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">…</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">അല്ലാത്തപക്ഷം അതിനെ ഭക്ഷിക്കുവാൻ</span><span lang="ML">വേണ്ടി
കാത്തിരിക്കുന്ന നായയുടേതായിരിക്കും</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇങ്ങനെ ജീവിച്ചിരിക്കുമ്പോൾ
ആരുടേതുമായിരിക്കാവുന്നതും</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">, <span lang="ML">എന്നാൽ ഒരിക്കൽ മൂലപ്രകൃതിയിൽ
നിന്നുണ്ടായി പിന്നീടൊരിക്കം അതിൽ</span><span lang="ML">ത്തന്നെ ലയിച്ചുചേരുന്നതുമായ
ഈ ശരീരം തന്റേതാണെന്ന് അഭിമാനിച്ചുകൊണ്ട് അതിനെ പരിപോഷിപ്പിക്കാൻ</span>വേണ്ടി <span lang="ML">മൂഢന്മാരല്ലാതെ വിവേകമുള്ളവരാരെങ്കിലും ജന്തുക്കളെ കൊല്ലുമോ</span>?... <span lang="ML">ഐശ്വര്യമദത്താൽ കണ്ണുനഷ്ടപ്പെട്ട മൂഢനായ ഒരുവന് ദാരിദ്ര്യ</span>മെന്നത് <span lang="ML">ആ കണ്ണിനെ തിരികെ നേടാനുള്ള സിദ്ധൌഷധമാണു</span>. <span lang="ML">കാരണം</span>,
<span lang="ML">ദരിദ്രനായ ഒരുവന്ന് മാത്രമേ അന്യപ്രാണികളെ തന്നെപ്പോലെ കാണാൻ കഴിയുകയുള്ളൂ</span>.
<span lang="ML">ശരീരത്തിൽ മുള്ള് തറച്ച് അതിന്റെ വേദനയറിഞ്ഞിട്ടുള്ളവർ ആ ഗതി മറ്റൊരു
പ്രാണിക്കും ഉണ്ടായിക്കാണുവാൻ ആഗ്രഹിക്കുകയില്ല</span>. <span lang="ML">മാത്രമല്ല</span>,
<span lang="ML">അവർക്ക് മറ്റുള്ള ജന്തുക്കളിൽ സഹാനുഭൂതിയും ഉണ്ടാകുന്നു</span>. <span lang="ML">അപ്രകാരം ആ ദുഃഖം അനുഭവിച്ചിട്ടില്ലാത്തവർക്ക് തോന്നുകയില്ല</span>. <span lang="ML">ഈ ലോകത്തിൽ ദരിദ്രനായ മനുഷ്യൻ എല്ലാ മദങ്ങളിൽനിന്നും മുക്തനായി നിരരഹങ്കാരിയായി
തന്റെ കർമ്മവശാൽ പലവിധ കഷ്ടങ്ങളും ജീവിതത്തിൽ അനുഭവിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">അതുതന്നെ അവന് ഒരിക്കൽ വിശുദ്ധനാകാനുള്ള ഉത്തമമായ തപസ്സാകുന്നു</span>. <span lang="ML">വിശപ്പിന്റെ വിലയറിഞ്ഞ് അന്നത്തെ കൊതിക്കുന്ന ദരിദ്രന്റെ ഇന്ദ്രിയങ്ങൾ അത്യാവശ്യം
വേണ്ടതൊഴിച്ച് മറ്റ് വിഷങ്ങൾക്ക് പിറകേ പായാതെ അനുദിനം വരണ്ടുപോകുന്നു</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽത്തന്നെ അവനിൽ പരദ്രോഹകാംക്ഷയും അകന്നുപോകുന്നു</span>. <span lang="ML">സമഭാവനയുള്ള സജ്ജനങ്ങൾ എപ്പോഴും ദരിദ്രനോടുകൂടിമാത്രമേ ചങ്ങാത്തം കൂടുകയുള്ളൂ</span>.
<span lang="ML">ഇങ്ങനെ സജ്ജനങ്ങളോടുള്ള സംഗം കൊണ്ട് അവന്റെ അന്നാദിയോടുള്ള തൃഷ്ണയും
ഒഴിഞ്ഞു കാലക്രമത്തിൽ വിശുദ്ധനായിത്തീരുകയും ചെയ്യുന്നു</span>. <span lang="ML">സമചിത്തരായവർ
മുകുന്ദചരണത്തെ മാത്രം ആശ്രയിക്കുന്നവരാണു</span>. <span lang="ML">അങ്ങനെയുള്ളവർക്ക്
ധനമദത്താൽ അഹങ്കരിക്കുന്നവരും അസത്വിഷയങ്ങളെ ആശ്രയിക്കുന്നവരും തീർത്തും ഉപേക്ഷിക്കപ്പെടേണ്ടവരുമായ
ദുർജ്ജനങ്ങളിൽനിന്ന് എന്താണ് സാധിപ്പാനുള്ളത്</span>?. <span lang="ML">അതുകൊണ്ട്</span>,
<span lang="ML">ഞാനിതാ ശ്രീമദത്താൽ വിവേകം നഷ്ടപ്പെട്ടവരും വാരുണീമദ്യം സേവിച്ച് സ്ത്രീജിതന്മാരായവരും
ആത്മനിയന്ത്രണം നഷ്ടപ്പെട്ടവരുമായ ഇവരുടെ അജ്ഞാനജമായ അഹങ്കാരത്തെ നശിപ്പിക്കാൻ പോകുന്നു</span>.
<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">കുബേരന്റെ മക്കളായിട്ടുംകൂടി
അജ്ഞാനത്തിൽ മുഴുകി വിവേകം നഷ്ടപ്പെട്ട് ദുഷിച്ച ഗർവ്വോടുകൂടി തങ്ങൾ വിവസ്ത്രരാണെന്ന
സത്യം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span lang="ML">പോലും തിരിച്ചറിയാൻ സാധിക്കാതെ വന്ന ഇവർക്ക്
വൃക്ഷഭാവമാണ് അർഹമായത്</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ ജ്ഞാനം വീണ്ടെടുക്കുന്നതിനായി
വൃക്ഷഭാവത്തിലും എന്റെ അനുഗ്രഹത്താൽ ഇവർക്ക് പൂർവ്വസ്മരണയുണ്ടാകുന്നതാണു</span>. <span lang="ML">പിന്നീട്</span>, <span lang="ML">ഒരു നൂറ് ദേവവർഷം പിന്നിട്ടതിനുശേഷം ഒരിക്കൽ
ശ്രീവാസുദേവന്റെ സാന്നിധ്യത്തെ നേടി വീണ്ടും ഇവർ സ്വർല്ലോകത്തെ പ്രപിച്ച് ഭഗവദ്ഭക്തി
സിദ്ധിച്ചവരായി ഭവിക്കട്ടെ</span>!.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">അങ്ങനെ ഇപ്രകാരം പറഞ്ഞതിനുശേഷം ദേവർഷി നാരദർ നാരായണാശ്രമത്തിലേക്ക്
പോയി</span>. <span lang="ML">ഉടൻ</span><span lang="ML">തന്നെ നളകൂബരമണിഗ്രീവന്മാർ രണ്ട്
മരുതുമരങ്ങ</span>ളായി <span lang="ML">ഭവിക്കുകയും ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">ഭക്തോത്തമനായ
ശ്രീനാരദരുടെ വാക്കുകളെ സത്യമാക്കുന്നതിനായി ഭഗവാൻ ശ്രീകൃഷ്ണൻ ആ ഇരട്ടമരുതുകൾ നിൽക്കുന്നിടത്തേക്ക്
താനുമായി ബദ്ധപ്പെട്ടുകിടക്കുന്ന ആ ഉരലും വലിച്ചുകൊണ്ട് പതുക്കെ യാത്രയായി</span>.
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദേവർഷി തനിക്ക് പ്രീയപ്പെട്ട</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">വനും <span lang="ML">അതുപോലെ ഇവർ കുബേരപുത്രന്മാരുമാണു</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ
ആ മഹാത്മാവിനാൽ ഉച്ചരിക്കപ്പെട്ട വചനത്തെ അപ്രകാരംതന്നെ സാധിപ്പിച്ചേക്കാം</span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്ന് മനസ്സിൽ വിചാരിച്ചുകൊണ്ട്
ഭഗവാനാകട്ടെ ഉരലും വലിച്ചുകൊണ്ട് ആ അർജ്ജുനമരങ്ങളുടെ അല്പവിടവിലൂടെ അപ്പുറം ചാടിക്കടക്കുകയും
ഉരൽ അതിനുപിന്നിൽ വിലങ്ങടിച്ചുനിൽക്കുകയും ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">ആ സമയം ദാമോദരനായ
ഭഗവാൻ ശക്തിയോടെ ആ ഉലൂഖലത്തെ ആഞ്ഞുവലിച്ചു</span>. <span lang="ML">ഭഗവദ്ശക്തിയാൽ ഉലഞ്ഞ്
ആ മരം വേർപിഴുത് അതിഭയങ്കരശബ്ദത്തോടുകൂടി ഇളകിവീണു</span>. <span lang="ML">ഉടൻ ആ മരങ്ങൾ
നിന്നിടത്ത് പരമമായ കാന്തിയെഴുന്ന മദമടങ്ങിയ രണ്ടു സിദ്ധദേവന്മാർ ദിക്കുകൾ മുഴുവൻ പ്രകാശിപ്പിച്ചുകൊണ്ട്
അഖിലലോകനാഥനായ ഭഗവാന്റെയടുക്കൽ വന്ന് ശിരസ്സാനമിച്ച് ഇപ്രകാരം പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ കൃഷ്ണ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഹേ യോഗേശ്വര</span>!, <span lang="ML">നിന്തിരുവടി ആദ്യനും പരമപുരുഷനുമാണു</span>.
<span lang="ML">സ്ഥൂലസൂക്ഷ്മരൂപങ്ങളിൽ വർത്തിക്കുന്ന ഈ വിശ്വം അവിടുത്തെ സ്വരൂപം തന്നയാകുന്നുവെന്ന്
ബ്രഹ്മജ്ഞർ പറയുന്നു</span>. <span lang="ML">സർവ്വഭൂതങ്ങളുടേയും ദേഹവും പ്രാണനും ഇന്ദ്രിയങ്ങളും
അഹങ്കാരവുമെ</span>ല്ലാം <span lang="ML">അങ്ങയാൽ നിയന്ത്രിതമാകുന്നു</span>. <span lang="ML">കാലസ്വരൂപനായതും വിശ്വവ്യാപിയായിരിക്കുന്നതും വിശ്വനിയന്താവായിരിക്കുന്നതും
അവ്യയനായ അങ്ങ് മാത്രമാണു</span>. <span lang="ML">ത്രിഗുണസ്വരൂപമായ പ്രകൃതിയും അതുപോലെ
മഹത്</span><span lang="ML">തത്വവുമെല്ലാം നിന്തിരുവടിതന്നെയാകുന്നു</span>. <span lang="ML">സർവ്വചരാചരങ്ങളിൽ കുടികൊള്ളുന്ന പുരുഷനും സർവ്വചരാചരങ്ങളിലെ വികാരങ്ങളെ അറിയുന്നവനും
അങ്ങുതന്നെ</span>. <span lang="ML">അങ്ങ് സൃഷ്ടിക്ക് മുൻപേയുള്ളവനാണു</span>. <span lang="ML">അങ്ങനെയുള്ള അങ്ങയെ ത്രിഗുണാത്മകമായ ഈ ശരീരത്തിൽ പെട്ടുകിടക്കുന്ന അജ്ഞാനികൾക്ക്
എങ്ങനെയറിയാൻ കഴിയും</span>? <span lang="ML">അവിടുത്തെ മായയാൽതന്നെ മറയ്ക്കപ്പെട്ട മഹിമകളോടുകൂടിയവനും
ബ്രഹ്മസ്വരൂപിയും സൃഷ്ടികർത്താവും സർവ്വൈശ്വര്യസമ്പൂർണ്ണനും വസുദേവപുത്രനുമായ നിന്തിരുവടിക്ക്
ഞങ്ങളുടെ പ്രണാമം</span>. <span lang="ML">വ്യത്യസ്ഥമായ ഓരോരോ ശരീ</span><span lang="ML">രങ്ങളിലവതരിച്ച് അത്തരം സൃഷ്ടികൾക്ക് കഴിയാത്തതായ അത്ഭുതകർമ്മങ്ങൾ അങ്ങ് ചെയ്യുന്നു</span>.
<span lang="ML">അവയൊക്കെ അവിടുത്തെ അനുപമവും അത്ഭുതാവഹവുമായ ലീലകളാകുന്നു</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ അങ്ങയുടെ ആ ശരീരങ്ങളെല്ലാം തികച്ചും ആദ്ധ്യാത്മികങ്ങളാകുന്നു</span>.
<span lang="ML">അതെല്ലാം ആ ശരീരങ്ങളിലൂടെയുള്ള അങ്ങയുടെ അവതാരങ്ങളാണു</span>. <span lang="ML">ഇന്ന് അങ്ങ് അതുല്യവും അനന്തവുമായ ശക്തിയോടെ ഇവിടെ അവതരിച്ചിരിക്കുന്നത് ഇവിടുത്തെ
സകലചരാചരങ്ങൾക്കും മോക്ഷമരുളുന്നതിനുവേണ്ടിയാണു</span>. <span lang="ML">ഹേ പരമകല്യാണമൂർത്തേ</span>!,
<span lang="ML">ഹേ പൂർണ്ണമംഗളസ്വരൂപ</span>!, <span lang="ML">ശാന്തനായും യാദവന്മാരുടെ
നാഥനായും വസുദേവകുമാരനായുമിരിക്കുന്ന നിന്തിരുവടിക്ക് നമസ്ക്കാരം</span>. <span lang="ML">അല്ലയോ സർവ്വവ്യാപിയായ ഭഗവാനേ</span>!, <span lang="ML">അങ്ങയുടെ അനുചരദാസരായി
വർത്തിക്കുന്ന ഞങ്ങളെ പോകാനനുവദിച്ചാലും</span>. <span lang="ML">നാരദമഹർഷിയുടെ അനുഗ്രഹത്താൽ
ഞങ്ങൾക്ക് നിന്തിരുവടിയുടെ ദർശനം ലഭ്യമായിരിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">ഞങ്ങളുടെ
വാ</span>ക്കുകൾ <span lang="ML">അങ്ങയുടെ നാമസങ്കീർത്തനങ്ങളെ പാടുന്നതിനായും</span>,
<span lang="ML">കാതുകൾ അവിടുത്തെ സത്കഥാശ്രവണത്തിന്നായും</span>, <span lang="ML">കൈകൾ
അങ്ങേയ്ക്കുവേണ്ടി ദാസ്യവൃത്തികൾ ചെയ്യുന്നതിനായും</span>, <span lang="ML">മനസ്സ് അവിടുത്തെ
തൃപ്പാദസ്മരണത്തിനായും</span>, <span lang="ML">ശിരസ്സ് അങ്ങയുടെ ആവാസസ്ഥലങ്ങളെ നമസ്ക്കരിക്കുന്നതിനായും</span>,
<span lang="ML">കണ്ണുകൾ നിന്തിരുവടിയുടെ ഭക്തന്മാരെ ദർശിക്കുന്നതിനായും പ്രയോജനപ്പെടട്ടെ</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ തുടർന്നു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: <span lang="ML">രാജാവേ</span>!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ നളകൂബരമണിഗ്രീവന്മാർ ഭഗവാനെ
സ്തുതിച്ചു</span>. <span lang="ML">ഭഗവാനാകട്ടെ എല്ലാം കേട്ടുകൊണ്ട് ഉരലിൽ ബദ്ധപ്പെട്ടവനെന്ന്
നടിച്ചുകൊണ്ട് പുഞ്ചിരിതൂകി ഇപ്രകാരം അവരോടരുളിച്ചെയ്തു</span>. </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മദാന്ധതയാകുന്ന തിമിരം ബാധിച്ചിരുന്ന
നിങ്ങളെ കരുണാമയനായ ഋഷി ശാപവചനങ്ങളാൽ അനുഗ്രഹം ചെയ്തു എന്നുള്ള</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ത് <span lang="ML">എനിക്ക് മുമ്പേ അറിവുള്ളതാണു</span>. <span lang="ML">തീർത്തും
എന്നിൽ ആത്മാർപ്പണം ചെയ്തിട്ടുള്ളവരും സമചിത്തന്മാരുമായ സജ്ജനങ്ങളുടെ ദർശനത്താൽ മനുഷ്യന്ന്
മായയോടുള്ള ബന്ധം</span>, <span lang="ML">ആദിത്യന്റെ ദർശനത്താൽ കണ്ണുകൾക്ക് ഇരുട്ട്
എന്നതുപോലെ</span>, <span lang="ML">അകന്നുപോകുന്നു</span>. <span lang="ML">അല്ലയോ നളകൂബരമണിഗ്രീവന്മാരേ</span>!,
<span lang="ML">നിങ്ങൾ ആഗ്രഹിച്ചതുപോലെ</span>, നിങ്ങൾക്ക് <span lang="ML">പരമവും സംസാരദുഃഖ</span>മ<span lang="ML">കന്നതുമായ ഭക്തി എന്നിൽ വേണ്ടവണ്ണം ഉണ്ടായിരിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">ഇനി നിങ്ങൾ സ്വസ്ഥാനത്തേക്ക് പൊയ്ക്കൊള്ളുക</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">അങ്ങനെ ഭഗവാനാൽ അനുഗ്രഹീതരായ ആ രണ്ടുപേരും ഉരലിൽ ബദ്ധനായിരിക്കുന്ന
ഭഗവാനെ പലവട്ടം പ്രദക്ഷിണം ചെയ്ത് നമസ്കരിച്ച് യാത്രയും ചോദിച്ചുകൊണ്ട് അനുമതിവാങ്ങി
ഉത്തരദിക്കിലേക്ക് യാത്രയായി</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പത്താമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/01/109.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/02/1011.html">Next</a></span></b><span style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-2499728725971574732021-01-31T22:24:00.005+05:302021-01-31T22:55:59.898+05:3010.9 ഉലൂഖലബന്ധനം<p style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera;"><span style="font-size: medium;"><b>ഓം</b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 9<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(<span lang="ML">ഉലൂഖലബന്ധനം</span>)<o:p></o:p></b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="tab-stops: 282.75pt;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO4UqW2JWvS0N5WrEnnsfN5pPF4XhnosmhvyYzgR93Dc4sTJyNBrMsL3dzL1hvlSB8PsxzKTFZUFlVhh7QrsO17l_QaCqq3hF5YbXDui377tMULy9BrBc_5jmlkCT82J9D-1guBMhtwPVO/s254/krishna.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="254" data-original-width="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjO4UqW2JWvS0N5WrEnnsfN5pPF4XhnosmhvyYzgR93Dc4sTJyNBrMsL3dzL1hvlSB8PsxzKTFZUFlVhh7QrsO17l_QaCqq3hF5YbXDui377tMULy9BrBc_5jmlkCT82J9D-1guBMhtwPVO/s0/krishna.jpg" /></a></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു</span><span style="line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഒരിക്കൽ വീട്ടിലുള്ള മറ്റു ഗോപികൾ മറ്റോരോ കർമ്മങ്ങളിൽ വ്യാപൃതരായിരുന്നതിനാൽ
യശോദ സ്വയം തൈർ കടയുകയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">വീട്ടുജോലികൾക്കിടയിലും അവൾ
ഭഗവദ്</span><span lang="ML">ലീലകളെത്തന്നെ നിരന്തരം ഓർത്തുപാടിക്കൊണ്ടിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">സുന്ദരിയായ ദേവി തൈർ കടയുകയാണ്</span>. <span lang="ML">അവൾ അരഞ്ഞാണിട്ട്
മുറുക്കിയ വെൺപ്പട്ടുവസ്ത്രങ്ങളാണണിഞ്ഞിരിക്കുന്നത്</span>. <span lang="ML">പുത്രവാത്സല്യത്താൽ
അവളുടെ സ്തനങ്ങൾ സദാ ചുരന്നുകൊണ്ടേയിരുന്നു</span>. <span lang="ML">കയർ വലിക്കുമ്പോൾ
കൈകളിലണിഞ്ഞിരിക്കുന്ന പൊൻ</span><span lang="ML">വളകളും കാതിലെ ഭൂഷണങ്ങളും ഇളകിയാടുന്നു</span>.
<span lang="ML">മുഖത്ത് വിയർപ്പ് പൊടിഞ്ഞിരിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">വാർമുടിക്കെട്ടിൽനിന്നും
പിച്ചകപ്പൂക്കൾ ഉതിർന്നുവീഴുന്നു</span>. <span lang="ML">അങ്ങനെ തൈർ കടയുന്ന സമയത്ത്
അവിടെയെത്തി പാൽകുടിക്കണമെന്നുള്ള ആഗ്രഹത്തോടുകൂടി മാതാവിനെ സമീപിച്ച ഉണ്ണിക്കണ്ണൻ
കടക്കോലിനെ പിടിച്ചുനിർത്തിക്കൊണ്ട് അവളുടെ മുഖത്തേയ്ക്ക് നോക്കി</span>. <span lang="ML">തന്റെ മടിയിൽ കയറിയിരിക്കുന്ന ഉണ്ണിയെ അവൾ വാത്സല്യത്തോടുകൂടി തന്റെ ചുരന്നിരിക്കുന്ന
സ്തനം കുടിപ്പിച്ചു</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ അടുപ്പത്ത് തിളച്ചുപൊന്തുന്ന പാൽ
ഇറക്കിവയ്ക്കാനായി പാൽ കുടിച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന ഉണ്ണിയെ അവൾ നിലത്തിറക്കിവച്ച് പെട്ടെന്ന്
അടുക്കളിയിലേക്കോടി</span>. <span lang="ML">ഈ സംഭവത്തിൽ കോപത്താൽ വിറയ്ക്കുന്ന ചെഞ്ചുണ്ട്
കൃഷ്ണൻ പല്ലുകൾകൊണ്ട് കടിച്ചമർത്തി</span>. <span lang="ML">തുടർന്ന്</span>, <span lang="ML">അവിടെയുണ്ടായിരുന്ന ഒരു അമ്മിക്കുഴവിയെടുത്ത് തൈർപാത്രം തച്ചുടച്ചതിനുശേഷം
കള്ളക്കണ്ണീരുമൊലിപ്പിച്ച് അകത്തളത്തിലേക്ക് പോയി ആരും കാണാതെ അവിടെ വച്ചിരുന്ന വെണ്ണ
എടുത്ത് ഭക്ഷിച്ചു</span>. <span lang="ML">തിളച്ച പാൽ അടുപ്പത്തുനിന്നും ഇറക്കിവച്ച്
യശോദ തിരിച്ചെത്തിയപ്പോൾ കണ്ട കാഴ്ച തൈർകലം ഉടഞ്ഞുകിടക്കുന്നതായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അത് തന്റെ മകന്റെ പണിയാണെന്നറിഞ്ഞ് അവൾ ചിരിച്ചുകൊണ്ട് അവനെ അവിടമാകെ തിരഞ്ഞുനടന്നു</span>.
<span lang="ML">അന്വേഷിച്ചുചെന്നപ്പോൾ</span>, <span lang="ML">കമിഴ്ത്തിവച്ച ഉരലിന്റെ
പുറത്തുകയറിയിരുന്ന് ഉറിയിൽ വച്ചിരുന്ന വെണ്ണയെ എടുത്ത് ഭക്ഷിച്ച് ബാക്കി വന്നത് കുരങ്ങന്മാർക്കും
കൊടുത്തുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന ഉണ്ണിയെ അവൾ കണ്ടു</span>. <span lang="ML">മെല്ലെ അവൾ കാലൊച്ച
കേൾപ്പിക്കാതെ പതുങ്ങിപ്പതുങ്ങി പിന്നിലൂടെ നടന്നടുത്തു</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ
വടിയെടുത്തുകൊണ്ട് തന്നെ പിടിക്കുവാനായി പമ്മിവരുന്ന അമ്മയെ കണ്ട് കൃഷ്ണൻ ഉരലിൽനിന്നുമിറങ്ങി
ഒരോട്ടം വച്ചുകൊടുത്തു</span>. <span lang="ML">തപസ്സുകൊണ്ട് അവന്റെ സ്വാരൂപ്യത്തെ പ്രാപിക്കപ്പെട്ടതും</span>,
<span lang="ML">അവനിൽ പ്രവേശിക്കുവാൻ യോഗ്യതയുള്ളതുമായ യോഗികളുടെ മനസ്സിനുപോലും പ്രാപിക്കുവാൻ
ദുസ്സാധ്യമായ ആ പരമാത്മസ്വരൂപനെ പിടിച്ചുകെട്ടുവാനായി യശോദ അവന്റെ പിറകേയോടി</span>.
<span lang="ML">വളരെ കഷ്ടപ്പെട്ട് അതിവേഗത്തിൽ അവൾ അവനുപിന്നാലെ പാഞ്ഞു</span>. <span lang="ML">കെട്ടഴിഞ്ഞുവീണ മുടിക്കെട്ടിൽനിന്നും പുഷപങ്ങൾ ഉതിർന്ന് പോയ വഴിയിലെല്ലാം വീണു</span>.
<span lang="ML">ഒടുവിൽ ഒരുവിധത്തിൽ അവനെ അവൾ എങ്ങനെയോ കടന്നുപിടിച്ചു</span>. <span lang="ML">താൻ അപരാധം പ്രവർത്തിച്ചുപോയി എന്ന് കാണിച്ചുകൊണ്ടും</span>, <span lang="ML">മഷി പരന്നിരിക്കുന്ന കൺ</span><span lang="ML">തടങ്ങളെ ഇരുകുഞ്ഞികരങ്ങൾകൊണ്ട്
തിരുമ്മിക്കൊണ്ടും</span>, <span lang="ML">വാവിട്ട് കരഞ്ഞുകൊണ്ടും</span>, <span lang="ML">ഭയത്താൽ വിഹ്വലമായ നേത്രങ്ങളോടെ തലയുയർത്തി തന്റെ മുഖത്തേക്ക് നോക്കിക്കൊണ്ടും
നിൽക്കുന്നവനായ കൃഷ്ണനെ യശോദ ഇരുകൈകൾകൊണ്ടും കൂട്ടിപ്പിടിച്ചു പേടിപ്പിച്ചുകൊണ്ട് ശകാരിച്ചു</span>.</span></span></div><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">പുത്രസ്നേഹവതിയായ അവൾ അവന്റെ ശക്തിയെ തിരിച്ചറിയാതെ തന്റെ പുത്രൻ
തന്നിൽ ഭയപ്പെട്ടിരിക്കുന്നതായി മനസ്സിലാക്കി കൈയ്യിലുണ്ടായിരുന്ന വടി ദൂരേയ്ക്ക് വലിച്ചെറിഞ്ഞ്
അവനെ കയറുകൊണ്ട് ബന്ധിക്കാൻ ഭാവിച്ചു</span>. <span lang="ML">യാതൊരുവനാണോ അകവും പുറവുമില്ലാത്തത്</span>,
<span lang="ML">യാതൊരുവനാണോ മുമ്പും പിൻപുമില്ലാത്തത്</span>, <span lang="ML">യാതൊരുവനാണോ
ഈ ലോകത്തിന്റെ മുമ്പായും പിൻപായും അകമായും പുറമായും വർത്തിക്കുന്നത്</span>, <span lang="ML">യാതൊരുവനാണോ ഈ ലോകംതന്നെയായിരിക്കുന്നത്</span>, <span lang="ML">യാതൊരുവനാണോ
ഇന്ദ്രിയങ്ങൾക്ക് വിഷയമല്ലാത്തവനായി അവ്യക്തനായി നിലകൊള്ളുന്നത്</span>, <span lang="ML">അങ്ങനെയുള്ള മാനുഷരൂപം ധരിച്ച ആ സത്ചിദാനന്തമൂർത്തിയെ തന്റെ മകനെന്ന് കരുതി
ദേവി യശോദ കയറുകൊണ്ട് ഉരലിൽ കെട്ടിയിടാൻ ശ്രമിച്ചു</span>. <span lang="ML">കുറ്റക്കാരനായ
തന്റെ പുത്രനെ കെട്ടിയിടുവാനായി ബദ്ധപ്പെട്ടുകൊണ്ടിരിക്കെ ആ കയറിന് രണ്ടുവിരൽ</span><span lang="ML">നീളം പോരാതെയായി</span>. <span lang="ML">അത് കണ്ട് അവൾ മറ്റൊരു കയറെടുത്ത് ആദ്യത്തേതുമായി
കൂട്ടിക്കെട്ടി</span>. <span lang="ML">അപ്പോഴും തികയാതെവന്ന ആ കയറിന്റെ അറ്റത്ത് മറ്റൊരു
കഷണം കൂടി വീണ്ടും ഏച്ചുകെട്ടി</span>. <span lang="ML">പിന്നെയും രണ്ടംഗുലം നീളത്തിൽ
കയറ് തികയാതെവന്നു</span>. <span lang="ML">ഇങ്ങനെ എത്ര തവണ ശ്രമിച്ചിട്ടും ഉള്ള കയറിന്
രണ്ടുവിരൽ</span><span lang="ML">നീളം പോരാതെ അവശേഷിച്ചു</span>. <span lang="ML">ഇപ്രകാരം
വീട്ടിലുള്ള കയറുകളെല്ലാം ചേർത്തുകെട്ടിയിട്ടും അതിന് ഭഗവാനെ പിടിച്ചുകെട്ടുവാൻ</span><span lang="ML">തക്ക നീളം തികയാതെവരുന്നതുകണ്ട് ചുറ്റും കൂടിനിന്ന ഗോപികമാർ വാപൊത്തി ചിരിക്കാൻ
തുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">സങ്കടവും ദേഷ്യവും അതോടൊപ്പം ഉള്ളിലൂറുന്ന സന്തോഷവും
എല്ലാം കൂടിച്ചേർന്ന ഒരു ഭാവം യശോദയുടെ മുഖത്ത് പ്രത്യക്ഷമായി</span>. <span lang="ML">ഗോപിമാർക്കൊപ്പം ചിരിച്ചുകൊണ്ട് അവളും വിസ്മയത്തോടെ അവനെ നോക്കിനിന്നു</span>.
<span lang="ML">എന്നിട്ടും തന്റെ ഉദ്യമത്തിനായി കിണഞ്ഞ് പരിശ്രമിക്കുന്ന അവളുടെ വാർമുടിക്കെട്ടിൽനിന്നും
പൂക്കൾ കൊഴിഞ്ഞുവീണുകൊണ്ടേയിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അവൾ വല്ലാതെ വിയർത്തു</span>.
<span lang="ML">അങ്ങനെ കഷ്ടപ്പെടുന്ന സ്വമാതാവിനെ കണ്ട് ഭഗവാൻ കാരുണ്യത്തോടെ സ്വയം ബന്ധനത്തിന്
വഴങ്ങിക്കൊടുത്തു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ പരീക്ഷിത്തേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ബ്രഹ്മാവാദിയായ ദേവന്മാരോടുകൂടിയ ഈ ലോകം ആരുടെ അധീനതയിലാണോ ഇരിക്കുന്നത്</span>,
<span lang="ML">അങ്ങനെയുള്ള സർവ്വസ്വതന്ത്രനായ ഭഗവാൻ കൃഷ്ണനായി അവതരിച്ച് ഇങ്ങനെ താൻ
സ്വയം ഭക്തർക്ക് അധീനനാണെന്നുള്ള തത്വം ലോകത്തിന് കാട്ടിക്കൊടുത്തു</span>. <span lang="ML">വെറും ഒരു ഗോപസ്ത്രീയായ യശോദയ്ക്ക് കിട്ടിയ ഈ പ്രസാദം മോക്ഷദാതാവായ ശ്രീഹരിയിൽനിന്നും
ബ്രഹ്മാവിനോ മഹാദേവനോ എന്തിനുപറയാൻ</span>, <span lang="ML">സ്വന്തം തിരുമാറിടത്തിൽ സദാ
ഇടം പിടിച്ചിരിക്കുന്ന ശ്രീ ലക്ഷ്മീഭഗവതിക്കുപോലുമോ ഇന്നോളം ലഭ്യമായിട്ടില്ലതന്നെ</span>.
<span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ഗോപികാപുത്രനായ ഈ ഭഗവാൻ ശ്രീകൃഷ്ണൻ ഈ ലോകത്തിൽ
എത്രത്തോളം എളുപ്പത്തിൽ ഭക്തന്മാർക്ക് ലഭിക്കുന്നുവോ</span>, <span lang="ML">അത്രത്തോളം
എളുപ്പത്തിൽ താപസ്സന്മാർക്കോ യോഗിക്കൾക്കോ പോലും പ്രാപ്യനാകുന്നില്ലെന്നറിയുക</span>.
<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അങ്ങനെ കണ്ണനെ ബന്ധിച്ച്
അമ്മ ഗൃഹകൃത്യങ്ങൾക്കായി മടങ്ങി</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">. <span lang="ML">ആ സമയം</span>, <span lang="ML">സർവ്വേശ്വരനായ കൃഷ്ണന് തന്റെ ഒരു ദൌത്യം ഓർമ്മവന്നു</span>. <span lang="ML">പണ്ട് വൈശ്രവണന്റെ പുത്രന്മാരായിരുന്ന രണ്ട് യക്ഷന്മാർ മരുത് വൃക്ഷങ്ങളായി
അവിടെ നിൽക്കുന്നത് ഭഗവാൻ കണ്ടറിഞ്ഞു</span>. <span lang="ML">ശ്രീമദത്താൽ അഹങ്കാരികളായിമാറിയ
നളകൂബരൻ</span>, <span lang="ML">മണിഗ്രീവൻ എന്നീ പേരുകളിൽ വിഖ്യാതരായിരുന്ന ഇവർ ശ്രീനാരദരുടെ
ശാപത്താലായിരുന്നു ഇങ്ങനെ വൃക്ഷങ്ങളായി ഭവിച്ചതു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഒമ്പതാമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/01/108.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/01/1010.html">Next</a></span></b><span style="font-size: 18pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-9576898409337062332021-01-31T22:18:00.002+05:302021-01-31T22:25:26.751+05:3010.8 നാമകരണം, ബാലലീലാനിരൂപണം, മൃദ്ഭക്ഷണം, വിശ്വരൂപദർശനം<p style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera;"><b>ഓം</b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><b> </b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 8<o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b>(<span lang="ML">നാമകരണം</span>,
<span lang="ML">ബാലലീലാനിരൂപണം</span>, <span lang="ML">മൃദ്ഭക്ഷണം</span>, <span lang="ML">വിശ്വരൂപദർശനം</span>)</b><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="tab-stops: 282.75pt;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="tab-stops: 282.75pt;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX0W08vuBJ1WspqJS-AtnQqvrdhDS_4mxutAqvSyyLktlJu2MJOvMjLnTXuYnF3fHXgA_0HsdE94ZuOvO_85147-_vHFBKkYuU4urSUBxq1QqwbpS2zoxwAbeZT84S6nmJ1rV5MQbeyR4Y/s1316/Krishna+eating+mannu.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1316" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgX0W08vuBJ1WspqJS-AtnQqvrdhDS_4mxutAqvSyyLktlJu2MJOvMjLnTXuYnF3fHXgA_0HsdE94ZuOvO_85147-_vHFBKkYuU4urSUBxq1QqwbpS2zoxwAbeZT84S6nmJ1rV5MQbeyR4Y/s320/Krishna+eating+mannu.jpg" /></a></div><div style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു</span><span style="line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത് രാജൻ</span><span style="line-height: 115%;">!, <span lang="ML">വസുദേവർ പറഞ്ഞയയ്ക്കപ്പെട്ട് യദുക്കളുടെ ഗുരുവും മഹാതപസ്വിയുമായ
ഗർഗ്ഗമുനി അങ്ങനെയിരിക്കെ ഒരുദിനം നന്ദന്റെ ഗോകുലത്തിലേക്ക് വന്നു</span>. <span lang="ML">കണ്ടപാടേ സന്തുഷ്ടനായി നന്ദഗോപർ എഴുന്നേറ്റ് കൈകൂപ്പി വണങ്ങി അദ്ദേഹത്തെ ആദരിച്ചുപൂജിച്ചു</span>.
<span lang="ML">അതിഥിസത്ക്കാരത്തിനുശേഷം സന്തോഷപൂർവ്വം ഉപവിഷ്ടനായ ഗർഗ്ഗമുനിയോട് ആനന്ദം
തുളുമ്പുന്ന വാക്കുകളാൽ നന്ദൻ ചോദിച്ചു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="line-height: 115%;">അല്ലയോ ബ്രഹ്മർഷേ</span><span style="line-height: 115%;">!, <span lang="ML">പൂർണ്ണനായ
അങ്ങേയ്ക്കുവേണ്ടി എന്താണ് ഞങ്ങൾ ചെയ്യേണ്ടതു</span>?. <span lang="ML">ഹേ സർവ്വജ്ഞ</span>!,
<span lang="ML">അങ്ങയെപ്പോലുള്ള മഹാത്മാക്കളുടെ സന്ദർശനം ദീനചിത്തന്മാരായ ഞങ്ങൾ കുടുംബികൾക്ക്
അനുഗ്രഹമായി ഭവിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">അങ്ങയാൽ രചിക്കപ്പെട്ട ജ്യോതിശാസ്ത്രം
കൊണ്ടാണ് പഞ്ചേന്ദ്രിയങ്ങൾക്കപ്പുറമുള്ള ഭൂതം</span>, <span lang="ML">ഭാവി മുതലായവയുടെ
അറിവ് ലോകത്തിനുണ്ടാകുന്നതു</span>. <span lang="ML">ബ്രാഹ്മണർ സമൂഹത്തിൽ മറ്റുള്ളവർക്ക്
ആചാര്യന്മാരാകുന്നു</span>. <span lang="ML">അങ്ങാണെങ്കിൽ ബ്രഹ്മഞ്ജാനികളിൽ ശ്രേഷ്ഠനും</span>.
<span lang="ML">ആകയാൽ ഈ രണ്ട് കുട്ടികളുടേയും നാമകരണാദി സംസ്ക്കാരങ്ങളെ ചെയ്തനുഗ്രഹിക്കണം</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span></div><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഗർഗ്ഗമുനി പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ നന്ദഗോപരേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഞാൻ യാദവന്മാരുടെ കുലഗുരുവാണെന്ന കാര്യം ലോകർക്കെല്ലാം അറിയാവുന്നതാണു</span>.
<span lang="ML">ആ സ്ഥിതിക്ക് അങ്ങയുടെ കുട്ടികളുടെ സംസ്ക്കാരങ്ങൾ ഞാൻ ചെയ്താൽ</span>,
<span lang="ML">ഇവർ ദേവകിയുടെ പുത്രന്മാരെണെന്ന് കംസൻ വിചാരിക്കും</span>. <span lang="ML">തന്നെ കൊല്ലുവാനായി ഒരു കുഞ്ഞ് എങ്ങോ ജനിച്ചിട്ടുണ്ടെന്ന് മഹാപാപിയായ കംസൻ
ദേവകിയുടെ പുത്രിയായ യോഗമായയിൽനിന്നും കേട്ടറിഞ്ഞ സ്ഥിതിക്ക്</span>, <span lang="ML">അവളുടെ എട്ടാമത്തെ ഗർഭം പെൺകുഞ്ഞാകില്ല എന്നറിഞ്ഞുകൊണ്ടും</span>, <span lang="ML">അങ്ങേയ്ക്ക് വസുദേവരോടുള്ള സ്നേഹത്തെ മനസ്സിലാക്കിക്കൊണ്ടും</span>, <span lang="ML">അവൻ ഉണ്ണിയെ കൊല്ലുവാനുള്ള ശ്രമങ്ങൾ നടത്തും</span>. <span lang="ML">ഞാൻ ഇവരുടെ
സംസ്ക്കാരകർമ്മങ്ങൾ ചെയ്യുന്നപക്ഷം</span>, <span lang="ML">ഈ സംശയം ആ ദുഷ്ടൻ ഉറപ്പിക്കുകയും
അത് നമുക്കപകടമായി ഭവിക്കുകയും ചെയ്യും</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അതുകേട്ട് നന്ദഗോപർ
പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ മുനേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">എന്റെ ബന്ധുക്കൾപോലുമറിയാതെ
ആരാരുമില്ലാത്തിടത്തുവച്ച് ഒഴിച്ചുകൂടാൻ പറ്റാത്തതായ ആ കർമ്മങ്ങൾ മാത്രം ചെയ്തുതരിക</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ തുടർന്നു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്തേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ നന്ദഗോപരുടെ ഇംഗിതത്തെ മാനിച്ച് ഗർഗ്ഗൻ സന്തോഷപൂർവ്വം
ആരുമില്ലാത്തിടത്തുവച്ച് വളരെ രഹസ്യമായി കുട്ടികളുടെ നാമകരണാദിസംസ്ക്കാരങ്ങൾ ചെയ്തു</span>.
<span lang="ML">തുടർന്ന് അദ്ദേഹം പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ നന്ദരേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">രോഹിണിയുടെ
പുത്രനായ ഇവൻ സർവ്വഗുണസമ്പന്നനായി സകലരേയും രമിപ്പിച്ചുകൊണ്ട് </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാമൻ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്ന പേരിൽ പ്രസിദ്ധനാകും</span>. <span lang="ML">കരുത്തുറ്റവനാകയാൽ </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ബലൻ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്നും ഇവൻ അറിയപ്പെടും</span>.
<span lang="ML">മാത്രമല്ല</span>, <span lang="ML">യദുക്കളെ ഐക്യമത്യത്തോടെ ചേർത്തുനിർത്തുന്നതിനാൽ
ഇവനെ ലോകം </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സങ്കർഷണൻ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്നും
വിളിക്കുന്നതാണു</span>. <span lang="ML">ഇനി</span>, <span lang="ML">യുഗങ്ങൾതോറും ഓരോരോ
ശരീരങ്ങൾ മാറിമാറി സ്വീകരിക്കുന്ന അങ്ങയുടെ ഈ രണ്ടാമത്തെ പുത്രന് വെളുപ്പും ചുവപ്പും
മഞ്ഞയും നിറങ്ങളുണ്ടായിരുന്നത്രേ</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ ഇപ്പോഴിതാ ഇവൻ കറുത്ത
നിറത്തിൽ കാണപ്പെടുന്നു</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ കൃഷ്ണവർണ്ണത്തോടുകൂടിയ ഇവൻ </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">കൃഷ്ണൻ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്ന് അന്വർത്ഥനാമാവായി അറിയപ്പെടും</span>.
<span lang="ML">കൂടാതെ</span>, <span lang="ML">ഗുണങ്ങൾക്കും കർമ്മങ്ങൾക്കും രൂപങ്ങൾക്കുമനുസരിച്ച്
ഇവന് അനേകം നാമങ്ങൾ വേറെയുമുണ്ടു</span>. <span lang="ML">അവയെ ഞാൻപോലും അറിയാത്ത സ്ഥിതിയ്ക്ക്
സാധാരണജനങ്ങൾ എങ്ങനെയറിയാനാണു</span>!. <span lang="ML">ഗോപഗോകുലനന്ദനനായ ഇവൻ നിങ്ങൾക്കെല്ലാം
അത്യന്തം ശ്രേയസ്സിനെ ഉണ്ടാക്കും</span>. <span lang="ML">നിങ്ങൾക്കുണ്ടാകുന്ന സകലദോഷങ്ങളും
ഇവന്മൂലം അനായാസേന നിങ്ങൾ തരണം ചെയ്യുകയും ചെയ്യും</span>. <span lang="ML">രാജൻ</span>!,
<span lang="ML">പണ്ട്</span>, <span lang="ML">രാജാവഴ്ചയില്ലാതായ ഒരു കാലത്ത് കൊള്ളക്കാൽ
ജനങ്ങളെ ഉപദ്രവിച്ചപ്പോൾ ഇവൻ അവരെ രക്ഷിക്കുകയും</span>, <span lang="ML">അങ്ങനെ സുരക്ഷിതരായ
ജനങ്ങൾ ആ കൊള്ളക്കാരെ കീഴടക്കുകയും ചെയ്തിരുന്നു</span>. <span lang="ML">യാതൊരു മനുഷ്യരാണോ
ഭാഗ്യശാലികളായി ഇവന്റെ പ്രീതിക്ക് പാത്രമാകുന്നത്</span>, <span lang="ML">അവർ</span>,
<span lang="ML">വിഷ്ണുവാൽ അസുരന്മാരിൽനിന്നും ദേവന്മാർ എന്നതുപോലെ</span>, <span lang="ML">ഇവനാൽ ശത്രുക്കളിൽനിന്നും രക്ഷിക്കപ്പെടുന്നു</span>. <span lang="ML">അതുകൊണ്ട്
അല്ലയോ നന്ദ</span>!, <span lang="ML">അങ്ങയുടെ ഈ പുത്രൻ സർവ്വഗുണങ്ങളാലും സർവ്വൈശ്വര്യങ്ങളാലും
കീർത്ത്യാലും പ്രഭാവത്താലും വിഷ്ണുവിനു സമനാകുന്നു</span>. <span lang="ML">ആകയാൽ</span>,
<span lang="ML">ഇവനെ ഏറ്റവും ജാഗ്രതയോടുകൂടി സംരക്ഷിച്ചാലും</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ ഗർഗ്ഗമുനി വേണ്ടവണ്ണം നന്ദഗോപരെ ഉപദേശിച്ചതിനുശേഷം സ്വവസതിയിലേക്ക്
പോയി</span>. <span lang="ML">ശേഷം അനുഗ്രഹീതനായ നന്ദഗോപൻ സന്തുഷ്ടനായി</span>. <span lang="ML">കാലം അല്പം കടന്നുപോയി</span>. <span lang="ML">രാമകൃഷ്ണന്മാർ കൈകളുടെ സഹായത്തോടെ
കാൽമുട്ടുകളിലിഴഞ്ഞ് കളിക്കുവാൻ തുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">അവർ ചിലമ്പും കിങ്ങിണിയുമണിഞ്ഞ്
അതിന്റെ കളകളനാദത്തോടുകൂടി ഗോകുലത്തിന്റെ മുറ്റത്ത് നടന്നുകളിച്ചു</span>. <span lang="ML">അറിയാത്തവരുടെ പിന്നാലെ ചെന്ന് അവർ തിരിഞ്ഞുനോക്കുമ്പോൾ പരിചയമില്ലാത്ത മുഖം
കണ്ട് പേടിച്ച് അബദ്ധം പറ്റിയ മാതിരി അമ്മമാർക്കരുകിലേക്ക് പാഞ്ഞോടിയിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">ആ സമയം ചളിയുടെ കുറിക്കൂട്ടുകളണിഞ്ഞ് ചന്ദം കൂടിയിരിക്കുന്ന രാമനേയും
കൃഷ്ണനേയും അവരുടെ അമ്മമാർ ഇരുകൈകൾകൊണ്ടും വാരിയെടുത്ത് ചുരന്നിരിക്കുന്ന മുലകൾ കൊടുത്തു</span>.
<span lang="ML">അത് നുകർന്നുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന അവരുടെ പുഞ്ചിരി വിടർന്ന ഏതാനും കുഞ്ഞുപല്ലുകളുള്ള
ആ മുഖപത്മങ്ങൾ നോക്കി അവർ ആനന്ദിച്ചിരുന്നു</span>. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">അല്പം കൂടി വളർന്ന ആ രാമകൃഷ്ണന്മാർ ഗോകുലത്തിലെ പശുക്കിടാങ്ങളുടെ
വാലിൽ മുറുകെ പിടിച്ച് അതിനുപിന്നാലേ അങ്ങോട്ടുമിങ്ങോട്ടും ഇഴഞ്ഞുനീങ്ങി കളിച്ചു</span>.
<span lang="ML">ഗോപികമാർ തങ്ങളുടെ വീട്ടുകാര്യങ്ങളുപേക്ഷിച്ച് കുട്ടികളുടെ ഈ ക്രീഡകൾ
കണ്ട് രസിക്കാൻ തുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">ഭഗവാൻ</span>, <span lang="ML">ബലരാമനോടൊപ്പം
ഇങ്ങനെ ഒരു നിമിഷം പോലും വെറുതെയിരിക്കാതെ കുസൃതികൾ കാട്ടിത്തുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">കൊമ്പുള്ള മൃഗങ്ങൾ</span>, <span lang="ML">ഇഴജന്തുക്കൾ</span>, <span lang="ML">പക്ഷികൾ മുതലാവയിൽനിന്നും കുട്ടികളെ ഒരുതരത്തിലും രക്ഷിക്കാൻ കഴിയാതെ ആ അമ്മമാർ
അസ്വസ്ഥരായി</span>. <span lang="ML">അല്ലയോ രാജർഷേ</span>!, <span lang="ML">കുറച്ചുനാൾ
കൂടി കഴിഞ്ഞപ്പോൾ അവർ മുട്ടുകുത്താതെ കാലടികൾവച്ച് അശ്രമം യഥേഷ്ടം ഗോകുലത്തിൽ സഞ്ചരിച്ചുതുടങ്ങി</span>.
<span lang="ML">തുടർന്ന് സമപ്രായക്കാരായ ഗോപബാലന്മാരോടൊപ്പം രാമനും കൃഷ്ണനും കളിച്ചു</span>.
<span lang="ML">അത് കണ്ട് ഗോപികമാർ സന്തുഷ്ടരായി</span>. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഭഗവാന്റെ ഇത്തരം
ബാലചാപല്യങ്ങളെ കണ്ട് ഗോപികമാർ ഒരുമിച്ചുവന്ന് ഒരിക്കൽ യശോദയോട് ഇപ്രകാരം പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദേവീ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ചില സമയത്ത് ഇവൻ പശുകുട്ടികളെ അഴിച്ചുവിടുന്നു</span>; <span lang="ML">അത് കണ്ട്
മുറവിളി കൂട്ടുന്നവരെ നോക്കി കളിയാക്കി ചിരിക്കുന്നു</span>; <span lang="ML">ചിലപ്പോൾ
സൂത്രത്തിൽ വന്ന് ആരും കാണാതെ തൈരും പാലും കട്ടുകുടിക്കുന്നു</span>; <span lang="ML">അതിൽ കുറച്ച് മർക്കടജാതികൾക്കും പങ്ക് വയ്ക്കുന്നു</span>; <span lang="ML">അതിൽ
ആർക്കെങ്കിലും തൈര് വേണ്ടാ</span>, <span lang="ML">എന്നുണ്ടെങ്കിൽ പിന്നെ പാൽക്കുടങ്ങൾ
തച്ചുടയ്ക്കുകയായി</span>; <span lang="ML">അഥവാ</span>, <span lang="ML">ഇനി ഒന്നുംതന്നെ
കിട്ടാതായാൽ വീട്ടിലുള്ള കുട്ടികളെ കരയിച്ചുകൊണ്ട് കടന്നുകളയുന്നു</span>. <span lang="ML">മാതേ</span>!, <span lang="ML">കൈകൊണ്ടെത്താത്ത വിധത്തിൽ വച്ചിട്ടുള്ള പാൽ</span><span lang="ML">കലങ്ങൾ പീഠമോ ഉരലോ എടുത്തുവച്ച് അതിൽ കയറിനിന്ന് അത് കൈക്കലാക്കുവാനുള്ള ഉപായങ്ങൾ
സൃഷ്ടിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">പാത്രത്തിനുള്ളിൽ ഗോരസങ്ങൾ വച്ചിരിക്കുന്നതറിഞ്ഞ്
അതിനുകീഴേ ദ്വാരങ്ങളുണ്ടാക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">ഇവന്റെ ശരീരത്തിലണിഞ്ഞിരിക്കുന്ന
ഈ രത്നങ്ങളെ ഇരുട്ടറകളിൽ വെളിച്ചത്തിനായി ഇവൻ ബുദ്ധിപൂർവ്വം പ്രയോജനപ്പെടുത്തുന്നു</span>.
<span lang="ML">ഞങ്ങൾ ഗോപസ്ത്രീകൾ വളരെ തിരക്കുപിടിച്ച് വീട്ടുജോലികളിൽ മുഴുകിയിരിക്കുന്ന
സമയത്താണ് ഇവന്റെ ഈ കലാപരിപാടികൾ അരങ്ങേറുന്നതു</span>. <span lang="ML">ഇവന്റെ ഈ പണികൾ
കണ്ട് ആരെങ്കിലും വഴക്കുപറഞ്ഞാൽ അവരോട് ഡംഭം കലർന്ന വാക്കുകളിൽ സംസാരിക്കുന്നു</span>.
<span lang="ML">അടിച്ചുതളിച്ച് ശുദ്ധമാക്കിയിട്ടിരിക്കുന്ന വീടിനുള്ളിൽ കടന്ന് അവിടെ
മൂത്രമൊഴിച്ച് രസിക്കുന്ന ദുഃശ്ശീലവും ഇവനുണ്ടു</span>. <span lang="ML">ഇത്തരം കള്ളക്കൌശലമേറിയ
പണികൾ കാട്ടുന്ന ഇവനാണ് ഇപ്പോഴിതാ ഒരു സാധുവെപ്പോലെ ഇവിടെയിങ്ങനെയിരിക്കുന്നതു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഗോപസ്ത്രീകൾ ഇപ്രകാരം തങ്ങളുടെ അവസ്ഥകൾ യശോദാദേവിയെ പറഞ്ഞുകേൾപ്പിച്ചു</span>.
<span lang="ML">അതെല്ലാം കേട്ടിട്ടും</span>, <span lang="ML">പേടിപൂണ്ടിരിക്കുന്നവനെ
പോലുള്ള ആ മുഖഭാവം കണ്ട് യശോദാദേവിക്ക് കൃഷ്ണനെ ശകാരിക്കാൻ തോന്നിയില്ല</span>. <span lang="ML">രാജാവേ</span>!, <span lang="ML">ഒരിക്കൽ കളിച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന ബലരാമാദികളായ കുട്ടികൾ
ഓടിവന്ന് </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">കൃഷ്ണൻ മുറ്റത്തിരുന്ന് മണ്ണ് തിന്നുന്നു</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്ന് അമ്മയെ അറിയിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവൾ കേട്ട മാത്രയിൽ
ഓടിച്ചെന്ന് കൃഷ്ണന്റെ കരങ്ങൾ കൂട്ടിപ്പിടിച്ച് ശകാരിച്ചു</span>. <span lang="ML">ഭയത്താൽ
അമ്പരന്ന് നോക്കുന്നതുപോലെയുള്ള അവന്റെ ഭാവം കണ്ട് ദേവി പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">കൃഷ്ണാ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">നിന്റെ ചേട്ടനും മറ്റുള്ള കുട്ടികളും പറയുന്നല്ലോ നീ മണ്ണ് തിന്നെന്ന്</span>!..
<span lang="ML">അനുസരണയില്ലാത്തവനേ</span>!, <span lang="ML">ആരും കാണാതെ എന്തിനാണ് നീയീ
മണ്ണെല്ലാം</span><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span lang="ML">തിന്നുന്നതു</span>?.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">പേടിച്ചുവിറച്ചവനെപ്പോലെ നിന്നുകൊണ്ട് ഭഗവാൻ പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അമ്മേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഞാൻ മണ്ണ് തിന്നിട്ടില്ല</span>. <span lang="ML">ഇവരെല്ലാം കള്ളം
പറയുകയാണു</span>. <span lang="ML">അമ്മയ്ക്ക് ഇവരെയാണ് വിശ്വാസമെങ്കിൽ എന്റെ വായ നേരിട്ട്
കണ്ടുകൊള്ളൂ</span>!...</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അങ്ങനെയെങ്കിൽ വായ തുറന്നുകാട്ടൂ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">…’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്നായി ദേവിയും</span>. <span lang="ML">ആ സമയം</span>, <span lang="ML">സകലൈശ്വര്യത്തോടുകൂടിയവനും ഷട്ഗുണസമ്പൂർണ്ണനും ക്രീഡാർത്ഥം ശ്രീകൃഷ്ണനെന്ന
മനുഷ്യബാലനായി അവതരിച്ചവനുമായ ഭഗവാൻ ശ്രീഹരി യശോദയെ തന്റെ വായ്മലർ തുറന്നുകാട്ടി</span>.
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">അത്ഭുതമെന്നാല്ലാതെ എന്ത് പറയാൻ</span>!.. <span lang="ML">ആ സമയം
സകല സ്ഥാവരജംഗമങ്ങളേയും അന്തരീക്ഷത്തേയും ദിക്കുകളേയും പർവ്വതങ്ങൾ</span>, <span lang="ML">ദ്വീപുകൾ</span>, <span lang="ML">സമുദ്രങ്ങൾ എന്നിവയുൾപ്പെട്ട ഭൂഗോളത്തേയും</span>,
<span lang="ML">വായു</span>, <span lang="ML">അഗ്നി</span>, <span lang="ML">ചന്ദ്രൻ</span>,
<span lang="ML">മറ്റ് നക്ഷത്രരാശികളുമടങ്ങുന്ന വിശ്വത്തേയും ദേവി യശോദ ഭഗവാന്റെ വായയ്ക്കുള്ളിൽ
കണ്ടു</span>. <span lang="ML">കൂടാതെ</span>, <span lang="ML">സ്വർല്ലോകം</span>, <span lang="ML">ജലം</span>, <span lang="ML">അഗ്നി</span>, <span lang="ML">വായു</span>, <span lang="ML">ആകാശം</span>, <span lang="ML">ദേവന്മാർ</span>, <span lang="ML">ഇന്ദ്രിയങ്ങൾ</span>,
<span lang="ML">വിഷയങ്ങൾ</span>, <span lang="ML">സത്വാദി ഗുണത്രയങ്ങൾ മുതലായവയും അവൾ
ഭഗവദ്വൿത്രത്തിൽ ദർശിക്കുകയുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">തന്നോടും തന്റെ മകനോടും ആ
ഗോകുലത്തോടുമൊപ്പമുള്ള ഈ വിശ്വത്തെ മുഴുവനും തന്റെ ഉണ്ണിയുടെ വായ്ക്കുള്ളിൽ കണ്ട ദേവി
ഒരുനിമിഷം അമ്പരന്നുപോയി</span>. <span lang="ML">ഇത് സ്വപ്നമായിരിക്കുമോ</span>?, <span lang="ML">അഥവാ ദേവമായയാകുമോ</span>?, <span lang="ML">അല്ലെങ്കിൽ</span>, <span lang="ML">തന്റെ ബുദ്ധിഭ്രമമായിരിക്കുമോ</span>?, <span lang="ML">അതുമല്ലെങ്കിൽ</span>,
<span lang="ML">ഇനി തന്റെ കുഞ്ഞിന് ജന്മനാൽ കിട്ടിയിരിക്കുന്ന എന്തെങ്കിലും ദിവ്യസിദ്ധിയായിരിക്കുമോ</span>?
<span lang="ML">എന്ന് യശോദ സംശയം പൂണ്ടിരുന്നു</span>. <span lang="ML">മനസ്സിനോ ബുദ്ധിക്കോ
ഇന്ദ്രിയങ്ങൾക്കോ ഒരുതരത്തിലും മനസ്സിലാക്കാൻ കഴിയാത്ത ഈ വിശ്വം യാതൊരു ആശ്രയസ്ഥാനത്തിൽ
തിഷ്ഠമായിരിക്കുന്നുവോ</span>, <span lang="ML">അത്യന്തം അചിന്ത്യമായ ആ തൃപ്പാദത്തിൽ
അവൾ മനസാ നമസ്കരിച്ചു</span>. </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഞാൻ ഗോകുലത്തിന്റെ നാഥനായ നന്ദഗോപരുടെ പത്നിയാണ്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">; <span lang="ML">അദ്ദേഹം എന്റെ ഭർത്താവാണ്</span>; <span lang="ML">ഇവൻ എന്റെ മകനാണ്</span>;
<span lang="ML">ഗോക്കളും ഗോപികളും ഗോപന്മാരുമൊക്കെ എന്റേതാണ്</span>;</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്നിങ്ങനെയുള്ള ഈ ദുർബുദ്ധി
ആരുടെ മായയിൽ നിന്നുണ്ടാകുന്നുവോ</span>, <span lang="ML">ആ സർവ്വേശ്വരൻ എനിക്ക് ആശ്രയമായിരിക്കട്ടെ
എന്നവൾ പ്രാർത്ഥിച്ചു</span>. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ യശോദാദേവി പരമാർത്ഥതത്വം ഗ്രഹിച്ചപ്പോൾ സർവ്വശക്തനായ ഭഗവാൻ
പുത്രസ്നേഹമയമായ വിഷ്ണുമായയെ കൈക്കൊണ്ടു</span>. <span lang="ML">ഉടൻ</span><span lang="ML">തന്നെ സ്വപ്നമെന്നോണം അവളുടെ പൂർവ്വസ്മൃതി നശിച്ചുപോയി</span>. <span lang="ML">അവൾ പുത്രനെ തന്റെ മടിയിലെടുത്തുവച്ച് മുന്നേപോലെ പുത്രവത്സല്യം നിറഞ്ഞവളായിമാറി</span>.
<span lang="ML">വേദങ്ങളും ഉപനിഷത്തുക്കളും സാംഖ്യാദിയോഗതത്വങ്ങളും പുകഴ്ത്തുന്ന മഹിമകളോടുകൂടിയ
ഭഗവാൻ ശ്രീഹരിയുടെ ആ മനുഷ്യാവതാരത്തെ അവൾ വീണ്ടും തന്റെ പുത്രനെന്ന് കരുതി സ്നേഹിച്ചുലാളിച്ചു</span>.
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഇത്രയും കേട്ടപ്പോൾ പരീക്ഷിത്ത് രാജാവ് ചോദിച്ചു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ ബ്രാഹ്മണശ്രേഷ്ഠ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">നന്ദനും ശയോദയും അത്രത്തോളം മഹോദയമായ എന്ത് പുണ്യം ചെയ്തിട്ടാണ്
ഭഗവാൻ ശ്രീഹരിയെ അവരുടെ മകനായി അവർക്ക് സ്നേഹിക്കാനും ലാളിക്കാനും കഴിഞ്ഞത്</span>?.
<span lang="ML">സ്വന്തം മാതാപിതാക്കളായ ദേവകീദേവിക്കും വസുദേവർക്കും പോലും അനുഭവിക്കുവാൻ
സിദ്ധിച്ചിട്ടില്ലാത്തതും കവികൾ പാടിപ്പുകഴ്ത്തുന്നതും ലോകത്തിന്റെ സകലപാപങ്ങളും ഇല്ലാതാക്കുന്നതുമായ
ശ്രീകൃഷ്ണഭഗവാന്റെ ആ ദിവ്യലീലകൾ കണ്ടനുഭവിക്കാൻതക്ക പാകത്തിൽ എന്ത് സത്ക്കർമ്മമായിരിക്കണം
യശോദയും നന്ദനും ചെയ്തിരിക്കുന്നതു</span>?.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഒരിക്കൽ അഷ്ടവസുക്കളിൽ പ്രധാനനായ ദ്രോണൻ എന്ന വസുവും അദ്ദേഹത്തിന്റെ ഭാര്യ
ധര എന്നവളും ചേർന്ന് ബ്രഹ്മദേവന്റെ ആജ്ഞയെ നിറവേറ്റുവാനായി അദ്ദേഹത്തോട് പറഞ്ഞു</span>:
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ ബ്രഹ്മദേവ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഭൂമിയിൽ ജനിച്ച മനുഷ്യർ അശ്രമം അവിടുത്തെ ദുർഗ്ഗതിയെ തരണം ചെയ്യുന്നത്
ഭഗവാൻ ഹരിയിലുള്ള ഭക്തികൊണ്ടാണ്</span>. <span lang="ML">ഞങ്ങൾക്കും വിശ്വേശ്വരനായ ആ
ഭഗവാനിലുള്ള പരമമായ ഭക്തിയെ പ്രദാനം ചെയ്യുക</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ബ്രഹ്മദേവനാൽ </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അങ്ങനെയാകട്ടെ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്നനുഗ്രഹിക്കപ്പെട്ട ദ്രോണൻ എന്ന ആ വസുവും ധര എന്ന അദ്ദേഹത്തിന്റെ
പത്നിയുമാണ് ഗോകുലത്തിൽ നന്ദനായും യശോദയായും പിന്നീട് ജനിച്ചതു</span>. <span lang="ML">അല്ലയോ ഭാരത</span>!, <span lang="ML">അങ്ങനെ ബ്രഹ്മാവിന്റെ വരത്താൽ അവർക്ക്
ഭഗവാൻ പുത്രനായി ഭവിക്കുകയും അവനിൽ അവർക്ക് അളവറ്റ ഭക്തിയുണ്ടാകുകയും ചെയ്തു</span>.
<span lang="ML">ബ്രഹ്മദേവന്റെ ഈ അനുഗ്രഹത്തെ യാഥാർത്ഥ്യമാക്കുവാനായി ഭഗവാൻ ശ്രീഹരി ബലരാമനോടൊപ്പം
ശ്രീകൃഷ്ണനായി അവതരിച്ച് വസിച്ചുകൊണ്ട് തന്റെ ദിവ്യലീലകളാൽ അവർക്ക് പ്രീതിയെ ഉളവാക്കി</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">എട്ടാമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<span style="font-size: 18pt;"><o:p></o:p></span></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: large;"><b><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/01/107.html"><<<<<</a> >>>>></b></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-53538239160116892312021-01-01T21:20:00.005+05:302021-01-31T22:20:16.470+05:3010.7 ശകടഭഞ്ജനം-തൃണാവർത്തവധം<p style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; font-size: large;"><b>ഓം</b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 7<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(<span lang="ML">ശകടഭഞ്ജനം</span>-<span lang="ML">തൃണാവർത്തവധം</span>-<span lang="ML">ഉണ്ണിക്കണ്ണന്റെ വായിൽ യശോദ വിശ്വരൂപം ദർശിക്കുന്നു</span>)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="tab-stops: 282.75pt;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="tab-stops: 282.75pt;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxIdBhl9iIp0KwCaucAjq6sussgxK4MJXhurzKcOVnXly21vvCxr69MorTG4f7Bd9srkF_ZqQKGPvDP0AgfK4ATrPQB-5iDhCa3_cGxoksDgEuYY1JtoL0BohX2pxtU5Ru6wd8c6YJDIeo/s480/thrinavartha+vadham.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="360" data-original-width="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxIdBhl9iIp0KwCaucAjq6sussgxK4MJXhurzKcOVnXly21vvCxr69MorTG4f7Bd9srkF_ZqQKGPvDP0AgfK4ATrPQB-5iDhCa3_cGxoksDgEuYY1JtoL0BohX2pxtU5Ru6wd8c6YJDIeo/s320/thrinavartha+vadham.jpg" width="320" /></a></span></div><p style="text-align: justify;"><span><span lang="ML" style="line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്ത് രാജാവ്
പറഞ്ഞു</span><span style="line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="line-height: 115%;">ഹേ പ്രഭോ</span><span style="line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഭഗവാൻ ശ്രീഹരി വിവിധ അവതാരങ്ങളിലൂടെ
ആടുന്ന ലീലക</span>ളുടെ ശ്രവണം <span lang="ML">ഞങ്ങളുടെ കാതുകൾക്ക് സുഖാവഹവും മനസ്സിനെ
അത്യന്തം ആഹ്ലാദിപ്പിക്കുന്നവയുമാണു</span>. <span lang="ML">ഏതൊരുവൻ അതിനെ കേൾക്കുന്നുവോ</span>,
<span lang="ML">അവന്റെ മനോവേദനയും ദുഃഖങ്ങളും അകന്ന് അന്തഃകരണം ശുദ്ധമായി അവന് ഭഗവാങ്കൽ
ഭക്തിയും</span>, <span lang="ML">അതുപോലെ ഭഗവദ്ഭക്തന്മാരിൽ മൈത്രിയും പെട്ടെന്നുതന്നെ
ഉണ്ടാകുന്നു</span>. <span lang="ML">ആ മഹിമകളെ പറഞ്ഞുതന്ന് അടിയനിൽ കനിയുമാറാകണം</span>.
<span lang="ML">മനുഷ്യരൂപത്തിൽ അവതരിച്ച് അതിഗൂഢമായി അവർക്കിടയിൽ അവൻ നടത്തിയ മറ്റ്
ബാലലീലകളേയും </span>അങ്ങ് <span lang="ML">പറഞ്ഞുതരിക</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span></span></p><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഉണ്ണിക്കണ്ണന്റെ </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഔത്ഥാനികം</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്ന
മംഗളസ്നാനകർമ്മത്തിന് സമയമായപ്പോൾ ദേവി യശോദ മറ്റ് ഗോപികമാരോടൊപ്പം ചേർന്ന് വാദ്യഗീതങ്ങളോടും
ബ്രാഹ്മണരുടെ വേദമന്ത്രോച്ചാരണത്തോടുംകൂടി ആ കർമ്മം നിർവ്വഹിച്ചു</span>. <span lang="ML">കുളിപ്പിച്ച് പുതിയ വേഷഭൂഷാദികളണിയിച്ച് ആഹാരം നൽകിയതിനുശേഷം ഉറക്കം വന്ന കണ്ണനെ
ഉണർത്താതെ പതുക്കെ അവൾ കിടക്കയിലേക്ക് കിടത്തി</span>. <span lang="ML">പിന്നീട്</span>,
<span lang="ML">ആഘോഷത്തിനായി ഗോകുലത്തിൽ വന്നുചേർന്നിരിക്കുന്നവരെ ശുശ്രൂഷിക്കുന്ന തിരക്കിനിടയിൽ
ഉണ്ണിക്കണ്ണൻ വിശന്നുകരയുന്നത് അവൾക്ക് കേൾക്കാൻ കഴിഞ്ഞതേയില്ല</span>. <span lang="ML">അവൻ എങ്ങനെയോ മുട്ടിലിഴഞ്ഞ് മുറ്റത്തെത്തി</span>. <span lang="ML">അവിടെ കിടന്നുകൊണ്ട്
അവൻ കാലുകൾ മേൽപ്പോട്ട് കുതറിച്ചു</span>. <span lang="ML">അതിമൃദുലമായ ആ പിഞ്ചുപാദം
അവിടെയുണ്ടായിരുന്ന ഒരുകൈവണ്ടിയിൽ തട്ടി</span>. <span lang="ML">ചവിട്ടേറ്റതോടെ ആ വണ്ടി
തകിടം മറിഞ്ഞുതകർന്നുപോയി</span>. <span lang="ML">ചക്രങ്ങൾ അതിൽനിന്നും വേർപെട്ടുപോയി</span>.
<span lang="ML">വിവിധതരം ഗോരസങ്ങൾ നിറച്ച് വണ്ടിയിൽ വച്ചിരുന്ന പാത്രങ്ങളപ്പാടെ തകർന്നുടഞ്ഞു</span>.
<span lang="ML">യശോദയും നന്ദഗോപരും ഗോപസ്ത്രീകളടങ്ങുന്ന മറ്റ് ജനങ്ങ</span>ളും <span lang="ML">ശബ്ദം കേട്ട് അവിടേയ്ക്കോടിയടുത്തു</span>. <span lang="ML">തകർന്നടിഞ്ഞുകിടക്കുന്ന
ശകടത്തെക്കണ്ട് അവർ പരിഭ്രാന്തരായി</span>. <span lang="ML">അതെങ്ങനെ സംഭവിച്ചുവെന്ന്
മനസ്സിലാകാതെ അവർ ആർത്തരായി കുട്ടിയുടെ ചുറ്റും വളഞ്ഞുകൂടി</span>. <span lang="ML">ആ
സമയം അവിടെയുണ്ടായിരുന്ന ഗോപന്മാരരോട് കളിച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന കുട്ടികൾ പറഞ്ഞത് ഇവൻ കൈകാലിട്ടടിച്ച്
തട്ടിമറിച്ചുകളഞ്ഞതാണ് എന്നായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ അവർക്കത് വിശ്വസിക്കാൻ
കഴിഞ്ഞില്ല</span>. <span lang="ML">കാരണം</span>, <span lang="ML">അത്ഭുതബാലനായ ഭഗവാന്റെ
ശക്തിയെ അവക്കറിയില്ലായിരുന്നു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">വല്ല ഗ്രഹബാധയും
ഉണ്ടായാതാകുമോ എന്ന് ശങ്കിച്ച ദേവി യശോദ ബ്രാഹ്മണന്മാരെക്കൊണ്ട് സൂക്തങ്ങളാൽ രക്ഷാബന്ധനാദികൾ
ചെയ്യിപ്പിച്ചതിനുശേഷം അവനെ മുലകുടിപ്പിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">. <span lang="ML">ഗോപന്മാർ
ആ കൈവണ്ടിയെ മുന്നേപോലെ ഉറപ്പിച്ചുവച്ചു</span>. <span lang="ML">തുടർന്ന്</span>, <span lang="ML">കുട്ടിക്കുണ്ടായ ഗ്രഹദോഷം തീരുവാനായി ബ്രാഹ്മണർ ഹോമം യജിച്ച് ഭഗവാനെ ആരാധിച്ചു</span>.
<span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ധർമ്മശീലരായ ബ്രാഹ്മണോത്തമന്മാരാൽ അനുഷ്ഠിക്കപ്പെടുന്ന
ഇത്തരം കർമ്മങ്ങളിലൂടെയുണ്ടാകുന്ന അനുഗ്രഹങ്ങൾ അമൂല്യമാണെന്നറിഞ്ഞ നന്ദഗോപർ കുഞ്ഞിനെയെടുത്ത്
വേദമന്ത്രങ്ങളാൽ പരിശുദ്ധമാക്കപ്പെട്ടെ ജലത്താൽ അഭിഷേകം ചെയ്യിപ്പിച്ചു</span>. <span lang="ML">ആ ബ്രാഹ്മണർക്ക് നന്ദൻ ബഹുവിധവിഭങ്ങളോടുകൂടിയ അന്നത്തെ ദാനം ചെയ്തു</span>.
<span lang="ML">പുത്രന്റെ നന്മയ്ക്കായി അദ്ദേഹം ആ ബ്രാഹ്മണർക്ക് സർവ്വഗുണസമ്പന്നമായതും
അണിയിച്ചൊരുക്കിയതുമായ പശുക്കളേയും ദാനമായി നൽകി അവരിൽനിന്നും ആശീർവചനങ്ങളേറ്റുവാങ്ങി</span>.
<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">അങ്ങനെയുള്ള മഹാത്മാക്കളുടെ അനുഗ്രഹാശിസ്സുകൾ ഒരിക്കലും പാഴാകുകയില്ല</span>.
<span lang="ML">ഒരിക്കൽ യശോദ ഉണ്ണിക്കണ്ണനെ മടിയിൽ</span><span lang="ML">വച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുകയായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">പെട്ടെന്ന് അവന്റെ ഭാരം ഒരു പർവതശിഖത്തോളം കൂടിവരുന്നതായി അവൾക്കനുഭവപ്പെട്ടു</span>.
<span lang="ML">ആ ഭാരം താങ്ങുവാൻ അവൾക്ക് കഴിഞ്ഞില്ല</span>. <span lang="ML">അവൾ പെട്ടെന്ന്
അവനെ താഴത്തിറക്കിവച്ച് വീട്ടുകാര്യങ്ങളിലേക്ക് ശ്രദ്ധ തിരിച്ചു</span>.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ആ സമയം</span>, <span lang="ML">കംസന്റെ ഭൃത്യനായ തൃണാവർത്തൻ എന്ന
ഒരസുരൻ ചുഴലിക്കാറ്റായി വന്ന് പൊടിപടലങ്ങളാൽ ഗോകുലം മുഴുവൻ മറച്ചുകൊണ്ടും സകലദിക്കുകളേയും
അതിഘോരമായ ശബ്ദത്താൽ വിറപ്പിച്ചുകൊണ്ടും നിലത്തിരിക്കുകയായിരുന്ന ഉണ്ണിക്കണ്ണനെ എടുത്തുകൊണ്ടുപോയി</span>.
<span lang="ML">ഗോകുലം പൊടിപടലത്താൽ മൂടപ്പെട്ടതുകാരണം എല്ലായിടവും കൂരിരുട്ടായി</span>.
<span lang="ML">യശോദാദേവി കുട്ടിയെ തിരഞ്ഞുവന്നുവെങ്കിലും അവൻ ഇരുന്നിടത്ത് അവൾക്കവനെ
കാണാൻ കഴിഞ്ഞില്ല</span>. <span lang="ML">ആർക്കും പരസ്പം കാണാൻ കഴിയാത്ത</span>വിധത്തിൽ
<span lang="ML">പൊടിപടലത്താൽ അവിടമാകെ മറഞ്ഞു</span>. <span lang="ML">കുറെ സമയത്തേക്ക്
അവിടെ പൂഴിമഴ വർഷിച്ചുകൊണ്ടേയിരുന്നു</span>. <span lang="ML">കുഞ്ഞിനെ കാണാതെ യശോദ ദീനദീനം
വിലപിച്ചുകൊണ്ട്</span>, <span lang="ML">കിടാവ് നഷ്ടമായ പശു എന്നതുപോലെ</span>, <span lang="ML">നിലത്തുവീണു</span>. <span lang="ML">മണ്ണുമഴ അ</span>ൽ<span lang="ML">പമൊന്ന്
ശമിച്ചപ്പോൾ മറ്റുള്ള ഗോപികൾ യശോദയുടെ കരച്ചിൽ കേട്ട് പാഞ്ഞെത്തി</span>. <span lang="ML">ഉണ്ണിയെ കാണാത്തതിൽ അവരും വിഷമിച്ചുകരഞ്ഞു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ആ സമയം കൃഷ്ണനേയും
അപഹരിച്ചുകൊണ്ട് ആകാശത്തിലേക്കുകുയരുകയായിരുന്ന തൃണാവർത്തന് നിമിഷങ്ങൾതോറും ഏറിയേറി
വരുന്ന ഭഗവാന്റെ ഭാരം വഹിക്കുവാനോ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">, <span lang="ML">തുടർന്നുസഞ്ചരിക്കാനോ
കഴിയാതെയായി</span>. <span lang="ML">ഒരു കൂറ്റൻ പാറപോലെ ഭാരമേറിയ ഭഗവാനെ നിലത്തേക്കിടാൻ
ശ്രമിച്ചുവെങ്കിലും ഭഗവാൻ അവന്റെ കഴുത്തിൽ മുറുകെ പിടിച്ചിരുന്നതിനാൽ അവന് അതും സാധിക്കാതെയായി</span>.
<span lang="ML">ആ പിടിയിൽ അനങ്ങാൻപോലും കഴിയാതെ നിശ്ചേഷ്ടനായി അവൻ തുറിച്ച കണ്ണുകളോടെയും
വ്യക്തമല്ലാത്ത ശബ്ദത്തിൽ എന്തൊക്കെയോ പുലമ്പിക്കൊണ്ടും കുട്ടിയോടുകൂടിത്തന്നെ ഗോകുലമുറ്റത്ത്
ജീവനറ്റ് മലച്ചുവീണു</span>. <span lang="ML">രാജാവേ</span>!, <span lang="ML">പരമശിവന്റെ
ശരത്താൽ മുറിക്കപ്പെട്ടുവീണ ത്രിപുരന്മാരുടെ പുരം പോലെ</span>, <span lang="ML">ആ അസുരന്റെ
അതികരാളമായ ആ ശരീരം ഒരു പാറയിൽ ഊക്കോടെ വന്നുപതിച്ച് ചിന്നിച്ചിതറി</span>. <span lang="ML">അതി</span>നെ <span lang="ML">കണ്ട് ഗോപികൾ ഭയന്ന് നിലവിളിച്ചു</span>. <span lang="ML">തൃണാവർത്തന്റെ മാറിൽ തൂങ്ങിക്കിടക്കുകയായിരുന്ന ഉണ്ണിയെ അവർ എടുത്ത് അമ്മയ്ക്ക്
നൽകി</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഉണ്ണിയെ തിരിച്ചുകിട്ടിയതിൽ
നന്ദഗോപരും കൂട്ടരും ഏറ്റവും സന്തോഷിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">. <span lang="ML">അവർ പറഞ്ഞു</span>:
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അഹോ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">! <span lang="ML">ആശ്ചര്യം തന്നെ</span>!. <span lang="ML">ഈ രാക്ഷസ്സനാൽ മരണപ്പെടാതെയും ഒരു കേടും
കൂടാതെയും ഉണ്ണി തിരിച്ചെത്തിയിരിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">വല്ലാത്ത അത്ഭുതം
തന്നെ</span>!. <span lang="ML">ദുഷ്ടന്മാർ പരഹിംസാതല്പരരായി നിശ്ശേഷം നശിച്ചുപോക്കുന്നു</span>.
<span lang="ML">എന്നാൽ ശിഷ്ടൻ തന്നെപ്പോലെ മറ്റുള്ളവരേയും കാണുകയാൽ സർവ്വാപത്തുകളിൽനിന്നും
വിമുക്തനായി ഭവിക്കുകയും ചെയ്യുന്നു</span>. <span lang="ML">എന്തോ ഭാഗ്യത്താൽ മരണപ്പെട്ടുപോകാതെ
ഈ ബാലൻ സ്വജനങ്ങളോടൊപ്പംതന്നെയിരിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">എന്ത് തപസ്സാണോ ഭഗവദർച്ചനമാണോ
സർവ്വഭൂതങ്ങളിലും സമബുദ്ധിയോടുകൂടി നമ്മൾ ചെയ്തതെന്നറിയില്ല</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ ഓരോരോ മഹാത്ഭുതങ്ങൾക്ക് സാക്ഷ്യം വഹിച്ചുകൊണ്ട് നന്ദഗോപർ
വസുദേവരുടെ വാക്കുകൾ വീണ്ടും വീണ്ടും ഓർത്തു</span>.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span lang="ML">പിന്നീടൊരിക്കൽ ഉണ്ണികൃഷ്ണനെ തന്റെ
മടിയിലിരുത്തി യശോദാമ്മ മുലകുടിപ്പിക്കുകയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">പാൽ കുടിച്ചുകഴിഞ്ഞ
ഉണ്ണിയുടെ തിരുമുഖം ലാളിച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന സമയം കോട്ടുവായിടുന്ന ഉണ്ണിയുടെ വായിൽ അവൾ
ആകാശത്തേയും ഭൂമിയേയും അന്തരീക്ഷത്തേയും നക്ഷത്രമണ്ഡലങ്ങളേയും ദിക്കുകളേയും സൂര്യചന്ദ്രാഗ്നിവായൂസമുദ്രങ്ങൾ
എന്നിവയേയും പർവ്വതങ്ങളേയും നദികളേയും വനങ്ങളേയും മറ്റ് സ്ഥാവരജംഗമങ്ങളായ വസ്തുക്കളെന്തെല്ലാമുണ്ടോ
അതെല്ലാം കണ്ടു</span>. <span lang="ML">അല്ലയോ രാജാവേ</span>!, <span lang="ML">പെട്ടെന്നു
അവൾ ഒരു മാൻ</span><span lang="ML">കുട്ടിയെപ്പോലെ തന്റെ കണ്ണുകൾ ഇറുക്കിയടച്ചു</span>.
<span lang="ML">ആശ്ചര്യഭരിതമായ ആ ദൃശ്യങ്ങൾ കണ്ട് അവൾ അത്ഭുതം കൂറി</span>.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഏഴാമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">..<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/12/106.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/01/108.html">Next</a></b></span><span style="font-size: 18pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-8267681206295905482020-12-23T21:56:00.003+05:302021-01-01T21:27:47.697+05:3010.6 പൂതനാമോക്ഷം<p style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; font-size: large;"><b>ഓം</b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 6<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(<span lang="ML">പൂതനാമോക്ഷം</span>)<o:p></o:p></b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="tab-stops: 282.75pt;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinDNmk2RTOymaag59h52k4cOFXOrm6Sl3hqAK7oL61JhXkfyPoeCSjYnssGU0o1B3fgKKlAS3IwRLKJDEXnS0dpeQaYDSxbB7R2wEh9iK-yDKuY-oRI5_sa-VqgkkVk21w4MjS33yWxUJn/s260/images.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="194" data-original-width="260" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinDNmk2RTOymaag59h52k4cOFXOrm6Sl3hqAK7oL61JhXkfyPoeCSjYnssGU0o1B3fgKKlAS3IwRLKJDEXnS0dpeQaYDSxbB7R2wEh9iK-yDKuY-oRI5_sa-VqgkkVk21w4MjS33yWxUJn/s0/images.jpg" /></a></span></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു</span><span style="line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത് രാജാവേ</span><span style="line-height: 115%;">!, <span lang="ML">വസുദേവരുടെ വാക്ക് അസത്യമാകുകയില്ലെന്നും ഗോകുലത്തിൽ തന്റെ മകന്
ആപത്തുകൾ സംഭവിക്കുവാനുള്ള സാധ്യത ചെറുതല്ലെന്നും മുന്നിൽകണ്ട നന്ദഗോപൻ ഭഗവാൻ ഹരിയിൽ
മനസ്സാ ശരണം പ്രാപിച്ചു</span>.</span></span></div><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">ഈ സമയം കംസൻ പൂതന
എന്ന മഹാരാക്ഷസിയെ ആവിടേയ്ക്കയച്ചുകഴിഞ്ഞിരുന്നു</span><span style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">. <span lang="ML">അവൾ കണ്ണിൽ കണ്ട ചെറുപൈതങ്ങളെയൊക്കെ കൊന്നുകൊണ്ട് നഗരം</span>, <span lang="ML">ഗ്രാമം</span>, <span lang="ML">ഗോകുലം തുടങ്ങിയ എല്ലാ സ്ഥലങ്ങളിലൂടെയും സഞ്ചരിച്ചുകൊണ്ടിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">എവിടെയാണോ ഭക്തരക്ഷകനായ ശ്രീഹരിയുടെ പുണ്യനാമശ്രവണാദികളെ
ചെയ്യാതെ മനുഷ്യൻ സ്വാർത്ഥരായി ജീവിക്കുന്നത്</span>, <span lang="ML">അവിടെ മാത്രമേ
ഇത്തരം രാക്ഷസവർഗ്ഗങ്ങൾക്ക് പ്രവർത്തിക്കുവാൻ സാധിക്കുകയുള്ളൂ</span>. <span lang="ML">ആഗ്രഹിക്കുന്നതുപോലെ വേഷം മാറാൻ കഴിവുള്ള ആ പൂതന ഒരുനാൾ സുന്ദരിയായ ഒരു സ്ത്രീയുടെ
രൂപത്തിൽ ആകാശമാർഗ്ഗേണ ഗോകുലത്തിൽ പ്രവേശിച്ചു</span>. <span lang="ML">മുല്ലപൂവ് ചൂടി</span>,
<span lang="ML">സുന്ദരഗാത്രിയായ അവൾ വിശിഷ്ടവസ്ത്രങ്ങളണിഞ്ഞ് കാ</span><span lang="ML">തിൽ ഇളകിയാടുന്ന കമ്മലണിഞ്ഞ് കുണുങ്ങിക്കുണുങ്ങി നടന്നുപോകുമ്പോൾ ഗോപികമാർക്കുതോന്നിയത്
കൈയ്യിൽ താമരപ്പൂവേന്തി തന്റെ പ്രിയതമനായ ശ്രീഹരിയെ കാണാൻപോകുന്ന മഹാലക്ഷ്മിയെപ്പോലെയായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">കൊല്ലുവാനായി കുഞ്ഞുങ്ങളെ തിരഞ്ഞുകൊണ്ട് അവൾ ഗോകുലത്തിനുള്ളിൽ പ്രവേശിച്ചു</span>.
<span lang="ML">നന്ദഗോപരുടെ വീട്ടിൽ ചാമ്പൽ മൂടിക്കിടക്കുന്ന അഗ്നിയെന്നതുപോലെ മറയ്ക്കപ്പെട്ട
തേജസ്സോടുകൂടി</span>യ <span lang="ML">ബാലമുകുന്ദൻ മെത്തയിൽ കിടക്കുന്നതായി അവൾ കണ്ടു</span>.
<span lang="ML">സകലചരാചരങ്ങൾക്കും സാക്ഷിയായി നിലകൊള്ളുന്ന ഭഗവാൻ </span>അവളുടെ വരവിന്റെ
ഉദ്ദേശം <span lang="ML">മനസ്സിലാക്കിക്കൊണ്ട് നാട്യത്തിൽ കണ്ണടച്ചുകിടന്നു</span>. <span lang="ML">ഉറങ്ങിക്കിടക്കുന്ന പാമ്പിനെ എന്നതുപോലെ</span>, <span lang="ML">അന്തകനും അനന്തനുമായ
ഉണ്ണികൃഷ്ണനെ അവൾ തന്റെ മടിയിലെടുത്തുവച്ചു</span>. <span lang="ML">മൃദുവായ ഉറയിൽ കിടക്കുന്ന
മൂർച്ചയേറിയ വാൾ എന്നതുപോലെ</span>, <span lang="ML">നിർമ്മലമായ പെരുമാറ്റത്തോടും എന്നാൽ
ക്രൂരമായ മനസ്സോടും കൂടിയ പൂതന വീടിനുള്ളിൽ കടന്നു ഉണ്ണിയെ എടുത്ത് അവളുടെ മടിയിൽ വച്ചിട്ടും</span>,
<span lang="ML">അമ്മമാർ രണ്ടും അവളുടെ കാന്തിയിൽ മോഹിതരായി മിഴിച്ചുനോക്കിക്കൊണ്ടുതന്നെ
</span>നിന്നതേയുള്ളൂ. </span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;"><span lang="ML">ക്രൂരയായ അവൾ കണ്ണനെയെടുത്ത് മടിയിൽ കിടത്തി അതിഘോരമായ
വിഷം പുരട്ടിയ തന്റെ സ്തനം ഉണ്ണിക്ക് കൊടുത്തു</span>. <span lang="ML">പെട്ടെന്നുതന്നെ
അമർഷത്തോടെ ഭഗവാൻ രണ്ടുകൈകൾകൊണ്ടും അതിനെ പിടിച്ചമർത്തി അവളുടെ പ്രാണനോടൊപ്പം ആ വിഷപ്പാൽ
കുടിച്ചുതുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">സകല മർമ്മങ്ങളും ഞെരിഞ്ഞമർന്ന് വേദനകൊണ്ടു പുളഞ്ഞ
അവൾ </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: large; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">വിടൂ</span><span style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">.. <span lang="ML">വിടൂ</span>.. <span lang="ML">മതി</span>..</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: large; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്നിങ്ങനെ പറഞ്ഞുകൊണ്ട് നിലവിളിക്കുവാൻ
തുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">അവളുടെ കണ്ണുകൾ രണ്ടും പുറത്തേക്ക് തള്ളി</span>. <span lang="ML">കൈകാലുകൾ നിലത്തടിച്ചുകൊണ്ട് വിയർത്തൊലിച്ച് അവൾ നിലവിളിച്ചു</span>. <span lang="ML">അതിശക്തമായ അവളുടെ കരച്ചിലിന്റെ ശബ്ദത്താൽ മലകളോടുകൂടി ഭൂമിയും</span>, <span lang="ML">ഗ്രഹങ്ങളോടൊപ്പം ആകാശവും കുലുങ്ങിവിറച്ചു</span>. <span lang="ML">ആ ശബ്ദം നാനാദിക്കുകളിലും
അധോലോകങ്ങളിലും മാറ്റൊലിയുണ്ടാക്കി</span>. <span lang="ML">ഇടിവീഴ്ചയെന്നോണം ആ ശബ്ദം
കേട്ട് പേടിച്ചരണ്ട ജനങ്ങൾ നിലത്തുവീണു</span>. <span lang="ML">രാജാവേ</span>!, <span lang="ML">ആ രാക്ഷസി വായും പിളർന്ന് ചേതനയറ്റ് തന്റെ യഥാർത്ഥരൂപം കൈക്കൊണ്ട് കൈകാലുകൾ
വിടർത്തി</span>, <span lang="ML">പണ്ട് വജ്രായുധത്താൽ പ്രഹരമേറ്റ വൃത്രാസുരനെപ്പോലെ
നിലം പതിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവളുടെ ശരീരം വീഴുന്ന വീഴ്ചയിൽ മൂന്ന് കാതം അകലെനിന്നിരുന്ന
വൃക്ഷങ്ങൾപോലും അത്യത്ഭുതകരമായി തകർന്നുവീണു</span>. <span lang="ML">കലപ്പതണ്ടുകൾപോലുള്ള
ദംഷ്ട്രകൾ</span>, <span lang="ML">ഗുഹകൾ പോലുള്ള മൂക്കിലെ ദ്വാരങ്ങൾ</span>, <span lang="ML">വലിയ ഉരുണ്ട പാറകൾപോലെ തോന്നിക്കുന്ന സ്തനങ്ങൾ</span>, <span lang="ML">ചെമ്പ്
കമ്പികൾ പോലുള്ള മുടി</span>. <span lang="ML">പൊട്ടക്കിണർ പോലെ തോന്നിക്കുന്ന കുഴിഞ്ഞ
കൺ</span><span lang="ML">തടങ്ങൾ</span>, <span lang="ML">നദീതീരങ്ങളെപ്പോലുള്ള ജഘനപ്രദേശം</span>,
<span lang="ML">അണക്കെട്ടുകൾപോലുള്ള കൈകളും തുടകളും</span>, <span lang="ML">നീർ വറ്റിയ
കയം പോലുള്ള വയർ</span>, <span lang="ML">എല്ലാകൂടിച്ചേർന്ന് ആ ഭയങ്കര സ്വത്വത്തെ കണ്ട
ഗോകുലവാസികൾ വല്ലാതെ പേടിച്ചരണ്ടു</span>. <span lang="ML">മുന്നേതന്നെ അവളുടെ അലർച്ചയിൽ
സ്വബോധം നഷ്ടപ്പെട്ടവരായിരുന്നു അവർ</span>. <span lang="ML">ഭഗവാൻ അതാ ഒന്നുമറിയാത്ത
മട്ടിൽ അവളുടെ മാറിൽ കയറിയിരുന്നു യാതൊരു പേടിയും കൂടാതെ കളിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">അതുകൂടി കണ്ട് പരിഭ്രമത്താൽ ഗോപികമാർ ഓടിച്ചെന്ന് ഭഗവാനെ അവിടെനിന്നും എടുത്തുമാറ്റി</span>. </span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;"><span lang="ML">അവർ പശുവിന്റെ വാൽകൊണ്ട് ഭഗവദ്കളേബരം ഉഴിഞ്ഞ് തങ്ങളാലൊക്കുന്ന രക്ഷാവിധികൾ
ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">കുട്ടിയെ അവർ ഗോമൂത്രംകൊണ്ട് കുളിപ്പിച്ചതിനുശേഷം ഗോധൂളിയാൽ
വിലേപനം ചെയ്യിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവർ നാമങ്ങളുരുവിട്ടുകൊണ്ട് ഗോമയത്താൽ നെറ്റിത്തടം
തുടങ്ങിയ പന്ത്രണ്ടംഗങ്ങളിലും രക്ഷയെ ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">അവർ സ്വയം ശുദ്ധമായി
ഭഗവാനെയും ആചമനം ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">ആ മന്ത്രം ഇങ്ങനെയായിരുന്നു</span>.
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: large; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">ജന്മരഹിതനായ ഭഗവാൻ നിന്റെ കാൽകളെ രക്ഷിക്കട്ടെ</span><span style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">. <span lang="ML">കൌസ്തുഭധരനായ ശ്രീഹരി നിന്റെ ജാനുദ്വയങ്ങളെ രക്ഷിക്കട്ടെ</span>.
<span lang="ML">യാഗസ്വരൂപി നിന്റെ തുടകളെ കാക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">അച്യുതൻ നിന്റെ
അരക്കെട്ടിനെ രക്ഷിക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">ഹയഗ്രീവൻ നിന്റെ തുടകളെ തുണയ്ക്കട്ടെ</span>.
<span lang="ML">കേശവൻ വന്ന് നിന്റെ ഹൃദയത്തെ കാക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">ഈശ്വരൻ
നിന്റെ മാറിടത്തെ രക്ഷിക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">ഇനൻ നിന്റെ കണ്ഠത്തെ കാക്കുമാറാകട്ടെ</span>.
<span lang="ML">വിഷ്ണു ഭുജങ്ങളെ രക്ഷിക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">വാമനൻ ഈ തിരുമുഖത്തെ
രക്ഷിക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">ചക്രായുധൻ ശ്രീഹരി നിന്റെ മുൻഭാഗത്തിൽ രക്ഷകനാകട്ടെ</span>.
<span lang="ML">ഗദാധരൻ പിൻഭാഗത്ത് രക്ഷകനായിരിക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">ധനുർദ്ധരനായ
മധുസൂദനനും ഖൾഗപാണിയായ അജനദേവനുംകൂടി വന്ന് നിന്റെ ഇരുപുറങ്ങളിലും രക്ഷയരുളട്ടെ</span>.
<span lang="ML">ശംഖധരനായ ഭഗവാൻ നാലുകോണുകളിലും നിനക്ക് രക്ഷയാകട്ടെ</span>. <span lang="ML">ഗരുഡാരൂഢനായ ഉപേന്ദ്രൻ നിന്നെ ആകാശത്തിലും ഹലായുധനായ സങ്കർഷണമൂർത്തി നിന്നെ
ഭൂമിയിലും രക്ഷിക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">സർവ്വാന്തര്യാമിയായ പുരുഷൻ നിന്നെ എല്ലായിടത്തുനിന്നും
തുണച്ചുകൊള്ളട്ടെ</span>. <span lang="ML">ഋഷീകേശൻ നിന്റെ ഇന്ദ്രിയങ്ങളേയും</span>, <span lang="ML">നാരായണൻ നിന്റെ പഞ്ചപ്രാണനേയും</span>, <span lang="ML">വാസുദേവൻ നിന്റെ ചിത്തത്തേയും</span>,
<span lang="ML">അനിരുദ്ധൻ നിന്റെ മനസ്സിനേയും രക്ഷിക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">പ്രദ്യു</span><span lang="ML">മ്നൻ ബുദ്ധിയേയും</span>, <span lang="ML">സങ്കർഷണൻ അഹങ്കരത്തേയും കാക്കട്ടെ</span>.
<span lang="ML">ഗോവിന്ദൻ നീ കളിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുമ്പോഴും</span>, <span lang="ML">മാധവൻ
നീ ഉറങ്ങുമ്പോഴും രക്ഷയ്ക്കെത്തട്ടെ</span>. <span lang="ML">വൈകുണ്ഠൻ നിന്നെ നടന്നുപോകുമ്പോഴും</span>,
<span lang="ML">ശ്രീപതി നീ ഒരിടത്തിരിക്കുമ്പോഴും നിന്നെ രക്ഷിക്കട്ടെ</span>. <span lang="ML">യജ്ഞഭുക്കായ ഭഗവാൻ ഭുജിക്കുമ്പോൾ നിന്നെ കാത്തുകൊള്ളട്ടെ</span>. <span lang="ML">ബാലപീഢയെ ചെയ്യുന്ന ഡാകിനികൾ</span>, <span lang="ML">യാതുധാനാദികൾ</span>, <span lang="ML">കുഷ്മാണ്ഡങ്ങൾ തുടങ്ങിയവയ</span>; <span lang="ML">ഭൂതപ്രേതപിശാചുക്കൾ</span>,
<span lang="ML">യക്ഷരക്ഷവിനായകന്മാർ</span>, <span lang="ML">കോടര</span>, <span lang="ML">രേവതി</span>, <span lang="ML">ജ്യേഷ്ഠ</span>, <span lang="ML">പൂതന</span>, <span lang="ML">മാതൃക്കൾ മുതലായവ</span>; <span lang="ML">ദേഹം</span>, <span lang="ML">പ്രാണൻ</span>,
<span lang="ML">ഇന്ദ്രിയങ്ങൾ എന്നിവയെ ദ്രോഹിക്കാനെത്തുന്ന ഉന്മാദങ്ങൾ</span>, <span lang="ML">അപസ്മാരങ്ങൾ എന്നിവകൾ</span>; <span lang="ML">സ്വപ്നത്തിൽ കാണപ്പെടുന്ന ദുർന്നിമിത്തങ്ങൾ</span>;
<span lang="ML">വൃദ്ധരൂപത്തിലും ബാലരൂപത്തിലുമുള്ള ഗ്രഹങ്ങൾ</span>; <span lang="ML">കുഞ്ഞുങ്ങളെ
ദ്രോഹിക്കുന്ന മറ്റെന്ത് ദുഷ്ടശകതികളാണോ അവയെല്ലാം ഭഗവാൻ മഹാവിഷ്ണുവിന്റെ നാമജപത്താൽ
ഭയന്ന് നശിച്ചുപോകട്ടെ</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; font-size: large; line-height: 115%;">”</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ ഗോപികമാർ ഉണ്ണിക്കണ്ണന് രക്ഷ ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">തുടർന്ന് അമ്മ മകന് മുലപ്പാൽ കൊടുത്ത് പതുക്കെ കിടത്തി</span>. <span lang="ML">അപ്പോഴേക്കും നന്ദഗോപരും കൂട്ടരും മധുരയിൽനിന്നും തിരിച്ചെത്തി</span>. <span lang="ML">ചത്തുമലച്ചുകിടക്കുന്ന പൂതനയുടെ മൃതദേഹം കണ്ട അവർ അമ്പരന്നുപോയി</span>. <span lang="ML">അവരോർത്തു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അത്യാശ്ചര്യം തന്നെ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">! <span lang="ML">വസുദേവർ മുജ്ജന്മത്തിൽ മഹാതപ</span>സ്സ്വി<span lang="ML">യാരിക്കണം</span>. <span lang="ML">അഥവാ അദ്ദേഹം യോഗവിദ്യയിൽ അത്യന്തം നിപുണനായിരിക്കണം</span>.
<span lang="ML">അദ്ദേഹം പറഞ്ഞതുപോലെ</span>, <span lang="ML">കണ്ടില്ലേ</span></span><span lang="ML" style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഗോകുലത്തിൽ ദുർല്ലക്ഷണങ്ങൾ കാണപ്പെടുന്നതു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!...</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">അവർ കോടാലികൊണ്ട്
പൂതനയുടെ ശവശരീരത്തെ കഷണങ്ങളാക്കി ദൂരെ കൊണ്ടുപോയി ചിതകൂട്ടി ദഹിപ്പിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">. <span lang="ML">ഭഗവദ്സ്പർശനത്താൽ തക്ഷണംതന്നെ സകലപാപങ്ങളും വേരറ്റുപോയതിനാലാകണം</span>,
<span lang="ML">അവളുടെ മൃതദേഹം കത്തിയെരിയുമ്പോൾ ഉയർന്ന പുകയ്ക്ക് അകിലിന്റെ മണമായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">കണ്ണിൽ കണ്ട ശിശുക്കളെയെല്ലാം കൊന്നുനടന്നവളാണെങ്കിലും ചോരകുടിക്കുന്ന
ഒരു രാക്ഷസസ്ത്രീയായിരുന്നുവെങ്കിലും ഭഗവാന് മുലയൂട്ടിയ അവൾ അതോടെ സത്ഗതി പ്രാപിച്ചു</span>.
<span lang="ML">അങ്ങനെയെങ്കിൽ</span>, <span lang="ML">ശ്രദ്ധയോടും ഭക്തിയോടും കൂടി പരമാത്മാവായ
കൃഷ്ണന് അവന്റെ അമ്മമാരെപ്പോലെ അവന് പ്രിയമുള്ളതിനെയൊക്കെ നൽകുന്ന മറ്റുള്ളവരുടെ ഗതിയെക്കുറിച്ച്
എന്തുപറയാൻ</span>!. <span lang="ML">ലോകം മുഴുവൻ വന്ദിക്കുന്നവരാൽ പൂജിക്കപ്പെടുന്നതാണ്
ഭഗവദ്പാദം</span>. <span lang="ML">ആ പാദങ്ങൾകൊണ്ട് പൂതനയുടെ ശരീരത്തിൽ ചവുട്ടിക്കയറിനിന്ന്
അവളുടെ സ്തനത്തെ പാനം ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">രാക്ഷസിയായിരുന്നുവെങ്കിലും അതിലൂടെ
അവൾക്ക് അമ്മയുടെ പ്രാപ്യസ്ഥാനമായ സ്വർഗ്ഗലോകം ലഭിച്ചു</span>. <span lang="ML">ആ സ്ഥിതിയ്ക്ക്
അവനുവേണ്ടി പാൽ ചുരത്തുന്ന അമ്മമാരുടേയും ഗോക്കളുടേയും കഥ എന്തായിരിക്കണം</span>!.
<span lang="ML">രാജാവേ</span>!, <span lang="ML">സകലപുരുഷാർത്ഥങ്ങളേയും പ്രദാനം ചെയ്യുന്ന
ദേവകീപുത്രൻ ഒരു മകനായിക്കൊണ്ട് ഗോകുലസ്തീകളുടെ സ്തനപാനം ചെയ്തിരുന്നു</span>. <span lang="ML">ഭഗവാനിൽ എപ്പോഴും പുത്രദൃഷ്ടിയെ വച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന ആ അമ്മമാർക്ക് അജ്ഞാനജമായ
സംസാരദുഃഖം പിന്നീടുണ്ടാകുന്നില്ല</span>.</span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">വ്രജത്തിൽ പൂതനുയുടെ
ശരീരം കത്തിയമരുമ്പോഴുണ്ടായ പുകയുടെ മണം ശ്വസ്സിച്ചുകൊണ്ട് ഗോപന്മാർ ആശ്ചര്യത്തോടെ
പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇതെന്ത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">?... <span lang="ML">ഈ മണം ഇതെവിടെനിന്ന് വരുന്നു</span>?...</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">അവർ പൂതനയുടെ വരവും പ്രവൃത്തിയും
അവളുടെ മരണവും കുഞ്ഞിന്റെ ക്ഷേമവുമൊക്കെ പരസ്പരം സംസാരിച്ചുകൊണ്ട് അന്തംവിട്ട് നിൽക്കുകയാണു</span>.
<span lang="ML">അല്ലയോ കുരുശ്രേഷ്ഠ</span>!, <span lang="ML">നന്ദഗോപരാകട്ടെ</span>, <span lang="ML">മരണത്തിൽനിന്നും രക്ഷപ്പെട്ടവനെന്ന് കരുതിക്കൊണ്ട്</span>, <span lang="ML">തന്റെ
മകനെ എടുത്ത് നെറുകയിൽ ചുംബിച്ചുകൊണ്ട് പരമാനന്ദത്തെ അനുഭവിച്ചു</span>. <span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">അത്യാശ്ചര്യജനകമായ ഭഗവാന്റെ ബാലലീലയാകുന്ന ഈ പൂതനാമോക്ഷത്തെ
കേൾക്കുന്നവൻ ഭഗവാനിൽ ഭക്തിയുള്ളവനായി ഭവിക്കുന്നു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">ആറാമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; font-size: large; line-height: 115%;">.</span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/12/105.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2021/01/107.html">Next</a></b></span><span style="font-size: 18pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-75064230815715450592020-12-09T23:28:00.006+05:302020-12-23T21:59:20.568+05:3010.5 ഭഗവാന്റെ ജാതകർമ്മോത്സവം<p style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera;"><span style="font-size: medium;"><b>ഓം</b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 5<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(ഭഗവാന്റെ ജാതകർമ്മോത്സവം)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDh7DsiSbz9y4kxgm6kzF9xDvjKuwZIruHvCSYyVPGx1JI3adZnRG-qxESdeH7hXz5yk3hhou_9DDr2O6kr2PoU1i8WLJQY2JVGUQgDphNnfxFR5qTKfFXeMHXUC_XqPZMLnE7jzPwXTqd/s839/krishna+and+nandagopa.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="839" data-original-width="602" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDh7DsiSbz9y4kxgm6kzF9xDvjKuwZIruHvCSYyVPGx1JI3adZnRG-qxESdeH7hXz5yk3hhou_9DDr2O6kr2PoU1i8WLJQY2JVGUQgDphNnfxFR5qTKfFXeMHXUC_XqPZMLnE7jzPwXTqd/s320/krishna+and+nandagopa.jpg" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ!, തനിക്ക് ഉണ്ണി പറന്ന സന്തോഷത്തിൽ
നന്ദഗോപർ ജ്യോതിഷികളായ ബ്രാഹ്മണശ്രേഷ്ഠന്മാരെ വരുത്തി പുത്രന്റെ ജാതകർമ്മം എന്ന സംസ്കാരത്തെ
വിധിയാംവണ്ണം നടത്തിച്ചു. ഒപ്പം പിതൃക്കൾക്ക് ശ്രാദ്ധവും ചെയ്യിപ്പിച്ചു. അദ്ദേഹം രണ്ടുലക്ഷം
പശുക്കളേയും പൊൻപട്ടിൽ പൊതിഞ്ഞ് ഏഴ് തിലപർവ്വതങ്ങളേയും ബ്രാഹ്മണർക്കായി ദാനം ചെയ്തു.
കാലത്താൽ മണ്ണും മറ്റു ദ്രവ്യങ്ങളും ശുദ്ധമാകുന്നു. ശൌചത്താൽ ശരീരം ശുദ്ധമാകുന്നു.
ജാതകർമ്മത്താൽ ജനനം ശുദ്ധമാകുന്നു. തപസ്സുകൊണ്ട് ഇന്ദ്രിയങ്ങൾ ശുദ്ധമാകുന്നു. ദാനം
കൊണ്ടും യാഗം കൊണ്ടും ദ്രവ്യങ്ങൾ ശുദ്ധമാകുന്നു. സംതൃപ്തിയാൽ മനസ്സ് ശുദ്ധമാകുന്നു.
പരമാത്മജ്ഞാനത്താൽ ആത്മാവും ശുദ്ധമാകുന്നു. ബ്രാഹ്മണർ മംഗളവചനങ്ങളുരുവിട്ടു. ഗായകർ
പാട്ടുപാടി. ദുന്ദുഭികളും ഭേരികളും തുടരെത്തുടരെ മുഴങ്ങിക്കൊണ്ടിരുന്നു.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഗോകുലത്തിൽ മുറ്റങ്ങൾ ഭംഗിയായി
അടിച്ചുതളിച്ച് വൃത്തിയാക്കി. പല നിറങ്ങളിലുള്ള കൊടിക്കൂറകളാലും തോരണങ്ങളാലും അവിടമാകെ
അലങ്കരിക്കപ്പെട്ടു. പശുക്കളും പശുക്കുട്ടികളും കാളകളുമൊക്കെ ഭംഗിയായി മഞ്ഞൾപ്പൊടിതേച്ച്
മയിൽപ്പീലികൾ കെട്ടി അലങ്കരിക്കപ്പെട്ടു. അല്ലയോ രാജൻ!, ഗോപന്മാർ സർവ്വാഭരണവിഭൂഷിതരായി
പലവിധ കാണിക്കകൾ കൈയ്യിലേന്തി അവിടെ എത്തിച്ചേർന്നു. യശോദാദേവിക്ക് പുത്രനുണ്ടായ വാർത്തയറിഞ്ഞ്
സന്തോഷത്തോടെ ഗോപസ്ത്രീകൾ നല്ല വസ്ത്രങ്ങൾ കണ്മഷി മുതലായവയണിഞ്ഞ് സ്വയം അലംകൃതരായി.
സുന്ദരിമാരായ ആ ഗോപികമാർ പെട്ടെന്നുതന്നെ നന്ദഗൃഹത്തിലേക്ക് പാഞ്ഞെത്തി. സർവ്വാഭരണവിഭൂഷിതരായി
ഗോകുലത്തിലേക്ക് ഓടുന്ന അവരുടെ മുടിക്കെട്ടിൽനിന്നും പൂമാലകൾ ഉതിർന്നുവീണുകൊണ്ടേയിരുന്നു.
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">കണ്ണനുണ്ണി നീണാൾ വാഴട്ടെ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> എന്ന് മംഗളവാചകം പറഞ്ഞുകൊണ്ട് അവർ ജനങ്ങൾക്കുമേൽ
തീർത്ഥം ചൊരിഞ്ഞു. കാലദേശങ്ങൾക്കതീതനായ ഭഗവാൻ നന്ദഗോപന്റെ ഗൃഹത്തിൽ പിറന്നതിലുണ്ടായ
ആനന്ദാതിരേകത്താൽ ഗോപന്മാർ പലവിധ വാദ്യങ്ങൾ മുഴിക്കി. അവർ തൈർ, പാൽ, നെയ്യ്, വെള്ളം,
എന്നിവ പരസ്പരം കോരിത്തളിച്ചും പുതുവെണ്ണ മുഖത്ത് മെഴുകിയും പലവിധം ക്രീഡകളാടി. ഉദാരനും
സന്തോഷവാനുമായ നന്ദഗോപർ ഭഗവദ്പ്രസാദത്തിനായും സ്വപുത്രന്റെ നന്മയ്ക്കുവേണ്ടിയും സൂതന്മാർ,
മാഗധന്മാർ, വന്ദികൾ എന്നിവർക്ക് വസ്ത്രാഭരണങ്ങളും പശുക്കളേയുമൊക്കെ നൽകിക്കൊണ്ട് അവരുടെ
അനുഗ്രഹാശ്ശിസ്സുകൾക്ക് പാത്രമായി. കലാശാസ്ത്രാദികൾകൊണ്ട് ജീവിക്കുന്നവർക്ക് അതാത്
വിദ്യകൾക്കുതകുന്ന വിധത്തിലുള്ള വസ്തുക്കൾ യോഗ്യതയ്ക്കൊത്ത് ദാനം കൊടുത്തു. മഹാഭാഗ്യശാലിയായ
രോഹിണിയെ നന്ദഗോപർ അഭിനന്ദിച്ചു. അവൾ സർവ്വാഭരണവിഭൂഷിതയായി ദുഃഖം മറന്ന് ഗൃഹകൃത്യങ്ങളിലേർപ്പെട്ടു.
അല്ലയോ രാജാവേ!, അന്നുമുതൽ ഗോകുലത്തിൽ സകലവിധ ഐശ്വര്യങ്ങളും നടമാടി. ശ്രീഹരിയുടെ സാന്നിധ്യത്താൽ
അവിടം മഹാലക്ഷ്മിയുടെ കേളീരംഗമായി ഭവിച്ചു.</span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ!, അങ്ങനെയിരിക്കെ
ഒരുദിവസം ഗോകുലത്തിനെ സംരക്ഷിക്കേണ്ട ചുമതല ഗോപാലന്മാരെ ഏൽപ്പിച്ചതിനുശേഷം കംസന് വർഷംതോറും
കൊടുക്കാറുള്ള കപ്പം കൊടുക്കാനായി നന്ദഗോപർ മധുരാപുരിയിലേക്ക് പോയി. നന്ദഗോപർ വന്നിരിക്കുന്നതായും
കംസന് കപ്പം കൊടുത്തതായും അറിഞ്ഞ് വസുദേവൻ അദ്ദേഹത്തെ കാണാനായി അദ്ദേഹത്തിന്റെ താവളത്തിലേക്ക്
പോയി. തനിക്ക് ഏറ്റവും പ്രീയപ്പെട്ടവനായ വസുദേവൻ തന്നെ കാണാൻ വന്നതുകണ്ട് പ്രേമപരവശനായി,
മൂർച്ഛിച്ചുവീണ ശരീരത്തിൽ പ്രാണൻ പുനഃപ്രാപിച്ചതുപോലെ, പെട്ടെന്നെഴുന്നേറ്റ് ഇരുകൈകൾകൊണ്ടും
ആശ്ലേഷിച്ചു. രാജൻ!, സത്ക്കരിച്ചിരുത്തി നന്ദഗോപർ വസുദേവരോട് കുശലാന്വേഷണം ചെയ്തു.
വസുദേവർ രാമകൃഷ്ണന്മാരായ തന്റെ പുത്രന്മാരെക്കുറിച്ചറിയുവാനായി ഇപ്രകാരം പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സഹോദരാ!, ഏറെക്കാലത്തെ ആഗ്രഹത്തിനുശേഷം, ഒടുവിൽ
പുത്രലാഭം മറന്നിരുന്ന ഈ വയസാംകാലത്തിൽ അങ്ങേയ്ക്കൊരു കുഞ്ഞു പിറന്നത് മഹാഭാഗ്യമായി.
സംസാരിയായ അങ്ങേയ്ക്ക് ഒരു പുതുജന്മം കിട്ടിയതുപോലെ എനിക്ക് തോന്നുകയാണു. ഇഷ്ടജനങ്ങളെ
കാണാൻ കഴിയുന്നതും പരമഭാഗ്യം തന്നെ. സ്നേഹിതാ!, പുഴയിൽകൂടി ഒഴുകിക്കൊണ്ടിരിക്കുന്ന
തടിക്കഷണങ്ങൾക്ക് ഒരിടത്ത് ചേർന്നുനിൽക്കുവാൻ കഴിയാത്തതുപോലെ, പലവിധകർമ്മങ്ങൾക്കടിപ്പെട്ടതിനാൽ
ചങ്ങാതിമാർക്ക് ഒരിടത്തിൽ കഴിയുവാൻ എങ്ങനെ സാധിക്കും?. അങ്ങ് ബന്ധുമിത്രാദികൾക്കൊപ്പം
താമസിക്കുന്ന സ്ഥലം രോഗങ്ങൾ മുതലായ അനർത്ഥങ്ങളിൽനിന്ന് മുക്തവും, ധാരാളം കാടുകളുള്ളതും,
അതുപോലെ കാലികളെ വളർത്തുവാൻ യോഗ്യമായതുമല്ലേ?. എന്റെ മകൻ ബലദേവൻ അങ്ങയെ അച്ഛൻ എന്നായിരിക്കുമല്ലോ
വിളിക്കുന്നതു. അങ്ങയുടെ ലാളനയിൽ അവൻ അമ്മയുടെ കൂടെ സുഖമായിരിക്കുന്നുവോ?. ഭ്രാതൃപുത്രാദികൾ
ഒരിടത്ത് ഒത്തുകൂടി സസുഖം വാഴുമ്പോൾ ധർമ്മാർത്ഥകാമമോക്ഷങ്ങൾ പ്രയോജനപ്പെടുന്നു. മറിച്ച്,
അവർ ദുഃഖിതരായിക്കുന്ന അവസ്ഥയിൽ അവകൊണ്ട് അവർക്ക് യാതൊരു പ്രയോജനവും ലഭിക്കുന്നില്ല.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ഇത്രയും കേട്ട് വസുദേവരോട്
നന്ദഗോപർ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അങ്ങയുടെ കാര്യമോർത്ത് ഞാൻ വല്ലാതെ ദുഃഖിക്കുന്നു. അങ്ങേയ്ക്ക് ദേവകിയിലുണ്ടായ
എത്രയോ പുത്രന്മാരെയാണ് കംസൻ കൊന്നുകളഞ്ഞതു!. ഒടുവിലുണ്ടായ ഒരു പെൺകുഞ്ഞ് കൂടി സ്വർഗ്ഗത്തെ
പ്രാപിച്ചു. എല്ലാവരും പ്രാരബ്ദവിധിക്ക് അധീനരാണു. മക്കളുണ്ടാകുന്നതും നഷ്ടപ്പെടുന്നതുമെല്ലാം
ആ വിധിക്കനുസരിച്ചാണു. വിധിതന്നെ എല്ലാം തീരുമാനിക്കുന്നു. ഈ സത്യം മനസ്സിലാക്കുന്നവർ
ഒരിക്കലും വിധിയിൽ ദുഃഖിക്കുകയില്ല.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ!, അതുകേട്ട് വസുദേവർ
പറഞ്ഞു: കംസന്ന് കപ്പം കൊടുത്തു; എന്നെ കാണുകയും ചെയ്തു. നന്ദഗോപരേ!, ഇനി കൂടുതൽ സമയം
അങ്ങ് ഇവിടെ കഴിയാൻ പാടില്ല. അങ്ങ് തിരിച്ചുപൊയ്ക്കൊള്ളുക. ഗോകുലത്തിൽ ഞാൻ അനേകം അനർത്ഥങ്ങൾ
കാണുന്നു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ മഹാരാജൻ!, ഇങ്ങനെ വസുദേവർ പറഞ്ഞതനുസരിച്ച്
കൂടെ വന്ന മറ്റ് ഗോപന്മാർക്കൊപ്പം നന്ദഗോപൻ തങ്ങൾ വന്ന വണ്ടികളിൽ കയറി ഗോകുലത്തിലേക്ക്
യാത്രതിരിച്ചു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അഞ്ചാ</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.</span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/104.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/12/106.html">Next</a></b></span><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-11671089607207905232020-09-27T21:46:00.005+05:302020-12-09T23:29:12.761+05:3010.4 ഭയാകുലനായ കംസൻ ഗോപന്മാരെ ദ്രോഹിക്കുന്നതു.<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><a href="https://www.youtube.com/channel/UCWqCYXckyxP2rAruqmpbAAg?view_as=subscriber" target="_blank"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span></a><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><a href="https://www.youtube.com/channel/UCWqCYXckyxP2rAruqmpbAAg?view_as=subscriber" target="_blank"> 4</a><o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(ഭയാകുലനായ കംസൻ ഗോപന്മാരെ
ദ്രോഹിക്കുന്നതു.)<o:p></o:p></b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMRQTSq6t0dLMIO3b9XTxhCKCn3u2TtB35j0njOhBVswqj5dYjOObajNh59zCWnIIH46-4IXad1G33NptV_GqQfvv8MtQqFWkWeeMrRmyoSYaPunOiq7TDwEjvX2DAfedfqOb3rNUAZUOf/s699/Kamsa-repents.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="699" data-original-width="532" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMRQTSq6t0dLMIO3b9XTxhCKCn3u2TtB35j0njOhBVswqj5dYjOObajNh59zCWnIIH46-4IXad1G33NptV_GqQfvv8MtQqFWkWeeMrRmyoSYaPunOiq7TDwEjvX2DAfedfqOb3rNUAZUOf/s320/Kamsa-repents.jpg" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മഹാരാ<span lang="ML">ജൻ</span>!, വസുദേവൻ ഭഗവാനെ
ഗോകുലത്തിലാക്കി യശോദ പെറ്റുണ്ടായ ബാലികയുമായി കംസഗൃഹത്തിലെത്തിയതും എല്ലാം പഴയതുപോലെയായി.
സകല കോട്ടവാതിലുകളും മുന്നേപോലെ അടഞ്ഞു. ശേഷം കുട്ടിയുടെ കരച്ചിൽ കേട്ട് കാവൽക്കാർ
ഞെട്ടിയുണർന്നു. ആ സമയം ദേവകീദേവിയുടെ എട്ടാമത്തെ കുഞ്ഞിനെ വകവരുത്തുവാനായി ഭയത്തോടെ
ഉറക്കമില്ലാതെ തന്റെ മരണവും മുന്നിൽ കണ്ടുകൊണ്ടിരിക്കുകയായിരുന്നു കംസൻ. കാവൽക്കാർ
ആ വാർത്ത എത്രയും വേഗം കംസനെ അറിയിച്ചു. കേട്ടപാടെ അവൻ കിടക്കയിൽനിന്നും ചാടിയെഴുന്നേറ്റു.
തന്റെ അന്തകൻ പിറന്നിരിക്കുന്ന സമയത്തെ തിരിച്ചറിഞ്ഞ് ഇടറുന്ന പാദങ്ങളോടെ അഴിഞ്ഞുലഞ്ഞ്
മുടിക്കെട്ടുകളോടെ അവൻ പ്രസവഗൃഹത്തിലേക്ക് പോയി. അന്തകന്റെ രൂപത്തിൽ തന്റെ മുന്നിൽ
നിൽക്കുന്ന കംസനെ കണ്ട് ദീനയായ ദേവകി ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ സത്ഗുണശീലാ!, ഈ കുഞ്ഞ് അങ്ങയുടെ പുത്രന്റെ
ഭാര്യയാകേണ്ടവളാണു. സ്ത്രീകളെ വധിക്കുന്നത് അങ്ങേയ്ക്ക് കരണീയമല്ല. സഹോദരാ!, ഞങ്ങളുടെ
കർമ്മഫലമായി അഗ്നിക്കുസമമായ ഞങ്ങളുടെ എത്രയോ കുഞ്ഞുങ്ങളാണു അങ്ങയാൽ കൊല്ലപ്പെട്ടിരിക്കുന്നതു?.
ഇവളെ അവിടുത്തെ സമ്മാനമായി ഞങ്ങൾക്ക് വളർത്താൻ തന്നാലും. പ്രഭോ!, അങ്ങയുടെ ഈ അനുജത്തി
തന്റെ മക്കളെല്ലാം കൊല്ലപ്പെട്ടതിൽ ദുഃഖിച്ചുകഴിയുകയാണു. ജ്യേഷ്ഠാ! ഇവളെയെങ്കിലും അങ്ങ്
ഞങ്ങൾക്ക് വിട്ടുതരുവാൻ ദയ കാണിക്കണം.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്ത് രാജൻ!, ഇങ്ങനെ
ദീനദീനം വിലപിച്ചുകൊണ്ട് ദേവകി ആ കുഞ്ഞിനെ തന്റെ മാറോടുചേർത്ത് മറച്ചുപിടിച്ചു. എന്നാൽ,
വീണ്ടും അധിക്ഷേപിച്ചുകൊണ്ട് ദുഷ്ടനായ കംസൻ ആ കുട്ടിയെ അവളിൽനിന്നും പിടിച്ചുപറിച്ചെടുത്തു.
സ്വാർത്ഥതയിൽ സർവ്വവും മറന്ന അവൻ ആ കുഞ്ഞിനെ ഇരുകാലുകളും കൂട്ടിപ്പിടിച്ച് കരിങ്കല്ലിന്മേൽ
ഊക്കോടെയടിക്കുന്നതിനിടയിൽ ശ്രീമഹാവിഷ്ണുവിന്റെ സോദരിയായ അവൾ ആ ദുഷ്ടന്റെ കൈയ്യിൽനിന്നും
വഴുതി മോൽപ്പോട്ടുയർന്ന് ആകാശത്തിലെത്തി. ദേവി അവിടെ ആയുധങ്ങളുയർത്തിപ്പിടിച്ച എട്ടു
തൃക്കരങ്ങളോടെ പ്രശോഭിച്ചു. ദിവ്യമാലകളും പട്ടുവസ്ത്രങ്ങളും കുറിക്കൂട്ടുകളും രത്നാഭരണങ്ങളുമണിഞ്ഞ്,
വില്ല്, ശൂലം, ശരം, പരിച, വാൾ, ശംഖം, ചക്രം, ഗദ എന്നിവ ധരിച്ച് പൂജിതയായി നിൽക്കുന്ന
ദേവിയെ സിദ്ധചാരണകിന്നരനാഗഗന്ധർവ്വാപ്സരസ്സുകൾ വാഴ്ത്തിസ്തുതിച്ചു. ആ മായാദേവി ഇങ്ങനെ
അരുളിച്ചെയ്തു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ മൂഢാ!, എന്നെ കൊല്ലുന്നതുകൊണ്ട് നിനക്കെന്ത് നേട്ടം?. നിന്റെ അന്തകനും മുജ്ജന്മശത്രുവുമായ
ഒരുവൻ എങ്ങോ ജനിച്ചുകഴിഞ്ഞിരിക്കുന്നു. പാവം കുഞ്ഞുങ്ങളെ വെറുതേ വധിക്കുന്നതുകൊണ്ട്
യാതൊരു പ്രയോജനവും നിനക്കുണ്ടാകാൻ പോകുന്നില്ല.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ! ആ മായാദേവി ഇങ്ങനെ
പറഞ്ഞുകൊണ്ട് ഉടൻതന്നെ മറഞ്ഞരുളി. അവൾ ഇന്നും ഭൂമിയിൽ പലയിടങ്ങളിൽ പലപേരുകളിലായി വാണരുളുന്നു.
ദേവിയുടെ അരുളപ്പാട് കംസനെ സ്തബ്ദനാക്കി. ദേവകീവസുദേവന്മാരെ തടവറയിൽനിന്ന് മോചിപ്പിച്ചതിനുശേഷം
വളരെ വിനീതനായി അവരോട് പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ സഹോദരീ!, ഹേ വസുദേവരേ!, പാപിയായ ഞാൻ രാക്ഷന്മാർ സ്വന്തം സന്താനങ്ങളെ ഭക്ഷിക്കുന്നതുപോലെ
നിങ്ങളുടെ എത്രയോ കുഞ്ഞുങ്ങളെയാണു കൊന്നുകളഞ്ഞതു!. കഷ്ടം തന്നെ!. അല്പം പോലും കരുണയില്ലാതെ
ഞാൻ സകല ബന്ധുക്കളേയും തള്ളിക്കളഞ്ഞവനാണു. ശ്വസിക്കുന്നുണ്ടുവെങ്കിലും ഞാൻ മരിക്കപ്പെട്ടവനാണു.
ബ്രഹ്മഹന്താവിനെപ്പോലെ ഞാൻ ഏത് നരകത്തിൽ പതിക്കുമെന്നെനിക്കറിയില്ല. മനുഷ്യർ മാത്രമല്ല,
ദൈവങ്ങൾ പോലും നുണ പറയുന്നു. ആ അശരീരി വാക്യത്തിൽ വിശ്വസിച്ച് പാപിയായ ഞാൻ സ്വസഹോദരിയുടെ
മക്കളെയെല്ലാം കൊന്നുകളഞ്ഞിരിക്കുകയാണു. അല്ലയോ സൌഭാഗ്യശാലികളേ!, സ്വകർമ്മങ്ങളാൽ നിങ്ങളുടെ
മക്കൾക്ക് സംഭവിച്ചതോർത്ത് നിങ്ങൾ ദുഃഖിക്കരുതു. പ്രാണികൾ സദാ പ്രാരബ്ദകർമ്മങ്ങൾക്കധീനരാണു.
അവർ എപ്പോഴും ഒരിടത്തുതന്നെ ചേർന്നിരിക്കുകയുമില്ല. മണ്ണാൽ കുടങ്ങൾ മുതലായ പാത്രങ്ങളുണ്ടായി
പിന്നീട് പൊട്ടിത്തകർന്ന് നശിച്ചുപോകുന്നു. അതുപോലെ, ഭൌതികശരീരങ്ങൾ ഉണ്ടാകുകയും നശിക്കുകയും
ചെയ്യുന്നു. എന്നാൽ മണ്ണിന് നാശമുണ്ടാകാത്തതുപോലെ ആത്മാക്കൾക്കും നാശം സംഭവിക്കുന്നില്ല.
ഈ തത്വം അറിയാത്തവനു ദേഹാദികളിൽ ആത്മബുദ്ധി ജനിക്കുന്നു. അതിനാൽ അവന് താനെന്നും പരനെന്നുമുള്ള
ഭേദവിചാരവും ഉണ്ടാകുന്നു. ആയതിനാലാണു ആത്മാക്കൾ പുത്രാദി ദേഹങ്ങളോട് ചേരുന്നതും പിന്നീട്
വിട്ടുപിരിയുന്നതും. അങ്ങനെയുള്ളവർക്ക് സംസാരദുഃഖം ഒരിക്കലും ഒഴിയുന്നില്ല. ഹേ ശോഭനേ!,
അതുകൊണ്ട് എന്നാൽ മൃതരായ നിന്റെ കുഞ്ഞുങ്ങളെയോർത്ത് ഇനി നീ ദുഃഖിക്കരുതു. അവരെല്ലാവരും
മറുഗതിയില്ലാതെ സ്വന്തം പ്രാരബ്ദകർമ്മഫലങ്ങൾ അനുഭവിക്കുകയാണു. ഒരുവൻ എത്രകാലമാണോ താൻ
വധിക്കുന്നവനും വധിക്കപ്പെടുന്നവനുമാണെന്ന് വിചാരിക്കുന്നതു, അത്രയും കാലം അവൻ ദേഹത്തെ
ആത്മാവെന്ന് കരുതിയിരിക്കുന്നു. ആത്മദൃഷ്ടിയില്ലാത്തവനും അജ്ഞാനിയുമായ അവൻ ഹന്താവും
ഹന്തവ്യനുമാണെന്ന മിഥ്യാവിചാരത്തെ അവലംബിച്ചുകൊണ്ട് ജീവിതം വൃഥാവിലാക്കുന്നു. ആയതിനാൽ
എന്റെ ഈ ദുഷ്ടതകളെ നിങ്ങൾ പൊറുക്കണം. നിങ്ങളെപ്പോലുള്ള സജ്ജനങ്ങൾ എപ്പോഴും ദീനാനുകമ്പയുള്ളവരാണല്ലോ!.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞുകൊണ്ടും
കണ്ണീരൊഴുക്കിക്കൊണ്ടും കംസൻ ദേവകീവസുദേവന്മാരുടെ പാദങ്ങളിൽ വീണുനമസ്കരിച്ചു. മായാദേവിയുടെ
വാക്കുകളാൽ ദേവകിയും വസുദേവരും നിരപരാധികളാണെന്ന് ബോധ്യം വന്ന കംസൻ സ്നേഹത്തോടെ അവരെ
തടവിൽനിന്നും മോചിതരാക്കി. ദേവകി പശ്ചാത്താപത്താൽ നിർമ്മലനായ സഹോദരനോട് അവന്റെ കുറ്റം
പൊറുത്തു മാപ്പാക്കി. വസുദേവൻ ചിരിച്ചുകൊണ്ട് കംസനോട് പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ മഹാഭാഗാ!, അങ്ങ് പറഞ്ഞത് തീർത്തും
സത്യമാണു. മനുഷ്യർക്കുണ്ടാകുന്ന ഈ ദേഹാദികളിലുള്ള അഹംബുദ്ധി അജ്ഞാനത്താലുളവാകുന്നതാണു.
അതിലൂടെ താനെന്നും പരനെന്നുമുള്ള ഭേദചിന്തയും മനുഷ്യനിൽ ഉടലെടുക്കുന്നു. ഭേദഭാവനയുള്ളവരിൽ
വ്യസനം, സന്തോഷം, ഭയം, ദ്വേഷം, അത്യാശ, മോഹം, മദം എന്നിവ പ്രതിഫലിക്കുന്നു. അവരാകട്ടെ,
ജഡവസ്തുക്കളിൽ മാറ്റങ്ങൾ വരുത്തിക്കൊണ്ടിരിക്കുന്ന കാലസ്വരൂപനായ ഈശ്വരനെ അറിയാതെപോകുന്നു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്തേ!, ഇങ്ങനെ
ദേവകീവസുദേവന്മാരുടെ മറുപടിയിൽ സന്തുഷ്ടനായ കംസൻ അവരുടെ അനുജ്ഞയും വാങ്ങി സ്വഗൃഗത്തിലേക്ക്
യാത്രയായി. പിറ്റേദിവസം മന്ത്രിമാരെ വിളിച്ചുവരുത്തി തലേന്ന് സംഭവിച്ചതായ സംഭവവും യോഗമായാദേവിയാൽ
അരുളപ്പെട്ടതുമെല്ലാം അവരെ പറഞ്ഞുധരിപ്പിച്ചു. എന്നാൽ ദേവശത്രുക്കളും അജ്ഞാനികളുമായ
ആ അസുരന്മാർ ദേവന്മാരിൽ കോപിതരായിക്കൊണ്ട് കംസനോട് ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ ഭോജേന്ദ്രാ!, അങ്ങനെയെങ്കിൽ നഗരങ്ങളിലും
ഗ്രാമങ്ങളിലും വ്രജങ്ങളിലും മറ്റും പ്രസവിച്ച് അധികം ദിവസമായിട്ടില്ലാത്ത സകല കുട്ടികളേയും
ഞങ്ങൾ വധിക്കുവാൻ പോകുകയാണു. യുദ്ധത്തിൽ പേടിയുള്ളവരും അങ്ങയുടെ വില്ലിന്റെ ഒച്ച കേട്ടാൽ
ഹൃദയം നടുങ്ങുന്നവരുമായ ദേവന്മാർ എന്ത് ചെയ്യാൻ പോകുന്നുവെന്ന് നമുക്ക് കാണാമല്ലോ!.
നാലുപാടുംനിന്ന് പ്രവഹിക്കുന്ന അങ്ങയുടെ ശരങ്ങളാൽ മുറിവേറ്റ അവർ </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇനി ഓടുകയേ നിവർത്തിയുള്ളൂ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> എന്ന് കരുതി പലായനം ചെയ്തവരാണു. ചില ദേവന്മാർ
ദീനരായി ആയുധം നിലത്തുവച്ച് തൊഴുകൈയ്യോടെ നിന്നു. മറ്റുചിലരാകട്ടെ, പോർക്കച്ചയും തലക്കെട്ടും
അഴിച്ചുവച്ച് ഭീതിയോടെ നിലകൊണ്ടു. ആയുധപ്രയോഗം മറന്നവനേയോ തേർ നഷ്ടപ്പെട്ടവനേയോ ഭീതനായി
അഭയം പ്രാപിച്ചവനേയോ മറ്റൊരുത്തനോട് യുദ്ധം ചെയ്തുകൊണ്ടിരിക്കുന്നവനേയോ യുദ്ധത്തിൽനിന്നും
ഒരിക്കൽ പിന്തിരിഞ്ഞോടിയവനേയോ വില്ല് ഒടിഞ്ഞവനേയോ യുദ്ധം ചെയ്യാതെ നിൽക്കുന്നവനേയോ
അങ്ങ് ഒരിക്കലും കൊല്ലാറില്ല. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദേവന്മാർ പേടിയില്ലാത്ത
ദിക്കിൽ ശൂരത്വം കാട്ടുന്നവരും യുദ്ധമില്ലാത്തപ്പോൾ വലിയ വായിൽ വീരവാദം നടത്തുന്നവരുമാണു.
അവരെക്കൊണ്ടെന്ത് ചെയ്യാൻ?. എവിടെയോ ഒളിഞ്ഞുകുത്തിയിരിക്കുന്ന മഹാവിഷ്ണു എന്ത് കാട്ടാൻ?.
കാട്ടിലിരിക്കുന്ന ശിവനോ ശക്തി ക്ഷയിച്ച ഇന്ദ്രനോ അഥവാ തപസ്സനുഷ്ഠിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന
ബ്രഹ്മാവിനോ എന്ത് സാധ്യമാകാൻ?. എങ്കിലും അവർ ശത്രുക്കളാണു. അവരെ വിലകുറച്ചുകാണുന്നതുചിതമല്ല.
ആയതിനാൽ അവരെ ഉന്മൂലനാശം വരുത്തുന്നതിനായി ഞാങ്ങളെ നിയോഗിച്ചാലും. എപ്രകാരമാണൊ മനുഷ്യരുടെ
ശരീരത്തിലുണ്ടാകുന്ന മുറിവുകൾ ആദ്യം വകവയ്ക്കാതെ പിന്നീട് ചികിത്സിച്ചുഭേദമാക്കാൻ കഴിയാതെയാകുന്നതു?,
അഥവാ എപ്രകാരമാണോ തുടക്കത്തിൽ അനിയന്ത്രിതമായ ഇന്ദ്രിയങ്ങളെ പിന്നീട് അടക്കി നിർത്താൽ
പറ്റാത്തതായിമാറുന്നതു, അപ്രകാരം നമ്മൾ നിസ്സാരനെന്നുകരുതി തള്ളിക്കളയുന്ന ശത്രുക്കൾ
ക്രമേണ ശക്തി പ്രാപിച്ച് പിന്നീട് ഇളക്കാൻ പറ്റാത്തവിധമായിത്തീരുന്നു. വിഷ്ണുതന്നെയാണു
ദേവന്മാരുടെ മഹാബലം. എവിടെയാണോ സനാതനവേദോക്തമായ ധർമ്മം സ്ഥിതിചെയ്യുന്നതു, അവിടെ വിഷ്ണു
കുടികൊള്ളുന്നു. ആ ധർമ്മത്തിന്റെ വേരുകൾ ഉറച്ചിരിക്കുന്നതു വേദം, ഗോക്കൾ, ബ്രാഹ്മണർ,
തപസ്സ്, ദക്ഷിണയോടുചേർന്ന യാഗാദികർമ്മങ്ങഓൾ എന്നിവയിലാണു. ആയതിനാൽ അല്ലയോ രാജൻ!, ബ്രാഹ്മണരേയും
താപസ്സന്മാരേയും യാജ്ഞികരേയും പശുക്കളേയുമൊക്കെ ഞങ്ങളുടെ സകല ശക്തികളുമുപയോഗിച്ച് ഞങ്ങൾ
കൊന്നുതള്ളിക്കൊള്ളാം. ബ്രാഹ്മണർ, പശുക്കൾ, വേദങ്ങൾ, തപസ്സ്, സത്യം, ഇന്ദ്രിയസംയമനം,
മനോനിയന്ത്രണം, ശ്രദ്ധ, ദയ, തിതിക്ഷ, യാഗങ്ങൾ തുടങ്ങിയവ ആ വിഷ്ണുവിന്റെ ശരീരമാകുന്നു.
അവൻ അസുരവിദ്വേഷിയായി സകലഭൂതങ്ങളുടേയും അന്തഃകരണങ്ങളിൽ ഒളിഞ്ഞുകിടക്കുന്നു. ബ്രഹ്മാവാദിയായ
സകലദേവന്മാരുടേയും ആദികാരണൻ അവനാണു. ആയതിനാൽ മഹർഷിമാരടങ്ങുന്ന സർവ്വത്തിനേയും കൊല്ലുകയെന്നുള്ളതാണു
അവനെ വകവരുത്തുവാനുള്ള ഏകോപായം.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്തേ!, ഇങ്ങനെ ആ
ദുർമന്ത്രികളാൽ ഭ്രമിക്കപ്പെട്ട ദുർമ്മതിയായ കംസൻ ബ്രാഹ്മണരെ ഹിംസിക്കുന്നതുതന്നെയാണു
തനിക്കഭികാമ്യമെന്ന് കരുതി. തുടർന്ന്, ദുഷ്ടന്മാരായ ആ അസുരന്മാരോട് സജ്ജനങ്ങളെ ഉപദ്രവിക്കുവാനുള്ള
ആദേശവും നൽകി കംസൻ തിരിച്ചുപോയി. തമോഗുണത്താൽ ബുദ്ധി നഷ്ടപ്പെട്ടവരായ ആ അസുരന്മാർ തങ്ങളുടെ
നാശം അടുത്തിരിക്കുന്നതറിയാതെ സജ്ജനദ്രോഹം ആരംഭിച്ചുതുടങ്ങി. മഹാജനങ്ങളെ ഉപദ്രവിക്കുന്നതിലൂടെ
ഒരുവൻ തന്റെ ആയുസ്സും ഐശ്വര്യവും കീർത്തിയും പുണ്യവും പരലോകപ്രാപ്തിയുമടങ്ങുന്ന സകലശ്രേയസ്സുകളേയും
ഇല്ലാതെയാക്കുന്നു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നാലാമ</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/103.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/12/105.html">Next</a></span></b><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-58674593613929088112020-09-19T16:52:00.002+05:302020-09-27T21:53:12.182+05:3010.3 ശ്രീകൃഷ്ണാവതാരം.<p style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b> <span style="font-family: Meera;">ഓം</span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 3<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(ശ്രീകൃഷ്ണാവതാരം.)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeMR2cdSOihesXTJkaNNKgQNy_Muv8JwGUV-mnXN5SK0rW9McqPQPlF2k8xN-GXj02KkvnGQCkbS7Qtm-orPyA6cQpxG2TI1dKOl62RBjlsDgkMvyja7gd0t9yjLy7uTCfEzE2VMb9J2u_/s750/vasudeva-carries-new-born-krishna-to-gokul.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="750" data-original-width="546" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeMR2cdSOihesXTJkaNNKgQNy_Muv8JwGUV-mnXN5SK0rW9McqPQPlF2k8xN-GXj02KkvnGQCkbS7Qtm-orPyA6cQpxG2TI1dKOl62RBjlsDgkMvyja7gd0t9yjLy7uTCfEzE2VMb9J2u_/s320/vasudeva-carries-new-born-krishna-to-gokul.jpg" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, ഒടുവിൽ ആ മംഗളകരമായ
ദിവസം വന്നടുത്തു. അന്ന് രോഹിണീനക്ഷത്രമായിരുന്നു. മറ്റു ഗ്രഹങ്ങളും നക്ഷത്രങ്ങളും
സൂര്യാദിജ്യോതിർഗ്ഗോളങ്ങളുമൊക്കെ ശാന്തരായി നോക്കിനിന്നു. ദിക്കുകൾ തെളിഞ്ഞു. തെളിവാർന്ന
ആകാശത്തിൽ നക്ഷത്രങ്ങൾ മിന്നിത്തിളങ്ങി. ഭൂമി മംഗളവസ്തുക്കൾ കൊണ്ടുനിറഞ്ഞു. നദികൾ തെളിഞ്ഞൊഴുകാൻ
തുടങ്ങി. തടാകങ്ങൾ താമരപ്പൂക്കളെക്കൊണ്ട് നിറഞ്ഞു. വനങ്ങൾ പക്ഷികളുടേയും വണ്ടുകളുടേയും
കൂജനങ്ങളാൽ മുഖരിതമായി. സുഗന്ധം കലർന്ന് കാറ്റുവീശി. ബ്രാഹ്മണരുടെ അണഞ്ഞുകിടന്നിരുന്ന
ഹോമകുണ്ഡങ്ങൾ ചുഴന്നെരിഞ്ഞു. ജനങ്ങൾ സന്തുഷ്ടരായി. അജനായ ഭഗവാൻ ജനിക്കാൻ തുടങ്ങുമ്പോൾ
ആകാശത്തിൽ പെരുമ്പറ മുഴങ്ങി. കിന്നരന്മാരും ഗന്ധർവ്വന്മാരും ഗീതങ്ങളാലപിച്ചുതുടങ്ങി.
സിദ്ധചാരണാദികൾ ഭഗവദ്സ്തുതികളുരുവിട്ടു. അപ്സരസ്ത്രീകളും വിദ്യാധരസ്ത്രീകളും നൃത്തം
ചെയ്തു. മുനികളും ദേവകളും പുഷ്പവൃഷ്ടി ചൊരിഞ്ഞു. മേഘങ്ങൾ ഗർജ്ജിച്ചു. എങ്ങും ഘോരാന്ധകാരം
പടർന്നുപിടിച്ചു. ആ അർദ്ധരാത്രിയിൽ ഭക്തന്മാർ ഭഗവാന്റെ അവതാരത്തിനായി പ്രാർത്ഥിച്ചു.
ആ സമയം, എപ്രകാരമാണോ കിഴക്ക് ദിക്കിൽ ചന്ദ്രനുദിക്കുന്നതു, അതുപോലെ സർവ്വഗുഹാശയനായ
ഭഗവാൻ മഹാവിഷ്ണു ദേവരൂപിണിയായ ദേവകീദേവിയിൽ സമസ്തൈശ്വര്യങ്ങളോടുകൂടി ആവിർഭവിച്ചു.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b></b></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAqVVDhSm2WbgzmtAvcNd4k0Kl63HJzmNE7cxdsBgDoLBusce7ceycWVVA0XKaOfis0wHfvRKyi81OJVD4PM6Pm-Ik53XNckHoVasMyvGjBnAOWV7HGSbmW3RTtC2D81jnrumvc9ykT7dx/s395/lord+krishna+birth.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="395" data-original-width="352" height="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAqVVDhSm2WbgzmtAvcNd4k0Kl63HJzmNE7cxdsBgDoLBusce7ceycWVVA0XKaOfis0wHfvRKyi81OJVD4PM6Pm-Ik53XNckHoVasMyvGjBnAOWV7HGSbmW3RTtC2D81jnrumvc9ykT7dx/w249-h280/lord+krishna+birth.jpg" width="249" /></a></b></span></div><p></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: large;"><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തമത്ഭുതം ബാലകമംബുജേക്ഷണം</span></span></b></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera;"><b><span style="font-size: large;">ചതുഭുജം ശംഖഗദാര്യുദായുധം</span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;">ശ്രീവത്സലക്ഷ്മം ഗളശോഭികൌസ്തുഭം<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;">പീതാംബരം സാന്ദ്രപയോദസൌഭഗം<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;">മഹാർഹവൈഡൂര്യകിരീടകുണ്ഡല-<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;">ത്വിഷാ പരിഷ്വക്തസഹസ്രകുന്തളം
<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;">ഉദ്ദാമകാഞ്ച്യംഗദകങ്കണാദിഭിർ-<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;">വിരോചമാനം വസുദേവ ഐക്ഷത</span></b></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;">”</span></b><span style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">താമരയിതൾപോലുള്ള കണ്ണുകളുള്ളവനും
നാലു തൃക്കൈകളോടുകൂടിയവനും അവയിൽ ശംഖം, ഗദ, ചക്രം, പത്മം എന്നിവ ധരിച്ചവനും ശ്രീവത്സചിഹ്നത്തോടുകൂടിയവനും
കഴുത്തിൽ മിന്നിത്തിളങ്ങുന്ന കൌസ്തുഭമണിഞ്ഞവനും മഞ്ഞപ്പട്ടുടുത്തവനും കാർമേഘനിറത്തിന്റെ
ഭംഗി കലർന്നവനും രത്നങ്ങൾ പതിച്ച കുണ്ഡലങ്ങളും കീരീടവുമണിഞ്ഞവനും അവയുടെ കാന്തിയിൽ
തെളിയുന്ന കേശഭാരത്തോടുകൂടിയവനും അരഞ്ഞാണം, തോൾവള, കടകം തുടങ്ങിയവയാൽ അലങ്കൃതനുമായി
അങ്ങനെ വിശേഷേണ ശോഭിച്ചുകിടക്കുന്ന ആ അത്ഭുതബാലകനെ വസുദേവൻ കണ്ടു. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ശ്രീഹരി തന്റെ പുത്രനായി
വന്നവതരിച്ചതുകണ്ട് സംഭ്രമത്തോടെയും സന്തോഷത്തോടെയും വസുദേവൻ ആശ്ചര്യഭരിതനായി പതിനായിരം
പശുക്കളെ ബ്രാഹ്മണർക്കായി സങ്കല്പിച്ചു. സ്വപ്രകാശത്താൽ ആ പ്രസവമുറിയെ അത്യുജ്ജ്വലമായി
പ്രകാശിപ്പിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുന്ന ആ ബാലൻ സാക്ഷാത് പരമപുരുഷനാണെന്ന് വസുദേവർ മനസ്സിലാക്കി.
പേടിയകന്ന്, വിശുദ്ധമായ അന്തഃകരണത്തോടുകൂടി അദ്ദേഹം വീണുനമസ്കരിച്ചുകൊണ്ട് ഇങ്ങനെ സ്തുതിച്ചു:
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പ്രകൃതിയ്ക്കതീതനായ അല്ലയോ ചിദാനന്ദസ്വരൂപാ!,
സർവ്വസാക്ഷിയായ നിന്തിരുവടിയെ അടിയൻ ഇതാ കണ്ണിനുനേരായി കാണുകയാണു. അങ്ങ് തുടക്കത്തിൽ
ത്രിഗുണാത്മകമായ ഈ പ്രപഞ്ചത്തെ സൃഷ്ടിച്ച് അതിൽ നിസ്പൃഹനായി, എന്നാൽ അതിനെല്ലാം അകംപുറം
കൊണ്ടുനിൽക്കുന്നു. വികാരമില്ലത്ത അഹങ്കാരാദി മഹത് തത്വങ്ങൾ എപ്രകാരമാണോ ഈ പ്രപഞ്ചത്തിൽ
പ്രവേശിക്കാതെതന്നെ അവയിൽ കാണപ്പെടുന്നതു, അതേപ്രകാരംതന്നെ നിന്തിരുവടിയും കാണപ്പെടുന്നു.
ബ്രഹ്മാണ്ഡത്തിനുമുന്നേയുള്ള ആ മഹത് തത്വം പീന്നീട് അതിൽ പ്രവേശിക്കുന്നില്ല. അതുപോലെ,
അങ്ങും ബുദ്ധിക്കും ഇന്ദ്രയങ്ങൾക്കും ഗ്രഹിക്കുവാൻ കഴിയുന്ന ഈ വിഷയങ്ങളോടൊപ്പം നിലകൊള്ളുന്നുവെങ്കിലും
ആ വിഷയങ്ങളോടൊപ്പം അങ്ങയെ അറിയാൻ കഴിയുന്നില്ല. സർത്രവ്യാപ്തമായ അങ്ങേയ്ക്ക് എങ്ങനെ
അകവും പുറവും ഉണ്ടാകാൻ?. ദേഹം ആത്മാവിനെ ആശ്രയിച്ചിരിക്കുന്നുവെന്ന് അറിയാത്തവൻ അജ്ഞാനിയാകുന്നു.
കാരണം മിഥ്യയെ അവർ പരമാർത്ഥമായി നിനയ്ക്കുന്നു. ഈ പ്രപഞ്ചത്തിന്റെ സൃഷ്ടിസ്ഥിതിലയങ്ങൾക്ക്
കാരണം നിർവ്വികാരനും വ്യാപാരരഹിതനുമായ അങ്ങാണെന്നാണു പറയപ്പെടുന്നതു. എന്നാൽ പരബ്രഹ്മമായ
അങ്ങയിൽ യാതൊരു വിരോധവുമില്ല. അങ്ങയാൽ നിയന്ത്രിതമായ ത്രിഗുണങ്ങളാൽ എല്ലാം താനേ സംഭവിക്കുന്നു.
അങ്ങനെയുള്ള നിന്തിരുവടി മൂന്നുലോകത്തിന്റേയും രക്ഷയ്ക്കായി സ്വമായയാ സത്വഗുണത്താൽ
വിഷ്ണുരൂപത്തേയും, അതിന്റെ സൃഷ്ടിക്കുവേണ്ടി രജോഗുണത്താൽ ബ്രഹ്മാവിന്റെ രൂപത്തേയും,
അതുപോലെ അവയുടെ സംഹാരത്തിനായി തമോഗുണത്താൽ രുദ്രരൂപത്തേയും ധരിക്കുന്നു. വിഭോ!, അങ്ങിപ്പോൾ
ഭൂമിയെ രക്ഷിപ്പാനായി എന്റെ ഗൃഗത്തിൽ വന്നുപിറന്നിരിക്കുന്നു. ക്ഷത്രിയനാമത്തിൽ ഇവിടെ
കൂത്താടുന്ന അസംഖ്യം അസുരസേനകളെ കൊന്നൊടുക്കാൻ പോകുന്നു. ദേവാ!, അങ്ങയുടെ ജനനം ഞങ്ങളുടെ
ഗൃത്തിൽ സംഭവിക്കുമെന്ന് കരുതി ദുഷ്ടനായ കംസൻ അങ്ങയുടെ ജ്യേഷ്ഠസഹോദരന്മാരെയൊക്കെ വധിച്ചുകഴിഞ്ഞു.
അങ്ങയുടെ ഈ അവതാരവാർത്തയറിഞ്ഞ് അവൻ ആയുധവും ഉയർത്തിപിടിച്ച് ഇപ്പോൾത്തന്നെ ഇങ്ങെത്തും.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ശ്രീമഹാവിഷ്ണുവിന്റെ
ലക്ഷണങ്ങളോടൊത്ത് തനിക്കു പിറന്ന ആ പുത്രനെ കണ്ട് പുഞ്ചിരിച്ചുകൊണ്ട് ദേവകീദേവിയും
ഭഗവനെ സ്തുതിച്ചു. അവൾ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഭഗവാനേ!, അവ്യക്തനും ആദ്യനും ബ്രഹ്മനും ജ്യോതിസ്വരൂപനും നിർഗ്ഗുണനും നിർവ്വികാരനും
നാശരഹിതനും നിഷ്ക്രിയനും അപ്രമേയനുമായ ആ മഹാവിഷ്ണുതന്നെയാണ് അങ്ങെന്ന് ഞാനറിയുന്നു.
കാലഗതിയിൽ ബ്രഹ്മാവിന്റെ ആയുസ്സ് അവസാനിക്കുമ്പോൾ ഇപ്രപഞ്ചമെല്ലാം മൂലപ്രകൃതിയിൽ ലയിക്കുന്നു.
എന്നാൽ ആ സമയം അനന്തശേഷനായി അങ്ങ് മാത്രം അവശേഷിക്കുന്നു. നിമിഷത്തിൽ തുടങ്ങി സംവത്സരത്തിൽ
അവസാനിക്കുന്ന </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">കാലം</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> എന്ന ഈ പ്രതിഭാസം അങ്ങയുടെ ശക്തിവിശേഷം ഒന്നുമാത്രമാണെന്ന്
പറയപ്പെടുന്നു. ഈവിധം പ്രകൃതിക്കും കാലത്തിനും നിയന്താവായ അങ്ങയെ ഞാനിതാ ശരണം പ്രാപിക്കുന്നു.
മനുഷ്യൻ മരണമാകുന്ന സർപ്പത്തെ ഭയന്ന് എവിടെയൊക്കെ ചുറ്റിത്തിരിഞ്ഞാലും അവർക്കൊരിക്കലും
ഒരഭയസ്ഥാനം കിട്ടുന്നില്ല. എന്നാൽ, ഒരുവന് അങ്ങയുടെ പാദസേവ ചെയ്യാൻ അവസരം ലഭിച്ചാൽ
അവൻ അനുഗ്രഹീതനാകുന്നു. അങ്ങനെ വന്നാൽ മനുഷ്യൻ നിർഭയനാകുകയും മരണം അവനെ ഭയന്നൊളിക്കുകയും
ചെയ്യുന്നു. ഭഗവാനേ!, അങ്ങനെ സർവ്വഭയങ്ങളും നീക്കുന്ന നീ ഞങ്ങളെ കംസനിൽനിന്ന് രക്ഷിക്കേണമേ!.
ധ്യാനയോഗ്യമായ അവിടുത്തെ ഈ തിരുവുടൽ അജ്ഞന്മാർക്കൊരിക്കലും കാട്ടികൊടുക്കരുതു. ഭഗവാനേ!
അങ്ങ് നിമിത്തം ഞാൻ കംസനെ ഭയന്നുജീവിക്കുകയാണു. അങ്ങ് എന്നിൽ വന്നുത്ഭവിച്ച വിവരം ഒരിക്കലും
കംസൻ അറിയാനിടവരികയുമരുതു. ദേവാ!, ചതുർഭുജങ്ങളിൽ ശംഖചക്രഗദാപത്മങ്ങൾ ധരിച്ച ഈ ദിവ്യരൂപം
അങ്ങ് മറച്ചരുളിയാലും. പ്രളയസമയത്ത് സകലചരാചരങ്ങളേയും നിന്തിരുവടി ആ തിരുവുടലിൽ ധരിക്കുന്നു.
അങ്ങനെയുള്ള അങ്ങിപ്പോൾ എന്റെ ഗർഭത്തിൽ വന്നുഭവിച്ചതു ലോകത്തിനുമുന്നിൽ ഒരു വിഡംബനമാണു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ദേവകിയുടെ ഈ പ്രാർത്ഥനകേട്ട്
ഭഗവാൻ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അമ്മേ!, കഴിഞ്ഞ ജന്മത്തിൽ
സ്വായംഭുവമന്വന്തരത്തിൽ ഭവതി പൃശ്നി എന്നു പേരുള്ളവളും പിതാവ് സുതപസ്സ് എന്നു പേരുള്ള
ഒരു പ്രജാപതിയുമായിരുന്നു. അന്ന് നിങ്ങൾക്ക് പ്രജകളുണ്ടാകാതെ വന്നപ്പോൾ ഇന്ദ്രിയങ്ങളെ
അടക്കി ഉഗ്രമായ തപസ്സ് അനുഷ്ഠിച്ചിരുന്നു. കാറ്റും മഴയും വെയിലും ചൂടുമെല്ലാം സഹിച്ചുകൊണ്ടു
പ്രാണായാമത്തെ ചെയ്തും ഇലകളേയും വായുവിനേയും മാത്രം ആഹരിച്ചുകൊണ്ടും എന്നിൽനിന്നും
അഭീഷ്ടങ്ങളെ സ്വീകരിക്കുവാനായി രാഗദ്വേഷങ്ങളെയടക്കി സുമനസ്സോടെ എന്നെ ആരാധിച്ചു. അങ്ങനെ
ദുഷ്കരമായ ആ തപസ്സിലൂടെ പന്തീരായിരം വർഷങ്ങൾ കടന്നുപോയി. ആ തപസ്സിൽ സന്തുഷ്ടനായ ഞാൻ
ഇതേരൂപത്തിൽ നിങ്ങളുടെ മുന്നിൽ പ്രത്യക്ഷനായി വരം ആവശ്യപ്പെട്ടുകൊള്ളാൻ പറഞ്ഞു. അപ്പോൾ
നിങ്ങളുടെ ആഗ്രഹം എന്നെപ്പോലൊരു പുത്രൻ നിങ്ങൾക്കുണ്ടാകുക എന്നതായിരുന്നു. അന്ന് ലൌകികനിവൃത്തി
വരാത്തവരും സന്താനങ്ങളില്ലാത്തവരുമായ നിങ്ങൾക്ക് എന്റെ മായയാൽ മോഹിതരായി മോക്ഷത്തെ
വരിക്കാൻ തോന്നിയില്ല. അന്ന് നിങ്ങളാഗ്രഹിച്ച വരം തന്ന് ഞാൻ മറഞ്ഞതിൽപിന്നെ മനോരഥം
സാധിച്ചവരായി നിങ്ങൾ ലൌകികസുഖങ്ങളെ അനുഭവിച്ചുകൊണ്ട് ജീവിച്ചു. എനിക്കുതുല്യനായി ഞാൻ
മാത്രമേയുള്ളൂ എന്നതിനാൽ ഞാൻതന്നെ നിങ്ങൾക്ക് മകനായി </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പൃശ്നിഗർഭൻ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> എന്ന നാമത്തിൽ അവതരിച്ചു. മാതാവേ!, വീണ്ടും
അടുത്ത മന്വന്തരത്തിൽ നിങ്ങൾ അദിതികശ്യപദമ്പതിമാരായി പിറക്കുകയും ഞാൻ വാമനനായി നിങ്ങൾക്ക്
ജനിക്കുകയും ചെയ്തു. ഇന്നിതാ മൂന്നമത് വീണ്ടും നിങ്ങൾക്ക് പുത്രനായി ഞാൻ പിറന്നിരിക്കുന്നു.
അമ്മേ!, എന്റെ വാക്കുകൾ സത്യമത്രേ!. ഈ പൂർവ്വസ്മൃതി നിങ്ങളിലുണ്ടാക്കുവാനാണു ഞാൻ ഇപ്പോൾ
ഈ രൂപത്തിൽ നിങ്ങളുടെ മുന്നിൽ പ്രത്യക്ഷനായിരിക്കുന്നതു. അല്ലാത്തപക്ഷം എന്നെ മനുഷ്യകുഞ്ഞായി
നിങ്ങൾ തെറ്റിദ്ധരിക്കും. നിങ്ങൾ രണ്ടുപേരും എന്നെ ഒരു പുത്രനെയെന്നപോലെ സ്നേഹിച്ചുകൊണ്ടും
പരബ്രഹ്മമെന്ന ഭാവത്തിൽ അനുസ്മരിച്ചുകൊണ്ടും എന്റെ സായൂജ്യത്തെ പ്രാപിക്കുന്നതാണു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ഭഗവാൻ ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞുകൊണ്ട്
അല്പനിമിഷം മൌനം അവലംബിക്കുകയും പിന്നീട് ദേവകീവസുദേവന്മാർ നോക്കിനിൽക്കെ അവരുടെ കണ്മുന്നിൽ
കൈകാലിളക്കി കളിക്കുന്ന ഒരു സാധാരണ ശിശുവായി മാറുകയും ചെയ്തു. ഭഗവദ്പ്രേരിതമായി ആ കുഞ്ഞിനെ
എടുത്ത് പ്രസവഗൃഹത്തിനുവെളിയിലിറങ്ങുന്ന സമയം യോഗമായാദേവി നന്ദപത്നിയായ യശോദയിൽനിന്നും
സംജാതയായി. ആ നേരം ആ യോഗമായാശക്തിയാൽ ദ്വാരപാലകന്മാരും മറ്റ് പൌരജനങ്ങളും പ്രജ്ഞയറ്റ്
നിദ്രയിലായിരുന്നു. ഇരുമ്പുചങ്ങലകളാലും സാക്ഷാകളാലും കൊട്ടിയടയ്ക്കപ്പെട്ടിരുന്ന വലിയ
വാതിലുകൾ ഭഗവാനേയും കൈലെടുത്തുവരുന്ന വസുദേവർക്കുമുന്നിൽ ഒന്നൊന്നായി താനേ തുറന്നു.
കാർമേഘങ്ങൾ ഇടിമുഴക്കത്തോടുകൂടി വർഷിക്കുവാൻ തുടങ്ങി. അനന്തൻ തന്റെ പത്തികൾ അവർക്കുമേൽ
കുടപോലെയാക്കി മഴവെള്ളം തടഞ്ഞുകൊണ്ട് പിന്നാലെ ഇഴഞ്ഞനുഗമിച്ചു. ഇന്ദ്രൻ തുടരെത്തുടരെ
മഴ ചൊരിഞ്ഞുകൊണ്ടിരുന്നു. യമുനാനദിയിൽ വെള്ളം കുത്തിയൊഴുകി. അനേകം ചുഴികളാൽ ഉലഞ്ഞുകൊണ്ടിരുന്ന
യമുന, ശ്രീരാമനുമുന്നിൽ സമുദ്രം എന്നതുപോലെ, വഴിമാറിക്കൊടുത്തു. ആ രാത്രിയിൽ വസുദേവൻ
ഭഗവാനേയും കൊണ്ട് ഗോകുലത്തിലെത്തി. ഗോപന്മാരെല്ലാം യോഗമായാവൈഭവത്താൽ ഘോരനിദ്രയിലായിരുന്നു.
പുത്രനെ യശോദയുടെ കിടക്കയിലുപേക്ഷിച്ച് പകരം അവൾ പെറ്റുണ്ടായ ബാലികയേയുമെടുത്ത് അദ്ദേഹം
തിരികെ വീട്ടിലെത്തി. കുഞ്ഞിനെ ദേവകിക്കരികിൽ കിടത്തി സ്വയം ചങ്ങലകൾ കാലിൽ ബന്ധിച്ച്
മുന്നേപോലെ വാതിലുകളടച്ചിരിപ്പായി. യശോദയും പ്രസവപീഡയാൽ തനിക്ക് പിറന്ന കുഞ്ഞ് ആണോ
പെണ്ണോ എന്നറിയാതെ മായയിൽ പെട്ടുറങ്ങുകയായിരുന്നു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മൂന്നാ</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/102.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/104.html">Next</a></span></b><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-3438549011895493052020-09-19T10:23:00.005+05:302020-09-19T16:53:13.706+05:3010.2 ഗർഭസ്ഥനായ ഭഗവാനെ ബ്രഹ്മാദിദേവതകൾ സ്തുതിക്കുന്നു.<p style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"> <span style="font-family: Meera;">ഓം</span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"><o:p><b> </b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 2<o:p></o:p></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"><b>(<span lang="ML">ഗർഭസ്ഥനായ
ഭഗവാനെ ബ്രഹ്മാദിദേവതകൾ സ്തുതിക്കുന്നു</span>.)</b><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJsgUrvIfGYDQbvPPWdF6gPOuUs00JuqPFqg4D2j3jq74JGiusG7oJSzVN082RNo9-a8MqLy1KlgZyvLajOs_FDCeStMh9EACa4IoPF44abOfyI2MAKKf_ubr1J1TvJWJ-khfJwaF5Ceke/s710/prayers-by-the-demigods1.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><span style="font-size: medium;"><img border="0" data-original-height="710" data-original-width="535" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJsgUrvIfGYDQbvPPWdF6gPOuUs00JuqPFqg4D2j3jq74JGiusG7oJSzVN082RNo9-a8MqLy1KlgZyvLajOs_FDCeStMh9EACa4IoPF44abOfyI2MAKKf_ubr1J1TvJWJ-khfJwaF5Ceke/s320/prayers-by-the-demigods1.jpg" /></span></a></div><div style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">പരീക്ഷിത്ത് രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">!, <span lang="ML">പ്രലംബൻ</span>, <span lang="ML">ബകൻ</span>, <span lang="ML">ചാണൂരൻ</span>,
<span lang="ML">തൃണാവർത്തൻ</span>, <span lang="ML">മഹാശനൻ</span>, <span lang="ML">മുഷ്ടികൻ</span>,
<span lang="ML">അരിഷ്ടൻ</span>, <span lang="ML">ദ്വിവിദൻ</span>, <span lang="ML">പൂതന</span>,
<span lang="ML">കേശി</span>, <span lang="ML">ധേനുകൻ</span>, <span lang="ML">ബാണൻ</span>,
<span lang="ML">നരകൻ തുടങ്ങിയ അസുരന്മാരും മറ്റ് അസുരരാജാക്കന്മാരും ചേർന്ന് ജരാസന്ധന്റെ
സഹായത്താൽ കംസൻ യാദവന്മാരെ ഉപദ്രവിച്ചുതുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">അവന്റെ ആക്രണമത്തെ
ഭയന്ന് യാദവന്മാർ കുരുദേശം</span>, <span lang="ML">പാഞ്ചാലദേശം</span>, <span lang="ML">കേകയം</span>, <span lang="ML">ശ്വാലം</span>, <span lang="ML">വിദർഭം</span>,
<span lang="ML">വിദേഹം</span>, <span lang="ML">നിഷധം</span>, <span lang="ML">കോസലം മുതലായ
രാജ്യങ്ങളിലേക്ക് പലായാനം ആരംഭിച്ചു</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ ചിലർ കംസനെ അനുസരിച്ചുകൊണ്ട്
അവനെ സേവിക്കുവാനും തുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">ദേവകീദേവിയുടെ ആറ് കുഞ്ഞുങ്ങൾ ഇതിനകം
അവിടെ കൊല്ലപ്പെട്ടിരുന്നു</span>. <span lang="ML">പിന്നീട് ഏഴാമയായി ആദിശേഷൻ അവളുടെ
ഉദരത്തിൽ വന്നുഭവിച്ചു</span>. <span lang="ML">കംസനിൽനിന്ന് യാദവന്മാർക്ക് നേരിടേണ്ടിവന്ന
ദുരിതത്തെ കണ്ടറിഞ്ഞ ഭഗവാൻ യോഗമായാദേവിയോട് പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">അല്ലയോ ദേവീ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">!, <span lang="ML">ഭവതി ഗോപാലന്മാരുടെ ഗോകുലത്തിലേക്ക് പോകുക</span>. <span lang="ML">അവിടെ നന്ദകുലത്തിൽ വസുദേവരുടെ പത്നി രോഹിണി വസിക്കുന്നുണ്ടു</span>. <span lang="ML">കൂടാതെ</span>, <span lang="ML">വേറെ ചില സ്ത്രീകളും കംസനാൽ പൊറുതിമുട്ടി അവിടെ
ഒളിച്ചുകഴിയുകയാണു</span>. <span lang="ML">ദേവകിയുടെ ഗർഭത്തിൽ ഇപ്പോ</span>ഴുള്ള <span lang="ML">ആദിശേഷനെന്ന എന്റെ തേജസ്സിനെ ആകർഷിച്ചെടുത്ത് രോഹിണിയുടെ ജഠരത്തിൽ സന്നിവേശിപ്പിക്കുക</span>.
<span lang="ML">അല്ലയോ ദേവീ</span>!, <span lang="ML">അതിനുശേഷം ഞാൻ ദേവകിയുടെ പുത്രനായി
പൂർണ്ണാവതാരം കൊക്കൊള്ളുന്നതാണു</span>. <span lang="ML">അതേസമയംതന്നെ </span>നീയും <span lang="ML">നന്ദഗോപരുടെ പ്രിയപത്നിയായ യശോദയുടെ ഗർഭത്തിൽ ഉത്ഭവിക്കുക</span>.<span style="mso-spacerun: yes;"> </span><span lang="ML">അവിടെ ജനങ്ങൾ സർവ്വവും പ്രദാനം ചെയ്യുന്നവളായ
നിന്നെ പലവിധത്തിൽ ആരാധിക്കും</span>. <span lang="ML">അവർ </span>ദേവിയെ <span lang="ML">ദുർഗ്ഗയെന്നും ഭദ്രകാളിയെന്നും വിജയയെന്നും വൈഷ്ണവിയെന്നും കുമുദയെന്നും ചണ്ഡികയെന്നും
കൃഷ്ണയെന്നും മാധവിയെന്നും കന്യകയെന്നും മായയെന്നും നാരായണിയെന്നും ഈശാനിയെന്നും ശാരദയെന്നും
അംബികയെന്നുമൊക്കെയു</span>ള്ള <span lang="ML">വിവിധ നാമങ്ങളിൽ സ്തുതിച്ചാരാധിക്കും</span>.
<span lang="ML">അതുപോലെ ആദിശേഷാവതാരത്തെ സങ്കർഷണനെന്നും രാമനെന്നും ബലനെന്നുമൊക്കെ നാമം
വിളിച്ചുതുടങ്ങും</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">”</span></span></div><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">!, <span lang="ML">ഭഗവദാദേശത്തെ കേട്ട ദേവി</span>! </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">അങ്ങനെയാകട്ടെ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">!</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"> <span lang="ML">എന്നുപറഞ്ഞ് ഭൂലോകത്തിലെത്തി
</span>ഭഗവാന്റെ നിർദ്ദേശങ്ങളെ <span lang="ML">അതേവിധം നടപ്പിലാക്കി</span>. <span lang="ML">യോഗമായാദേവി ദേവകിയുടെ ഗർഭത്തെ രോഹിണിയിലേക്ക് മാറ്റിയപ്പോൾ ജനങ്ങൾ അത് അലസിപ്പോയതാണെന്ന്
കരുതി വിലപിച്ചു</span>. <span lang="ML">സർവ്വാത്മാവായ ഭഗവാൻ തന്റെ സർവ്വാംഗങ്ങളോടുംകൂടി
വസുദേവന്റെ മനസ്സിലേക്ക് പ്രവേശിച്ചു</span>. <span lang="ML">വൈഷ്ണവതേജസ്സുൾക്കൊണ്ടിരിക്കുന്ന
വസുദേവൻ സൂര്യനെപ്പോലെ ജ്വലിച്ചു</span>. <span lang="ML">ആ സമയം</span><span lang="ML">മുതൽ അവൻ യാതൊരു ജീവഭൂതങ്ങളാലും ആക്രമിക്കപ്പെടുവാൻ സാധിക്കാത്തവനായിമാറി</span>.
<span lang="ML">അനന്തരം</span>, <span lang="ML">വസുദേവരുടെ ഹൃദയത്തിൽ സമാഹിതമാ</span>യിട്ടുള്ള
<span lang="ML">സർവ്വാ</span>ത്മാവായ <span lang="ML">അച്യുതാംശം ദേവകിയുടെ മനസ്സിലേക്ക്
മാറപ്പെട്ടു</span>. <span lang="ML">അങ്ങനെ സർവ്വലോകങ്ങൾക്കും ഇരിപ്പിടമായവനു ദേവകീദേവിയുടെ
ഹൃദയം ഇരിപ്പിടമായി</span>. <span lang="ML">അവിടെ കംസഗൃഹത്തിൽ മറയ്ക്കപ്പെട്ട അഗ്നിഗോളം</span><span lang="ML">പോലെയും ഒരുവനിൽ അന്യർക്കുപകാരപ്പെടാതെ ഒളിപ്പിച്ചുവ</span>യ്ക്കപ്പെട്ട <span lang="ML">ജ്ഞാനം പോലെയും ദേവികിദേവി അധികം ശോഭിക്കാതെ നിലകൊണ്ടു</span>. <span lang="ML">എങ്കിലും</span>, <span lang="ML">ഭഗവാൻ ഉള്ളിരിക്കുമ്പോൾ എങ്ങനെ പ്രകാശിക്കാതിരിക്കും</span>.
<span lang="ML">അവളെ കണ്ട കംസൻ മനസ്സിൽ കരുതി</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">എന്റെ ജീവനെ കൊണ്ടുപോകാൻ വന്ന വിഷ്ണുവാകുന്ന
സിംഹം ഇവളുടെ ഗർഭമാകുന്ന ഗുഹയ്ക്കുള്ളിൽ പ്രവേശിച്ചിരിക്കുന്നുവെന്നതു നിശ്ചയം തന്നെ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">. <span lang="ML">കാരണം ഇവൾ മുൻപ് ഒരിക്കലും ഈവിധം തേജസ്സ്വിനിയായിരുന്നില്ല</span>.
<span lang="ML">എന്താണിപ്പോൾ കരണീയമായുള്ളതു</span>? <span lang="ML">ഭഗവദ്</span>പരാക്രമം
<span lang="ML">ഒരിക്കലും വൃഥാവിലാകില്ല</span>. എങ്കിലും, <span lang="ML">സ്ത്രീയും</span>,
<span lang="ML">പ്രത്യേകിച്ച് സഹോദരിയും</span>, <span lang="ML">അതിലും വിശേഷിച്ച് ഗർഭവതി</span>യുമാ<span lang="ML">യവളെ കൊല്ലുന്നതുകൊണ്ട് എന്റെ കീർത്തി മാത്രമല്ലാ</span>, <span lang="ML">ഐശ്വര്യുവും
ആയുസ്സുംകൂടി നഷ്ടമാകും</span>. <span lang="ML">അതിക്രൂനായ ഒരുവൻ മൃതതുല്യനാണു</span>.
<span lang="ML">ജീവിച്ചിരിക്കുമ്പോൾ അവന്റെ ജനങ്ങൾ പഴിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">മാത്രമല്ലാ</span>, <span lang="ML">മരിച്ചാലോ</span>, <span lang="ML">അവൻ നരകത്തിൽത്തന്നെ
എത്തിപ്പെടുകയും ചെയ്യുന്നു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ വിചാരിച്ചുകൊണ്ട് അവൻ ആ ക്രൂരകൃത്യത്തിൽനിന്നും തൽക്കാലം
പിന്മാറി</span>. <span lang="ML">എങ്കിലും</span>, കംസൻ <span lang="ML">ഭഗവാനോടുള്ള വിരോധവും
അവന്റെ അവതാരവും കാത്ത് ഇരിപ്പായി</span>. <span lang="ML">ഇരിക്കുമ്പോഴും കിടക്കുമ്പോഴും
നിൽക്കുമ്പോഴും ഭക്ഷണം കഴിക്കുമ്പോഴും അങ്ങിങ്ങ് ചുറ്റിനടക്കുമ്പോഴും സകലയിടത്തും അവൻ
ഭഗവാനെത്തന്നെ നിനച്ച് ലോകത്തെ മുഴുവൻ വിഷ്ണുമയമായി കണ്ടു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">രാജാവേ!, ആ സമയം, <span lang="ML">ബ്രഹ്മാവും മഹാദേവനും നാരദരോടും മറ്റ് മഹർഷിമാരോടുമൊന്നിച്ച് കംസഗൃഹത്തിൽ ദേവകി
കിടക്കുന്നിടത്തെത്തി ഭഗവാനെ സ്തുതിച്ചുതുടങ്ങി</span>. </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">ഭഗവാനേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">!, <span lang="ML">അങ്ങ് അവിടുത്തെ വാക്കി</span>ന് <span lang="ML">വിപരീതമായി ഒരിക്കലും
പ്രവർത്തിക്കാത്തവനാകുന്നു</span>. <span lang="ML">അവിടുത്തെ തീരുമാനത്തെ ആർക്കുംതന്നെ
മാറ്റിമറിക്കുവാൻ സാധ്യമല്ല</span>. <span lang="ML">സൃഷ്ടിസ്ഥിതിസംഹാരങ്ങൾക്ക് സർവ്വസാക്ഷിയായി
വർത്തിക്കുന്ന അങ്ങുതന്നെയാണിവിടെ പരമസത്യം</span>. <span lang="ML">സത്യത്തിൽ അധിഷ്ഠിതനായവനുമാത്രമേ
അവിടുത്തെ അനുഗ്രഹം സിദ്ധിക്കുകയുള്ളൂ</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ കുടിലബുദ്ധിക്ക്
ഒരിക്കലും അങ്ങയെ നേടാൻ സാധിക്കുന്നില്ല</span>. <span lang="ML">അങ്ങ് സർവ്വഭൂതങ്ങളിലും
അന്തര്യാമിയാണു</span>. <span lang="ML">അങ്ങനെയുള്ള സത്യസ്വരൂപനായ അങ്ങയെ ഞങ്ങളിതാ ശരണം
പ്രാപിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">ഈ പ്രപഞ്ചമാകുന്ന ആദിവൃക്ഷത്തിനു ഒരേയൊരാധാ</span>രം
<span lang="ML">അവിടുത്തെ പ്രകൃതിയാണു</span>. <span lang="ML">അവയിൽ സുഖദുഃഖങ്ങളാകുന്ന
രണ്ട് ഫലങ്ങൾ കായ്ക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">തൃഗുണങ്ങളാകുന്ന മൂന്ന് വേരുകൾ അവയ്ക്കുണ്ടു</span>.
<span lang="ML">ധർമ്മാർത്ഥകാമമോക്ഷങ്ങൾ അവയിലെ നാലു രസങ്ങളാണു</span>. ആ വൃക്ഷത്തിനു
<span lang="ML">അഞ്ചു ജ്ഞാനേന്ദ്രിയങ്ങളും ആറ് വികാരങ്ങളും സപ്തധാതുക്കളും എട്ട് പ്രകൃതികളായ
ശാഖകളു</span>മുണ്ടു. <span lang="ML">രണ്ട് ചെവി</span>, <span lang="ML">രണ്ട് കണ്ണ്</span>,
<span lang="ML">രണ്ട് നാസാദ്വാരം</span>, <span lang="ML">വായ</span>, <span lang="ML">മൂത്രദ്വാരം</span>,
<span lang="ML">മലദ്വാരം</span>, <span lang="ML">എന്നീ ഒമ്പത് പൊത്തുകളുമുണ്ടു</span>.
<span lang="ML">പ്രാണൻ മുതലായ പത്ത് വായുക്കളാകുന്ന ഇലകൾ അതിനുണ്ടു</span>. <span lang="ML">അതിൽ ജീവാത്മപരമാത്മാക്കളാകുന്ന രണ്ടു പക്ഷികളും വസിക്കുന്നുണ്ടു</span>. <span lang="ML">ഈ മരത്തിന്റെ ഉല്പത്തിക്ക് കാരണം അങ്ങുമാത്രമാണു</span>. <span lang="ML">അതിന്റെ
ലയനവും അങ്ങയിൽ തന്നെ</span>. <span lang="ML">അങ്ങുതന്നെ അതിനെ പരിപാലിക്കുകയും ചെയ്യുന്നു</span>.
<span lang="ML">അജ്ഞാനികൾ അങ്ങയെ പലതായി കാണുന്നു</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ</span>,
<span lang="ML">മായയിൽ മോഹിക്കാത്തവരുടെ കാര്യം അങ്ങനെയല്ല</span>. <span lang="ML">അ</span>ങ്ങീ
പ്രപഞ്ചത്തിന്റെ <span lang="ML">ക്ഷേമത്തിന്നായി പലേ രൂപങ്ങൾ കൈക്കൊള്ളൂന്നു</span>.
<span lang="ML">അല്ലയോ അംബുജാക്ഷാ</span>!, <span lang="ML">അങ്ങയിൽ മനസ്സുറപ്പിച്ച് ജ്ഞാനികൾ
അവിടുത്തെ പദതാരടിയാൽ കാലിക്കുളമ്പുചാൽ കണക്കെ സംസാരത്തെ മറികടക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">അങ്ങനെ സ്വയം ദുസ്തരമായ ഈ സംസാരസാഗരത്തെ മറികടന്നവർ അങ്ങയുടെ പാദാരവിന്ദമാകുന്ന
ആ കപ്പലിനെ മറ്റുള്ളവർക്കായി കരുണയോടെ ഇവിടെ വച്ചുപോയിരിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">അല്ലയോ അരവിന്ദാക്ഷനായ ഭഗവാനേ</span>!, <span lang="ML">ഭക്തിഹീനരായ ചിലർ ചില
പഴുതുകളിലൂടെ അങ്ങയെ പ്രാപിക്കുവാൻ ശ്രമിക്കുന്നുവെങ്കിലും അവർ പലസ്ഥാനങ്ങളിൽനിന്നും
വഴുതിവീഴുന്നു</span>. <span lang="ML">മാധവാ</span>!, <span lang="ML">എന്നാൽ അങ്ങയുടെ
ഭക്തന്മാർക്ക് ഒരിക്കലും അധഃപതനം സംഭവിക്കുന്നില്ല</span>. <span lang="ML">പ്രഭോ</span>!,
<span lang="ML">അവർ അങ്ങയുടെ പരിരക്ഷണയിൽ സർവ്വവിഘ്നങ്ങളേയും മറികടക്കുന്നു</span>.
<span lang="ML">വിശ്വസംരക്ഷണത്തിന്നായി അങ്ങ് പലേ അവതാരങ്ങൾ എടുക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ മനുഷ്യർ അങ്ങയെ പലവിധത്തിൽ ആരാധിക്കുകയും ചെയ്യുന്നു</span>. <span lang="ML">ആ രൂപത്തിലൂടെയും അവരുടെ ഉപാസനകളിലൂടെയും മാത്രമാണു അവർക്ക് വിജ്ഞാനമുണ്ടാകുന്നതു</span>.
<span lang="ML">ആശ്രയിക്കുന്നവരെ അങ്ങ് നിരന്തരം അനുഗ്രഹിക്കുകയും ചെയ്യുന്നു</span>.
<span lang="ML">ഭഗവാനേ</span>!, <span lang="ML">അവിടുത്തെ മഹിമകൾ ആർക്കും കണ്ടറിയാവുന്നതല്ല</span>.
<span lang="ML">എങ്കിലും ഉപാസനയിലൂടെ അവിടുത്തെ ഭക്തന്മാർ മാത്രം അങ്ങയെ അറിയുന്നു</span>.
<span lang="ML">അവിടുത്തെ ലീലകളെ കേൾക്കുകയോ ഓർക്കുകയോ അന്യരെ ഓർമ്മിപ്പിക്കുകയോ ചെയ്തുകൊണ്ട്
സർവ്വകർമ്മങ്ങളും അങ്ങയുടെ പാദത്തിലർപ്പിച്ചുകൊണ്ടു </span>അവയെ <span lang="ML">ചെയ്യുന്നവനു
സാംസാരത്തിൽ പുനർജനിക്കേണ്ടിവരുന്നില്ല</span>. <span lang="ML">ഭഗവാനേ</span>!, <span lang="ML">അങ്ങയുടെ അവതാരം കൊണ്ട് ഈ ഭൂമിയുടെ ദുഃഖം അവസാനിക്കാൻ പോകുന്നു</span>. <span lang="ML">ഈ ഭൂമിയിൽ അവിടുത്തെ പിഞ്ചുകാലടികൾ പതിയുന്നതായി ഞങ്ങൾ കാണാൻ പോകുന്നു</span>.
<span lang="ML">മഹാഭാഗ്യംതന്നെ</span>. <span lang="ML">ഈശ്വരാ</span>!, <span lang="ML">ജന്മരഹിതനായ അങ്ങ് ജന്മമെടുക്കുന്നത് അവിടുത്തെ ലീലയെന്നുമാത്രമേ ഞങ്ങൾക്കറിയാൻ
സാധിക്കുന്നുള്ളൂ</span>. <span lang="ML">ഭഗവാനേ</span>!, <span lang="ML">ജീവാത്മാക്കളിൽ
ഉണ്ടെന്നുതോന്നുന്ന ആ സൃഷ്ടിസ്ഥിത്യന്തങ്ങൾ അങ്ങയിൽ അവിടുത്തെ മായയാൽ അരോപിക്കപ്പെട്ടതുമാത്രമാണു</span>.
<span lang="ML">മത്സ്യം</span>, <span lang="ML">ഹയഗ്രീവൻ</span>, <span lang="ML">കൂർമ്മം</span>,
<span lang="ML">നരസിംഹം</span>, <span lang="ML">വരാഹം</span>, <span lang="ML">ഹംസം</span>,
<span lang="ML">ശ്രീരാമൻ</span>, <span lang="ML">പരശുരാമൻ</span>, <span lang="ML">വാമനൻ
എന്നീ രൂപങ്ങളിൽ അവതാരം കൊണ്ട് ഞങ്ങ</span>ളെ <span lang="ML">ഈ ലോകത്തേയും അങ്ങ് പാലിച്ച
പ്രകാരം ഭൂമിയു</span>ടേയും <span lang="ML">ഭാരം തീർത്തനുഗ്രഹിച്ചുകൊണ്ടാലും</span>.
<span lang="ML">അവിടുത്തേയ്ക്ക് നമസ്കാരം</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">!, <span lang="ML">തുടർന്ന് ബ്രഹ്മാദികൾ ദേവകീദേവിയോടു പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">മാതാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">!, <span lang="ML">പരമപുരുഷനായ ഭഗവാൻ ഞങ്ങൾക്ക് സർവ്വമംഗളങ്ങളും നേരുന്നതിനായി അവിടുത്തെ
ഗർഭത്തിൽ എത്തിക്കഴിഞ്ഞു</span>. <span lang="ML">അക്കാരണത്താൽ കംസൻ സദാസമയവും മരണത്തെ
ഉറ്റുനോക്കിക്കൊണ്ടിരിക്കുകയാണു</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ ഇനി അവനിൽനിന്നുള്ള
ഭയം അമ്മയ്ക്ക് വേണ്ടാ</span>. <span lang="ML">ഭഗവാൻ യാദവന്മാരുടെ രക്ഷിതാവായിക്കൊള്ളും</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത് രാജാവേ!,
ഈ പ്രപഞ്ചത്തിനെല്ലാം ആധാരഭൂതനായി അതിനകംപുറം കൊണ്ടുനിൽക്കുന്നവനും, എന്നാൽ അവയിൽനിന്നന്യമായി
പുരുഷാകാരം കൊണ്ടുനിൽക്കുന്നവനുമായ ശ്രീഹരിയെ ദേവന്മാർ ബ്രഹ്മാദികളെ മുൻനിർത്തിക്കൊണ്ട്
സ്തുതിച്ചതിനുശേഷം തിരിച്ച് ദേവലോകത്തിലേക്ക് പോയി.</span><span style="font-family: "Times New Roman","serif"; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">ദശമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span></span><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രണ്ടാ</span><span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">മദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%;"><o:p><b> </b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%; mso-bidi-language: ML;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%;"><o:p><b> </b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; font-size: medium; line-height: 115%;"><o:p><b> </b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/101.html">Previous</a><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/103.html">Next</a></span></b><o:p style="font-size: 17pt;"></o:p></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-49089420013044853902020-09-16T19:21:00.005+05:302020-09-19T10:24:12.592+05:3010.1 ശ്രീകൃഷ്ണാവതാരഹേതു.<p style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b> <span style="font-family: Meera;">ഓം</span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമസ്കന്ധം </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 1<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(ശ്രീകൃഷ്ണാവതാരഹേതു)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnwOAwCu__BtDxvGjvxAnyc3K8UiYdnftTu5fjNNLai-SpfRfkE2X2IE0x3gsgNaMxhyphenhyphenHj4yjlWMuBuhgGjUJnjqBg0vBnQfhniQaBnJrxuYEwZjD4fTnEPDQ-NxvcVxCgEEyD960jchnV/s1191/20200916_011300.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1191" data-original-width="707" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnwOAwCu__BtDxvGjvxAnyc3K8UiYdnftTu5fjNNLai-SpfRfkE2X2IE0x3gsgNaMxhyphenhyphenHj4yjlWMuBuhgGjUJnjqBg0vBnQfhniQaBnJrxuYEwZjD4fTnEPDQ-NxvcVxCgEEyD960jchnV/s320/20200916_011300.jpg" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">പരീക്ഷിത്ത് രാജാവ് ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷിയോട്
ചോദിച്ചു: <span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ മുനിസത്തമാ!,
അങ്ങിതുവരെ ഞങ്ങൾക്ക് ചന്ദ്രവംശത്തിന്റേയും സൂര്യവംശത്തിന്റേയും പരമ്പരകളെക്കുറിച്ചും,
അതിൽ വന്നുപിറന്ന രാജാക്കന്മാരുടെ അതിശയകരമായ ചരിത്രത്തെക്കുറിച്ചും, അതുപോലെ ധർമ്മശീലനായ
യദുരാജാവിന്റെ ചരിത്രവും വിശദീകരിച്ചുപറഞ്ഞുതന്നു. ഇനി ആ യദുവംശത്തിൽ അവതരിച്ച ശ്രീമഹാവിഷ്ണുവിന്റെ
ലീലകളെ ഞങ്ങൾക്ക് പറഞ്ഞുതന്നാലും. ഭൂതഭാവനനും വിശ്വാത്മാവുമായ ഭഗവാൻ യദുവംശത്തിൽ പിറന്നതിനുശേഷം
എന്തെല്ലം <span style="line-height: 115%;">പരാക്രമങ്ങൾ ചെയ്തുവോ,</span> അവയെല്ലാം ഞങ്ങൾക്ക് വിസ്തരിച്ച് പറഞ്ഞുതരിക. ആ മഹിമകളെ
ലൌകികനിവൃത്തി
വന്നവരായ സത്തുക്കൾ സദാ പാടിപ്പുകഴ്ത്തുന്നു. സംസാരമാകുന്ന രോഗത്തിന് അത് സിദ്ധൌഷധമാണു.
കാതും കരളും കവരുന്ന ആ മഹിമകളെ കീർത്തനം ചെയ്യുവാൻ ഗോഹത്യ ചെയ്യുന്ന ചണ്ഡാളനൊഴികെ മറ്റാരും
മടി കാണിക്കുന്നില്ല. അല്ലയോ ആത്മജ്ഞാനിയായ മുനിശ്രേഷ്ഠാ!, എന്റെ മുത്തച്ഛന്മാരായ പാണ്ഡവന്മാർ
ആ ഭഗവാനാകുന്ന കപ്പലിലായിരുന്നു ദേവന്മാരെപോലും ജയിക്കാൻ കരുത്തുള്ള ഭീഷ്മരെപ്പോലുള്ള
മഹാരഥന്മാരടങ്ങുന്ന കൌരവസേനയാകുന്ന മഹാസമുദ്രത്തെ കാലികുളമ്പുചാൽപോലെ വളരെ നിസ്സാരമായി
അക്കര കടന്നതു. ആ പരമപുരുഷനായിരുന്നു അന്ന് അശ്വത്ഥാമാവിന്റെ ബ്രഹ്മാസ്ത്രത്താൽ വെന്തുകരിയാൻ
തുടങ്ങിയവനും കൌരവപാണ്ഡവന്മാരുടെ സന്താനബീജവുമായ എന്നെ എന്റെ അമ്മയുടെ പ്രാർത്ഥന കേട്ടപ്പോൾ
തൃക്കരത്തിൽ ചക്രായുധമേന്തി അവളുടെ ജഠരത്തിൽ കടന്നു കാത്തുരക്ഷിച്ചതും. സകലഭൂതങ്ങൾക്കും
ഉള്ളിൽ ആത്മസ്വരൂപനായും പുറമേ കാലസ്വരൂപനായും നിന്നുകൊണ്ട് അവയ്ക്ക് സംസാരബന്ധത്തേയും
മോക്ഷത്തേയും കൊടുത്തുകൊണ്ട് വിളയാടുന്ന ആ മായാമനുഷന്റെ വീര്യകർമ്മങ്ങളെ ഞങ്ങൾക്ക്
പറഞ്ഞുതന്നാലും. ഗുരോ!, സങ്കർഷണമൂർത്തിയായ ബലരാമൻ രോഹിണിയുടെ പുത്രനാണെന്ന് അങ്ങ് പറഞ്ഞുവല്ലോ.
എന്നാൽ എന്ത് നിമിത്തമായാണു അദ്ദേഹത്തിന് ദേവകീദേവിയുമായുള്ള ഗർഭസംബന്ധമുണ്ടായതു?.
എന്തിനുവേണ്ടിയായിരുന്നു ഭഗവാൻ പിതാവിന്റെ ഗൃഹത്തിൽനിന്നും പുറപ്പെട്ട് ഗോകുലത്തിലേക്ക്
പോയതു?. അവൻ സ്വജനങ്ങളോടെപ്പം എവിടെയായിരുന്നു വസിച്ചിരുന്നതു?. ഗോകുലത്തിലും മഥുരാപുരിയിലുമൊക്കെ
താമസിച്ചുകൊണ്ട് അവൻ എന്തൊക്കെ ലീലകളാണാടിയിരുന്നതു?. അമ്മാവനായ കംസനെ എന്തിനുവേണ്ടിയായിരുന്നു
ഭഗവാൻ വധിച്ചതു?. മനുഷ്യാകൃതിയിൽ അവൻ വൃഷ്ണികളോടൊത്ത് എത്രകാലം യദുപുരിയിൽ താമസിച്ചു?.
അവന്ന് എത്ര പത്നിമാരുണ്ടായിരുന്നു? ഇവയുൾപ്പെടുന്ന അവന്റെ എല്ലാ വീര്യകർമ്മങ്ങളും
എല്ലാമറിയുന്ന അങ്ങ് ശ്രദ്ധാലുവായ എനിക്ക് വിസ്തരിച്ച് പറഞ്ഞുതരണം. അങ്ങയുടെ മുഖമാകുന്ന
ഈ ചന്ദ്രബിംബത്തിൽനിന്നൊഴുകിവരുന്ന ഭഗവദ്ലീലാമൃതത്തെ പാനം ചെയ്യുന്നതുകൊണ്ടാവാം വിശപ്പും
ദാഹവും എന്നെ ഒട്ടുംതന്നെ ബാധിക്കുന്നില്ല.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സൂതൻ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ ശൌനകാ!, ഇങ്ങനെ ഉത്തമമായ ചോദ്യങ്ങൾ
കേട്ട് സർവ്വജ്ഞനായ ശ്രീശുകൻ ശ്രീപരീക്ഷിത്തിനെ അഭിനന്ദിച്ചുകൊണ്ട് അദ്ദേഹത്തോട് കലികൽമഷം
തീർക്കുന്ന കൃഷ്ണകഥയെ പറയുവാൻ തുടങ്ങി.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ രാജർഷിശ്രേഷ്ഠാ!, അങ്ങയുടെ ബുദ്ധി സത്വാധിഷ്ഠിതമാണു.
കാരണം, അങ്ങ് ശ്രീകൃഷ്ണസൽകഥ കേൾക്കുവാൻ ഉത്സുഹിതനായിരിക്കുന്നു. ഗംഗ മൂന്നുലോകങ്ങളേയും
എന്നതുപോലെ, അങ്ങയുടെ ചോദ്യങ്ങളിലൂടെ ശ്രീകൃഷ്ണകഥാമൃതം ചോദ്യകർത്താവിനേയും, പ്രാസാംഗികനേയും
ശ്രോതാക്കളേയും ഒരു പോലെ ശുദ്ധീകരിക്കുന്നു. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, അഹങ്കാരികളായ രാജാക്കന്മാരുടെ
വേഷത്തിൽ കുറെ അസുരന്മാർ വന്നുപിറന്നപ്പോൾ ഭൂമീദേവി ദുഃഖിതയായി. വർദ്ധിച്ച ഭാരത്തോടെ
അവൾ വന്നു ബ്രഹ്മദേവനെ ശരണം പ്രാപിച്ചു. അവൾ ഒരു ഗോരൂപം പൂണ്ട് ദുഃഖിതയായി വിലപിച്ചുകൊണ്ട്
കണ്ണീരുമൊലിപ്പിച്ച് ബ്രഹ്മദേവന്റെ മുന്നിൽ ചെന്ന് കൂപ്പുകൈകളോടെ തന്റെ വേദനയറിയിച്ചു.
വിധാതാവ് അവളുടെ സങ്കടം കേട്ടുകഴിഞ്ഞപ്പോൾ അവളെയും കൂട്ടി കൈലാസത്തിലെത്തി മഹാദേവനുമായി
പാൽക്കടൽതീരത്തേക്ക് പോയി. അവിടെയെത്തിയ ബ്രഹ്മദേവൻ സർവ്വലോകനായകനും ഭക്തവത്സലനുമായ
ഭഗവാൻ ശ്രീഹരിയെ പുരുഷസൂക്തം കൊണ്ട് വാഴ്ത്തിസ്തുതിച്ചു. സമാധിയിലായപ്പോൾ ഭഗവാന്റെ
വചനങ്ങൾ ബ്രഹ്മദേവൻ കേട്ടു. ആ വാക്കുകൾ കേട്ടയുടൻ അദ്ദേഹം ദേവഗണങ്ങളോടു പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ ദേവന്മാരേ!, എന്റെ വാക്കുകൾ നിങ്ങൾ
ശ്രദ്ധിച്ചുകേൾക്കുക!. ഒട്ടും താമസിക്കാതെ ഞാൻ പറയുന്നവിധം പ്രവർത്തിക്കുക!. ഭഗവാൻ
നാരായണൻ ഭൂമിയുടെ ദുഃഖം മുൻകൂട്ടി അറിഞ്ഞിരിക്കുന്നു. അവളുടെ ദുഃഖം തീർക്കാൻ അവൻ ഭൂമിയിൽ
അവതരിക്കാൻ പോകുകയാണു. എത്രനാൾ അവൻ അവിടെയുണ്ടോ, അത്രയുംകാലം നിങ്ങളും അവിടെ യാദവന്മാർക്കിടയിൽ
ജനിക്കേണ്ടിയിരിക്കുന്നു. ആ പരമപുരുഷൻ അവിടെ വസുദേവരുടെ ഭവനത്തിൽ വന്നവതരിക്കും. അവിടുത്തെ
പ്രീതിക്കായി ദേവസ്ത്രീകൾ ജനിക്കുകൊള്ളട്ടെ!. ആ ശ്രീഹരിക്ക് പ്രിയം ചെയ്യുവാനായി ആയിരം
മുഖങ്ങളോടുകൂടിയ ആദിശേഷൻ മുന്നേതന്നെ അവിടെ അവതരിക്കുന്നതാണു. ഈ ലോകം മുഴുവൻ മോഹിക്കുന്ന
ഭഗവന്മായയും അവനാൽ നിയോഗിതയായി ഉദ്ദിഷ്ടകാര്യത്തിനായി അവതരിക്കും.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, ബ്രഹ്മദേവൻ ദേവന്മാരോട്
ഇങ്ങനെ ആജ്ഞാപിച്ചതിനുശേഷം, ഭൂമീദേവിയെ സമാധാനിപ്പിച്ച്, തന്റെ ലോകത്തിലേക്ക് യാത്രയായി.
യാദവരാജാവായ ശൂരസേനൻ പണ്ട് മഥുരയിലുണ്ടായിരുന്നപ്പോൾ ശൂരസേനം മുതലായ പ്രദേശങ്ങൾ മഥുരയോടുചേർത്ത്
ഭരിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുകയായിരുന്നു. അങ്ങനെ മഥുരാപുരി എല്ലാ യദുവംശരാജാക്കന്മാരുടേയും
രാജാധാനിയായിമാറി. അവിടെ ഭഗവാൻ ശ്രീഹരി എന്നെന്നും സന്നിഹിതനാണു.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ!, ഒരിക്കൽ ശൂരൻ എന്ന
ഒരു യാദവരാജാവിന്റെ മകനായ വസുദേവൻ മഥുരാപുരിയിൽ ദേവകീദേവിയെ വിവാഹം ചെയ്ത് പത്നിയോടൊപ്പം
സ്വഗൃഹത്തിലേക്ക് പോകുവാനായി രഥത്തിൽ കയറി. അവളുടെ സഹോദരനായിരുന്ന കംസൻ സഹോദരിക്ക്
സന്തോഷമാകുവാനായി സ്വയം രഥം തെളിക്കുവാൻ തീരുമാനിച്ചു. ആ സമയത്ത് അവളുടെ പിതാവായ ദേവകൻ
തന്റെ പുത്രിക്ക് പൊന്നിൻചങ്ങലയിട്ട നാനൂറ് ആനകളേയും പതിനായിരം കുതിരകളേയും ആയിരത്തിയെണ്ണൂറ്
തേരുകളേയും ഇരുനൂറ് തോഴിമാരേയും സ്ത്രീധനമായി നൽകി. യാത്ര തുടങ്ങാനൊരുങ്ങുമ്പോൾ മംഗളസൂചകമായി
ശംഖം, പെരുമ്പറ മുതലായ ഭേരികൾ മുഴങ്ങി. രാജൻ! പെട്ടെന്നായിരുന്നു, കടിഞ്ഞാൺ പിടിച്ചുകൊണ്ടിരിന്ന
കംസനെ സംബോധന ചെയ്തുകൊണ്ട് ആകാശത്തിൽ ഒരശ്ശരീരിയുണ്ടായതു. അത് ഇപ്രകാരമായിന്നു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മൂഢാ!, നീ ആരെയാണോ ഈ തേരിലേറ്റിക്കൊണ്ട് പോകുന്നത്,
അവളുടെ എട്ടാമത്തെ പുത്രൻ നിന്നെ കൊല്ലുന്നതാണു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> രാജൻ!, ദുഷ്ടനും പാപിയും ഭോജവംശത്തിന് കളങ്കവുമായ അവൻ സ്വസഹോദരിയെ
വധിക്കുവാനായി കൈയ്യിൽ വാളുമെടുത്ത് അവളുടെ തലമുടിക്ക് ചുറ്റിപ്പിടിച്ചു. ആ സമയം, വസുദേവനാകട്ടെ,
നിർല്ലജ്ജനായ കംസനെ സമാധാനിപ്പിച്ചുകൊണ്ട് പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ രാജൻ!, അങ്ങ് ഭോജവംശത്തിന്റെ കീർത്തി വളർത്തേണ്ടവനാണു. ഒരു
സ്ത്രീയെ, വിശേഷിച്ച് സ്വന്തം സഹോദരിയായാവളെ, അതും അവളുടെ വിവാഹദിവസംതന്നെ ഇങ്ങനെ വെട്ടിക്കൊല്ലുന്നത്
ഉചിതമാണോ?. അല്ലയോ വീരാ!, ജനിച്ചവർക്ക് മരണം ശരീരത്തോടൊപ്പംതന്നെ നിശ്ചയിക്കപ്പെട്ടിട്ടുള്ളതാണു.
ഇപ്പോഴല്ലെങ്കിൽ ഒരു നൂറ് വർഷം കഴിഞ്ഞെങ്കിലും അതുറപ്പാണു. മരണാവസ്ഥയിൽ ജീവൻ കർമ്മാധീനനായി
അസ്വന്തന്ത്രനായി മറ്റൊരു ശരീരത്തെ പിടികൂടി പഴയതിനെ സ്വയം ഉപേക്സിക്കുന്നു. എപ്രകാരമാണോ
നടന്നുപോകുന്നവൻ ഒരുകാൽ നിലത്തൂന്നി മറ്റേക്കാൽ ഉയർത്തി നടന്നുപോകുന്നതു, ഏതുവിധമാണോ
അട്ടകൾ മറ്റൊരു പുല്ലിൽ എത്തിപ്പിടിച്ചതിനുശേഷം ഇരിക്കുന്ന പുല്ലിനെ എപ്രകാരം ഉപേക്ഷിക്കുന്നുവോ,
അതേവിധം ജീവൻ നവശരീരത്തെ കണ്ടെത്തിയ ശേഷം പൂർവ്വശരീരം വിട്ടുകളയുന്നു. ഒരു മഹാപ്രതിഭയെ
കണ്ട് അയാളിൽ മനസ്സിണങ്ങിയാൽ, കാണുന്നവൻ ആ പ്രതിഭയെകുറിച്ച് നിത്യനിരന്തരമായി ചിന്തിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുമ്പോൾ,
അത്തരത്തിലുള്ള മനോരഥത്തിനടിമപ്പെട്ട് സ്വയത്തെ അയാളായി കണ്ടറിയുന്നതുപോലെ, ജീവനും
തനിക്കുണ്ടായിരുന്ന പൂർവ്വദേഹത്തെ മറന്നുകളയുന്നു. <span style="mso-tab-count: 1;"> </span>വികാരത്തിനടിപ്പെട്ടതും കർമ്മപ്രേരിതവുമായ മനസ്സ്, ഈശ്വരനാൽ പൃഥിവ്യാദി
<span style="mso-tab-count: 1;"> </span>പഞ്ചഭൂതങ്ങളാൽ
നിർമ്മിതമായ യാതൊരു ശരീരത്തിലേക്ക് പാഞ്ഞുപോകുന്നുവോ, ജീവന്മാർ അതിനെ പ്രാപിച്ചുകൊണ്ട്
വീണ്ടും ജനിക്കുന്നു. എപ്രകാരമാണോ ആകാശത്തിലെ ഒരു തേജോഗോളം ഭൂമിയിലെ ഒരു ജലാശയത്തിൽ
പ്രതിബിംബിച്ചുകൊണ്ട് കാറ്റിനൊത്ത് ഇളകുന്നതു, അതുപോലെ ജീവനും തന്റെ അജ്ഞാനത്താലുണ്ടായ
ഈ ശരീരത്തിൽ പ്രതിബിംബിച്ചുകൊണ്ട് മോഹിക്കുന്നു. അങ്ങനെയുള്ള അവൻ തന്റെ നന്മയെ ഓർത്തുകൊണ്ട്
ഒരിക്കലും മറ്റൊരാൾക്ക് ദ്രോഹം ചെയ്തുകൂടാ. അങ്ങനെ ചെയ്യുന്നവനെ ഭയം പിന്തുടരുന്നു.
അങ്ങയുടെ അനുജത്തിയായ ഈ പാവം ചെറു പെൺകിടാവ് പാവകളെപ്പോലെ കാട്ടിയതു കാണുന്നവൾ മാത്രമാണു.
ദീനാനുകമ്പയുള്ള അങ്ങ് നിർദ്ദോഷിയായ ഇവളെ കൊല്ലരുതു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ!, ഇങ്ങനെ സാമഭേദങ്ങളിലൂടെ
ഉപദേശിച്ചിട്ടും ദാരുണനായ കംസൻ തന്റെ സഹോദരിയുടെ വധത്തിൽനിന്നും പിന്മാറിയില്ല. വസുദേവൻ
അവന്റെ നിർബന്ധത്തെ മനസ്സിലാക്കി തൽക്കാലം വന്നടുത്ത ആപത്തിൽനിന്ന് രക്ഷപെടുവാനായി
ഇങ്ങനെ ചിന്തിച്ചു. </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഒരുവൻ തന്റെ ബുദ്ധിശക്തിക്കനുസരിച്ച് മരണം തടയേണ്ടതാണു. എന്നിട്ടും പറ്റിയില്ലെങ്കിൽ
പിന്നെ അവൻ നിർദ്ദോഷിയാകുന്നു. തനിക്ക് മക്കളുണ്ടാകുന്ന കാലത്തിനുള്ളിൽ ഇവൻ മരണപ്പെട്ടുപോയില്ലെങ്കിൽ
ഇവന് തന്റെ മക്കളെ കൊടുത്തിട്ട് ദീനയായ ഇവളെ രക്ഷപെടുത്താം. ഇനി തന്റെ മകൻ കംസന്റെ
അന്തകനാകാതിരിക്കുമെന്ന് ആരു കണ്ടു?. ദൈവഹിതം ആർക്ക് തടുക്കുവാൻ കഴിയും?. അടുത്തുവന്നിരിക്കുന്ന
ഈ അപകടം തൽക്കാലം മാറിപ്പോകട്ടെ. മാറിപ്പോകുന്നത് വീണ്ടും വന്നുചേരുമെന്നുള്ളതും ശരിതന്നെ.
കാട്ടുതീയിൽ ചിലമരങ്ങൾ രക്ഷപെടുകയും മറ്റു ചിലവ കത്തി നശിക്കുകയും ചെയ്യുന്നതിനു കാരണം
വിധി ഒന്നുമാത്രമാണു. അതുപോലെ ജീവന്ന് ശരീരത്തോടുള്ള ചേർച്ചയും വിയോഗവും ആർക്കും ഊഹിക്കാൻ
തരമുള്ളതല്ല.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> രാജാവേ!, വസുദേവൻ
തന്റെ ബുദ്ധിശക്തിക്കനുസരിച്ച് ഈവിധം ചിന്തിച്ചുറപ്പിച്ച് പാപിയായ കംസനെ ആരാധിക്കുവാൻ
തുടങ്ങി. ഉള്ളിലെ വേദന കടിച്ചമർത്തി പുറമേ ചിരിച്ചുകൊണ്ട് അദ്ദേഹം നിർല്ലജ്ജനായ കംസനോട്
ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ സൌമ്യശീലാ!, അങ്ങ് കേട്ട ആ അശരീരിയെ ഓർത്ത് അങ്ങേയ്ക്ക് ഇവളിൽ ഭയം തോന്നേണ്ട
ആവശ്യമില്ല. കാരണം, ഇവൾക്കുണ്ടാകുന്ന പുത്രന്മാരെ ഒന്നൊഴിയാതെ ഞാൻ അങ്ങേയ്ക്ക് തന്നുകൊള്ളാം.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span style="mso-tab-count: 1;"> </span><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത് രാജൻ!,
വസുദേവരുടെ വാക്കുകൾ കേട്ട് ശാന്തനായ കംസൻ തൽക്കാലം സഹോദരിയുടെ വധശ്രമം ഉപേക്ഷിച്ചു.
വസുദേവൻ കംസനെ പ്രശംസിച്ചുകൊണ്ട് ഭാര്യയോടൊത്ത് സ്വഗൃഹത്തിലേക്ക് യാത്രയായി. രാജൻ!,
അനുവത്സരം ദേവകി പ്രസവിച്ചു. അവക്ക് എട്ടു പുത്രന്മാരും ഒരു പുത്രിയും പിറന്നു. അസത്യത്തെ
അങ്ങേയറ്റം ഭയന്നിരുന്ന വസുദേവൻ അദ്ദേഹത്തിന്റെ ആദ്യപുത്രനായ കീർത്തിമാനെ അതീവദുഃഖത്തോടെ
പറഞ്ഞുറപ്പിച്ച പ്രകാരം കംസന്ന് കാഴ്ചവച്ചു. സത്യസന്ധന്മാർക്ക് എന്താണിവിടെ അസഹനീയമായുള്ളതു?.
ജ്ഞാനികൾക്ക് എന്താണിവിടെ നേടാനുള്ളതു?. എന്താണ് നീചന്മാർക്ക് ചെയ്യാൻ കഴിയാത്തതു?.
അതുപോലെ ധീരന്മാർക്ക് ത്യജിക്കാൻ കഴിയാത്തതായി എന്താണിവിടെയുള്ളതു?. രാജാവേ!, വസുദേവരുടെ
സത്യത്തിലുള്ള സ്ഥിരതയെ കണ്ട് കംസൻ ചിരിച്ചുകൊണ്ട് ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇവനെ നിങ്ങൾ കൊണ്ടുപൊയ്ക്കൊള്ളൂ!. നിങ്ങളുടെ
എട്ടാമത്തെ പുത്രനിൽനിന്നാണല്ലോ എനിക്ക് മരണം സംഭവിക്കുമെന്ന് വന്നതു. ആയതിനാൽ ഇവനെ
ഞാൻ പേടിക്കുന്നില്ല.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അങ്ങനെയാകട്ടെ!</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">, എന്നുപറഞ്ഞു വസുദേവൻ കുഞ്ഞിനെ എടുത്ത് യാത്രയായി.
മനോനിയന്ത്രണമില്ലാത്ത അവന്റെ ആ വാക്കുകളെ അദ്ദേഹം അത്രകാര്യമായി എടുത്തിരുന്നില്ല.
<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ആ സമയം, ഭഗവാൻ ശ്രീനാരദൻ
കംസന്റെ കൊട്ടാരത്തിലെത്തി നന്ദാദി ഗോപന്മാരെക്കുറിച്ചും വൃഷ്ണികളെക്കുറിച്ചും കംസന്റെ
അനുവർത്തികളെപ്പറ്റിയും അല്ലാത്തവരെപറ്റിയും അസുരന്മാർക്ക് സംഭവിച്ചേക്കാവുന്ന വധശ്രമത്തെക്കുറിച്ചുമൊക്കെ
അയാളെ ബോധവാനാക്കി. അന്നുമുതൽ യാദവന്മാർ ദേവന്മാരാണെന്നും ദേവകിയുടെ ഗർഭത്തിൽ ജനിച്ച്
തന്നെ കൊല്ലാൻ പോകുന്നത് വിഷ്ണുവാണെന്നും കരുതിത്തുടങ്ങി. അവൻ ദേവകീവസുദേവന്മാരെ തടവറയിൽ
ചങ്ങലയ്ക്കിട്ടു. അവർക്കുണ്ടാകുന്ന കുട്ടികളെയെല്ലാം ഒന്നൊന്നായി കൊന്നുതുടങ്ങി. ഭൂമിയിലെ
സ്വാർത്ഥരും ലോഭികളുമായ രാജാക്കന്മാർ മാതാവിനേയും പിതാവിനേയും മറ്റ് ബന്ധുമിത്രാദികളേയും
കൊല്ലുന്നത് പതിവാണല്ലോ!. നാരദർ പറഞ്ഞറിയിച്ച പ്രകാരം, താൻ പണ്ട് മഹാവിഷ്ണുവാൽ കൊല്ലപ്പെട്ട
കാലനേമിയാണെന്നറിഞ്ഞുകൊണ്ട് അവൻ യാദവന്മാരെ വിദ്വേഷിച്ചുതുടങ്ങി. കംസൻ യദുക്കളുടേയും
ഭോജന്മാരുടേയും അന്ധകന്മാരുടേയുമെല്ലാം രാജാവായിരുന്ന തന്റെ പിതാവ് ഉഗ്രസേനനെ പോലും
പിടിച്ച് തടവിലിട്ടുകൊണ്ട് ശൂരസേനരാജ്യത്തെ സ്വയം ഭരിച്ചുകൊണ്ടിരുന്നു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദശമ</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഒന്നാ</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/924.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/102.html">Next</a></span></b><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-75971688204648516382020-09-16T13:10:00.003+05:302020-09-16T19:30:57.834+05:309.24 വിദർഭവംശം – ശ്രീകൃഷ്ണാവതാരപ്രസ്താവന.<p style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b> <span style="font-family: Meera;">ഓം</span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 24<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(<span lang="ML" style="line-height: 115%;">വിദർഭവംശം </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">–</span><span style="line-height: 115%;"> ശ്രീകൃഷ്ണാവതാരപ്രസ്താവന</span>)<o:p></o:p></b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="705" data-original-width="491" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguMsCQlhVNawzAnK9rbLY2KmP6ZJOGFq9JTUJx5PSiU6PLJk3EPWbmzjuyYzlAzCkBV8gfKnRx_AWZfTS869Xr-QMBRudSVjzJICZbXbyhN2rwVEsCElQuiv_OLspwK9OEfXb9lXhE4o4z/s320/incarnation+of+lord+krishna.jpg" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷി
പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മഹാരാജാവേ!, <span lang="ML">ജ്യാമഘന് യുദ്ധം ജയിച്ചുവരുന്നതിനിടയിൽ ഒരു കന്യകയെ
കിട്ടിയെന്നും അവളെ </span>അദ്ദേഹത്തിന്റെ പുത്രൻ <span lang="ML">വിദർഭൻ വിവാഹം കഴിച്ചുവെന്നും
പറഞ്ഞുവല്ലോ</span>. <span lang="ML">അവൻ അവളിൽ കുശൻ</span>, <span lang="ML">ക്രഥൻ</span>,
<span lang="ML">രോമപാദൻ എന്നിങ്ങനെ മൂന്ന് പുത്രന്മാരെ ജനിപ്പിച്ചു</span>. <span lang="ML">രോമപാദന്റെ പുത്രനായി ബഭ്രു ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് കൃതിയും
ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവന്റെ പുത്ര</span>നായ <span lang="ML">ഉശകൻ ചേദി എന്നവനു
ജന്മം നല്കി</span>. <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രന്മാരായി ദമഘോഷൻ മുതലായ രാജാക്കന്മാരുണ്ടായി</span>.
<span lang="ML">വിദർഭന്റെ രണ്ടാമത്തെ പുത്രൻ ക്രഥന് കുന്തി എന്നവൻ പുത്രനായി പിറന്നു</span>.
<span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി ധൃഷ്ടിയും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി
നിർവൃതിയും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് ദശാർഹനും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ
പുത്രനായി വ്യോമനും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി ജീമൂതനും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി വികൃതിയും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി ഭീമരഥനും</span>,
<span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് നവരഥനും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി ദശരഥനും
ജനിച്ചു</span>.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ദശരഥപുത്രനായി ശകുനി പിറന്നു</span>. <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി
കരംഭിയും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി ദേവരാതനും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി ദേവക്ഷത്രനും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി മധുവും</span>,
<span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി കുരുവംശനും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി
അനുവും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി പുരുഹോത്രനും</span>, <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി ആയുസ്സും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് സാത്വതനും ജനിച്ചു</span>.
<span lang="ML">സാത്വതന് ഭജമാനൻ</span>, <span lang="ML">ഭജി</span>, <span lang="ML">ദിവ്യൻ</span>,
<span lang="ML">വൃഷ്ണി</span>, <span lang="ML">ദേവാവൃധൻ</span>, <span lang="ML">അന്ധകൻ</span>,
<span lang="ML">മഹാഭോജൻ എന്നിങ്ങനെ ഏഴു പുത്രന്മാരുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">ഭജമാനന്
തന്റെ ഒരു പത്നിയിൽ നിമ്ലോചി</span>, <span lang="ML">കിങ്കണൻ</span>, <span lang="ML">ധൃഷ്ടി എന്നിങ്ങനെ മൂന്നു പുത്രന്മാരും</span>, <span lang="ML">മറ്റൊരു പത്നിയിൽ
ശതാജിത്ത്</span>, <span lang="ML">സഹസ്രജിത്ത്</span>, <span lang="ML">അയുതാജിത്ത് എന്നിങ്ങനെ
മൂന്നുപേരും പിറന്നു</span>. <span lang="ML">ദേവാവൃധന്റെ പുത്രൻ ബഭ്രു മനുഷ്യരിൽ ശ്രേഷ്ഠനായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">ദേവാവൃധനാണെങ്കിൽ ദേവന്മാരോട് തുല്യനും</span>. <span lang="ML">അനേകം
</span>സജ്ജനങ്ങൾ <span lang="ML">അവരിൽനിന്ന് ജ്ഞാനം നേടി മുക്തിമാർഗ്ഗത്തെ പ്രാപിച്ചിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">മഹാഭോജൻ ധർമ്മിഷ്ഠനായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അദ്ദേഹത്തിന്റെ സന്താനപരമ്പരയിലൂടെ
ഭോജരാജാക്കന്മാരുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">അല്ലയോ പരന്തപാ</span>!, <span lang="ML">വൃഷ്ണിയുടെ പുത്രന്മാരായി സുമിത്രനും യുധാജിത്തും പിറന്നു</span>. <span lang="ML">അവരിൽ യുധാജിത്തിന്റെ പുത്രനായിരുന്നു ശിനിയും അനമിത്രനും</span>. <span lang="ML">അനമിത്രനിൽനിന്ന് നിംനൻ പിറന്നു</span>. <span lang="ML">നിമ്നന് സത്രാജിത്തും
പ്രസേനനും മക്കളായി ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">ശിനിയുടെ പുത്രൻ സത്യകനായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">സത്യകന്റെ പുത്രനായി യുയുധാനൻ പിറന്നു</span>. <span lang="ML">അവന്റെ
പുത്രനായിരുന്നു ജയൻ</span>. <span lang="ML">അവനിൽന്ന് കുണി എന്നവനുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">കുണിയുടെ പുത്രനായി യുഗന്ധരൻ പിറന്നു</span>. <span lang="ML">രാജൻ</span>!,
<span lang="ML">അനമിത്രന് മറ്റൊരു പുത്രനുണ്ടായിരുന്നവന്റെ നാമം വൃഷ്ണി എന്നായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">അവന്ന് പുത്രനായി ശ്വഫൽകൻ</span>, <span lang="ML">ചിത്രരഥൻ എന്നിവരുണ്ടായി</span>.
<span lang="ML">ശ്വഫൽകന് തന്റെ ഗാന്ദിനിയെന്ന പത്നിയിൽ ശ്രേഷ്ഠനായ അക്രൂരനും അദ്ദേഹത്തോടൊപ്പം
വിഖ്യാതന്മാരായ പന്ത്രണ്ടു പുത്രന്മാർ വേറെയും ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവരുടെ
നാമങ്ങൾ ആസംഗൻ</span>, <span lang="ML">സാരമേയൻ</span>, <span lang="ML">മൃദുരൻ</span>,
<span lang="ML">മൃദുവിത്ത്</span>, <span lang="ML">ഗിരി</span>, <span lang="ML">ധർമ്മവൃദ്ധൻ</span>,
<span lang="ML">സുകർമ്മാവ്</span>, <span lang="ML">ക്ഷേത്രോപേക്ഷൻ</span>, <span lang="ML">അരിമർദ്ദനൻ</span>, <span lang="ML">ശത്രുഘ്നൻ</span>, <span lang="ML">ഗന്ധമാദൻ</span>,
<span lang="ML">പ്രതിബാഹു എന്നിങ്ങനെയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അവർക്കെല്ലാം
സഹോദരിയായിയുണ്ടായവളായിരുന്നു സുചീര</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">! <span lang="ML">അക്രൂരന്റെ പുത്രന്മാരായി ദേവവാനും ഉപദേവനും പിറന്നു</span>. <span lang="ML">അതുപോലെ ചിത്രരഥന്റെ പുത്രന്മാരായി വിദൂരഥൻ പൃഥു മുതലാവർ ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">ഇങ്ങനെ പോകുന്നു വൃഷ്ണിവംശജരുടെ പരമ്പര</span>. <span lang="ML">കുകുരൻ</span>,
<span lang="ML">ഭജമാനൻ</span>, <span lang="ML">ശുചി</span>, <span lang="ML">കംബളബർഹിഷൻ
മുതലായവർ അന്ധകന്റെ പുത്രനായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അതിൽ കുകുരന്റെ പുത്രനായി
വഹ്നിയും വഹ്നിയുടെ പുത്രനായി വിലോമനും ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">വിലോമനിൽനിന്ന്
കപോതരോമാവ് ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രനായി അനുവും സംജാതനായി</span>.
<span lang="ML">അനുവിന്റെ സുഹൃത്ത് തുമ്പുരുവായിരുന്നു</span>. അനുവിൽ<span lang="ML">നിന്ന് അന്ധകനും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് ദുന്ദുഭിയും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് അരിദ്യോതനും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് പുനർവസുവും ജനിച്ചു</span>.
<span lang="ML">പുനർവസുവിന് മക്കളായി ആഹുകൻ എന്ന ഒരു പുത്രനും ആഹുകി എന്ന ഒരു പുത്രിയും
പിറന്നു</span>. <span lang="ML">ആഹുകന്റെ പുത്രന്മാർ ദേവകൻ</span>, <span lang="ML">ഉഗ്രസേനൻ
എന്നിവരായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അതിൽ ദേവകനു പുത്രനായി ദേവവാൻ</span>, <span lang="ML">ഉപദേവൻ</span>, <span lang="ML">സുദേവൻ</span>, <span lang="ML">ദേവവർദ്ധനൻ എന്നിങ്ങനെ
നാലുപേർ ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവർക്ക് ഏഴുപേർ സഹോദരിമാരായി പിറന്നു</span>.
<span lang="ML">അല്ലയോ രാജൻ</span>!, <span lang="ML">അവരുടെ നാമങ്ങൾ ധൃതദേവ</span>, <span lang="ML">ശാന്തിദേവ</span>, <span lang="ML">ഉപദേവ</span>, <span lang="ML">ശ്രീദേവ</span>,
<span lang="ML">ദേവരക്ഷിത</span>, <span lang="ML">സഹദേവ</span>, <span lang="ML">ദേവകി
എന്നിങ്ങനെയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">രാജാവേ</span>!, <span lang="ML">അവരെയെല്ലാം
വസുദേവൻ വിവാഹം കഴിച്ചു</span>. <span lang="ML">ഉഗ്രസേനന്റെ പുത്രന്മാരായി കംസൻ</span>,
<span lang="ML">സുനാമാവ്</span>, <span lang="ML">ന്യഗ്രോധൻ</span>, <span lang="ML">കങ്കൻ</span>,
<span lang="ML">ശങ്കു</span>, <span lang="ML">സുഹു</span>, <span lang="ML">രാഷ്ട്രപാലൻ</span>,
<span lang="ML">സൃഷ്ടി</span>, <span lang="ML">തുഷ്ടിമാൻ എന്നിവർ പിറന്നു</span>. <span lang="ML">ഉഗ്രസേനപുത്രിമാരായി കംസാ</span>, <span lang="ML">കംസവതി</span>, <span lang="ML">കങ്ക</span>, <span lang="ML">ശുരഭ</span>, <span lang="ML">രാഷ്ട്രപാലിക എന്നിവർ
ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവരെ വസുദേവന്റെ അനുജന്മാർ വിവാഹം കഴിച്ചു</span>. <span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ഇതോടെ അന്ധകന്റെ ആദ്യപുത്രനായ കുകുരന്റെ വംശം
</span>വിവരിച്ചുകഴിഞ്ഞു. <span lang="ML">ഇനി അദ്ദേഹത്തിന്റെ രണ്ടാമത്തെ പുത്രനായ ഭജമാനനെ
കുറിച്ചു പറയാം</span>. <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് വിദൂരഥനും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് ശൂരനും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് ശിനിയും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് സ്വയംഭോജനും</span>, <span lang="ML">അവനിൽനിന്ന് ഹൃദീകനും പിറന്നു</span>.
<span lang="ML">ഹൃദീകന്റെ പുത്രന്മാരായി ദേവബാഹു</span>, <span lang="ML">ശതധനുസ്സ്</span>,
<span lang="ML">കൃതവർമ്മാവ്</span>, <span lang="ML">ദേവമീഢൻ എന്നിവർ ജനിച്ചു</span>.
<span lang="ML">ആ ദേവമീഢന്റെ പുത്രനായിരുന്നു ശൂരൻ</span>. <span lang="ML">അവന്റെ പത്നിയുടെ
നാം മാരിഷ എന്നായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അവളിൽ ശൂരനാകട്ടെ</span>, <span lang="ML">വസുദേവൻ</span>, <span lang="ML">ദേവഭാഗൻ</span>, <span lang="ML">ദേവശ്രവസ്സ്</span>,
<span lang="ML">ആനകൻ</span>, <span lang="ML">സൃഞ്ജയൻ</span>, <span lang="ML">ശ്യാമകൻ</span>,
<span lang="ML">കങ്കൻ</span>, <span lang="ML">ശമീകൻ</span>, <span lang="ML">വത്സകൻ</span>,
<span lang="ML">വൃകൻ</span>, <span lang="ML">എന്നിങ്ങനെ പത്തു പുത്രന്മാരെ ഉല്പാദിപ്പിച്ചു</span>.
<span lang="ML">ശ്രീകൃഷ്ണപരമാത്മാവിന്റെ അവതാര</span>ത്തിനു സുസ്ഥാനമായ <span lang="ML">വസുദേവൻ ജനിച്ച സമയം ദേവന്മാർ ദുന്ദുഭികളും ആനകങ്ങളും മുഴക്കിയതിനാൽ അദ്ദേഹം
ആനകദുന്ദുഭി എന്ന നാമത്തിലും അറിയപ്പെടുന്നു</span>. <span lang="ML">അദ്ദേഹത്തിന് അഞ്ചു
സഹോദരിമാരുണ്ടായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അവരുടെ നാമങ്ങൾ പൃഥ</span>, <span lang="ML">ശ്രുതദേവ</span>, <span lang="ML">ശ്രുതകീർത്തി</span>, <span lang="ML">ശ്രുതശ്രവസ്സ്</span>,
<span lang="ML">രാജാധിദേവി എന്നിങ്ങനെയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">പിതാവായ ശൂരൻ
പൃഥയെ തന്റെ സുഹൃത്തായ കുന്തിഭോജന് വളർത്തുപുത്രിയായി നൽകുകയുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">അവൾക്ക് കന്യകാവസ്ഥയിൽ കർണ്ണൻ എന്ന ഒരു പുത്രനുണ്ടായി</span>.
<span lang="ML">ഒരിക്കൽ</span>, <span lang="ML">പൃഥ തന്റെ വീട്ടിൽ ആഗതനായ ദുർവാസ്സവുമഹർഷിയെ
വേണ്ടവണ്ണം പരിചരിക്കുകയുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">അതിൽ സമ്പ്രീതനായ മുനി ദേവന്മാരെ
ആഹ്വാനം ചെയ്തുവരുത്തുവാനുള്ള യോഗവിദ്യ പ്രദാനം ചെയ്ത് അവളെ അനുഗ്രഹിച്ചു</span>. <span lang="ML">ആ വിദ്യ ഒന്നു പരീക്ഷിച്ചുനോക്കുവാനായി പൃഥ സൂര്യദേവനെ ആഹ്വാനം ചെയ്തു</span>.
<span lang="ML">സൂര്യദേവൻ ഉടൻ</span><span lang="ML">തന്നെ അവളുടെയടുക്കലെത്തിയതുകണ്ട്
അത്ഭുതം കൂ</span>റി<span lang="ML">ക്കൊണ്ട് അവൾ പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ സൂര്യദേവാ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">എന്നോട് പൊറുത്താലും ദുർവാസ്സാവുമുനി തന്നനുഗ്രഹിച്ച ഈ യോഗവിദ്യയെ
ഒന്നു പരീക്ഷിച്ചറിയാൻ</span><span lang="ML">വേണ്ടിമാത്രം പ്രയോഗിച്ചതാണു</span>. <span lang="ML">അങ്ങ് തിരിച്ചുപൊയ്ക്കൊണ്ടാലും</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">അവളുടെ വാക്കുകൾ
കേട്ട സൂര്യഭഗവാൻ ഇങ്ങനെ മറുപടി പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ ദേവീ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">എന്റെ
ദർശനം വി</span>ഫ<span lang="ML">ലമാകാൻ പാടില്ല</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ നിന്റെ
കന്യകാത്വം നഷ്ടപ്പെടാതെതന്നെ നിനക്ക് നാം ഒരു പുത്രനെ നൽകാൻ പോകുകയാണു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞുകൊണ്ട് സൂര്യദേവൻ അവളിൽ ഗർഭത്തെ ആധാനം ചെയ്ത് ആകാശത്തിലേക്ക്
മറഞ്ഞു</span>. <span lang="ML">പെട്ടെന്നുതന്നെ അവൾക്ക് സൂര്യനെപ്പോലെ വിളങ്ങുന്ന ഒരു
പുത്രൻ സംജാതനായി</span>. <span lang="ML">സമൂഹത്തിൽ </span>തനി<span lang="ML">ക്കുണ്ടായേക്കാവുന്ന
അപവാദത്തെ ഭയന്ന പൃഥ എന്ന കുന്തി ആ ബാലനെ </span>ഒരു പേടകത്തിലാക്കി <span lang="ML">നദിയിലൊഴുക്കിവിട്ടു</span>. <span lang="ML">ശൂരനായ അങ്ങയുടെ പ്രപിതാമഹനായ പാണ്ഡുരാജാവായിരുന്നു
അവൾക്ക് ഭർത്താവായതു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">കരുഷദേശത്തിന്റെ അധിപനായ വൃദ്ധശ്രർമ്മാവായിരുന്നു കുന്തിയുടെ
അനുജത്തിയായ ശ്രുതദേവയെ വിവാഹം കഴിച്ചതു</span>. <span lang="ML">ശ്രുതദേവയിനിന്നും ദന്തവൿത്രൻ
പിറന്നു</span>. <span lang="ML">സനകാദികളാലുണ്ടായ ശാപം നിമിത്തം പണ്ട് ദിതിയുടെ പുത്രനായിപിറന്ന
ഹിരണ്യാക്ഷനായിരുന്നു ഈ ദന്തവൿത്രൻ</span>. <span lang="ML">ശ്രുതികീർത്തിയെ കേകയദേശപതിയായ
ധൃഷ്ടകേതു വിവാഹം കഴിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവളിലൂടെ സന്തർദനൻ തുടങ്ങിയ അഞ്ചു
കേകയപുത്രന്മാർ ജന്മം കൊണ്ടു</span>. <span lang="ML">കുന്തിയുടെ മറ്റൊരു സഹോദരിയായിരുന്നല്ലോ
രാജാധിദേവി</span>. <span lang="ML">അവളിൽ ജയസേനരാജാവ് വിന്ദ</span>, <span lang="ML">അനുവിന്ദ
എന്നീ നാമങ്ങളിൽ രണ്ടു പുത്രന്മാരെ ജനിപ്പിച്ചു</span>. <span lang="ML">അതുപോലെ ശ്രുതശ്രവസ്സിനെ
ചേദി രാജാവായ ദമഘോഷൻ വിവാഹം ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">അവളുടെ പുത്രനായിരുന്നു ശിശുപാലൻ</span>.
<span lang="ML">അവന്റെ ഉത്ഭവത്തെക്കുറിച്ച് ഞാൻ മുന്നമേ പറഞ്ഞുകഴിഞ്ഞതാണു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">വസുദേവന്റെ സഹോദരനായ ദേവഭാഗന്ന് കംസ എന്നവളിൽ ചിത്രകേതു</span>,
<span lang="ML">ബൃഹദ്ബലൻ എന്നിവരുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">അതുപോലെ</span>, <span lang="ML">ദേവശ്രവസ്സിന് കംസവതി എന്ന അദ്ദേഹത്തിന്റെ ഭാര്യയിൽ സുവീരൻ</span>, <span lang="ML">ഈഷുമാൻ എന്നിവർ പുത്രന്മാരായി</span>. <span lang="ML">അപ്രകാരം</span>, <span lang="ML">ആനകനിൽനിന്ന് കങ്കയിൽ സത്യജിത്തും പുരുജിത്തും ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">സൃഞ്ജയൻ രാഷ്ട്രപാലിക എന്ന ഭാര്യയിൽ വൃഷൻ</span>, <span lang="ML">ദുർമ്മർഷണൻ
തുടങ്ങിയവർക്ക് ജന്മം നൽകി</span>. <span lang="ML">അതുപോലെ ശ്യാമകനും ശൂരഭൂമിയെന്നവളിൽ
ഹരികേശൻ</span>, <span lang="ML">ഹിരണ്യാക്ഷൻ മുതൽ</span><span lang="ML">പേരെയും ജനിപ്പിച്ചു</span>.
<span lang="ML">വത്സക</span>നാകട്ടെ, <span lang="ML">മിശ്രകേശി എന്ന ഒരപ്സരയിൽ വൃകൻ മുതലായവരേയും</span>,
<span lang="ML">വൃകൻ ദുർവാക്ഷിയിൽ തക്ഷൻ</span>, <span lang="ML">പുഷ്കരൻ</span>, <span lang="ML">ശാലൻ തുടങ്ങിയവരേയും ഉത്പാദിപ്പിച്ചു</span>. <span lang="ML">ശമീകൻ തന്റെ പത്നിയായ
സുദാമിനിയിൽ സുമിത്രൻ</span>, <span lang="ML">അർജ്ജുനൻ</span>, <span lang="ML">പാലൻ തുടങ്ങിയവർക്ക്
ജന്മം നൽകി</span>. <span lang="ML">അതുപോലെ കങ്കൻ സ്വപത്നിയായ കർണ്ണികയിൽ ഋതധാമനേയും
ജയനേയും ജനിപ്പിച്ചു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്തേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">വസുദേവന്റെ പത്നിമാരുടെ നാമങ്ങൾ പൌരവി</span>, <span lang="ML">രോഹിണി</span>, <span lang="ML">ഭദ്ര</span>, <span lang="ML">മദിര</span>, <span lang="ML">ഇള</span>, <span lang="ML">ദേവകി എന്നിങ്ങനെയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">രോഹിണിയിൽ അദ്ദേഹത്തിന് ബലൻ</span>, <span lang="ML">ഗദൻ</span>, <span lang="ML">സാരണൻ</span>, <span lang="ML">ദുർമ്മദൻ</span>, <span lang="ML">വിപുലൻ</span>,
<span lang="ML">ധ്രുവൻ</span>, <span lang="ML">കൃതൻ എന്നിവർ പുത്രന്മാരായി</span>. <span lang="ML">അദ്ദേഹത്തിന് പൌരവിയിലുണ്ടായ മക്കൾ സുഭദ്രൻ</span>, <span lang="ML">ഭദ്രവാഹൻ</span>,
<span lang="ML">ദുർമ്മദൻ</span>, <span lang="ML">ഭദ്രൻ</span>, <span lang="ML">ഭൂതൻ തുടങ്ങിയ
പന്ത്രണ്ടുപേരായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">വസുദേവൻ മദിരയിൽ നന്ദൻ</span>, <span lang="ML">ഉപനന്ദൻ</span>, <span lang="ML">കൃതകൻ</span>, <span lang="ML">ശൂരൻ തുടങ്ങിയവർക്ക്
ജന്മം കൊടുത്തു</span>. <span lang="ML">ഭദ്രയിൽ അദ്ദേഹത്തിന് കേശി എന്ന നാമത്തിൽ ഒരു
പുത്രൻ മാത്രമേ ഉണ്ടായിരുന്നുള്ളൂ</span>. <span lang="ML">രോചനിയിൽ അദ്ദേഹത്തിന് ഹസ്തൻ</span>,
<span lang="ML">ഹേമാംഗദൻ മുതലായ പുത്രന്മാർ ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">ഇളയിലാകട്ടെ</span>,
<span lang="ML">ഉരുവത്കൻ മുതലായ യാദവപ്രമുഖന്മാരും പിറക്കുകയുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">വസുദേവർക്ക് ധൃതയെന്നവളിൽ വിപൃഷ്ഠൻ എന്നുപേരായ ഒരു പുത്രൻ ജനിച്ചു</span>.
<span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ശ്രമൻ</span>, <span lang="ML">പ്രതിശ്രുതൻ
തുടങ്ങിയവർ വസുദേവർക്ക് ശാന്തീദേവിയിൽ ജനിച്ച പുത്രന്മാരായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">വസുദേവർക്ക് ഉപദേവ</span>, <span lang="ML">ശ്രീദേവ എന്നീ നാമങ്ങളോടെയും ഭാര്യമാരുണ്ടായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">അതിൽ ഉപദേവയിൽ കല്പൻ</span>, <span lang="ML">വർഷൻ മുതലായ പത്തു മക്കളും</span>,
<span lang="ML">ശ്രീദേവയിൽ വസുവംശൻ</span>, <span lang="ML">സുവംശൻ മുതലായ ആറു പുത്രന്മാരും
ജനിക്കുകയുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">ദേവരക്ഷിതയെന്ന തന്റെ പത്നിയിൽ വസുദേവൻ ഗദൻ
മുതലായ ഒമ്പത് പുത്രന്മാരെ ജനിപ്പിച്ചു</span>. <span lang="ML">പുരു</span>, <span lang="ML">വിശ്രുതൻ തുടങ്ങിയ എട്ടുപുത്രന്മാരെ അദ്ദേഹം സഹദേവയിലും ഉത്പാദിപ്പിച്ചു</span>.
<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">! <span lang="ML">വസുദേവർക്ക് ദേവകീദേവിയിൽ എട്ടുപുത്രന്മാർ ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">കീർത്തിമാൻ</span>, <span lang="ML">സുഷേണൻ</span>, <span lang="ML">ഭദ്രസേനൻ</span>,
<span lang="ML">ഋജു</span>, <span lang="ML">സമ്മർദ്ദനൻ</span>, <span lang="ML">ഭദ്രൻ</span>,
<span lang="ML">സാക്ഷാത് അഹീശ്വരനായ സങ്കർഷണൻ എന്നിവരായിരുന്നു അതിൽ ഏഴുപേർ</span>.
<span lang="ML">അല്ലയോ രാജാവേ</span>!, <span lang="ML">എട്ടാമതായി ഭഗവാൻ ശ്രീഹരി സ്വയമേവ
അവരുടെ പുത്രനായി അവതരിച്ചുപോലും</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">! <span lang="ML">അങ്ങയുടെ മുത്തശ്ശിയായ മഹാഭാഗ്യവതി സുഭദ്രാദേവിയും അവരുടെ പുത്രിയായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">അല്ലയോ രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ഈ ലോകത്തിൽ എപ്പോഴെല്ലാം ധർമ്മത്തിന്
തളർച്ചയും അധർമ്മത്തിന് വളർച്ചയും സംഭവിക്കുന്നുവോ</span>, <span lang="ML">അപ്പൊഴെല്ലാം
ഭഗവാൻ ഈശ്വരനായ ശ്രീഹരി സ്വയം അവതാരം കൈക്കൊള്ളുന്നു</span>. <span lang="ML">മഹീപതേ</span>!,
<span lang="ML">സർവ്വേശ്വരനും പരാത്പരനും സർവ്വസാക്ഷിയും സർവ്വാത്മാവുമായ ആ ഭഗവാന്റെ
അവതാരത്തിനോ കർമ്മങ്ങൾക്കോ </span>തന്നുടെ <span lang="ML">മായാവിനോദം മാത്രമല്ലാതെ മറ്റൊന്നും
കാരണമാകുകയില്ല</span>. <span lang="ML">അവന്റെ മായാചേഷ്ടിതങ്ങൾ ജീവാത്മാക്കൾക്ക് അനുഗ്രഹമായിത്തീരുന്നു</span>.
<span lang="ML">ആ ലീലകൾ ആത്മാക്കളുടെ ഉത്ഭവസ്ഥിതിലയങ്ങൾക്കും അതിൽനിന്നുള്ള നിവൃത്തിയ്ക്കും
ഉതകുന്നു</span>. <span lang="ML">മധുസൂദനനായ ഭഗവാൻ ബലരാമദേവനോടൊന്നിച്ച് ഇവിടെ അസംഖ്യം
വരുന്ന അസുരന്മാരാൽ സന്തപ്തയായ ഭൂമിദേവിയുടെ ഭാരത്തെ </span>കുറയ്ക്കുവാനാ<span lang="ML">യി എന്തെല്ലാം ലീലകളാണു ആടിയതു</span>!. <span lang="ML">അവയൊന്നും ഇന്ദ്രാദിദേവപ്രമുഖന്മാർക്ക്
മനസ്സിൽ</span><span lang="ML">പോലും കാണാൻ കഴിയാത്തവയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">സർവ്വശക്തനായ ഭഗവാൻ അങ്ങനെ കലികാലത്തിൽ ഉണ്ടാകാൻ പോകുന്ന ഭക്തന്മാരുടെ അനുഗ്രഹത്തിനായും
അവരുടെ ദുഃഖം</span>, <span lang="ML">അജ്ഞാനം എന്നിവ</span>യെ <span lang="ML">അകറ്റുന്നതിനുമായി
തന്റെ അതിപാവനമായ കീർത്തിയെ എങ്ങെങ്ങും വ്യാപിപ്പിച്ചു</span>. <span lang="ML">കർണ്ണപീയൂഷമാകുന്ന
ആ ലീലാമൃതത്തിൽ കാതുകളെ മുഴുകിക്കുന്ന സജ്ജനങ്ങൾക്ക് ഒരൊറ്റ</span> <span lang="ML">ശ്രവണമാത്രത്താൽ </span>തങ്ങളുടെ <span lang="ML">കർമ്മവാസനകൾ നശിപ്പിക്കാൻ സാധിക്കുന്നു</span>.
<span lang="ML">ഭഗവാൻ തന്റെ പ്രേമാർദ്രമായ പുഞ്ചിരികൊണ്ടും കടാക്ഷവീക്ഷണങ്ങൾകൊണ്ടും
മധുരവചനങ്ങൾകൊണ്ടും ലീലാവൈഭവം കൊണ്ടും മനോഹാരിതയെഴുന്ന തിരുവുടൽകൊണ്ടും എന്നെന്നും
മർത്ത്യലോകത്തെ ആനന്ദിപ്പിച്ചുകൊണ്ടിരിക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">തന്തിരുവടിയേയും
അവന്റെ ലീലകളേയും ഭോജന്മാർ</span>, <span lang="ML">വൃഷ്ണികൾ</span>, <span lang="ML">അന്ധകന്മാർ</span>,
<span lang="ML">മധുക്കൾ</span>, <span lang="ML">ശൂരസേനന്മാർ</span>, <span lang="ML">ദശാർഹന്മാർ
തുടങ്ങിയ യാദവന്മാരാലും അതുപോലെ</span>, <span lang="ML">കൌരവന്മാർ</span>, <span lang="ML">പാഞ്ചാലന്മാർ</span>, <span lang="ML">പാണ്ഡവന്മാർ തുടങ്ങിയവരാലും പ്രശംസിക്കപ്പെട്ടതത്രേ</span>.
<span lang="ML">പരമസുന്ദരവും നിത്യാനന്ദദായകവുമായ ഭഗവാന്റെ തിരുമുഖകമലത്തെ ജനങ്ങൾ കണ്ണുകളാൽ
</span>സദാനേരവും <span lang="ML">പാനം </span>ചെയ്തുകൊണ്ടേയിരുന്നു. <span lang="ML">അതിൽ
അവർ എന്നെന്നും സന്തുഷ്ടരായിരുന്നുവെങ്കിലും </span>ഒരിക്കലും <span lang="ML">സംതൃപ്തരായിരുന്നില്ല</span>.
കാരണം, <span lang="ML">സ്വാഭാവികമായുണ്ടാകുന്ന നേത്രനിമേഷം അവർക്ക് വല്ലാതെ അസ</span>ഹനീയമായിരുന്നു.
<span lang="ML">അതിനു കാരണഭൂതനായ നിമിചക്രവർത്തിയോട് അവർക്ക് </span>അതിൽ <span lang="ML">അടങ്ങാത്ത അമർഷവുമായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അഭൌമരൂപത്തോടെ അവതീർണ്ണനായ
ഭഗവാൻ മനുഷ്യരൂപനായി പിതാവിന്റെ വീട്ടിൽനിന്നും ഗോകുലത്തിലേക്ക് എഴുന്നെള്ളി</span>.
<span lang="ML">അവിടെ ഗോകുലവാസികളുടെ സമ്പത്തി</span>നെ <span lang="ML">വളർത്തുകയും ശത്രുക്കളെ
നിഗ്രഹിക്കുകയും ചെയ്തതിനുശേഷം</span>, <span lang="ML">അനേകം പത്നിമാരെ വേട്ടു</span>.
<span lang="ML">അവരിൽ ഭഗവാൻ അനേ</span>ക<span lang="ML">ശതം പുത്രന്മാർക്ക് ജന്മം നൽകി</span>.
<span lang="ML">ജനങ്ങൾക്ക് വേദമാർഗ്ഗത്തെ ഉപദേശിച്ചുകൊണ്ട് യജ്ഞങ്ങളാൽ യജ്ഞപുരുഷനായ
തന്നെത്തന്നെ </span>സ്വയം <span lang="ML">ആരാധിച്ചു</span>. <span lang="ML">ആ ഭഗവാൻ
കുരുവംശത്തിലുണ്ടായ തർക്കം തീർത്ത്</span>, <span lang="ML">അതുവഴി ഭൂഭാരം കുറയ്ക്കുവാനായി
തന്റെ കടക്കണ്ണിനാൽത്തന്നെ സേനകളെ നശിപ്പിച്ച്</span>, <span lang="ML">ആ വിജയത്തെ അർജ്ജുനനിൽ
ഉദ്ഘോഷിച്ച്</span>, <span lang="ML">ഉദ്ധവർക്ക് പരമാർത്ഥജ്ഞാന</span>ത്തേയും പ്രദാനം
ചെയ്തു, <span lang="ML">ഒടുവിൽ സ്വധാമമായ വൈകുണ്ഠത്തെ പ്രാപിക്കുകയും ചെയ്തു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇരുപത്തിനാലാമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>ശ്രീമദ്ഭാഗവതം നവമസ്കന്ധം സമാപിച്ചു.<o:p></o:p></b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/923.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/101.html">Next</a></span></b><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-85967264598108323242020-09-14T23:54:00.006+05:302020-09-16T13:40:43.495+05:309.23 യദുവംശചരിതം.<p style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b> </b></span><b style="font-size: large;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 23<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(യദുവംശചരിതം)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRwdrZ6Cqj4sQXU3PsZ_UWO7t4wfPiywPBCm-kfTnuXnrFcjJJBgPuoen5DDMufKH1IRpGuy5CPRpk9N-9kE3WpOQg1gN8pGANBLu94tOIBHcCH0ImjkrFQJ10gt4AxzWIBGSufIVEtUiq/s500/narayana.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="424" data-original-width="500" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgRwdrZ6Cqj4sQXU3PsZ_UWO7t4wfPiywPBCm-kfTnuXnrFcjJJBgPuoen5DDMufKH1IRpGuy5CPRpk9N-9kE3WpOQg1gN8pGANBLu94tOIBHcCH0ImjkrFQJ10gt4AxzWIBGSufIVEtUiq/s320/narayana.jpg" width="320" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷി
പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്ത് രാജൻ!, യയാതിരാജാവിന്റെ നാലാമത്തെ പുത്രനായിരുന്ന അനുവിന് സമാനരൻ,
ചക്ഷുസ്സ്, പരോക്ഷൻ എന്നിങ്ങനെ മൂന്ന് പുത്രന്മാരുണ്ടായി. അതിൽ സമാനരന് കാലനരൻ പുത്രനായി.
അവന്റെ പുത്രനായി സൃഞ്ജയനും, അവനിൽനിന്ന് ജനമേജയനും പിറന്നു. ജനമേജയന്റെ പുത്രനായിരുന്നു
മഹാശീലൻ. അവന്റെ പുത്രൻ മഹാമനസ്സ്. ഉശീനരനും തിതിക്ഷുവും മഹാമനസ്സിന് രണ്ടുമക്കളായി.
ഉശീനരന്റെ പുത്രന്മാർ ശിബി, വനൻ, ശമി, ദക്ഷൻ എന്നിവരായിരുന്നു. അതിൽ ശിബിക്ക് മാത്രമായി
പൃഷദർഭൻ, സുവീരൻ, മദ്രൻ, കൈകേയൻ, എന്നിവർ മക്കളായി ജനിച്ചു. തിതിക്ഷുവിന് പുത്രനായി
രുശദ്രഥനും, അവനു പുത്രനായി ഹേമനും, അവനിൽനിന്ന് സുതപസ്സും, അവനിൽനിന്ന് ബലിയും പിറന്നു.
ബലി എന്ന രാജാവിന്റെ ഭാര്യയിൽ ദീർഘതമസ്സിന് അംഗൻ, വംഗൻ,കലിംഗൻ, സുഹ്മൻ, പുണ്ഡ്രൻ, ആണ്ഡ്രൻ
എന്നീ നാമങ്ങളോടെ ആറ് പുത്രന്മാർ ജനിച്ചു. ഈ ആറുപേരും അവരവരുടെ നാമങ്ങൾ ചേർത്ത ആറ്
ദേശങ്ങൾക്കധിപന്മാരായി വാണു. അതിൽ അംഗദേശം വാണ അംഗനിൽനിന്നും ഖനപാനൻ എന്നവൻ പുത്രനായി
പിറന്നു. അവനിൽനിന്ന് ദിവിരഥൻ ഉണ്ടായി. അവനിൽനിന്ന് ധർമ്മരഥൻ പിറന്നു. അവന്റെ പുത്രനായി
പിറന്ന ചിത്രരഥന് സന്താനങ്ങളില്ലായിരുന്നു. ചിത്രരഥൻ രോമപാദൻ എന്ന പേരിലും അറിയപ്പെട്ടിരുന്നു.
അദ്ദേഹത്തിന് മക്കളില്ലാതിരുന്നതിനാൽ സുഹൃത്തായ ദശരഥൻ തന്റെ ശാന്ത എന്ന മകളെ പുത്രിയുടെ
സ്ഥാനത്ത് നൽകുകയുണ്ടായി. അവളെ വേളി കഴിച്ചത് ഋശ്യശൃംഗമുനിയായിരുന്നു. രാജൻ!, ഇന്ദ്രകോപത്താൽ
അംഗദേശത്തിൽ അനാവൃഷ്ടി സംഭവിച്ചപ്പോൾ ഹരിണിയുടെ പുത്രനായ ഋശ്യശൃംഗനനെ രോമപാദരാജാവ്
വേശ്യകളെ അയച്ച് സൂത്രത്തിൽ കൊണ്ടുവന്ന് രാജധാനിയിൽ താമസിപ്പിച്ചു. അദ്ദേഹത്തിന്റെ
സാന്നിധ്യത്തിൽ ദേശത്ത് സുവൃഷ്ടിയും സംഭവിച്ചു. ഋശ്യശൃംഗൻ പുത്രകാമേഷ്ടിയിലൂടെ രോമപാദന്
സന്താനത്തെ പ്രദാനം ചെയ്തു. ഇതേ യാഗത്തിലൂടെയായിരുന്നു ദശരഥനും സന്തതികളെ നേടിയതു.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, രോമപാദനിൽനിന്ന്
ചതുരംഗൻ ജനിച്ചു. അവന്റെ പുത്രനായി പൃഥുലാക്ഷൻ പിറന്നു. അവന്റെ പുത്രന്മാർ ബൃഹദ്രഥൻ
ബൃഹത്കർമ്മാവു ബൃഹത്ഭാനു എന്നിവരായിരുന്നു. ബൃഹദ്രഥനിൽനിന്ന് ബൃഹന്മനസൻ ജനിച്ചു. അവനിൽനിന്ന്
ജയദ്രഥൻ ജനിച്ചു. ആ ജയദ്രഥന് സംഭൂതിയെന്നവളിൽ വിജയൻ പിറന്നു. അവന്ന് മകനായി ധൃതിയെന്നവൻ
ജനിച്ചു. ധൃതിയിൽനിന്ന് ധൃതവ്രതനും, അവനിൽനിന്ന് സത്കർമ്മാവും, അവനിൽനിന്ന് അധിരഥനും
ജനിച്ചു. മക്കളില്ലാതിരുന്ന അധിരഥന്ന് അദ്ദേഹം ഗംഗയുടെ തീരത്ത് വിഹരിച്ചുകൊണ്ടിരുന്നപ്പോൾ,
ഒരു പേടകത്തിനകത്താക്കി കുന്തീദേവിയാൽ ഉപേക്ഷിക്കപ്പെട്ട കർണ്ണൻ മകനായി ലഭിച്ചു. കർണ്ണന്റെ
പുത്രൻ വൃഷസേനനായിരുന്നു. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, ഇനി യയാതിയുടെ മൂന്നാമത്തെ
പുത്രനായ ദ്രുഹ്യുവിന്റെ പരമ്പരയെക്കുറിച്ച് കേട്ടുകൊള്ളുക. ദ്ര്യുഹ്യുവിന് ബഭ്രുവും,
അവന് സേതുവും, അവന് ആരബ്ധനും, അവന് ഗാന്ധാരനും, അവന് ധർമ്മനും, ധർമ്മന് ധൃതനും, അവന്
ദുർമ്മനസ്സും, അവന് പ്രചേതസ്സും സ്വപുത്രന്മാരായി ജനിച്ചു. പ്രചേതസ്സിന് നൂറ് മക്കളുണ്ടായിരുന്നു.
അവർ വടക്കേദിക്കിലേക്ക് പോയി അവിടെയുണ്ടായിരുന്ന മ്ലേച്ഛജാതിയുടെ അധിപന്മാരായി വാണു.
<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">ഇനി തുർവസ്സുവിന്റെ വംശം
പറയാം. തുർവസ്സുവിന്റെ മകൻ വഹ്നിയായിരുന്നു. അവന്റെ മകനായി ഭർഗ്ഗനും, അവന്റെ പുത്രനായി
ഭാനുമാനും, അവന്റെ സന്തതിയായി ത്രിഭാനുവും, അവന്റെ പുത്രനായി കരന്ധമനും, അവന്റെ മകനായി
മരുതനും ജനിച്ചു. മരുതന് പുത്രന്മാരുണ്ടായിരുന്നില്ല. ആയതിനാൽ അദ്ദേഹം പുരുവംശത്തിൽ
പിറന്ന ഒരുവനെ പുത്രനായി സ്വീകരിച്ചു. അവൻ ദുഷ്യന്തനായിരുന്നു. അവൻ രാജ്യാഭിലാഷിയായതിനാൽ
തുർവസ്സുവിന്റെ വംശത്തിൽനിന്നു വിട്ട് തന്റെ വംശത്തിലേക്കുതന്നെ തിരിച്ചുപോയി. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">അല്ലയോ മഹാരാജൻ!, ഇനി ഞാൻ
പറയാൻ പോകുന്നത് യയാതിയുടെ മൂത്ത പുത്രനായ യദുവിന്റെ വംശത്തെ കുറിച്ചാണു. ആ വംശം മനുഷ്യരുടെ
സകലപാപങ്ങൾക്കുമറുതി വരുത്തുന്നതും അവർക്ക് സർവ്വമംഗളങ്ങളും പ്രദാനം ചെയ്യുന്നതുമായിരുന്നു.
യദുവംശത്തെക്കുറിച്ച് കേൾക്കുന്ന മനുഷ്യർ സർവ്വപാപങ്ങളിൽനിന്നും മുക്തരാകുന്നു. ആ വംശത്തിലായിരുന്നല്ലോ
ഭഗവാൻ ശ്രീകൃഷ്ണപരമാത്മാവ് നരാകൃതിപൂണ്ട് അവതാരം ചെയ്തതു. യദുവിന് കീർത്തിമാന്മാരായ
നാലു പുത്രന്മാരുണ്ടായിരുന്നു. സഹസ്രജിത്ത്, ക്രോഷ്ടാവു, നളൻ, രിപു എന്നിങ്ങനെയായിരുന്നു
അവരുടെ നാമങ്ങൾ. മൂത്തവൻ സഹസ്രജിത്തിന് ശതജിത്ത് പുത്രനായി ജനിച്ചു. അവന്റെ പുത്രന്മാർ
മഹാഹയൻ, വേണുഹയൻ, ഹൈഹയൻ എന്നീ മൂന്നുപേരായിരുന്നു. ഹൈഹയന്റെ പുത്രൻ ധർമ്മൻ. അവനിൽനിന്ന്
നേത്രനും, അവനിൽനിന്ന് കുന്തിയും ജനിച്ചു. കുന്തിക്ക് പുത്രനായി സോഹംജിയും, അവനു പുത്രനായി
മഹിഷ്മാനും, അവന് പുത്രനായി ഭദ്രസേനനും, അവന്റെപുത്രനായി ദുർമ്മദൻ, ധനകൻ എന്നിവരും
ജനിച്ചു. ധനകന്റെ പുത്രൻ കൃതവീര്യനാണു. അവനെ കൂടാതെ ധനകന് കൃതാഗ്നി, കൃതവർമ്മാവ്, കൃതൌജസ്സ്
എന്നിവരും പുത്രരായി ജനിക്കുകയുണ്ടായി. കൃതവീര്യന്റെ പുത്രനായിരുന്നു അർജ്ജുനനെന്നവൻ.
അവൻ ശ്രീഹരിയുടെ അംശാവതാരമായ ദത്താത്രേയമഹർഷിയിൽനിന്നും യോഗവിദ്യ പഠിച്ചവനും സപ്തദ്വീപുകളുൾക്കൊള്ളുന്ന
ഭൂമണ്ഡലത്തിന്റെ അധിപനാകുകയും ചെയ്തു. അദ്ദേഹത്തെപ്പോലെ യജ്ഞം, ദാനം, തപസ്സ്, യോഗവിദ്യ,
ശാസ്ത്രജ്ഞാനം, പരാക്രമം, ശത്രുവിജയം എന്നീ ഗുണഗണങ്ങളിൽ തുല്യരായവർ ഈ ലോകത്തിൽ മറ്റാരും
ഉണ്ടായിരുന്നില്ല. അദ്ദേഹം എൺപത്തെണ്ണായിരം വർഷക്കാലം കരുത്തുറ്റ ഇന്ദ്രിയത്തോടുകൂടി
ഈ ഭൂമിയിൽ ഭൌതികസുഖം ആസ്വദിച്ചുകൊണ്ട് ജീവിച്ചു. ആ കാർത്തവീര്യാർജ്ജുനന് ആയിരക്കണക്കിന്
പുത്രന്മാരുണ്ടായിരുന്നുവെങ്കിലും അതിൽ, ജയധ്വജൻ, ശൂരസേനൻ, വൃഷഭൻ, മധു, ഊർജ്ജിതൻ എന്നീ
അഞ്ചുപേർ മാത്രമേ യുദ്ധത്തിനുശേഷം ബാക്കി വന്നുള്ളൂ. മറ്റുള്ളവരെല്ലാംതന്നെ പരശുരാമനാൽ
വധിക്കപ്പെട്ടിരുന്നു.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, ജയധ്വജനു പുത്രനായി
താലജംഘനുണ്ടായി. അവന് നൂറ് പുത്രന്മാരുണ്ടായിരുന്നു. താലജംഘന്മാർ എന്നറിയപ്പെട്ട ഈ
ക്ഷത്രിയവംശം ഔർവമുനിയുടെ തേജസ്സിനാൽ നശിക്കപ്പെട്ടു. ആ താലജംഘപുത്രന്മാരിൽ ഒന്നാമൻ
വീതിഹോത്രനായിരുന്നു. അവന്റെ പുത്രനായി മധുവും, അവന്റെ പുത്രനായി വൃഷ്ണിയും ജനിച്ചു.
വൃഷ്ണിയുൾപ്പെടെ മധുവിന് നൂറ് പുത്രന്മാരായിരുന്നു ഉണ്ടായിരുന്നതു. ആയതിനാൽ ഈ വംശത്തെ
മാധവന്മാരെന്നും വൃഷ്ണികളെന്നും യാദവന്മാരെന്നും വ്യത്യസ്ഥനാമങ്ങളിലറിയപ്പെടുന്നു.
<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, യദുപുത്രനായ ക്രോഷ്ടാവിന്
വൃജിനാവാൻ എന്നവൻ മകനായി പിറന്നു. അവന്റെ പുത്രനായിരുന്നു സ്വാഹിതൻ. അവന്റെ പുത്രനായി
വിശദ്ഗുവും, അവന് പുത്രനായി ചിത്രരഥനും, അവന് പുത്രനായി ശശബിന്ദുവും ജനിച്ചു. ശശബിന്ദു
ഒരു മഹായോഗിയും അതുപോലെതന്നെ പതിനാലുതരം ഐശ്വര്യങ്ങൾക്കധിപനും കൂടാതെ പതിനാലുതരം രത്നങ്ങൾ
സ്വന്തമായുള്ളവനുമായിരുന്നു. അങ്ങനെ അദ്ദേഹം ചക്രവർത്തിയായി മാറി. ശശബിന്ദുവിന്റെ പതിനായിരം
ഭാര്യമാരിലൂടെ അദ്ദേഹം ഒരു ഭ്യാര്യയിൽ ഒരു ലക്ഷം എന്ന കണക്കിന് പതിനായിരം ലക്ഷം പുത്രന്മാർക്ക്
ജന്മം നൽകി. ഇവരിൽ ആറുപേർ മാത്രമായിരുന്നു പ്രധാനികൾ. അവരിൽ പൃഥുശ്രവസ്സെന്നവന് ധർമ്മൻ
എന്നു പേരായവൻ പുത്രനായി. അവന്റെ പുത്രനായിരുന്നു ഉശനാവാൻ. ഈ ഉശനാവാൻ നൂറ് അശ്വമേധങ്ങൾ
അനുഷ്ഠിച്ചവനായിരുന്നു. അവന്റെ പുത്രനായി രുചകനും, അവന്റെ പുത്രന്മാരായി പുരുജിത്ത്,
രുക്മൻ, രുക്മേഷു, പൃഥു, ജ്യാമഘൻ എന്നിവരും പിറന്നു. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ജ്യാമഘന്റെ പത്നി
ശൈബ്യ വന്ധ്യയായിരുന്നു. എങ്കിലും അയാൾ ഭാര്യയെ ഭയന്ന് മറ്റൊരു വിവാഹം കഴിച്ചിരുന്നില്ല.
എന്നാൽ ഒരിക്കൽ ഏതോ ശത്രുക്കളെ ജയിച്ചുവരുന്നതിനിടയിൽ ശത്രുഗൃഹത്തിൽനിന്നും ഒരു കന്യകയെ
അദ്ദേഹം കടത്തിക്കൊണ്ടുവന്നു. കൊട്ടാരത്തിലെത്തിയപ്പോൾ തേരിലിരിക്കുന്ന ആ കന്യകയെ കണ്ട്
ശൈബ്യ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ ചതിയാ!, രഥത്തിൽ
എന്റെ സ്ഥാനമലങ്കരിക്കുന്ന ഇവൾ ആരാണ്?.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> രാജൻ!, ആ ചോദ്യത്തിന് ജ്യാമഘൻ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇവൾ നിന്റെ പുത്രവധുവാണു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> അതുകേട്ട് ശൈബ്യ ചിരിച്ചുകൊണ്ട് ചോദിച്ചു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പ്രസവിക്കാത്ത എനിക്ക് പുത്രവധുവോ?.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> തുടർന്ന് ജ്യാമഘൻ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മഹാറാണീ!, ഭവതി ഇനി പെറ്റുണ്ടാകാൻ പോകുന്ന
പുത്രനു ഇവൾ ഉപയോഗപ്പെടുന്നതാണു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> രാജൻ!, അങ്ങനെ പത്നിയുടെ മുന്നിൽ ഇളിഭ്യനായി നിൽക്കുന്ന ജ്യാമഘനിൽ കൃപ തോന്നിയ
വിശ്വദേവന്മാരും പിതൃക്കളും അദ്ദേഹത്തിന് ശൈബ്യയിൽ സന്താനത്തെ നൽകിയനുഗ്രഹിച്ചു. പിന്നീട്
ശൈബ്യ ഗർഭം ധരിച്ചു. കാലമായപ്പോൾ സുലക്ഷണനായ ഒരു കുഞ്ഞും പിറന്നു. അവൻ വിദർഭൻ എന്നറിയപ്പെട്ടു.
പുത്രവധുവെന്ന നിലയിൽ അവിടെയുണ്ടായിരുന്ന ആ കന്യകയെ വിദർഭൻ വിവാഹം കഴിച്ചു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇരുപത്തി</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മൂന്നാ<span lang="ML">മദ്ധ്യായം</span></span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/922.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/924.html">Next</a></span></b><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-6832156851061678012020-09-13T22:52:00.003+05:302020-09-16T13:15:02.753+05:309.22 പാണ്ഡവകൌരവാദികളുടെ ഉല്പത്തി.<p style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera;"><span style="font-size: medium;"><b>ഓം</b></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 22<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(പാണ്ഡവകൌരവാദികളുടെ ഉല്പത്തി)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1PJMkoWbf5hVZFLd1r_ef8goZWEPQCXCLk7cPgDMHFroFJV4rikADuF_vShfy74qls0KsWwwK65zSIq4I2EEJkpBz1UMvu4q4_WWy5kJ3Fmq7SHgCHSQmsir9x0llOtlCWNm41NvG1PuC/s602/krishna+and+pandavas.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="443" data-original-width="602" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1PJMkoWbf5hVZFLd1r_ef8goZWEPQCXCLk7cPgDMHFroFJV4rikADuF_vShfy74qls0KsWwwK65zSIq4I2EEJkpBz1UMvu4q4_WWy5kJ3Fmq7SHgCHSQmsir9x0llOtlCWNm41NvG1PuC/s320/krishna+and+pandavas.jpg" width="320" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷി
പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ!, മുദ്ഗലപുത്രനായ ദിവോദാസന്റെ പുത്രനായി മിത്രേയു ജനിച്ചു. അദ്ദേഹത്തിന്റെ
പുത്രനായിരുന്നു ച്യവനൻ. അതുകൂടാതെ സുദാസൻ, സഹദേവൻ, സോമകനും മിത്രേയുവിന്റെ മക്കളായിരുന്നു.
സോമകന്റെ പുത്രനായത് ജന്തു എന്നവനായിരുന്നു. സോകമന് പുത്രന്മാർ നൂറായിരുന്നു. അതിൽ
ഇളയവൻ പൃഷതനും, അവന്റെ പുത്രൻ ദ്രുപദനുമായിരുന്നു. ദ്രുപദപുത്രി പാഞ്ചാലിയാണു. അതുപോലെ
ദൃഷ്ടദ്യുംനൻ മുതലായവർ ആണ്മക്കളും. ദൃഷ്ടദ്യുംനനിൽനിന്ന് ധൃഷ്ടകേതു ജനിച്ചു. ഭർമ്യാശ്വപരമ്പരയിൽപെട്ട
ഇവർ പാഞ്ചാലന്മാരെന്നും പറയപ്പെടുന്നു. രാജൻ!, അജമീഢന്റെ പുത്രനായി മറ്റൊരുവൻ കൂടി
പിറന്നിരുന്നു. അവനായിരുന്നു ഋക്ഷൻ. അവന്റെ പുത്രനായി സംവരണൻ ജാതനായി. അദ്ദേഹത്തിൽനിന്ന്
സൂര്യപുത്രിയായ തപതിയിൽ കുരുക്ഷേത്രപതിയായ കുരു എന്ന രാജാവ് ജനിച്ചു. ആ കുരുവിന്റെ
പുത്രന്മാരായിരുന്നു പരീക്ഷി, സുധനുസ്സ്, ജഹ്നു, നിഷധാശ്വൻ എന്നിവർ. സുധനുസ്സിന്റെ
പുത്രനായിരുന്നു സുഹോത്രൻ. അവനിൽനിന്ന് ച്യവനൻ, അവനിൽനിന്ന് കൃതി, കൃതിയിൽനിന്ന് ഉപരിചരവസു,
അവനിൽനിന്ന് ബൃഹദ്രഥൻ എന്നിവർ പുത്രന്മാരായി പിറക്കുകയുണ്ടായി. ഉപരിവസുവിന് ബൃഹദ്രഥനോടൊപ്പം
കുശാംബൻ, മത്സ്യൻ, പ്രത്യഗ്രൻ, ചേദിപൻ എന്നിവർ മക്കളായി ഉണ്ടായിരുന്നു. അവരെല്ലാം ചേദിരാജ്യത്തിന്റെ
അധിപന്മാരായിരുന്നു. ബൃഹദ്രഥനിൽനിന്ന് കുശാഗ്രൻ ജനിച്ചു. അവന്റെ പുത്രൻ ഋഷഭനായിരുന്നു.
ഋഷഭപുത്രനായി സത്യഹിതൻ ജനിച്ചു. അവന്റെ പുത്രൻ പുഷ്പവാനും, അവന്റെ പുത്രൻ ജഹുവും ആയിരുന്നു.
ബൃഹദഥന് തന്റെ മറ്റൊരു ഭാര്യയിൽ ശിശുവിന്റെ ശരീരത്തിന്റെ രണ്ടു ഭാഗങ്ങളുണ്ടായി. മാതാവിനാൽ
രാത്രിയിൽ എടുത്ത് പുറത്തേക്കെറിയപ്പെട്ട ആ ശരീരശകലങ്ങൾ ആ സമയം വെളിയിൽ വിഹരിക്കുകയായിരുന്ന
ജര എന്ന ഒരു പിശാചിക </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ജീവിക്കൂ!</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ജീവിക്കൂ!</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> എന്ന് പറഞ്ഞുകൊണ്ട് സന്ധിപ്പിച്ചു. അങ്ങനെ ആ കുട്ടി ജരാസന്ധൻ
എന്ന് അന്വർത്ഥനാമാവായി അറിയപ്പെട്ടു. ആ ജരാസന്ധന് മകനായി സഹദേവൻ ജനിച്ചു. സഹദേവപുത്രനായി
സോമാപിയും അവന് പുത്രനായി ശ്രുതശ്രവസ്സും ജാതരായി. കുരുരാജാവിന്റെ മറ്റൊരു പുത്രനായ
പരീക്ഷിക്ക് പുത്രന്മാരുണ്ടായിരുന്നില്ല. എന്നാൽ കുരുപുത്രനായ ജഹ്നുവിന് സുരഥൻ എന്നു
പേരുള്ള ഒരുവൻ പുത്രനായി ഭവിച്ചു. സുരഥനിൽനിന്നും വിദൂരഥനും, വിദൂരഥനിൽനിന്ന് സാർവ്വഭൌമനും,
അവനിൽനിന്ന് ജയസേനനും, ജയസേനനിൽനിന്ന് രാധികനും, രാധികനിൽനിന്ന് അയുധനും, അയുധനിൽനിന്ന്
അക്രോധനനും, അവനിൽനിന്ന് ദേവാതിഥിയും, ദേവാതിഥിക്ക് ഋഷ്യനും, അവന് ദിലീപനും, ആ ദിലീപന്
പ്രതീപനും മക്കളായി ജനിച്ചു. പ്രതീപന് ദേവാപി, ശന്തനു, ബഹ്ലീകൻ എന്നിങ്ങനെ മൂന്നുപേർ
മക്കളായി. അതിൽ ദേവാപി പിതാവിന്റെ രാജ്യം ഉപേക്ഷിച്ച് വനത്തിലേക്ക് പുറപ്പെട്ടു. ആയതിനാൽ
ശന്തനു രാജ്യഭാരമേറ്റെടുത്തു. ഈ ശന്തനു കഴിഞ്ഞ ജന്മത്തിൽ മഹാഭിഷൻ എന്നാണറിയപ്പെട്ടിരുന്നതു.
അദ്ദേഹം ജര ബാധിച്ച ആരെ തന്റെ കൈകൾ കൊണ്ട് തൊടുന്നുവോ, അവർ ജര മാറി യുവത്വം പ്രാപിച്ച്
മനഃശ്ശാന്തി അനുഭവിക്കുന്നു. അത്തരം വിശിഷ്ടകർമ്മത്തോടുകൂടിയവനാകയാലാണ് അദ്ദേഹം അന്വർത്ഥനാമാവായി
ശന്തനു എന്നറിയപ്പെടുന്നതു.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">അങ്ങനെയിരിക്കെ, പന്ത്രണ്ട്
വർഷക്കാലം ഭൂമിയിൽ മഴ ലഭിക്കാതെയായി വന്നപ്പോൾ ശന്തനു ബ്രാഹ്മണഗുരുക്കന്മാരെ സമീപിച്ച്
പരിഹാരക്രിയകളാരാഞ്ഞു. ജ്യേഷ്ഠനിരിക്കെ ശന്തനു രാജാവായി വാഴുന്നതാണ് പ്രശ്നമെന്നും,
ആയതിനാൽ, നഗരത്തിന്റേയും നാടിന്റേയും നന്മയ്ക്കായി എത്രയും വേഗം രാജ്യാധികാരം ജ്യേഷ്ഠന്
തിരികെ നല്കണമെന്നും അവർ ഉപദേശിച്ചു. ഇങ്ങനെ ഉപദിഷ്ടനായ രാജാവ് വനത്തിലെത്തി ദേവാപിയോട്
രാജ്യം ഏറ്റെടുക്കുവാൻ അപേക്ഷിച്ചു. ശന്തനുവിന്റെ മന്ത്രിമാരുടെ നിർദ്ദേശപ്രകാരം ചില
ബ്രാഹ്മണർ ദേവാപിയെ തെറ്റിദ്ധരിപ്പിച്ച് വേദമാർഗ്ഗത്തിൽനിന്നും വഴിപിഴപ്പിച്ചിരുന്നു.
തത്ക്കാരണാൽ ദേവാപി രാജ്യം ഏറ്റെടുക്കുവാൻ തയ്യാറായില്ല. മാത്രമല്ല, അദ്ദേഹം വേദോക്തധർമ്മമാർഗ്ഗങ്ങളെ
തിരസ്ക്കരിച്ചുകൊണ്ട് സംസാരിക്കുവാനും തുടങ്ങി. വീണ്ടും ശന്തനുതന്നെ രാജ്യഭരണം തുടങ്ങി.
അങ്ങനെ ഇന്ദ്രൻ സമ്പ്രീതനായി വർഷങ്ങൾക്കുശേഷം വീണ്ടും മഴ ലഭിക്കുവാൻ തുടങ്ങി. ദേവാപി
പിന്നീട് യോഗമാർഗ്ഗത്തിലൂടെ ആത്മസംയമിയായി കലാപഗ്രാമം എന്ന ഒരു സ്ഥലത്ത് ഇപ്പോഴും ജീവിച്ചിരിക്കുന്നു.
കലികാലത്തിൽ ചന്ദ്രവംശം നശിക്കവേ, കൃതയുഗാരംഭത്തിൽ ദേവാപി അതിനെ പുനഃസ്ഥാപിക്കുന്നതുമാണു.<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, ശന്തനുവിന്റെ അനുജനായ
ബാഹ്ലീഹിയുടെ പുത്രനായി സോമദത്തൻ ജനിച്ചു. അവനിൽനിന്നും ഭൂരി, ഭൂരിശ്രവസ്സ്, ശലൻ എന്നിങ്ങനെ
മൂന്ന് പുത്രന്മാരുണ്ടായി. ആത്മജ്ഞാനിയും സർവ്വധർമ്മജ്ഞനും മഹാഭാഗവതനുമായ ഭീഷ്മർ ശന്തനുവിന്
ഗംഗാദേവിയിലുണ്ടായ പുത്രനായിരുന്നു. അദ്ദേഹം ഒരു വീരയോദ്ധാവായിരുന്നു. യുദ്ധത്തിൽ തന്നെ
തോൽപ്പിച്ചതിൽ സാക്ഷാത് പരശുരാമൻ പോലും ഭിഷ്മരിൽ സന്തുഷ്ടനായി. ശന്തനുവിന് മുക്കുവസ്ത്രീയായ
സത്യവതിയിലുണ്ടായ പുത്രനാണ് ചിത്രാംഗദൻ. അദ്ദേഹത്തിന്റെ അനുജനായി വിചിത്രവീര്യനും സംജാതനായി.
ചിത്രാംഗദൻ എന്ന് പേരുള്ള ഒരു ഗന്ധർവ്വനാൽ മേൽപ്പറഞ്ഞ ശന്തനുപുത്രനായ ചിത്രാംഗദൻ കൊല്ലപ്പെട്ടു.
ശന്തനു വേൾക്കുന്നതിനുമുൻപ് സത്യവതിയിൽ പരാശരമഹർഷിക്കുണ്ടായ പുത്രനായിരുന്നു ഭഗവദംശമായ
കൃഷ്ണദ്വൈപായനമുനി. വേദങ്ങളെ നാലായി വേർതിരിച്ച് സംരക്ഷിച്ചത് ഈ മഹാമുനിയായിരുന്നു.
ആ മഹാത്മാവിൽനിന്നുമാണ് ഞാൻ ജനിച്ചതും ഭാഗവതം അഭ്യസിച്ചതും. സർവ്വജ്ഞനായ ബാദരായണനെന്ന
ആ വേദവ്യാസമഹാമുനി പൈലൻ മുതലായ തന്റെ ശിഷ്യഗണങ്ങളെയൊക്കെ ഉപേക്ഷിച്ച് സ്വപുത്രനും പവിത്രനുമായ
എനിക്ക് എത്രയും രഹസ്യമായ ഈ ഭാഗവതത്തെ ചൊല്ലിത്തന്നു. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, ഒരിക്കൽ സ്വയംവരപന്തലിൽനിന്നും
അംബിക, അംബാലിക എന്നീ കാശീരാജാവിന്റെ പുത്രിമായെ വിചിത്രവീര്യൻ ബലപ്രയോഗത്തിലൂടെ കടത്തിക്കൊണ്ടുവന്ന്
അവരെ വിവാഹം കഴിച്ചു. പിന്നീട് അവരിൽ അങ്ങേയറ്റം ഹൃദയം കൊണ്ടാസക്തനായ അദ്ദേഹം ക്ഷയരോഗം
ബാധിച്ചു മരിച്ചു. സന്താനമില്ലാതെ സഹോദരനായ വിചിത്രവീര്യൻ മരിക്കപ്പെട്ടപ്പോൾ, മാതാവായ
സത്യവതിയുടെ ആദേശമനുസരിച്ച് അദ്ദേഹത്തിന്റെ വിധവകളായ അംബികയിലും അംബാലികയിലും അതുപോലെ
ഒരു ദാസിപ്പെണ്ണിലുമായി യഥാക്രമം, ധൃതരാഷ്ട്രർ, പാണ്ഡു, വിദുരർ എന്നിവർക്ക് വ്യാസമഹർഷി
ജന്മം നൽകി. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">അല്ലയോ മഹാരാജൻ!, ഗാന്ധാരീദേവിയിൽ
ധൃതരാഷ്ട്രർക്ക് നൂറ് പുത്രന്മാരുണ്ടായി. അവരിൽ ജ്യേഷ്ഠൻ ദുര്യോധനനായിരുന്നു. അവരെ
കൂടാതെ ദുശ്ശളയെന്നൊരു പുത്രിയും സംജാതയായി. ഒരിക്കൽ കാട്ടിൽ വച്ചുണ്ടായ ഒരു ശാപത്താൽ
പാണ്ഡുവിന് സ്ത്രീസംഗം നിഷേധിക്കപ്പെട്ടിരുന്നു. ആ പാണ്ഡുവിന് കുന്തിയിൽ ധർമ്മദേവൻ,
വായൂഭഗവാൻ, ദേവേന്ദ്രൻ എന്നിവരിൽനിന്ന് യുധിഷ്ഠിരൻ, ഭീമസേനൻ, അർജ്ജുനൻ മുതലായ മഹാരഥന്മാർ
ജനിച്ചു. അതുപോലെ അദ്ദേഹത്തിന് തന്റെ മറ്റൊരു ഭാര്യയായ മാദ്രിയിൽ അശ്വിനിദേവകളാൽ നകുലസഹദേവന്മാർ
പിറന്നു. ഈ അഞ്ചുപേരിൽനിന്നും പാഞ്ചാലിയിലൂടെ അഞ്ചുപേർ ജനിച്ചു. പരീക്ഷിത്തേ!, അവരഞ്ചും
അങ്ങയുടെ അമ്മാവന്മാരായിരുന്നു. യുധിഷ്ഠിരനിൽനിന്ന് പ്രതിവിന്ധ്യനും, ഭീമസേനനിൽനിന്ന്
ശ്രുതസേനനും, അർജ്ജുനനിൽനിന്ന് ശ്രുതകീർത്തിയും, നകുലനിൽനിന്ന് ശതാനീകനും, സഹദേവനിൽനിന്ന്
ശ്രുതകർമ്മാവും പാഞ്ചാലിയിൽ അവർക്ക് പുത്രന്മാരായി പിറന്നു. രാജൻ!, ഇവരെ കൂടാതെ, വേറെ
ചില പത്നിമാരിൽ വേറെ ചില പുത്രന്മാരും ഈ പാണ്ഡവന്മാർക്കുണ്ടായിരുന്നു. യുധിഷ്ഠിരന്ന്
പൌരവിയെന്നവളിൽ ദേവകനെന്നവൻ ജനിച്ചു. ഭീമസേനന് ഹിഡിംബിയിൽ കടോത്കചനും കാളിയിൽ സർവ്വഗതനും
പുത്രന്മാരായി ഭവിച്ചു. അതുപോലെ സഹദേവന്ന് പർവ്വതപുത്രിയായ വിജയയിൽ സുഹോത്രൻ എന്ന ഒരു
പുത്രൻ ജനിച്ചു. നകുലൻ കരേണുമതി എന്നവളിൽ നിരമിത്രൻ എന്ന ഒരു പുത്രനെ നേടി. അപ്രകാരം
അർജ്ജുനനും ഉലൂപി എന്ന ഒരു നാഗകന്യകയിൽ ഇരാവാൻ എന്നവനേയും, മണിപൂരം എന്ന ദേശത്തിലെ
രാജാവിന്റെ മകളിൽ ബഭ്രുവാഹനനേയും ജനിപ്പിച്ചു. തന്റെ പുത്രിയിലുണ്ടായ ബഭ്രുബാഹനനെ മണിപ്പൂരപതി
പിന്നീട് ദത്തെടുക്കുകയുണ്ടായി. രാജൻ!, സകലമഹാരഥന്മാരേയും ജയിച്ച് കീഴടക്കുന്ന വീരനായ
അങ്ങയുടെ പിതാവ് അഭിമന്യു അർജ്ജുനന് സുഭദ്രയിൽ ജനിച്ചവനായിരുന്നു. ആ അഭിമന്യുവിന് ഉത്തരയിൽ
പിറന്ന പുത്രനാണ് താങ്കൾ. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, മഹാഭാരതയുദ്ധത്തിൽ
കൌരവന്മാർ മൂച്ചൂടും തകർന്നുപോയ ആ സന്ദർഭത്തിൽ അശ്വത്ഥാമാവിന്റെ ബ്രഹ്മാസ്ത്രത്തിന്റെ
തേജ്ജസ്സിൽ അങ്ങയും മരണപ്പെട്ടുപോകുകയായിരുന്നു. എന്നാൽ, ശ്രീകൃഷ്ണപരമാത്മാവിന്റെ കൃപാകടാക്ഷത്താൽ
ജീവനോടുകൂടിത്തന്നെ അന്തകനിൽനിന്നും താങ്കൾ മോചിപ്പിക്കപ്പെട്ടു. വത്സ!, പരീക്ഷിത്തേ!,
ജനമേജയൻ, ശ്രുതസേനൻ, ഭീമസേനൻ, ഉഗ്രസേനൻ എന്നീ അങ്ങയുടെ പുത്രന്മാരും കരുത്തുറ്റ ധീരയോദ്ധാക്കളാണു.
അതിൽ മൂത്തവൻ ജനമേജയനും. രാജൻ!, തക്ഷകനാൽ അങ്ങേയ്ക്ക് മൃത്യുസംഭവിക്കുന്നതിൽ കുപിതനായി
ജനമേജയൻ ഒരു സർപ്പയാഗം നടത്തി സർപ്പങ്ങളെ മുഴുവൻ ആ യാഗാഗ്നിയിൽ ഹോമിക്കുന്നതാണു. തുരൻ
എന്ന ഋഷിയെ പുരോഹിതനാക്കിക്കൊണ്ട് ജനമേജയൻ ഭൂമണ്ഡലത്തെ അടക്കി അനേകം അശ്വമേധയജ്ഞങ്ങളനുഷ്ഠിക്കുകയും
ചെയ്യും. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, ജനമേജയന്റെ പുത്രൻ
ശതാനീകൻ യാജ്ഞവൽക്യനിൽനിന്ന് വേദത്രയത്തെയും, കൃപാചാര്യരിൽനിന്നും ആയുധാഭ്യാസത്തേയും,
ശൌനകമുനിയിൽനിന്നും കർമ്മപദ്ധതികളേയും പഠിക്കും. ശതാനികനിൽനിന്നും സഹസ്രാനീകനും, അവനിൽനിന്ന്
അശ്വമേധജനും, അവന്റെ പുത്രനായി അസീമകൃഷ്ണനും, അവന്റെ പുത്രനായി നിമിചക്രനും ജനിക്കും.
ഹസിതിനപുരം നദിയിൽ താഴ്ന്നുപോകുമ്പോൾ ഈ നിമിചക്രൻ കൌശാംബിയിൽ പോയി വസിക്കുന്നതാണു.
നിമിചക്രൻ വഴി ചിത്രരഥനും അവനിൽനിന്ന് സുചിരഥനും ജനിക്കും. സുചിരഥനിൽനിന്ന് വൃഷ്ടിമാനും,
അവന്റെ പുത്രനായി സുഷേണനും, അവന്റെ പുത്രനായി സുനീഥനും അവന്റെ പുത്രനായി നൃചക്ഷുസ്സും,
അവന്റെ പുത്രനായി സുഖീനളനും, അവനിൽനിന്ന് പരിപ്ലവനും, അവനിൽനിന്ന് സുനയനും, സുനയനപുത്രനായി
മേധാവിയും, അവനിൽനിന്ന് നൃപംജയനും, അവനിൻൽനിന്ന് ദൂർവർനും, അവന്റെ പുത്രനായി തിമിയും,
അവന്റെ മകനായി ബൃഹദ്രഥനും, അവനിൽനിന്ന് സുദാസനും, സുദാസപുത്രനായി ശതാനീകനും, അവനിൽനിന്ന്
ദുർദമനനും, അവന്റെ പുത്രനായി ബഹീനരനും, അവന്ന് മകനായി ദണ്ഡപാണിയും, അവനിൽനിന്ന് നിമിയും,
അവന്റെ പുത്രനായി ക്ഷേമകനും ജാതരായി അവരെല്ലാംതന്നെ ഈ ഭൂമിയിലെ രാജാക്കന്മാരായി ഭവിക്കുകയും
ചെയും. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, ഇങ്ങനെ, ദേവന്മാരും
ഋഷികളുമെല്ലാം എന്നെന്നും ആദരിക്കുന്നതായ ബ്രാഹ്മണരുടേയും ക്ഷത്രിയരുടേയുമൊക്കെ വംശങ്ങൾ
ഞാൻ ഇതിനകം വിവരിച്ചിരിക്കുന്നു. രാജൻ!, ക്ഷേമകൻ രാജാവാകുന്നതോടെ ജനമേജയവംശം ഇല്ലാതാകുകയും,
പകരം മഗധവംശജരായ രാജാക്കന്മാർ വാഴ്ച തുടങ്ങുകയും ചെയ്യും. ഇനി ഞാൻ അങ്ങേയ്ക്ക് അവരെപ്പറ്റി
ചൊല്ലിത്തരാം. ജരാസന്ധന്റെ പുത്രനായ സഹദേവന് മാർജ്ജാരി എന്ന ഒരുവൻ പുത്രനായി പിറക്കും.
അവനിൽനിന്നും ശ്രുതശ്രവസ്സെന്നവൻ ജനിക്കും. അവനിൽനിന്ന് അയുതായുസ്സ് എന്നവനും. അയുതായുസ്സിന്റെ
പുത്രനായി പിറക്കാൻ പോകുന്നത് നിരമിത്രനായിരിക്കും. അവന്റെ പുത്രനായി പിന്നീട് സുനക്ഷത്രനും,
സുനക്ഷത്രനിൽനിന്ന് ബൃഹത്സേനനും, തത്സുതനായി കർമ്മജിത്തും, അവനിൽനിന്ന് സൃതംജയനും,
അവന്റെ പുത്രനായി വിപ്രനും, അവനിൽനിന്ന് ശുചിയും, ശുചിയിൽനിന്ന് ക്ഷേമനും, അവനിൽനിന്ന്
സുവ്രതനും, അവന്റെ പുത്രനായി ധർമ്മസൂത്രനും, അവനിൽനിന്ന് ശമനും, അവന് മകനായി ദ്യുമത്സേനനും,
അവനിൽനിന്ന് സുമതിയും,, സുമതിക്ക് പുത്രനായി സുബലനും, അവന്റെ പുത്രനായി സുനീതനും, അവന്റെ
പുത്രനായി സത്യജിത്തും, സത്യജിത്തിൽനിന്ന് വിശ്വജിത്തും, വിശ്വജിത്തിൽനിന്ന് രിപുഞ്ജയനും,
<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>ജാതരാകും. രാജൻ!, ബൃഹദ്രഥവംശക്കാരായ ഈ മഗധരാജാക്കന്മാരും
ഭൂമിയിൽ ആയിരം സംവസ്തരത്തോളം കാലം വാഴുന്നതാണു. </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇരുപ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ത്തിരണ്ടാ<span lang="ML">മദ്ധ്യായം</span></span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/921.html" target="_blank">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/923.html">Next</a></span></b><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-43042356540917796012020-09-13T14:03:00.006+05:302020-09-13T22:53:47.443+05:309.21 രന്തിദേവന്റെ ചരിതം.<p></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 21<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(രന്തിദേവന്റെ ചരിതം)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhruNMlEypJWWR-GY1GrVR6yExjEKOfJ8mMCKh_qm5ZFdL2f0_CdDkzG0D2I2D5W2YFrioewsHR8TqIYa5Npk9QSrLI3jV2JPE_UKq-H62qfRfNE4H_vzr_Embyae1JUBLYiFlj7fuOTA0J/s930/ranthidevan.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="620" data-original-width="930" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhruNMlEypJWWR-GY1GrVR6yExjEKOfJ8mMCKh_qm5ZFdL2f0_CdDkzG0D2I2D5W2YFrioewsHR8TqIYa5Npk9QSrLI3jV2JPE_UKq-H62qfRfNE4H_vzr_Embyae1JUBLYiFlj7fuOTA0J/s320/ranthidevan.jpg" width="320" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷി
പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്തേ!, ഭരതരാജാവിന്റെ വംശം നിലച്ചുപോകാതിരിക്കുവാൻ മരുദ്ദേവതകൾ ഭരദ്വാജനെ
പുത്രനായി നൽകിയെന്ന് പറഞ്ഞുവല്ലോ!. അവൻ വിതഥൻ എന്നും വിളിക്കപ്പെട്ടിരുന്നു. അവന്റെ
പുത്രനായിരുന്നു മന്യു. അവനിൽനിന്ന് ബൃഹത്ക്ഷത്രൻ, ജയൻ, മഹാവീര്യൻ, നരൻ, ഗർഗ്ഗൻ എന്നിവർ
ജനിച്ചു. അവരിൽ നരന്റെ പുത്രനായി സങ്കൃതി ജാതനായി. അല്ലയോ പാണ്ഡുവംശജാ!, ആ സങ്കൃതിക്ക്
ഗുരു, രന്തിദേവൻ എന്നീ നാമങ്ങളിൽ രണ്ടു പുത്രന്മാർ ജനിച്ചു. രന്തിദേവന്റെ യശ്ശസ്സ്
ഇഹപരലോകങ്ങളിൽ സ്തുതിക്കപ്പെടുന്നു. യദൃച്ഛയാ കിട്ടുന്നതെന്തിലും രന്തിദേവൻ സംതൃപ്തനായിരുന്നു.
ഒന്നും സ്വന്തമായി ഇല്ലാത്തവനായിരുന്നിട്ടും അദ്ദേഹം കിട്ടുന്നതിനെയെല്ലാം ശ്രദ്ധയോടുകൂടി
ദാനം ചെയ്യുമായിരുന്നു. ഇങ്ങനെ കഷ്ടപ്പാടുകൾക്കിടയിലൂടെ അദ്ദേഹവും കുടുംബവും കടന്നുപൊയ്ക്കൊണ്ടിരുന്നു.
താനും കുടുംബവും ഭക്ഷണം പോലും കിട്ടാതെ വിറച്ചിരുന്ന ദിവസങ്ങളിലും അദ്ദേഹം സധൈര്യം
ശാന്തനായി ഇരുന്നു. ഒരിക്കൽ രന്തിദേവൻ നാൽപ്പത്തിയെട്ട് ദിവസത്തെ ഒരു വ്രതം അനുഷ്ഠിക്കുകയായിരുന്നു.
അന്ന് രാവിലെ എന്തോ കുറെ സാത്വികാന്നം ഭക്ഷണമായി കിട്ടി. കുടുംബത്തോടൊപ്പം അത് ആഹരിക്കുവാൻ
തുടങ്ങുന്ന സമയത്ത് അവിടെ ഒരു ബ്രാഹ്മണൻ അതിഥിയായി വന്നുചേർന്നു. സർവ്വഭൂതങ്ങളിലും
ഭഗവാൻ ശ്രീഹരിയെ മാത്രം കാണുന്ന രന്തിദേവൻ ആ ബ്രാഹ്മണനെ ആദരിച്ചിരുത്തി ആ അന്നം ശ്രദ്ധയോടുകൂടി
അദ്ദേഹത്തിന് വിളമ്പി. ബ്രാഹ്മണൻ അത് ഭുജിച്ചതിനുശേഷം തൃപ്തനായി അവിടെനിന്നും പോയി.
തുടർന്ന്, ബാക്കിവന്ന അല്പം ഭക്ഷണം കുടുംബത്തോടുകൂടി പങ്കിട്ടനുഭവിക്കാൻ തുടങ്ങിയ സമയത്ത്
അതാ മറ്റൊരു അതിഥി അവിടേയ്ക്ക് വീണ്ടും വന്നണഞ്ഞു. ശൂദ്രനായിരുന്ന അവനിലും അദ്ദേഹം
ഭഗവാനെത്തനെ കണ്ടുകൊണ്ട് ആ അന്നവും അവന് ദാനം ചെയ്തു. ആ ശൂദ്രൻ പോയതിനുശേഷം, പെട്ടന്നവിടെ
കുറെ നായ്ക്കളാൽ ചുറ്റപ്പെട്ട ഒരതിഥി കടന്നുവന്നു. അയാൾ പറഞ്ഞു: രാജാവേ!, ഞങ്ങൾ വിശന്നുവലഞ്ഞുവരികയാണ്.
വിശപ്പകറ്റാൻ ഉള്ളത് നൽകിയാലും. പിന്നെയും ബാക്കിവന്ന ഭക്ഷണം അയാൾക്ക് നൽകി രന്തിദേവൻ
അവരെ നമസ്കരിച്ചു. പിന്നെ ബാക്കിയുണ്ടായിരുന്നത് ഒരാൾക്കുമാത്രം കുടിക്കാൻ തികയുന്നത്ര
അല്പം ജലം മാത്രമായിരുന്നു. അത് കുടിക്കാൻ തുടങ്ങിയപ്പോൾ ഒരു ചണ്ഡാളൻ ഓടിയണച്ചുകൊണ്ട്
അവിടേയ്ക്ക് വന്നു. അയാൾ പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തീണ്ടൽകാരനായ അടിയന് കുടിക്കാൻ അല്പം വെള്ളം തരണേ!.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> ഓടിത്തളർന്നെത്തിയ അവന്റെ ദയനീയമായ ആ അവസ്ഥയിൽ
മനമലിഞ്ഞ രന്തിദേവൻ വ്യാകുലനായി ഇങ്ങനെ മനസ്സിൽ പ്രാർത്ഥിച്ചു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ ഭഗവാനേ!, ഞാൻ അങ്ങയിൽനിന്ന്<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>അണിമാദി ഐശ്വര്യങ്ങളോടുകൂടിയ പരമഗതിയേയോ പുനർജന്മമില്ലാത്ത
നിത്യനിർവ്വാണത്തേയോ ആഗ്രഹിക്കുന്നില്ല. പകരം സകലഭൂതങ്ങളുടേയും ഉള്ളിലെത്തി അവരനുഭവിക്കുന്ന
യാതനകളെ ഏറ്റെടുക്കുവാൻ എനിക്ക് സാധിക്കുമാറാകട്ടെ. ജീവിക്കുവാനുള്ള ആഗ്രഹത്തോടെ അതിന്
കഴിയാതെ നട്ടം തിരിയുന്ന പ്രാണികൾക്ക് അന്നപാനാദികൾ കൊടുക്കുന്നതോടെ എന്റെ വിശപ്പും
ദാഹവും മറ്റ് ദുഃഖങ്ങളും നീങ്ങിപോകുന്നു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> രാജൻ!, ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞുകൊണ്ട് ദാഹത്താൽ പൊറുതിമുട്ടുകയായിരുന്ന രന്തിദേവൻ തന്റെ
പക്കൽ ബാക്കിയുണ്ടായിരുന്ന ദാഹജലം ആ ചണ്ഡാളന് നൽകി.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത് രാജാവേ!,
ഇച്ഛിക്കുന്നവർക്ക് ഫലദാതാക്കളായിരിക്കുന്ന ബ്രഹ്മാദിദേവതകളായിരുന്നു ഭഗവാൻ ശ്രീഹരിയുടെ
മായയെ അവലംബിച്ചുകൊണ്ട് ബ്രാഹ്മണൻ ആദിയായി രൂപപ്പെട്ട് രന്തിദേവന്റെ മുന്നിൽ യാചകരായി
വന്നിരുന്നതു. അവർ ആ സമയം തങ്ങളുടെ സ്വസ്വരൂപത്തെ രന്തിദേവന് കാട്ടിക്കൊടുത്തു. നിസ്സംഗനായ
രന്തിദേവൻ അവരേയും ശ്രീഹരിയെത്തന്നെയും ഭക്തിയോടെ നമസ്കരിക്കുക മാത്രം ചെയ്തു. രാജൻ!,
ഹൃദയം ഭഗവാനിലർപ്പിച്ച് മറ്റൊന്നിലും ആകൃഷ്ടനാകാതെ കഴിയുന്ന രന്തിദേവനുമുന്നിൽ ത്രിഗുണാത്മകമായ
ഭഗവദ്മായപോലും സ്വപ്നമെന്നോണം നിഷ്പ്പ്രഭമായി. രന്തിദേവനെ പിന്തുടർന്നുകൊണ്ട് അദ്ദേഹത്തിന്റെ
പരമ്പരയിൽ പെട്ടവരെല്ലം വിഷ്ണുഭക്തന്മാരയി ഭവിച്ചു യോഗികളായി മാറി. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, ഗർഗ്ഗനിൽനിന്ന് ശിനിയും,
അവനിൽനിന്ന് ഗാർഗ്യനും ജനിച്ചു. ഗർഗ്യൻ ക്ഷത്രിയനായിരുന്നുവെങ്കിലും ആ ഗർഗ്ഗവംശം ബ്രാഹ്മണവംശമായി.
മന്യുപുത്രന്റെ മറ്റൊരു നാമമായിരുന്നു മഹാവീര്യൻ. അവനിൽനിന്ന് ദുരിതക്ഷയൻ എന്നവൻ ജനിച്ചു.
അവന്റെ പുത്രരായി ത്രയ്യാരുണി, കവി, പുഷ്കരാരുണി എന്നീ മൂന്നുപേർ പിറന്നു. ക്ഷത്രിയവംശമായ
ഇവരും ബ്രഹ്മണ്യഗതിതന്നെ പ്രാപിച്ചു. മന്യുപുത്രന്മാരിൽ മൂത്തവനായ ബ്രഹത്ക്ഷത്രന് പുത്രനായി
ഹസ്തി ജനിച്ചു. ഇവന്റെ പേരിലത്രേ ഹസ്തിനപുരം നിർമ്മിതമായതു. ഹസ്തിപുത്രന്മാർ അജമീഢൻ,
ദ്വിമീഢൻ, പുരുമീഢൻ എന്നിവരായിരുന്നു. അതിൽ അജമീഢന്റെ വംശത്തിൽ ജനിച്ച പ്രിയമേധൻ മുതൽ
പേർ ബ്രാഹ്മണപദവിയിലേക്കുയർന്നവരായിരുന്നു. അജമീഢന് ബൃഹദിഷുവെന്ന മറ്റൊരു പുത്രനുമുണ്ടായിരുന്നു.
അവന്റെ പുത്രൻ ബൃഹദ്ധനുവായിരുന്നു. അവനിൽനിന്ന് ബൃഹത്കായനും, അവന്റെ പുത്രനായി ജയദ്രഥനും
ജനിച്ചു. ജയദ്രഥപുത്രൻ വിശദനായിരുന്നു. അവന് പുത്രനായി സേനജിത്ത് ജനിച്ചു. അവനുണ്ടായ
നാലു പുത്രന്മാർ രുചിരാശ്വൻ, ദൃഢഹനു, കാശ്യൻ, വത്സൻ മുതൽ പേരായിരുന്നു. അതിൽ രുചിരാശ്വന്റെ
പുത്രനായി പ്രാജ്ഞൻ പിറന്നു. അവന്റെ പുത്രൻ പൃഥുസേനൻ. തത്സുതൻ പാരൻ. തത്സുതൻ നീപൻ.
നീപന് മക്കളായി നൂറ്പേർ സംജാതരായി. നീപന് ശുകൻ എന്ന ഒരാളുടെ പുത്രിയായ കൃത്വിയിൽ ബ്രഹ്മദത്തൻ
എന്ന ഒരു മകൻ ജനിച്ചു. യോഗിയായിരുന്ന അദ്ദേഹം തന്റെ ഭാര്യയായ ഗവിയിൽ വിശ്വക്സേനൻ എന്ന
ഒരു പുത്രന് ജന്മം നൽകി. ഈ ബ്രഹ്മദത്തൻ ജൈഗീഷവ്യന്റെ ഉപദേശാനുസരണം യോഗതന്ത്രം നിർമ്മിച്ചുവെന്ന്
പറയപ്പെടുന്നു. അദ്ദേഹത്തിൽനിന്ന് ഉദക്സേനൻ, ഭല്ലാദൻ എന്നിവരുണ്ടായി. ഇവരെല്ലാം ബൃഹദീഷുവിന്റെ
സന്താനപരമ്പരയിൽ പെട്ടവരായിരുന്നു. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;">രാജൻ!, ദ്വിമീഢന്റെ പുത്രൻ
യവീനരനായിരുന്നു. അവന്റെ പുത്രൻ കൃതിമാനാണെന്നാണറിയപ്പെടുന്നതു. കൃതിമാന്റെ പുത്രനായത്
സത്യധൃതിയായിരുന്നു. അവനിൽനിന്ന് ദൃഢനേമി ജനിച്ചു. പിന്നിട് ദൃഢനേമിയിൽനിന്ന് സുപാർശ്വനും
ജനിച്ചു. സുപാർശ്വനിനിന്ന് സുമതി, അവനിൽനിന്ന് സന്നതിമാൻ, അവനിൽനിന്ന് കൃതി എന്നിവർ
ജനിച്ചു. ഈ കൃതി ഹിരണ്യനാഭൻ എന്ന ഒരാചാര്യനിൽനിന്ന് യോഗവിദ്യ പഠിച്ചതിനുശേഷം, പ്രാച്യസാമങ്ങളുടെ
ഷട്സംഹിതകളെ ഗാനം ചെയ്തുവെന്ന് പറയപ്പെടുന്നു. ആ കൃതിയിൽനിന്ന് നീപനുണ്ടായി. അവനിൽനിന്ന്
ഉഗ്രായുധനും, അവന്റെ പുത്രനായി ക്ഷേമ്യനും, അവന്റെ പുത്രനായി സുവീരനും, അവന്റെ പുത്രനായി
രിപുഞ്ജയനും, അവന്റെ പുത്രനായി ബഹുരഥനും പിറന്നു. പുരുമീഢന് പുത്രന്മാരുണ്ടായിരുന്നില്ല.
അജമീഢന് നളിനിയെന്ന തന്റെ പത്നിയിൽ നീലൻ എന്നവൻ പുത്രനായി ജനിച്ചു. അവന്റെ പുത്രൻ ശാന്തി
എന്നു പേരുള്ളവനായിരുന്നു. അവന്റെ പുത്രൻ സുശാന്തി. അവന്റെ പുത്രൻ പുരുജൻ. അവനിൽനിന്ന്
അർക്കൻ ജനിച്ചു. അർക്കന്റെ പുത്രൻ ഭർമ്യാശ്വനായിരുന്നു. അവന് പുത്രരായി മുദ്ഗലൻ, യവീനരൻ,
ബൃഹദിഷു, കാംപില്യൻ, സഞ്ജയൻ എന്നിങ്ങനെ അഞ്ചുപേർ ജനിച്ചു. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ!, ഭർമ്യാശ്വൻ തന്റെ
പുത്രന്മാരോട് പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മക്കളേ!, നിങ്ങൾ എന്റെ അഞ്ചുദേശങ്ങളെ സംരക്ഷിക്കുവാൻ പ്രാപ്തന്മാരാണു. ആയതിനാൽ
അവയുടെ ചുമതലകൾ ഏറ്റെടുത്തുകൊള്ളുക.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> അങ്ങനെ ഈ അഞ്ചുപുത്രന്മാർ പാഞ്ചാലന്മാർ എന്നും അറിയപ്പെട്ടു. മുദ്ഗലനിൽനിന്നും
മൌദ്ഗല്യം എന്ന ഒരു ബ്രാഹ്മണപരമ്പരതന്നെ ഉണ്ടായിവന്നു. ഭർമ്യാശ്വന് മിഥുനങ്ങളായി രണ്ടു
കുട്ടികൾ പിറന്നു. അതിൽ ആൺകുഞ്ഞിനെ ദിവോദാസനെന്നും പെൺകുഞ്ഞിനെ അഹല്യയെന്നും വിളിച്ചു.
അഹല്യയിൽ ഗൌതമമുനിക്ക് ശതാനന്ദൻ എന്ന ഒരു പുത്രനുണ്ടായി. ആ പുത്രനായിരുന്നു ധനുർവേദവിദ്യയിൽ
പാണ്ഡിത്യമുള്ള സത്യധൃതി. അവന്റെ പുത്രൻ ശരദ്വാനായിരുന്നു. ഒരിക്കൽ, ഉർവ്വശിയെന്ന അപ്സരസ്സിനെ
കണ്ടപ്പോൾ ശരദ്വാന്റെ രേതസ്സ് സ്ഖലിക്കുകയും അത് ശരപുല്ലിന്മേൻ വീഴുകയും ചെയ്തു. അതിൽനിന്നും
ഒരാൺകുഞ്ഞും പെൺകുഞ്ഞും പിറന്നു. കാട്ടിലൂടെ നായാടിനടന്ന ശന്തനുമഹാരാജാവ് ആ കുഞ്ഞുങ്ങളെ
കാരുണ്യത്തോടെ എടുത്തുവളർത്തി. അവരത്രേ പിൽക്കാലത്ത് കൃപാചാര്യരായും ദ്രോണാചാര്യരുടെ
പത്നി കൃപിയായും അറിയപ്പെട്ടതു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇരുപ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ത്തൊന്നാ<span lang="ML">മദ്ധ്യായം</span></span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/920.html" target="_blank">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/922.html" target="_blank">Next</a></span></b><span style="font-size: medium;"><o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"><br /></div><p></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-40421945139314842872020-09-13T11:02:00.003+05:302020-09-13T14:05:01.188+05:309.20 പുരുവംശവർണ്ണനം<p style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 20<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(<span lang="ML">പുരുവംശവർണ്ണനം</span>)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="572" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiy6D-K6U7rDPT3uO6QevJOJFwVBJAQTyMwyQqS7h6xeXwJuO59Llp4CWrgsAMilY7Wx8qA3emJFH_Y1VBSJL47p_5fW3NsOjNxUlMKmVQKA9IQw6ZcBC0wD6wzfVo3pAPZG4bnhPA4OxPC/s320/dushyanthan+and+shakunthala.jpg" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷി
പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത് രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഇനി അ</span>ങ്ങയും,
<span lang="ML">അതുപോലെ ധാരാളം ബ്രഹ്മർഷിമാരും രാജർഷിമാരും ജനിച്ച ആ പുരുവംശത്തെക്കുറിച്ച്
പറയാം</span>. <span lang="ML">പുരുവിന്റെ മകനായിരുന്നു ജനമേജയൻ</span>. <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രൻ പ്രചിന്വാനും</span>, <span lang="ML">തത്സുതൻ പ്രവീരനും</span>,
<span lang="ML">തത്സുതൻ നമസ്യുവും</span>, <span lang="ML">തത്സുതൻ ചാരുപദനും</span>,
<span lang="ML">തത്സുതൻ സുദ്യുവും</span>, <span lang="ML">തത്സുതൻ ബഹുഗവനും</span>, <span lang="ML">തത്സുതൻ സംയാതിയും</span>, <span lang="ML">തത്സുതൻ അഹംയാതിയും</span>, <span lang="ML">തത്സുതൻ രൌദ്രാശ്വനും ആയിരുന്നു</span>. <span lang="ML">ജഗത്തിന്റെ ആത്മാവായി
വർത്തിക്കുന്ന പ്രാണന് ഇന്ദ്രിയങ്ങൾ എന്നതുപോലെ</span>, <span lang="ML">ആ രൌദ്രാ</span><span lang="ML">ശ്വന് ഘൃതാചി എന്ന ഒരു അപ്സരസ്ത്രീയിൽ പത്ത് പുത്രന്മാർ സംജാതരായി</span>.
<span lang="ML">അവരുടെ നാമങ്ങൾ ഋതേയു</span>, <span lang="ML">കുക്ഷേയു</span>, <span lang="ML">സ്ഥണ്ഡിലേയു</span>, <span lang="ML">കൃതേയു</span>, <span lang="ML">ജലേയു</span>,
<span lang="ML">സന്തതേയു</span>, <span lang="ML">ധർമ്മേയു</span>, <span lang="ML">സത്യേയു</span>,
<span lang="ML">വ്രതേയു</span>, <span lang="ML">വനേയു എന്നിങ്ങനെയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">ഋതേയുവിന്റെ പുത്രൻ രന്തിഭാരൻ</span>. <span lang="ML">രന്തിഭാരപുത്രന്മാരായി
സുമതി</span>, <span lang="ML">ധ്രുവൻ</span>, <span lang="ML">അപ്രതിരഥൻ എന്നിവർ ജനിച്ചു</span>.
<span lang="ML">അവരിൽ അപ്രതിരഥന്റെ പുത്രനായിരുന്നു കണ്വൻ</span>. <span lang="ML">അവന്റെ
പുത്രൻ മേധാതിഥി ആയിരുന്നു</span>. <span lang="ML">മേധാതിഥിയിൽ പ്രസ്കണ്വൻ മുതലായ ബ്രാഹ്മണരുണ്ടായി</span>.
<span lang="ML">അതുപോലെ</span>, <span lang="ML">സുമതിക്ക് രൈഭ്യൻ പുത്രനായി</span>. <span lang="ML">അവന്റെ പുത്രൻ സർവ്വസമ്മതനായ ദുഷ്യന്തനായിരുന്നു</span>.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഒരിക്കൽ</span>, <span lang="ML">ഈ ദുഷ്യന്തൻ കുറെ ഭടന്മാരോടൊപ്പം
നായാട്ടിനായി കൊട്ടാരത്തിൽ നിന്നുമിറങ്ങി</span>. വനത്തിലൂടെയുള്ള യാത്രയ്ക്കി<span lang="ML">ടയിൽ കണ്വാശ്രമത്തിലെത്തി</span>. <span lang="ML">അവിടെ ലക്ഷ്മീദേവിയേപ്പോലെ
സുന്ദരിയായ ഒരു യുവതി</span>യെ അദ്ദേഹം <span lang="ML">കണ്ടു</span>. <span lang="ML">പെട്ടെന്ന് അവളെ കണ്ടുമോഹിച്ച ദുഷ്യന്തൻ അവളോട് സംസാരിക്കുവാൻ തുടങ്ങി</span>.
<span lang="ML">അവളെ കണ്ടതോടുകൂടി അദ്ദേഹത്തിന്റെ ക്ഷീണം ശമിച്ചു</span>. <span lang="ML">കാമാർത്തനായ ദുഷ്യന്തൻ പുഞ്ചിരിയോടെ മധുരതരം അവളോട് പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ താമരാക്ഷി</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഭവതി ആരാണ്</span>?. <span lang="ML">ആരുടെ പുത്രിയാണ് നീ</span>?.
<span lang="ML">എന്തുദ്ദേശിച്ചുകൊണ്ടാണ് </span>ഈ <span lang="ML">വിജനമായ കാട്ടുപ്രദേശത്തിൽ
വന്നിരിക്കുന്നത്</span>?. <span lang="ML">ഹേ മോഹനാംഗി</span>!, <span lang="ML">ഭവതിയൊരു
ക്ഷത്രിയപുത്രിയാണെന്ന് ഞാൻ മനസ്സിലാക്കുന്നു</span>. <span lang="ML">കാരണം</span>,
<span lang="ML">പുരുവംശജനായ എന്റെ മനസ്സ് ഒരിക്കലും അധർമ്മത്തിൽ രമിക്കുന്നതല്ല</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ അതുകേട്ട് യുവതി
പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, <span lang="ML">ഞാൻ വിശ്വാമിത്രന്റെ പുത്രി </span>ശകുന്തള<span lang="ML">യാണു</span>. <span lang="ML">എന്റെ മാതാവ് മേനക എന്നെ ഈ കാട്ടിലുപേക്ഷിച്ചതാണു</span>.
<span lang="ML">ഹേ വീരാ</span>!, <span lang="ML">സർവ്വജ്ഞനായ കണ്വമഹർഷി ഇക്കാര്യമെല്ലാമറിയുന്നവനാണു</span>.
<span lang="ML">ഞാൻ എന്താണ് അങ്ങേയ്ക്കുവേണ്ടി ചെയ്യേണ്ടതു</span>?. <span lang="ML">അല്ലയോ
</span>സുന്ദരപുരുഷ!, <span lang="ML">വരിക</span>!. <span lang="ML">ഇരിക്കുക</span>!.
<span lang="ML">ഞങ്ങളാലാകുംവിധമുള്ള ഈ ആഥിത്യ</span>പൂജക<span lang="ML">ളെ കൈക്കൊള്ളുക</span>.
<span lang="ML">വരിനെല്ലുകുത്തി വച്ചുണ്ടാക്കിയ ചോറുണ്ടു</span>. <span lang="ML">അതുണ്ട്
വേണമെങ്കിൽ ഇന്നിവിടെ തങ്ങുകയുമാവാം</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ദുഷ്യന്തൻ പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സുഭ്രുവായ അല്ലയോ ശകുന്തളേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">വിശ്വാമിതന്റെ കുടുംബത്തിൽ പിറന്ന ഭവതിയുടെ ഈ ആഥിത്യമര്യാദകൾ
തീർത്തും യുക്തം തന്നെ</span>. <span lang="ML">ക്ഷത്രിയവംശത്തിൽ ജനിച്ചുവീഴുന്ന യുവതികൾ
തങ്ങൾക്കനുയോജ്യരായ ഭർത്താക്കന്മാരെ സ്വയം വരിക്കുക എന്നത് സർവ്വ</span>സമ്മത<span lang="ML">മാണു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera;">!, <span lang="ML">ശകുന്തള </span>അതുകേട്ട് തലകുനിച്ചു. അവളു<span lang="ML">ടെ </span>ആ <span lang="ML">മൌനം സമ്മതമായി കണ്ടറിഞ്ഞ ദുഷ്യന്തമഹാരാജാവ് ഗാന്ധർവ്വവിധിപ്രകാരം ഓങ്കാരമന്ത്രോച്ചാരണത്തോടുകൂടി
അവളെ വിവാഹം കഴിച്ചു</span>. <span lang="ML">അന്ന് രാത്രിയിൽ ദുഷ്യന്തൻ തന്റെ രേതസ്സിനെ
ശകുന്തളയിൽ പ്രവേശിപ്പിക്കുകയും</span>, <span lang="ML">പിറ്റേന്നാൾ പുലർച്ചയിൽ അദ്ദേഹം
ആശ്രമത്തിൽനിന്നും പുറപ്പെടുകയും ചെയ്തു</span>. സമയമായപ്പോൾ <span lang="ML">ആശ്രത്തിൽവച്ച്
അവൾക്ക് ഒരു പുത്രൻ ജനിച്ചു</span>. <span lang="ML">കണ്വമഹർഷി </span>ആ <span lang="ML">കുട്ടിയുടെ ജാതകർമ്മാദി സംസ്കാരങ്ങൾ നിർവഹിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവൻ
വളർന്ന് ആ കാട്ടിൽ സിംഹങ്ങളെപോലും ബദ്ധമാക്കി കളിക്കാൻ തുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">ഒരിക്കൽ ശകുന്തള വീരനും ഭഗവദംശത്താൽ ജാതനായവനുമായ തന്റെ </span>മകനേ<span lang="ML">യും കൂട്ടി ഭർത്താവായ ദുഷ്യന്തമഹാരാജാവിനെ സമീപിച്ചു</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ രാജാവാകട്ടെ</span>, <span lang="ML">നിർദ്ദോഷികളായ അവരെ സ്വീകരിക്കുവാൻ
തയ്യാറായില്ല</span>. <span lang="ML">ആ സമയം എല്ലാവരും കേൾക്കുമാറ് ആകാശത്തിൽനിന്നും
ഒരശരീരിയുണർന്നു</span>. <span lang="ML">ആ അശരീരി ഇങ്ങനെയായിരുന്നു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">പെറ്റമ്മമാർ കേവലം തോലുറകൾ മാത്രമാണു</span><span style="font-family: Meera;">. <span lang="ML">യഥാർത്ഥത്തിൽ പുത്രൻ പിതാവിന്റേതാകുന്നു</span>.
<span lang="ML">ഈ പുത്രന് പിതാവായയത് ദുഷ്യന്തരാജാവാ</span><span lang="ML">ണ്</span>.
<span lang="ML">ആയതിനാൽ ശകുന്തളയെ മാനം കെടുത്താതെ കുട്ടിയെ സ്വീകരിച്ചുപോറ്റികൊള്ളുക</span>.
<span lang="ML">വംശത്തെ മുന്നോട്ടുകൊണ്ടുപോകുന്ന പുത്രൻ പിതാവിനെ </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">പുത്ത്</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">’</span><span style="font-family: Meera;"> <span lang="ML">എന്ന നരകത്തിൽനിന്നും ത്രാണനം ചെയ്യുന്നു</span>.
<span lang="ML">ഹേ രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ഈ പുത്രൻ അങ്ങയുടേതുതന്നെ</span>. <span lang="ML">ശകുന്തള സത്യമാണ് പറയുന്നതു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">”</span><span style="font-family: Meera;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">ഹേ പരീക്ഷിത്തേ</span><span style="font-family: Meera;">!, </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">ഭരസ്വ പുത്രം</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">’</span><span style="font-family: Meera;"> <span lang="ML">എന്ന അശരീരിയുണ്ടായതിനാൽ അവന് </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">ഭരതൻ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">’</span><span style="font-family: Meera;"> <span lang="ML">എന്ന് നാമം വന്നുചേർന്നു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">പിതാവിന്റെ മരണത്തിനുശേഷം
ഭരതൻ ചക്രവർത്തിയായി</span><span style="font-family: Meera;">. <span lang="ML">ഭഗവാൻ ശ്രീഹരിയുടെ അംശമായ ആ രാജാവിന്റെ ചരിതം
ഭൂമിയിൽ വാഴ്ത്തപ്പെടുന്നു</span>. <span lang="ML">ആ രാജാവിന്റെ വലതുകരത്തിൽ ചക്രത്തിന്റേയും
കാലടികളിൽ താമരമൊട്ടിന്റേയും അടയാളങ്ങളുണ്ടായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">രാജാധിരാജനായി
പട്ടാഭിഷിക്തനായ അദ്ദേഹം മമതേയമഹർഷിയെ പുരോഹിതനായി നിയമിച്ചു</span>. <span lang="ML">അമ്പത്തിയഞ്ച് ശുദ്ധാശ്വങ്ങളെക്കൊണ്ട് ഗംഗയിൽ യാഗം ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">യമുനയിലും അദ്ദേഹം എഴുപത്തിയെട്ട് കുതിരകളെക്കൊണ്ട് യാഗങ്ങളനുഷ്ഠിച്ചു</span>.
<span lang="ML">ധാരാളം ധനം ദക്ഷിണയായി നൽകി</span>. <span lang="ML">യാഗാഗ്നികൾ ഉത്കൃഷ്ടമായ
ദിക്കുകളിൽ ചയനം ചെയ്യപ്പെട്ടു</span>. <span lang="ML">ആ സമയം ആയിരക്കണക്കിന് ബ്രാഹ്മണർ
</span>തങ്ങൾക്ക് <span lang="ML">ദാനമായി ലഭിക്കപ്പെട്ട പശുക്കളെ </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">ബദ്വം</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">’</span><span style="font-family: Meera;"> </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">ബദ്വ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">’</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">മായി വീതിച്ചെടുത്തു</span><span style="font-family: Meera;">. <span lang="ML">മൂവായിരത്തി മുന്നൂറ് കുതിരകളെ </span>കെ<span lang="ML">ട്ടിയിട്ട് മറ്റുള്ള
രാജാക്കന്മാരെ അതിശയിപ്പിച്ചുകൊണ്ട് അദ്ദേഹത്തിന് ദേവന്മാരുടെ മായാവൈഭവത്തെ അതിലംഘിക്കുവാനായി</span>.
<span lang="ML">കാരണം</span>, <span lang="ML">അദ്ദേഹം ശ്രീഹരിയിൽ അഭയം പ്രാപിച്ചവനായിരുന്നു</span>.
<span lang="ML">പൊന്നുകൊണ്ട് മൂടിയ കറുത്തനിറമുള്ള വെള്ളകൊമ്പുള്ള പതിനാലുലക്ഷം ആനകളെ
</span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">മഷ്ണാരം</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">’</span><span style="font-family: Meera;"> <span lang="ML">എന്ന
ഒരു </span>യാഗ<span lang="ML">കർമ്മത്തിൽ</span><span lang="ML">വച്ച് അദ്ദേഹം ദാനം ചെയ്തു</span>.
<span lang="ML">കൈകളുയർത്തി ആകാശത്തെ സ്പർശിക്കുവാനാകാത്തതുപോലെ</span>, <span lang="ML">ഭരതരാജാവിന്റെ ഇത്തരം കർമ്മപദ്ധതികളെ മുമ്പൊരു രാജാക്കന്മാർക്കും നിർവ്വഹിക്കാൻ
സാധിച്ചിട്ടില്ല</span>. <span lang="ML">ഇനിയൊട്ടാർക്കും സാധിക്കുകയുമില്ല എന്ന് ഉറപ്പിച്ചുതന്നെ
പറയാവുന്നതാണു</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">ദിഗ്വിജയം നടത്തുന്നതിനിടയിൽ
അദ്ദേഹം കിരാതന്മാർ</span><span style="font-family: Meera;">, <span lang="ML">ഹൂണന്മാർ</span>, <span lang="ML">യവനന്മാർ</span>,
<span lang="ML">അന്ധ്രന്മാർ</span>, <span lang="ML">കങ്കന്മാർ</span>, <span lang="ML">ഖശന്മാർ</span>, <span lang="ML">ശകന്മാർ</span>, <span lang="ML">മ്ലേച്ഛന്മാർ
തുടങ്ങിയ വർഗ്ഗങ്ങളേയും</span>, <span lang="ML">അതുപോലെ ബ്രഹ്മദ്വേഷികളായ എല്ലാ രാജാക്കന്മാരേയും
നിഗ്രഹിക്കുകയുണ്ടായി</span>. <span lang="ML">പണ്ട്</span>, <span lang="ML">ചില അസുരന്മാർ
ദേവന്മാരെ ജയിച്ച് അവിടെനിന്നും കുറെ ദേവസ്ത്രീകളുമായി രസാതലത്തിലെത്തുകയുണ്ടായി</span>.
<span lang="ML">ഭരതൻ അവരെ ജയിച്ച് ആ സ്ത്രീകളെ രക്ഷിച്ചെടുത്ത് ദേവന്മാർക്ക് കൈമാറി</span>.
ഭരതമഹാരാജാവി<span lang="ML">ന്റെ പ്രജകൾക്ക് വേണ്ടതെല്ലാം ആകാശവും ഭൂമിയും സദാ ചൊരിഞ്ഞുകൊണ്ടേയിരിന്നു</span>.
<span lang="ML">ഇങ്ങനെ ഇരുപത്തിയേഴായിരം സംവത്സരക്കാലം അദ്ദേഹം ഈ ഭൂമണ്ഡലത്തെ ഭരിക്കുകയുണ്ടായി</span>.
<span lang="ML">അല്ലയോ രാജൻ</span>!, <span lang="ML">എന്നാൽ</span>, <span lang="ML">ഹരിയുടെ
അംശമായ അദ്ദേഹം തന്റെ സർവ്വൈശ്വര്യങ്ങളും </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">സാർവ്വഭൌമൻ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">’</span><span style="font-family: Meera;"> <span lang="ML">എന്ന സമുന്നതപദവിയും തന്റെ അതുല്യശക്തിയും ഇന്ദ്രിയശക്തികളുമെ</span>ല്ലാം
<span lang="ML">മിഥ്യയാണെന്ന് മനസ്സിലാക്കി സ്വയം ദുസ്തരമായ ഈ സംസൃതിയിൽനിന്നും വിരക്തി
പ്രാപിച്ചുവെന്നുള്ളതാണ് ആശ്ചര്യം</span>. <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: normal; text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera;">!, <span lang="ML">വിദർഭരാജാവിന്റെ മൂന്ന് പെണ്മക്കൾ ഭരതന്റെ പത്നിമാരായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">അവർക്കുണ്ടായ പുത്രന്മാർ ഭരതനെപ്പോലെ ശ്രേഷ്ഠന്മാരല്ലെന്ന് കേട്ടപ്പോൾ</span>,
<span lang="ML">തങ്ങൾ ഭരതരാജാവാൽ ഉപേക്ഷിക്കപ്പെട്ടേക്കുമോ എന്ന ദുഃശ്ശങ്കയിൽ </span>സ്വ<span lang="ML">പുത്രന്മാരെ </span>സ്വയം <span lang="ML">വധിച്ചുകളഞ്ഞിരുന്നു</span>. ആ സമയം
<span lang="ML">തന്റെ വംശം നിലച്ചുപോകുമെന്ന് കരുതിയ ഭരതരാജൻ </span></span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera;">മരുത്സോമം</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">’</span><span style="font-family: Meera;"> <span lang="ML">എന്ന ഒരു യാഗം നടത്തി</span>. <span lang="ML">അതിൽ സന്തുഷ്ടരായ മരുദ്ദേവതകൾ ഭരദ്വാജ</span>ൻ എ<span lang="ML">ന്ന ഒരുവനെ അദ്ദേഹത്തിന്
പുത്രനായി നൽകി</span>. <span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ഈ ഭരദ്വാജനെപ്പറ്റി
അല്പം പറയാം കേട്ടുകൊള്ളുക</span>. <span lang="ML">ഒരിക്കൽ ദേവഗുരുവായ ബൃഹസ്പതി മു</span>ന്നമേ
<span lang="ML">ഗർഭിണിയായിരുന്ന സഹോദരഭാര്യയിൽ സംഭോഗത്തിനുദ്യമിക്കുകയും</span>, <span lang="ML">അതിനെ തടഞ്ഞ ഗർഭസ്ഥശിശുവിനെ ശപിക്കുകയും തന്റെ രേതസ്സിനെ വിസർജ്ജിക്കുകയും
ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">അങ്ങനെയുണ്ടായ ബാലനായിരുന്നു ഭരദ്വാജൻ</span>. <span lang="ML">ഭർത്താവറിഞ്ഞലുണ്ടാകാവുന്ന ഭവിഷ്യത്തി</span>നെ <span lang="ML">ഭയന്ന് മമത </span>എ<span lang="ML">ന്ന ആ മാതാവ് തന്റെ ഈ ബാലനെ ഉപേക്ഷിക്കുവാൻ തുനിഞ്ഞു</span>. <span lang="ML">പക്ഷേ</span>, <span lang="ML">ദേവന്മാർ ആ പ്രശ്നത്തെ പരിഹരിക്കുവാനായി കുട്ടിക്ക്
ഒരു പ്രത്യേകതരത്തിൽ നാമകരണം ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">മമതയുടെ ഭർത്താവിനും ബൃഹസ്പതിക്കും
കുട്ടിയിൽ തുല്യാവകാശമാണെന്നും</span>, <span lang="ML">ഇരുവർക്കും അധർമ്മത്തിലൂടെയുണ്ടായ
ആ സന്താനം</span> (<span lang="ML">രണ്ടുപേർക്കും കൂടി ജനിച്ചതിനാൽ</span>) - ദ്വാ<span lang="ML">ജൻ എന്ന് വിളിക്കപ്പെട്ടു</span>. <span lang="ML">ദേവന്മാരുടെ അഭിപ്രായത്തെ
മാനിക്കാതെ മമതാദേവി ആ കുഞ്ഞിനെ ഉപേക്ഷിക്കുകതന്നെ ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">അവനെ
മരുദ്ദേവതകളേറ്റെടുത്തു</span>. <span lang="ML">ഒടുവിൽ</span>, <span lang="ML">ഭരതന്റെ
വംശം നിന്നുപോകുന്ന ഘട്ടം വന്നപ്പോൾ അവൻ അദ്ദേഹത്തിന് ദാനം ചെയ്യപ്പെട്ടവനുമായി</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇരുപതാമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/919.html" target="_blank">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/921.html" target="_blank">Next</a></span></b><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-42386732334144193872020-09-12T21:59:00.004+05:302020-09-16T13:15:41.213+05:309.19 യയാതിയുടെ ലൌകികവിരക്തിയും സംസാരവിമുക്തിയും<p></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 19<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(<span lang="ML">യയാതിയുടെ
ലൌകികവിരക്തിയും സംസാരവിമുക്തിയും</span>)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC0IHdmBcC96anuvCTdwMH770TcAyXZCAoECNlw-ZBmRldJJRAQsLu7-t1FOqRDmWhSVxkGG9xUA7CDqQKZrrT3c9YwpjWmhJ88aRq3sDeeJjItmbF360n4j1uT-ZD22Zx9yjpacC2QGJ2/s2048/yayati-goats.jpg" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1853" data-original-width="2048" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjC0IHdmBcC96anuvCTdwMH770TcAyXZCAoECNlw-ZBmRldJJRAQsLu7-t1FOqRDmWhSVxkGG9xUA7CDqQKZrrT3c9YwpjWmhJ88aRq3sDeeJjItmbF360n4j1uT-ZD22Zx9yjpacC2QGJ2/s320/yayati-goats.jpg" width="320" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷി
പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത് രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">എത്രകണ്ട് ലൌകികതയിൽ
ജീവിച്ചിട്ടും യയാതി സുഖഭോഗങ്ങളിൽ തൃപ്തനായിരുന്നില്ല എന്ന് പറഞ്ഞുവല്ലോ</span>!. <span lang="ML">അങ്ങനെയുള്ള നിസ്സീമമായ ലൌകികാസക്തിയിൽ മുഴുകി ജീവിച്ച അദ്ദേഹത്തിന് ഒടുവിൽ
അതിന്റെ നിസ്സാരത മനസ്സിലാകുകയും തുടർന്ന് അതിൽനിന്നും വിരക്തനാകുകയും ചെയ്തു</span>.
<span lang="ML">അദ്ദേഹം തന്റെ ജീവിതത്തെ ഒരു കഥയിലൂടെ ദേവയാനിയെ പറഞ്ഞുകേൾപ്പിച്ചു</span>.
<span lang="ML">അദ്ദേഹം പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ ദേവീ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ലൌകികസുഖത്തിൽ ആസക്തരായി
എന്നെപ്പോലെ ജീവിക്കുന്നവരെ</span>യോർത്ത് <span lang="ML">വിവേകികൾ ദുഃഖിക്കുന്നു</span>.
<span lang="ML">അങ്ങനെയുള്ളവരെക്കുറിച്ചുള്ള ഒരു കഥ ഞാൻ ഭവതിക്ക് പറഞ്ഞുതരാം</span>.
<span lang="ML">ഒരിക്കൽ ഒരു കൊറ്റനാട് വനത്തിലൂടെ തനിക്ക് പ്രിയമായതെന്തിനേയോ തിരഞ്ഞുള്ള
യാത്രയ്ക്കിടയിൽ പ്രാരബ്ദവശാൽ കിണറ്റിൽ വീണുകിടക്കുന്നതായ ഒരു പെണ്ണാടിനെ കാണാനിടയായി</span>.
<span lang="ML">അവളെ കരയ്ക്ക് കയറ്റുവാനായി ആ കൊറ്റനാട് തന്റെ കൊമ്പുകൾകൊണ്ട് തിട്ടയിലുള്ള
മണ്ണിടിച്ച് കിണറ്റിലേക്കിറക്കി</span>. <span lang="ML">പെണ്ണാടുകളിൽ സുന്ദരിയാ</span>യിരുന്ന
<span lang="ML">അവൾ കരയ്ക്കണഞ്ഞമാത്രയിൽത്തന്നെ ദേഹം മുഴുവൻ രോമം</span><span lang="ML">കൊണ്ട് പൊതിഞ്ഞ് തടിച്ചുകൊഴുത്ത ആ കൊറ്റനാടിനെ സ്വന്താമാക്കാനാശിച്ചു</span>.
<span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">അവനെ സ്വന്തമാക്കാൻ ധാരാളം പെണ്ണാടുകൾ </span>വേറെയും
<span lang="ML">കൊതിച്ചിരുന്നു</span>. <span lang="ML">കാമാതുരനായ അവൻ തന്നെത്താൻ മറന്നുകൊണ്ട്
</span>അവളോടൊപ്പവും, അതുപോലെ <span lang="ML">അവിടെ</span>യുള്ള <span lang="ML">ഒട്ടനേകം
</span>മറ്റ് <span lang="ML">പെണ്ണാടുക</span>ൾക്കൊപ്പവും <span lang="ML">രമിച്ചു</span>.
<span lang="ML">അങ്ങനെയിരിക്കെ ഒരുകാലം</span>, ആ <span lang="ML">കൊറ്റനാ</span>ട്, <span lang="ML">മറ്റൊരു പെണ്ണാടുമായി രമിച്ചുകൊണ്ടിരി</span>ക്കുന്നത്, അവനാൽ <span lang="ML">കിണറ്റിൽനിന്നും രക്ഷിക്കപ്പെട്ടതായ ആ പെ</span>ണ്ണാ<span lang="ML">ട് കാണാനിടയാകുകയും</span>,
<span lang="ML">അവന്റെ ആ പ്രവൃത്തി അവളെ </span>നന്നേ <span lang="ML">ചൊടിപ്പിക്കുകയും
ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">ഹൃദയം ദുഷിച്ചവനും അതുപോലെ സുഹൃത്തിനെപ്പോലെ ഭാവിക്കുകയും
സ്വന്തം കാര്യം കഴിയുമ്പോൾ വിട്ടകലുകയും ചെയ്യുന്നവനും</span>, <span lang="ML">വെറും
ഇന്ദ്രിയസുഖങ്ങളിൽ മാത്രം മനസ്സുവച്ചവനുമായ ആ കൊറ്റനാടിനെ ഉപേക്ഷിച്ച് സങ്കടപ്പെട്ടുകൊണ്ട്
അവൾ തന്റെ ഉടമസ്ഥന്റെയടുക്കലേക്ക് പോയി</span>. പെണ്ണാടുകൾക്കടിപ്പെട്ടവനും കൃപണനുമായ
ആ കൊറ്റനാട് അവളെ അനുനയിപ്പിക്കുവാനായി പിന്നാലെ കൂടി. വഴിയിൽവച്ച് </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇഡവിഡ</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> എന്ന ഒരു പ്രത്യേകതരം ശബ്ദം പുറപ്പെടുവിച്ചുകൊണ്ട് അവൻ അവളെ
ഇണക്കുവാൻ ശ്രമിച്ചുവെങ്കിലും അതിന് സാധിച്ചില്ല. പെണ്ണാടിന്റെ ഉടമസ്ഥൻ ഒരു ബ്രാഹ്മണൻ
ആയിരുന്നു. തനിക്ക് പ്രിയപ്പെട്ടതായിരുന്ന ആ പെണ്ണാടിന്റെ ദുഃഖം കണ്ട് കോപാകുലനായ അദ്ദേഹം
ആ കൊറ്റനാടിന്റെ വൃഷണം ഛേദിക്കുകയും, പിന്നീട് തന്റെ സ്വാർത്ഥത്തിനായി അതിനെ സന്ധിപ്പിക്കുകയും
ചെയ്തു. അങ്ങനെ വീണ്ടും ആ കൊറ്റനാട് അതേ പെണ്ണാടിനോടൊപ്പംതന്നെ ദീർഘകാലം സുഖമനുഭവിച്ചുകൊണ്ട്
ജീവിച്ചു. എന്നാൽ കാലമെത്രയേറിയിട്ടും, അല്ലയോ ഭദ്രേ!, അവൻ കാമഭോഗത്തിൽ സംതൃപ്തനായില്ല.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സുന്ദരീ!, ഈ കഥയിലെന്നതുപോലെ
ഞാനും ഭവതിയുടെ പ്രേമത്തിനടിപ്പെട്ടവനായി ആ മായയിൽപെട്ട് മോഹിച്ച് ആത്മാവിനെയറിയാതെ
കാലം കഴിക്കുകയാണു. ദേവീ!, ഈ ഭൂമിയിൽ മണ്ണും പെണ്ണുമടങ്ങുന്ന സുഖഭോഗങ്ങൾ എത്രകണ്ടനുഭവിച്ചാലും
മനുഷ്യന് തൃപ്തി വരികയില്ല. അവയുടെ നിത്യനിരന്തരമായ അനുഭവം മനുഷ്യനിൽ വിഷയേച്ഛ ശമിപ്പിക്കാതെ
പകരം, ഹവിസ്സുകൊണ്ട് അഗ്നി എന്നതുപോലെ, അതിനെ വർദ്ധിപ്പിക്കുകതന്നെ ചെയ്യുന്നു. എന്നാൽ,
സർവ്വഭൂതങ്ങളിലും രാഗദ്വേഷങ്ങളൊഴിഞ്ഞ് സമഭാവന വന്ന ഒരുവന് സർവ്വദിശകളിലും സുഖംതന്നെ
പ്രാപ്തമാകുന്നു. ദുർബുദ്ധികളായവർക്ക് പരിത്യജിക്കുവാൻ സാധിക്കാത്തതും, ശരീരം ജീർണ്ണിക്കുന്ന
അവസ്ഥയിലും ജീർണ്ണിക്കാത്തതുമായ ഒന്നാണ് ആശാപാശം. ദുഃഖത്തെ വളർത്തുന്ന അതിനെ നിത്യസുഖം
ആഗ്രഹിക്കുന്നവൻ ത്യജിക്കുകതന്നെവേണം. മാതാവായാലും സഹോദരിയായാലും പുത്രിയായാലും അവരോടൊപ്പം
ഒരേ ആസനത്തിൽ ഇരിക്കരുതു. കാരണം, ശക്തിയേറിയ ഇന്ദ്രിയസമൂഹം അറിവുള്ളവനെപ്പോലും അടിപ്പെടുത്തുന്നു.
നോക്കൂ!... ഞാൻ ലൌകികതയിൽ ജീവിക്കുവാൻ തുടങ്ങിയിട്ട് ഇപ്പോൾ ആയിരം സംവത്സരങ്ങൾ പൂർത്തിയായിരിക്കുന്നു.
എന്നാൽ ഇപ്പോഴും എന്റെയുള്ളിൽ അവയിലുള്ള ആസക്തി വളർന്നുകൊണ്ടേയിരിക്കുന്നു. ആയതിനാൽ,
അല്ലയോ ദേവീ!, ഞാനിതാ ഈ തൃഷ്ണയെ ഉപേക്ഷിച്ചുകൊണ്ട് ഭഗവാനിൽ മനസ്സുറപ്പിച്ച് നിർദ്വന്ദനായും
നിരഹങ്കാരിയായും മൃഗങ്ങളോടൊത്ത് സഞ്ചരിക്കുവാൻ പോകുകയാണു. കാണുന്നതും കേൾക്കുന്നതുമെല്ലാം
മിഥ്യാഭാവങ്ങളാണ്. അവയിൽ മനസ്സുവയ്ക്കരുതു. അവയെ അനുഭവിക്കുകയുമരുതു. അത് സംസാരബന്ധത്തേയും
ആത്മനാശത്തേയും വരുത്തുമെന്ന് ആത്മദ്ദർശികൾ കണ്ടറിയുന്നു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത് രാജൻ!,
യയാതിരാജാവ് ദേവയാനിയൊട് ഇങ്ങനെ പറഞ്ഞതിനുശേഷം തന്റെ യൌവ്വനത്തെ പുരുവിന് തിരിച്ചുനൽകുകയും,
സ്വന്തം ജരാനരയെ തിരിച്ചെടുക്കുകയും ചെയ്തു. തുടർന്ന്, ദ്രഹ്യു, യദു, തുർവസ്സു, അനു
എന്നിവരെ യഥാക്രമം തെക്കുകിഴക്ക്, തെക്ക്, പടിഞ്ഞാറ്, വടക്ക് എന്നീ ദിക്കുകളുടെ അധിപന്മാരാക്കി
നിയമിച്ചു. ശ്രേഷ്ഠനായ പുരുവിനെ ഭൂമണ്ഡലത്തിന്റെ മുഴുവൻ അധിപതിയായി അഭിഷേകം ചെയ്തു.
പിന്നീട്, അഗ്രജന്മാരെ പുരുവിന്റെ അധീനതയിലാക്കി യയാതി വനത്തിലേക്ക് പുറപ്പെട്ടു. ചിറക്
മുളയ്ക്കുമ്പോൾ പക്ഷികൾ കൂടുപേക്ഷിക്കുന്നതുപോലെ യയാതിരാജാവ് അതുവരെ അനുഭവിച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന
വിഷസുഖങ്ങൾ ക്ഷണനേരം കൊണ്ട് ഉപേക്ഷിച്ചു. ആത്മാനുഭൂതിയിൽ അദ്ദേഹം എല്ലാ ഭൌതികതയിൽനിന്നും
മുക്തനാകുകയും ത്രിഗുണങ്ങളെ സംബന്ധിച്ചതായ സർവ്വസ്വവും പാടെ ഉപേക്ഷിക്കുകയും ചെയ്തു.
ഭഗവത് ഭക്തിയാൽ മാത്രം സാധ്യമാകുന്ന വാസുദേവനാകുന്ന പരബ്രഹ്മനിത്യഗതിയിൽ വിലയം പ്രാപിച്ചു.
യയാതി പറഞ്ഞ ഈ കഥയെ കേട്ടപ്പോൾ, തമാശരൂപത്തിൽ അദ്ദേഹം കെട്ടിച്ചമച്ചുണ്ടാക്കിയ ഈ കഥ
ഉള്ളിൽ ആത്മബോധമുണർത്തുന്ന അദ്ധ്യാത്മജ്ഞാനമാണെന്ന് ദേവയാനിക്കും മനസ്സിലായി. ജീവാത്മാക്കളുടെ
ഭൂമിയിലുണ്ടാകുന്ന ഈ കൂടിച്ചേരൽ യഥാർത്ഥത്തിൽ തണ്ണീർപന്തലിൽ വച്ചുണ്ടാകുന്ന ബന്ധം പോലെയാണെന്ന്
അവൾ മനസ്സിൽ തിരിച്ചറിഞ്ഞു. അത് ഭഗവാന്റെ മായായാൽ വിരചിതമായതും സ്വപ്നതുല്യവുമാണു.
ദേവയാനി ശ്രീകൃഷ്ണഭഗവാനിൽ അഭയം പ്രാപിച്ചു. അവനിൽ അകമുറപ്പിച്ചുകൊണ്ട് അവൾ തന്റെ സ്ഥൂലസൂക്ഷ്മശരീരങ്ങളെ
ഉപേക്ഷിച്ച് നിത്യഗതിയെ പ്രാപിച്ചു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ ഭഗവദ്സ്മരണയിൽ
പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">: “</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സർവ്വചരാചരങ്ങളുടെ അധിഷ്ഠാതാവും സൃഷ്ടാവും,
ശാന്തസ്വരൂപനും, വിരാട്രൂപനും, ശ്രീവാസുദേവനുമായ അല്ലയോ ഭഗവാനേ!, നിന്തിരുവടിയ്ക്ക്
അനന്തകോടി നമസ്ക്കാരം!</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പത്തൊമ്പതാമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><b><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></b></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"><b> </b></span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: large;"><b><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/918.html" target="_blank">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/920.html" target="_blank">Next</a></b><o:p></o:p></span></span></p><div style="text-align: justify;"><br /></div><p></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-6783378324621449471.post-38298809587444588132020-09-02T15:16:00.005+05:302020-09-13T11:05:12.593+05:309.18 യയാതിയുടെ ചരിതം<p style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p></o:p></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><b><span style="font-size: medium;"> </span></b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അദ്ധ്യായം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> 18<o:p></o:p></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><span style="font-size: medium;"><b>(<span lang="ML">യയാതിയുടെ
ചരിതം</span>)</b><o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"></span></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-size: medium;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQ5h0AUV0_XZTZYbL6X-VfJvZ8_0CG3U95IVonr_KA88_pD8roxATOyJ4BwdosKxbzYlhJKI5law6keUIjxym_1CyczlDIFFMlAL0iQkfjI15NGn_7eXSmLfV3Kbt6jJ0BsGZA341ligB4/s241/yayati.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="241" data-original-width="181" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQ5h0AUV0_XZTZYbL6X-VfJvZ8_0CG3U95IVonr_KA88_pD8roxATOyJ4BwdosKxbzYlhJKI5law6keUIjxym_1CyczlDIFFMlAL0iQkfjI15NGn_7eXSmLfV3Kbt6jJ0BsGZA341ligB4/s0/yayati.jpg" /></a></span></div><span style="font-size: medium;"><div style="text-align: justify;">ശ്രീശുകബ്രഹ്മർഷി
പറഞ്ഞു<span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ജീവന്ന് ഇന്ദ്രിയങ്ങൾ എന്നതുപോലെ നഹുഷൻ
എന്ന രാജാവിന് യതി</span>, <span lang="ML">യയാതി</span>, <span lang="ML">സംയാതി</span>,
<span lang="ML">ആയതി</span>, <span lang="ML">വിയതി</span>, <span lang="ML">കൃതി എന്നീ
നാമങ്ങളിൽ ആറ് പുത്രന്മാരുണ്ടായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">ആത്മജ്ഞാനിയായിരുന്നതിനാൽ
അദ്ദേഹത്തിന്റെ മൂത്ത പുത്രൻ യതി പിതാവ് ആവശ്യപ്പെട്ടിട്ടും രാജ്യഭാരം ഏറ്റെടുത്തിരുന്നില്ല</span>.
<span lang="ML">ഒരിക്കൽ ഇന്ദ്രാണിയിൽ ആകൃഷ്ടനാകകൊണ്ട് അഗസ്ത്യൻ മുതലായ മഹർഷിവര്യന്മാരാൽ
സ്വർഗ്ഗത്തിൽ നിന്നും സ്ഥാനഭ്രഷ്ടനാകപ്പെട്ട നഹുഷൻ അവിടെ നിന്നും നിപതിക്കുകയും</span>,
<span lang="ML">പിന്നീട് ഒരു പെരുമ്പാമ്പിന്റെ രൂപത്തെ പ്രാപിക്കുകയും ചെയ്തു</span>.
<span lang="ML">തതദവസരത്തിൽ നഹുഷന്റെ രണ്ടാമത്തെ പുത്രനായ യയാതി രാജ്യത്തെ ഏറ്റെടുത്ത്
ഭരണം ആരംഭിച്ചു</span>. <span lang="ML">യയാതി തന്റെ നാല് ഇളയ സഹോദരന്മാരെ ദിക്പാലകരാക്കി
നിയമിച്ചു</span>. <span lang="ML">തുടർന്ന്</span>, <span lang="ML">ശുക്രാചാര്യരുടെ പുത്രി
ദേവയാനിയേയും</span>, <span lang="ML">വൃഷപർവ്വാവിന്റെ മകൾ ശർമിഷ്ഠയേയും </span>അദ്ദേഹം
<span lang="ML">വിവാഹം കഴിച്ച് രാജ്യപാലനവും ചെയ്തുപോന്നു</span>.</span></div></span><p></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, <span lang="ML">ഇത്രയും
കേട്ടുകഴിഞ്ഞപ്പോൾ പരീക്ഷിത്ത് ചോദിച്ചു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഗുരോ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ശുക്രാചാര്യൻ
ബ്രഹ്മർഷിയും യയാതി ക്ഷത്രിയവംശജനുമായിരുന്നല്ലോ</span>!. <span lang="ML">പിന്നെങ്ങനെയായിരുന്നു
ജാത്യാചാരങ്ങൾക്ക് വിരുദ്ധമായി ഈ മംഗല്യങ്ങൾ സംഭവിച്ചതു</span>?.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ പറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: <span lang="ML">രാജൻ</span>!, <span lang="ML">ഒരിക്കൽ ശർമ്മിഷ്ഠയും ദേവയാനിയും
മറ്റനേകം തോഴിമാരോടൊപ്പം ഉപവനത്തിൽ ഉലാത്തുകയായിരുന്നു</span>. <span lang="ML">ആ സുന്ദരിമാർ
തങ്ങളുടെ പട്ടുവസ്ത്രങ്ങൾ തടാകക്കരയിൽ അഴിച്ചുവച്ചതിനുശേഷം അതിലിറങ്ങി പരസ്പരം വെള്ളം
തേവിയൊഴിച്ചുകൊണ്ട് രസിക്കുവാൻ തുടങ്ങി</span>. ആ സമയത്ത്, <span lang="ML">ശ്രീപാർവ്വതീദേവിയോടൊപ്പം
കാളപ്പുറത്ത് സഞ്ചരിക്കുകയായിരുന്ന മഹാദേവനെ കാണുകയും</span>, <span lang="ML">നാണത്താൽ
പെട്ടെന്ന് അവർ തടാകത്തിൽനിന്ന് കരയ്ക്കുകയറി വസ്ത്രങ്ങൾ എടുത്തുടുക്കുകയും ചെയ്തു</span>.
<span lang="ML">പക്ഷേ</span>, <span lang="ML">ശർമ്മിഷ്ഠ വെപ്രാളത്തിനിടയിൽ തന്റേതെന്ന
തെറ്റിദ്ധാരണയിൽ ദേവയാനിയുടെ വസ്ത്രമായിരുന്ന് ധരിച്ചതു</span>. <span lang="ML">അതിൽ
നീരസപ്പെട്ട ദേവയാനി ഇപ്രകാരം പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">കഷ്ടം</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ദാസിയായ ഇവളുടെ പ്രവൃത്തി നോക്കൂ</span>!.
<span lang="ML">യാഗത്തിലെ ഹവിസ്സിനെ </span>നായ്ക്കൾ <span lang="ML">കട്ടെടുക്കുന്നതുപോലെ</span>,
<span lang="ML">ഞാനുടുക്കേണ്ട വസ്ത്രം </span>ഇവൾ <span lang="ML">എടുത്തണിഞ്ഞിരിക്കുന്നു</span>.
<span lang="ML">ഈ വിശ്വത്തെ തങ്ങളുടെ തപഃശക്തികളാൽ സൃഷ്ടിച്ചവരും</span>, <span lang="ML">പരമപുരുഷന്റെ തിരുമുഖത്തുനിന്നും ഉത്ഭവിച്ചവരും</span>, <span lang="ML">ഈ ലോകത്തിൽ
ബ്രഹ്മതേജസ്സിനെ ധരിക്കുന്നവരും</span>, <span lang="ML">മംഗളവൃത്തികളെ ഈ ലോകത്തിന് കാട്ടിക്കൊടുക്കുന്നവരും</span>,
<span lang="ML">ഇന്ദ്രാദിദേവതക</span>ളാലും <span lang="ML">ഭഗവാൻ ശ്രീനാരായണ</span>നാൽ<span lang="ML">പോലും നമിക്ക</span>പ്പെട്ട<span lang="ML">വ</span>രുമാ<span lang="ML">ണ് ഞങ്ങൾ
ബ്രാഹ്മണർ</span>. <span lang="ML">മാ</span>ത്ര<span lang="ML">മല്ല</span>, <span lang="ML">ഞങ്ങൾ ഭൃഗുവംശജരുമാണ്</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ</span>, <span lang="ML">ഇവളുടെ പിതാ</span>വായവൻ ഒര<span lang="ML">അസുരനും ഞങ്ങൾ ബ്രാഹ്മണരുടെ ശിഷ്യനുമാണ്</span>.
<span lang="ML">ശൂദ്രൻ വേദമന്ത്രത്തെ ഗ്രഹിക്കുന്നതുപോലെ</span>, <span lang="ML">ഞാൻ
ധരിക്കേണ്ടതായ വസ്ത്രത്തെ എടുത്ത് ധരിച്ചിരിക്കുന്നു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഈവിധം തന്നെ നിന്ദിച്ചുകൊണ്ടിരുന്ന ദേവയാനിയോട് ദേഷ്യത്താൽ ചുണ്ടുകൾ
കടിച്ചമർത്തിപ്പിടിക്കുകൊണ്ട് ഒരു പെരുമ്പാമ്പിനെപ്പോലെ ചീറിക്കൊണ്ട് ശർമ്മിഷ്ഠ പറഞ്ഞു</span>:
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ പിച്ചക്കാരീ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">സ്വന്തം സ്ഥിതിയെ വേണ്ടവിധം മനസ്സിലാക്കാതെ</span>, <span lang="ML">നീ എന്തൊക്കെയോ പുലമ്പുന്നല്ലോ</span>!. <span lang="ML">ബലി കൊത്തിത്തിന്നാൽ
കാത്തിരിക്കുന്ന കാക്കയെപ്പോലെ ഞങ്ങളുടെ വീട്ടുപടിക്കൽ കാത്തിരിക്കുന്നവളല്ലേ യഥാർത്ഥത്തിൽ
നീ</span>?. <span lang="ML">അല്ലെന്ന് നിനക്ക് തോന്നുന്നുണ്ടോ</span>?.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്തേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ഇങ്ങനെ കോപത്താൽ അവഹേളിച്ചുകൊണ്ട് ശർമ്മിഷ്ഠ ഗുരുപുത്രിയായ ദേവയാനിയുടെ
വസ്ത്രങ്ങൾ പിടിച്ചുവാങ്ങുകയും</span>, <span lang="ML">അവളെ അടുത്തുള്ള ഒരു കിണറ്റിൽ
തള്ളിയിടുകയും ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">തുടർന്ന് ശർമ്മിഷ്ഠ സ്വവസതിയിലേക്ക് മടങ്ങി</span>.
<span lang="ML">ആ സമയം</span>, <span lang="ML">അത്ഭുതമെന്നോണം</span>, <span lang="ML">നായാടി</span>ത്ത<span lang="ML">ളർന്ന് ദാഹജലം തേടി യയാതി രാ</span>ജാവ് <span lang="ML">ആ കിണറ്റിനരികിലെത്തി അതിൽ പെട്ടുകിടന്ന ദേവയാനിയെ </span>കാണാനിടവന്നു. <span lang="ML">വിവസ്ത്രയായ അവൾക്ക് </span>നാണം മറയ്ക്കാൻ <span lang="ML">രാജാവ് തന്റെ ഉത്തരീയം
ഉടുക്കാൻ കൊടുക്കുകയും</span>, <span lang="ML">അവളെ കൈക്കുപിടിച്ച് കരയ്ക്കണയ്ക്കുകയും
ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">പ്രേമനിർഭരമായ വാക്കുകളിൽ അവൾ രാജാവിനോട് പറഞ്ഞു</span>:
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ വീരനായ രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">അങ്ങെന്റെ കരം പിടിച്ച സ്ഥിതിക്ക്</span>, <span lang="ML">ഇനി
മറ്റൊരാൾ തദർത്ഥം ഉണ്ടാകാൻ പാടില്ല</span>. <span lang="ML">ഹേ വീരപുരുഷ</span>!, <span lang="ML">ഇത് ദൈവഹിതമാണ്</span>. <span lang="ML">കാരണം</span>, <span lang="ML">കിണറ്റിൽ
വീണുകിടന്ന എന്റെ മുന്നി</span>ലേക്ക് <span lang="ML">അങ്ങെത്തിയത് ഈശ്വരനിശ്ചയമായിട്ടാണു</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ പരീക്ഷിത്ത്
രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">യയാതിയുടെ മടക്കത്തിനുശേഷം</span>, <span lang="ML">ദേവയാനി വീട്ടിലെത്തി സംഭവിച്ചതെല്ലാം കരഞ്ഞുകൊണ്ട് </span>സ്വ<span lang="ML">പിതാവിനോടറിയിച്ചു</span>. <span lang="ML">മനം നൊന്ത് ശുക്രാചാര്യർ പൌരോഹിത്യവൃത്തിയെ
വെറുത്തുകൊണ്ടും</span>, പകരം, <span lang="ML">ഉഞ്ഛവൃത്തിയെ നന്നെന്ന് നിനച്ചുകൊണ്ടും
മകളോടൊപ്പം ആ അസുരരാജധാനിയിൽനിന്നും ഇറങ്ങിനടന്നു</span>. <span lang="ML">ശുക്രാചാര്യൻ
കൊട്ടാരം വിട്ടിറിങ്ങിയത് ദേവന്മാരോടൊപ്പം കൂടാനുള്ള നിശ്ചയത്തോടെയാണെന്ന് കണ്ടറിഞ്ഞ
അസുരരാജാവായ വൃഷപർവ്വാവ് ആ സമയം വഴിമധ്യേ ശിരോനമസ്ക്കാരം ചെയ്തുകൊണ്ട് അദ്ദേഹത്തെ പ്രീതിപ്പെടുത്തുവാൻ
ശ്രമിച്ചു</span>. <span lang="ML">അല്പസമയത്തിനുള്ളിൽ കോപം കെട്ടടങ്ങിയപ്പോൾ ശുക്രമഹർഷി
പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">എന്റെ മകൾക്കൊരാഗ്രമുള്ളത് അങ്ങ് നിറവേറ്റിയാലും</span>.
<span lang="ML">എനിക്കിവളെ കൈവിടാൻ കഴിയുകയില്ല</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്തേ!, </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">‘</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശരി</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">’</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <span lang="ML">എന്ന് സമ്മതിച്ചുനിൽക്കുന്ന വൃഷപർവ്വാവ് കേൾക്കുവാനായി
ആ സമയം</span>, <span lang="ML">ദേവയാനി തന്റെ ആഗ്രഹം തുറ</span>ന്നു<span lang="ML">പറഞ്ഞു</span>:
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പിതാവ് എന്നെ മാംഗല്യം കഴിച്ചയയ്ക്കുന്നത്
എവിടേയ്ക്കാണെങ്കിലും</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">, <span lang="ML">അവിടേയ്ക്ക് ശർമ്മിഷ്ഠ അവളുടെ
തോഴിമാരോടൊപ്പം വന്ന് എനിക്ക് ദാസിയായി കഴിയണം</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജാവേ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ശുക്രാചാര്യരുടെ സാന്നിധ്യത്തിന്റേയും അസാന്നിധ്യത്തിന്റേയും
പ്രാധാന്യം മനസ്സിലാക്കിയ ശർമ്മിഷ്ഠ തന്റെ ആയിരം തോഴിമാരോടൊപ്പം ചേർന്ന് ദേവയാനിയെ
പരിചരിക്കുവാൻ തുടങ്ങി</span>. <span lang="ML">ശുക്രാചാര്യർ മകളെ യയാതിരാജാവിന് വിവാഹം
കഴിച്ചുനൽകി</span>. <span lang="ML">ഒപ്പം ദാസിയായി ശർമ്മിഷ്ഠയേയും അദ്ദേഹത്തോടൊപ്പം
അയച്ചു</span>. <span lang="ML">എന്നാൽ അവളെ ഒരിക്കലും സ്വശയ്യയിൽ കയറാൻ അനുവദിക്കരുതെന്നും
മഹർഷി യയാതിയ്ക്ക് ഉപദേശം നൽകി</span>. <span lang="ML">ദേവയാനി അമ്മയായതോടെ ശർമ്മിഷ്ഠയും
തനിക്കൊരു കുഞ്ഞ് വേണമെന്നാഗ്രഹിച്ചു</span>. <span lang="ML">അവൾ </span>അതിനുവേണ്ടി
<span lang="ML">യയാതിയെ സമീപിക്കുവാൻ തീരുമാനിച്ചു</span>. <span lang="ML">ഒരിക്കൽ സന്ദർഭമൊത്തുകിട്ടിയപ്പോൾ
അവൾ രാജാവിനെ കണ്ട് തനിക്കും ഒരു കുട്ടി വേണമെന്ന് അഭ്യർത്ഥിച്ചു</span>. <span lang="ML">ശുക്രാചാര്യരുടെ ഉപദേശം ഓർമ്മയിലുണ്ടായിരുന്നിട്ടുകൂടി ധർമ്മജ്ഞനായ യയാതി </span>അതിനെ
<span lang="ML">ഈശ്വരേച്ഛയായി കണ്ടുകൊണ്ട് ശർമ്മിഷ്ഠയുടെ അഭിലാഷത്തെ ഏറ്റെടുത്തു</span>.
<span lang="ML">അങ്ങനെ ദേവയാ</span>നി <span lang="ML">യദു</span>, <span lang="ML">തുർവസു
എന്നീ രണ്ടു പുത്രന്മാരേയും</span>, <span lang="ML">ശർമ്മിഷ്ഠ ദ്രുഹ്യു</span>, <span lang="ML">അനു</span>, <span lang="ML">പുരു എന്നിവരേയും പ്രസവിച്ചു</span>. <span lang="ML">സ്വാഭവികമെന്നോണം</span>, <span lang="ML">സ്വന്തം ഭർത്താവിൽ ശർമ്മിഷ്ഠയ്ക്ക്
പുത്രന്മാർ ജനിച്ചതറിഞ്ഞ് അഭിമാനിയായ ദേവയാനിക്ക് കോപം വ</span>രി<span lang="ML">കയും
അവൾ കൊട്ടാരം വിട്ട് പിതാവിന്റെ ഗൃഹത്തിലേക്ക് പോകുകയും ചെയ്തു</span>. <span lang="ML">ഭാര്യയെ തിരികെ വിളിക്കുവാൻ പിന്തുടർന്നെത്തിയ യയാതിരാജാവ് പലവിധത്തിലും അവളെ
പ്രസാദിപ്പിക്കുവാൻ ശ്രമിച്ചെങ്കിലും അദ്ദേഹത്തിന് അക്കാര്യത്തിൽ </span>വിജയിക്കുവാനായില്ല.
<span lang="ML">മാത്രമല്ല</span>, <span lang="ML">വിവരമറിഞ്ഞെത്തിയ ശുക്രമഹർഷി കോപം കൊണ്ടുറഞ്ഞുതുള്ളി</span>.
<span lang="ML">അദ്ദേഹം പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നുണ പറഞ്ഞും സ്ത്രീകൾക്ക് പിന്നാലെയും നടക്കുന്ന മന്ദനായ നിന്നെ മനുഷ്യർക്ക് വിരൂപമുണ്ടാക്കിവയ്ക്കുന്ന
വാർദ്ധക്യം ബാധിക്കാനിടവരട്ടെ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശാപതപ്തനായ <span lang="ML">യയാതി പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ ബ്രാഹ്മണശ്രേഷ്ഠാ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">അങ്ങയുടെ പുത്രിയുമായുള്ള
എന്റെ ജീവിതത്തിൽ എന്നെ ബാ</span><span lang="ML">ധിച്ചിരിക്കുന്ന ഈ വാർദ്ധക്യം എനിക്കും
ഇവൾക്കും ഒരുപോലെ ദുഷ്കരമാണ്</span>. <span lang="ML">ആയതിനാൽ ശാപമോക്ഷം തന്നനുഗ്രഹിക്കുക</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പരീക്ഷിത്ത് രാജാവേ!, <span lang="ML">അതുകേട്ട ശുക്രാചാര്യർ പറഞ്ഞു</span>: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">ആരെങ്കിലും
അങ്ങയുടെ ഈ വാർദ്ധക്യത്തെ സ്വീകരിച്ചുകൊണ്ട് തന്റെ യൌവ്വനം വിട്ടുനൽകാൻ തയ്യാറായാൽ
അത് സ്വീകരിച്ചുകൊണ്ട് അങ്ങ് ജീവിതത്തെ ആസ്വദിച്ചുകൊള്ളുക</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഇങ്ങനെ വീണ്ടും അനുഗ്രഹീതനായ
യയാതി തന്റെ മൂത്ത മകനായ യദുവിനെ വിളിച്ചുപറഞ്ഞു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">അല്ലയോ കുമാരാ</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">!, <span lang="ML">മനുഷ്യർക്ക് വൈരൂപ്യം നൽകുന്നതായ </span>എന്റെ <span lang="ML">ഈ വാർദ്ധക്യത്തെ സ്വീകരി</span>ക്കാൻ നിനക്ക് സമ്മതമാണോ? <span lang="ML">നിന്റെ
അപ്പുപ്പൻ വരുത്തിവച്ച ഈ </span>ജര<span lang="ML">യെ നീ കൈക്കൊള്ളുക</span>. <span lang="ML">പകരം നിന്റെ യൌവ്വനത്തെ എനിക്ക് തരിക</span>. <span lang="ML">ഉണ്ണീ</span>!,
<span lang="ML">ലൌകികസുഖങ്ങളിൽ ഞാൻ ഇപ്പോഴും അതൃപ്തനാണു</span>. <span lang="ML">നിന്റെ
താരുണ്യം എനിക്ക് ലഭിക്കുന്നപക്ഷം ഇനിയും കുറെ വർഷങ്ങൾ എനിക്ക് സുഖലോലുപനായി ജീവിക്കാൻ
കഴിയും</span>.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">യദു പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പിതാവേ!, യൌവ്വനത്തിനിടയിൽ അങ്ങേയ്ക്ക് സംഭവിച്ച
ഈ വാർദ്ധക്യത്തെ ഏറ്റെടുക്കുവാൻ ഞാൻ സന്നദ്ധനല്ല. കാരണം, ഒരുവൻ ഭൌതികസുഖങ്ങളെ ബാക്കിവച്ചൊഴിയുന്നതുകൊണ്ട്
അവന് മോക്ഷം സിദ്ധിക്കുകയില്ല.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീശുകൻ തുടർന്നു: അല്ലയോ
പരീക്ഷിത്ത് രാജൻ!, യയാതിയുടെ ഈ ആഗ്രഹത്തെ യദുവിനെപ്പോലെതന്നെ അദ്ദേഹത്തിന്റെ മറ്റ്
പുത്രന്മാരായ തുർവസുവും ദ്രുഹ്യുവും അനുവും നിഷേധിക്കുകതന്നെ ചെയ്തു. കാരണം, അവർ ധർമ്മത്തെ
അറിയാത്തവരും നശ്വരമായ ശരീരത്തെ അനശ്വരമെന്ന് കരുതിയവരുമായിരുന്നു. പിന്നീട് യയാതി
ഏറ്റവും ഇളയപുത്രനും എന്നാൽ ഗുണഗണങ്ങൾ ഏറിയവനുമായ പുരുവിനെ കണ്ട് തന്റെ ആഗ്രഹം അറിയിച്ചു.
അദ്ദേഹം പറഞ്ഞു: </span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">മകനേ!, നിന്റെ ജ്യേഷ്ഠന്മാരെപ്പോലെ നീയും ഈ അച്ഛനെ കൈയ്യൊഴിയാതെ അകാലത്തിൽ എനിക്ക്
സംഭവിച്ച ഈ വാർദ്ധക്യത്തെ സ്വീകരിക്കുക.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> <o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">രാജൻ!, അതുകേട്ട് പുരു പറഞ്ഞു:
</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">“</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഹേ രാജൻ!, ആർക്കാണ് ഈ ലോകത്തിൽ ഒരു പിതാവിന്റെ
കടം വീട്ടുവാൻ സാധിക്കുന്നതു?. പിതാവിനാൽ പുത്രന് ഒരു ശരീരം പ്രാപ്തമാകുന്നു. അതിലൂടെ
അവന് പുരുഷാർത്ഥം സാധ്യമാകുന്നു. പിതാവിന്റെ മനോഗതത്തെ അറിഞ്ഞുകണ്ടുപ്രവർത്തിക്കുന്നവൻ
ഉത്തമനും, പറഞ്ഞുമാത്രം ചെയ്യുന്നവൻ മധ്യമനും, അനിഷ്ടത്തോടെ ചെയ്യുന്നവൻ അധമനും, എന്നാൽ
ചെയ്യാതിരിക്കുന്നവൻ പിതാവിന്റെ മലം മാത്രവുമാകുന്നു. രാജാവേ!,</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> ഇത്രയും പറഞ്ഞുകൊണ്ട് പുരു തന്റെ യൌവ്വനത്തെ
യയാതിയ്ക്ക് കൈമാറുകയും അദ്ദേഹത്തിന്റെ ജരയെ സന്തോഷത്തോടെ സ്വീകരിക്കുകയും ചെയ്തു.
യയാതി മകനിൽനിന്നും ലഭ്യമായ യൌവ്വനത്തെ സ്വീകരിച്ചുകൊണ്ട് ലൌകികജീവിതം വേണ്ടുംവണ്ണം
അനുഭവിച്ചു. ഏഴു ദ്വീപുകൾക്കും അധിപനായ യയാതി പ്രജകളെ യഥാവിധി പരിപാലിച്ചു. യാതൊരു
തടസ്സങ്ങളുമില്ലാതെ അദ്ദേഹം തന്റെ ഇഷ്ടങ്ങൾക്കൊത്ത് വിഷയസുഖം അനുഭവിച്ചുകൊണ്ടിരുന്നു.
ദേവയാനിയും അദ്ദേഹത്തിന് സർവ്വവിധത്തിലും തുണയായി പ്രവർത്തിച്ചു. അങ്ങനെ, സമസ്തദേവതാമയനും
സർവ്വവേദസ്വരൂപനും യജ്ഞപുരുഷനുമായ ഭഗവാൻ ശ്രീഹരിയെ യയാതി വിവിധതരം യജ്ഞങ്ങൾകൊണ്ട് ദാനദക്ഷിണാദികളോടൊപ്പം
ആരാധിച്ചു. പ്രപഞ്ചകർത്താവായ ശ്രീവാസുദേവൻ, മേഘങ്ങൾ നിറഞ്ഞുനിൽക്കുന്ന സർവ്വഗതമായ ആകാശം
പോലെ, എങ്ങും നിറഞ്ഞുനിൽക്കുന്നു. എന്നാൽ, ഈ പ്രപഞ്ചം വിലയിക്കുമ്പോഴാകട്ടെ വൈവിധ്യമാർന്ന
ഈ സർവ്വവും അവനിൽതന്നെ അലിഞ്ഞുചേരുകയും ചെയ്യുന്നു. നാരായണനായി സർവ്വഭൂതഹൃദയങ്ങളിലും
വസിക്കുന്നവനും നഗ്നനേത്രങ്ങൾക്കഗോചരനായവും എന്നാൽ സർവ്വത്രവ്യാപ്തനായവനുമായ ശ്രീഹരിയെ
യയാതി നിഷ്കാമനായി സമാരാധിച്ചു. ഈ ഭൂമണ്ഡലത്തിന് മുഴുവനും അധിപനായിരുന്നുവെങ്കിലും
അതുപോലെ ഭൌതികസുഖാനുഭവങ്ങളാകുന്ന ആഴക്കടലിൽ ആയിരക്കണക്കിന് വർഷങ്ങൾ മുങ്ങിക്കിടന്നിരുന്നവനായിരുന്നുവെങ്കിലും
യയാതിക്ക് സർവ്വകാമങ്ങളിലുമുള്ള തൃപ്തി അടങ്ങാതെതന്നെ അവശേഷിച്ചു.</span><span style="font-family: "Times New Roman", serif; line-height: 115%;">”<o:p></o:p></span></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: justify;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><span style="font-size: medium;"> </span></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ശ്രീമദ്ഭാഗവതം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">നവമസ്കന്ധം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">പതിനെട്ടാമദ്ധ്യായം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സമാപിച്ചു</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><b><span style="font-size: medium;"> </span></b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><b><span style="font-size: medium;"><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">ഓം</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">തത്</span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;"> </span><span lang="ML" style="font-family: Meera; line-height: 115%;">സത്</span><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;">.<o:p></o:p></span></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><b><span style="font-size: medium;"> </span></b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><o:p><b><span style="font-size: medium;"> </span></b></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="text-align: center;"><span style="font-family: Meera; line-height: 115%;"><b><span style="font-size: large;"><a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/08/17.html">Previous</a> <a href="https://krishnakripaamrutham.blogspot.com/2020/09/919.html" target="_blank">Next</a></span></b><span style="font-size: 17pt;"><o:p></o:p></span></span></p>krishnakripaamruthamhttp://www.blogger.com/profile/00239980813759436300noreply@blogger.com0